2010 blir 2011.
En liten hund i familjen.
Min lilla (min ena) familj har köpt hund. Kan ni tänka er så mysigt och kan ni tänka er hur glad jag är för det? Världens sötaste lilla tik. Hon har hittils inget namn men jag gissar att det kommer under kvällen. Dom ska få hämta henne redan ikväll så efter repet är det jag som tar bilen dit såklart. Herrejösses, en liten valp! Förstår ni?
Den lilla krabaten till höger. ♥
Så kan det kännas ibland.
Mitt 2010.
Jag följer endel bloggar och det börjar märkas rätt tydligt att det här året lider mot sitt slut. Årskrönikor, sammanfattningar och resuméer av de gångna tolv månaderna pryder de flesta bloggar jag läser. Jag brukar inte vara sen själv. Jag brukar älska dessa inlägg då man verkligen får sätta sig ned och rannsaka vad man gjort av det gågna året. I år känns det inte lika excalterande, även om året i sig egentligen har varit ett bra år på många sätt. Jag ger er halva året nu och resterande imorgon.
Januari,
B-uppsats för hela slanten. Började efter det på Personalvetarprogrammet och fick två fantastiska vänner som jag idag ser som två av mina närmsta. Åkte även till Västerås på äventyr med Malin & Sofie. Gick på Crossfittävling för första gången. Försökte leva efter de nyårslöften jag satt upp som kretsade kring att 2011 skulle bli ett ego-år. Såhär nästintill ett år senare måste jag säga att jag inte lyckades alls med löftet jag gav mig själv.
Februari
Minns den som intesägande månad. Föreläste en del och gick även på Thåström med Daniel i Linköping. I slutet av månaden började en nära vän & familjemedlem bli dålig och följande veckor var otroligt ovissa och påfrestande för alla inblandade. Något roligt var dock att Lisen hälsade på mig & Elin i Örebro - ett efterlängtat besök som resulterade i en riktig myshelg. 
Mars
Ovissheten fortsatte en bra bit in i månaden men en vecka innan vår planerade Malaysia/Borneo-trip verkade allt stabilisera sig, vilket självklart var en lättnad och lite av ett mirakel. Det vart en hel del utgångar med nya klassen och jag la alldeles för mycket pengar på att nätshoppa klänningar. Jag & Daniel gick på bröllop natten innan resan och far sedan iväg för att inte komma tillbaks förrän 21 dagar senare. 
April
Efter att ha kommit tillbaks från en fantastisk resa som innehöll allt vad en backpack-resa ska innehålla hade äntligen våren kommit till Sverige. Jag åkte till Sthlm för att se Bounce och gå ut. Vi invigde Marias lägenhet med en ordentlig fest, där vi även ordnade världens bästa valborgsfirande en vecka senare. Övrig tid spenderades på Behrn arena där ÖSK äntligen verkade hitta hem till vad som skulle visa sig vara en riktigt lyckad spelidé och ett lag fyllt av självförtroende.
Maj
Min månad. Födelsedagsfiranden och mysiga middagar bjöds på Kristinagatan. E&E flyttade in i en lägenhet med världens underbaraste takplats utanför - var vi började hänga och spenderade många fina vårkvällar på. Tentaplugget tok överhand sista tiden - något som idag känns väldigt onödigt när jag med facit i hand vet att jag glömde anmäla mig till tentan och därför inte fick skriva den. Jag hade även traditionsenlig spelning med bandet och spenderade tre utbildningsdagar i vår älskade huvudstad. 
Juni
Månadens höjdpunkt var helt klart midsommar. Tre dagar som spenderades i Lidköping med de finaste vännerna man kan tänka sig (jag saknar er alla så det gör ont). Tre dagar av skratt, snapsvisor, bad, sena kvällar, "Herr Andersson" och massa mys. Troligtvis min bästa midsommar hittils. Gustav tog studenten och jag grät hela eftermiddagen när Victoria & hennes Daniel gifte sig. Sofie & jag hängde en del på Satins uteservering, varav en av gångerna resulterade i en galen Torsdags-Harrys-utgång. 
Juli
Jag spenderade en miniweekend med min älskade kusin i Göteborg. Världens bästa dagar på alla sätt. Allsång på Strömpis blev en hit och besöktes frekvent. Jag "hittade hem" till mitt nya älskade band och vi började intensivrep i slutet på månaden inför kommande bravader. Mamma & Micke gifte sig på Arlanda innan deras Thailandresa, något som firades med världens mysigaste familjekväll/middag/fest ute i Gråboda. Jag & Daniel semestrade några dagar i ett mycket älskat Köpenhamn.
Grenade.
Throw my hand on a blade for ya
I'd jump in front of a train for ya
You know I'd do anything for ya
Take a bullet straight through my brain
Yes, I would die for you, baby
Nörden herself.
