Chez Shantal
Godnatt från oss. Lite sönderbrända men väldigt glada och trötta efter en fin kväll på världens mysigaste restaurang. Imorgon väntar tidig uppstigning, snorkling och bad med delfiner. Det är lätt att önska att resan skulle vara i evighet.
Bagatell.
(justja, det enda som kanske inte går vår väg är solbrännan. Men vi ger ju inte upp direkt. 5 soldagar kvar. Det ska ge resultat. Det ska ge resultat).
Ett litet meddelande.
Ville bara skriva en liten uppdatering om livet här i El gouna. Till vår glädje har rummet trådlöst (även om det är lätt att hitta på annat att sysselsätta sig med än internet). Jag skriver inte bara för att någon annan ska få avundas, utan för att det är mysigt att få minnas tillbaks när vi är tillbaks i normalvärme igen.
Vi är i ett paradis. Ett ganska stort paradis. Jag har seriöst aldrig sett ett större komplex. Det är ingen överdrift att man går vilse och det är imponerande hur dom lyckas skapa en personlig och gemytlig atmosfär över något så kilmoeterstort. Trots att det finns flera pooler och olika typer av stränder har vi hittat vår favorit. Precis utanför rummet (vi har lagun framför altanen, och pool på andra sidan). Där avnjuter vi glass, deckare, bra musik och god mat i stekhet 35-gradig värme. När vi tröttnar på pool-livet går vi ner till stranden (20 meter?) istället. Livet har nog aldrig varit så lätt.
Igår kväll åt vi i marinan, tog en tuktuk in och strosade bland stora yachts och vräkiga segelbåtar. Ikväll tror jag vi tar oss in down town istället. Provar något lokalt ställe. Tittar in i små butiker. Går oss lite trötta. På tal om trött så ska vi tydligen till gymet nu. Kan inte riktigt se mig själv slita ihjäl mig på semester, men jag kanske stöttar lite. Går några meter på bandet.
Om du undrar, det är hit vi ska.
Det där med att överdriva?
Vi har precis sett vår första solnedgång på berget och ska snart se klart en film innan några timmars sömn väntar. Klockan står på 04.40. Det är så fantastiskt att veta att jag inte åker "Flytoget" för att åka till jobbet, utan att för en gångs skull få njuta som de andra tågresenärerna.
Vi har passat på att njuta av varenda sålstråle idag - allt för att väcka pigmenten. Sebastien tar det hela på lite väl stort allvar, och utnyttjar varenda liten vrå på balkongen som blir upplyst. Ja, det syns väl ganska tydligt här nedan? Som alltid kommer resan innehålla en "vem-är-egentligen-brunast-tävling".
Vi har passat på att njuta av varenda sålstråle idag - allt för att väcka pigmenten. Sebastien tar det hela på lite väl stort allvar, och utnyttjar varenda liten vrå på balkongen som blir upplyst. Ja, det syns väl ganska tydligt här nedan? Som alltid kommer resan innehålla en "vem-är-egentligen-brunast-tävling".
Sista fixet.
Årets två biknis - H&M och Nelly.
Solskyddsfaktor 20 (i tilägg till 15 och 35 som vi redan har)
Världens skönaste skor från H&M (till klänning, bikini, shorts - passar till allt!)
En veckas tofsförbrukning.
Tjejkompisar och kvinnlig vänskap.
Jag lyssnade på Hanna & Amandas podcast om tjejkompisar och kvinnlig vänskap och vart verkligen helt hooked. Jag tror att vi så ofta tar det förigivet och glömmer att det faktiskt är något av det finaste och viktigaste vi har i livet. Jag kan inte tänka mig hur mitt liv skulle se ut utan mina närmsta tjejkompisar. Även om vänskap inte är som bästisskapet man hade i tonåren så är det kanske den största tryggheten i världen att ha fina tjejkompisar som finns där.
De pratade i podcasten om att vänner ska vara JA-sägare. Att vänskapen ska vara enkel och att det ska vara villkorslöst. Det tyckte jag var fint. Självklart ska en vän alltid säga ifrån om något är destruktivt eller osunt (exempelvis i relationer) men för övrigt ska hon glädjas för din skull, säga ja när du vill vidare i livet och framför allt - aldrig aldrig döma. Jag tror de flesta har haft vänner som tar energi ifrån oss, och som krånglar till så mycket. Vänner som blir sura när du glömt ringa, som tycker du fattar fel beslut eller som vill ha dig för sig själv. Jag vill ha det enkel och jag vill vara enkel som vän. Jag har senaste åren försökt omringa mig med vänner som aldrig sätter krav och som alltid ser till mitt bästa. Jag vill ha vänner som ger mig mentalt utbyte, som kan agera bollplank men som i slutänden låter mig fatta mina egna beslut - och sedan glädjas över dom.
