Att andas lycka.
Ni vet ibland när jag är ute och går är höstkvällarna så fina att jag nästan tappar andan. Ikväll var en sådan kväll. Jag har legat hemma i feber och en förstöd hals igår och idag så ikväll smög jag mig ut för att få lite luft. Jag fascineras så hur den här staden gör mig lugn. När jag promenerar runt Drammenselven på mitt vanliga stråk (längst elvebredden, över motorvägen, förbi hamnkanten och över Unions brygge) och solen är på väg ner känner jag mig lycklig. Då spelar inte halssveda eller feberdrömmar särskilt stor roll, och jag menar, lite perspektiv är ju alltid bra att få.
Kommentarer
Trackback