Det här ingick inte i planen. Pappa?
28/12-2010
Min lilla bubbla.
Nyårsblåsan.
"I know that I got issues, but you´re pretty fucked up too"
Annandag jul 2010.
Youre the insparation.
men jisses om jag älskar den här låten.
Det är mycket "vintern-2010" över den.
2010
Ikväll blir det ugång. Såklart. Malins och min givna tradition har dock fått tillskott i år. Sofie ska följa med vilket bara gör det hela ännu roligare. Eftersom jag ska fira i eftermiddag och man måste gå ut rätt tidigt en sådan dag som idag blir det ingen lång förfest, men ändå. Som jag längtat!
Bilder från idag & igår kommer - till dess håll till godo. Jackan är en klapp från far. Jag avgudar den redan!
Egoämne: Det här saknar jag
Vad vore jag?
Ett år.
Dagen innan julafton. Och här sitter jag. Vi har slagit vad om att det max kan bli 20 samtal idag. 12.00 slutar jag här och då blir det direkt ut till Marieberg för att jobba hos papi. Ikväll blir det som alltid uppesittar-mys hos mamma. Eller ja, "som alltid" - det blir långt ifrån en vanlig kväll. Mycket saknas som tidigare varit så självklart.
Återigen, det är så tydligt nuförtiden hur man aldrig kan förutspå hur livet ska te sig.
Jag minns 23/12 förra året väldigt tydligt. Vi hoppade in och jobbade ett gäng på Transportstyrelsen med bildgranskning av nummerplåtar eftersom det var sådant vägkaos. Jag minns att jag tyckte det var sorgligt att sova ensam i vår juliga lägenhet den natten eftersom D jobbade natt. Jag minns att lägenheten var precis allt vad jag kunde önska mig i jultider. Jag minns att mamma trodde att hon vann massa pengar på sin bingolott men att hon sen insåg att hon satt och spelade på en lott som gällde nyårsuppesittarkvällen. Jag minns juldagen, precis som mina & Malins alla juldagar. Jag minns att Ritz var fantastiskt bra den kvällen. Juldagen i år däremot är en gåta.
Förra årets julgran hemma hos mamma.
2010.
Den här hösten/vintern 2010. Jag funderar lite på musiken som har förgyllt mina dagar och inser att spotify-listan skulle varit rätt så tom utan herrarna Lindros och Adams Ray. Där har vi verkligen två artister som lyckats med konsten att plocka fram hit efter hit. Såväl text som melodimässigt har dom verkligen lyckats beröra mig gång på gång. Jag ska inte säga att jag är kräsen, men det är få artister som kan få mig att känna "Åh, den här textraden, den här refrängen, den här slingan" osv, i så många låtar. Det är nästan lite Kent-varning, faktiskt.
"Genom eld
Bara för ikväll
Håll den tänd
Vi kan gå Igenom eld
Artificiellt
Håll den tänd
Låt oss gå I eld"
Eller
"Allting börjar om. Jag kan börja om
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om"
22 December 2010
Tre koppar kaffe hittils.
Jag kommer behöva många fler än så känner jag.
22/12-2010 går inte till historien som en fantastisk dag. Av flera anledningar en lite ledsam dag. Ibland är det konstigt att man kan bli så ledsen över en egentligen rätt så tillfredställande anledning. Man ska inte klaga. Juldagen blir en bra dag - med kära återseenden. Ikväll kommer ju dessutom min Malin till stan så jag borde absolut inte klaga.
Titta igenom bilder från Oktober och hitta denna - skulle inte tacka nej till den solbrännan inte.
Julklappsutdelning
Ikväll ska jag och Sofie ha julklappsbyte. Glögg och massa kvalitetstid. Hon är lite rolig den där Sofie. När vi satt på handbollen sist tar hon upp en plånbok och säger
- "Titta, jag köpte den här fina som jag ville ha".
- Åh, bra - då lämnar jag tillbaks din julklapp då. MORR!
Så nu måste jag iväg och leta julklappar igen. Lilla klantmaja, du kan ju inte köpa sådant själv som du så tydligt yttrat att du skulle vilja ha. Det blir alltså en sväng till Marieberg idag. 
...
Jag går bredvid dig
Kom ta min hand
Jag håller i dig
Här i min famn
Kan du våga tro
Sänk dina murar
Jag ger dig ro"
Pärlan.
...Ge mig Januari.
Part2.
And it's sick that all these battles Are what keeps me satisfied Just gonna stand there and watch me burn But that's all right because I like the way it hurts Just gonna stand there and hear me cry But that's all right because I love the way you lie
21a December.