Trots allt är vi olika personer, med olika viljor, liv och öden -och även om vi har valt varandra och funnit varandra så måste vi låta varandra vara sig själva och istället hjälpa till att plocka fram det bästa i våra vänner. Jag hoppas att jag lyckas vara en sådan vän (slå mig med något hårt i huvudet annars) och att mina vänner håller med om detta.
Trots allt är vi olika personer, med olika viljor, liv och öden -och även om vi har valt varandra och funnit varandra så måste vi låta varandra vara sig själva och istället hjälpa till att plocka fram det bästa i våra vänner. Jag hoppas att jag lyckas vara en sådan vän (slå mig med något hårt i huvudet annars) och att mina vänner håller med om detta.
Världens bästa Plutt är hemma!
Thoose little things.
Sådan mor,
Jag mår så bra! Helt slut, ont i varenda liten muskel och tröttare än tröttast, men livet är ändå bra. Jag har inte jobbat klart, har tagit med datorn hem men det gör ingenting. Två sovmornar och måndag morgon åker vi mot flygplatsen.
Mamma, På tal om jobb, jag kommer ihåg när jag var liten. När jag vart så arg för att du alltid tog med datorn hem. Jag kunde inte förstå hur dom inte kunde klara sig utan dig när du hade semester, och blev sur när dom ringde. Du svarade alltid med "Vissa saker bara måste göras, man kan inte välja": Idag är nog första gången jag förstår dig fullt ut. Det är en känsla som smugit sig fram mer och mer under hösten, men idag inför semester blev det uppenbart.
(Sedan ska jag komma ihåg att göra saker balanserat, men förövrigt var det en aha-upplevelse).
Jag vet vad jag sa,
Men det spelar ingen roll att hockey-vm är tröttsamt och uttjatat, man kan inte låta bli ändå. Med det laget hoppas man ju. Med det laget borde vi ju kunna bättre. Nu förstörde dom min kväll. Pucko-trötta-hockeyvm och pucko-trötta-hockey-lag. Bättre lycka nästa år. Då ska jag inte titta.
Inga problem.
Norge i rødt, hvitt og blått
”Du ska inte fråga vad ditt land kan göra för dig, du ska fråga vad du kan göra för ditt land"
Måste tips om den otroligt välgjorda och fina serien kring Kennedy-familjen. Jag har aldrig riktigt satt mig in i tjusningen med denna familj, och inte heller i tragedierna historien gömmer. Därför är denna serie en riktig ögon-öppnare för mig, som visserligen är lagom lätt historie-intresserad, men som aldrig riktigt fallit för dokumentärer - och nu får en chans att lära sig massa. Att de vackra miljöerna, de smaskiga skandalerna och de sorgliga ödena faktiskt är hämtade ur verkligheten och ur en verklig familjs livshistoria gör att timmarna framför tvn känns lite mer rättfärdiga, och "okej".
(Att Jackies kläder är att dö för gör inte serien sämre precis. Kan inte sluta tänka på min vackra lilla farmor. Jag tror hon gick runt i sådär fabulösa klänningar och såg fantastisk ut!)
Om vi har något kvar, någon form av stolthet. Varför firar vi då inte?
Dagen före 17e Maj. Vårt första, norska nationaldagsfirande. Jag har stora förväntningar. Inte på något sätt extrema, men det är svårt att ha små förhoppningar efter hajpen som är här. En "normal" norsk person i 25-30-årsåldern börjar vanligtvis med champagnefrukost, självklart iklädd bunad (folkdräkt). Sedan följer 17e-majtåg, firande på stan, brunch, någon form av middag och ännu mer festligheter. Det ska bli lite spännande att uppleva, även om vår dag kommer bli en light-light-lightversion.
Men det är knepigt det där. Jag menar, vad är 6e Juni för oss svenskar? Har vi inte kvar någon stolthet alls över vårt land? Det vill jag såklart tro. Men varför firar vi då inte? Varför inte en gång om året lyfta fram det positiva med vårt land? Lyfta fram det vi kan vara glada och stolta över?