"Hon gör allt för att göra mig lycklig"
Varje år får hon ett sådant här inlägg. Ett "god-jul-min-älskade-elin-inlägg".
Jag bryter inga mönster i år. Jag gillar traditioner. Men framför allt gillar jag henne.
Väldigt mycket. Min själsfrände. Världens bästa jul önskar jag dig nu när du lämnar staden.
♥
Ingen mig utan dig.
2011, blir vårt år.
Tji fick ni.
Tänk, nyss höll jag på att strunta i en sådan här "klassisk-blogg-lista" bara för att vissa personer verkar ha seriösa problem med bloggen som socialt medium. Att "Vissa personer" (16,15) tycker att det är att "outa" sig själv lite för mycket och lägger stor energi är ganska oföreståligt för mig, dock väldigt roligt. Framför allt är det roligt för att dessa två gentlemän (oops.. sa jag för mycket nu?) är mina två flitigaste läsare. De tycker alltså att det är "lite pinsamt att blogga" men kan ändå inte slita sig och låta bli att uppdatera sig om mitt liv. Det är lite gulligt tycker jag. Dessa personer har även tydliga åsikter kring mitt facebookande men det får bli en annan diskussion, i ett annat inlägg (påminn mig vid bloggtorka!).
Hursom. Varför skulle jag strunta i denna larviga lista? Jag som tycker om listor. Lite lagom ego sådär. Jag får väl låtsas som att det är i någon form av "lära-känna-mig-själv-syfte". Men framför allt, det är väl min blogg? Här ska det inte anpassas! Listan är snodd från Linn.
När jag lagar mat skulle jag önska att jag gjorde "det med kärlek" men ärligt talat, så himla roligt är det inte att laga mat. Jag bakar hellre.
Jag är rädd för att bli lämnad ensam, att svika mig själv och att skada mig själv. Såklart även hissar och "bäst-före-datum"
Den värsta känslan är att göra någon besviken som man håller kär.
Den bästa känslan är den som inte går att beskriva med ord. Som bara känns i hela kroppen.
Jag är sämst på att få gjort tråkiga saker, hålla tyst när folk faktiskt inte bryr sig om min åsikt och åka skridskor.
Jag är bäst på att planera, styra upp, inspirera mig själv & andra, ta hand om mina nära och ge komplimanger (hoppas jag).
Jag pratar väldigt gärna och väldigt mycket, men tror även att jag är en bra lyssnare. Jag är nog duktig på att chit-chata om ytliga saker men kommer nog mest till min rätt när jag får prata med en person som utmanar mig mentalt.
Jag tycker om att få människor att må bra och ta hand om människor. Att skämma bort mina vänner är en favoritsyssla.
Våra vänners liv.
Jag blev presenterad för denna briljanta serie av en kär vän och jag är verkligen såld. Den handlar om fyra vänner, fyra killar i 35-årsåldern och deras relationer, problem, livssituationer och karriären. Det fantastiska med denna serie är nog först och främst castingen. Dom har verkligen lyckats hitta fyra fantastiska manliga skådespelare som gjort varje enskild roll till sin egen. Varje roll har sin charm och man blir verkligen involverad i varje karaktärs kontext. Min favorit är helt klart David (spelad av Erik Johansson från bland annat Sthlm Boogie). David som dejtar och är hopplöst förälskad i en äldre, gift kvinna och som gör allt i världen för att bli kär i en mycket "lämpligare" tjej, utan någon framgång. Jag älskar verkligen manuset och hur manusförfattarna jobbat med tesen "en nystart i livet" som binder samman alla fyra karaktärerna. Varje avsnitt har alltid en djupare underton och bjuder på en hel del "aha-upplevelser" utan att för den sakens skull bli tråkigt och humorlöst.
Det är riktig må-bra-tv, ja faktiskt riktigt kvalité.
Har ni missat den så in på svtplay och titta ikapp.
Det var längesedan jag rekomendera något så varmt.
Ödmjukt?
Om man fick VG på personalekonomin-tentan (i kursen man endast var på tre föreläsningar) så får man faktiskt spendera en timme med att titta på något så icke intellektuellt som GLEE på tv. Det här var alltså inget skrytinlägg (även om jag är galet stolt/nöjd/lycklig över min prestation) utan jag ville endast förklara varför jag ser på något så ytligt, larvigt och tokamerikanskt som denna musikal-serie. OKEJ? Jag har förbrukat mina djupare, akademiska hjärnceller. Dom är på uppladdning.
Men visst, även om det inte varit för GLEE och mitt behov att rättfärdiga den närmsta timmen så hade jag säkert velat skriva att jag är bäst i världen. För det är lite så jag känner mig just nu. Förstår ni? Ekonomi? Vem hade kunnat tro det? Jag kan ju absolut ingenting om någonting inom ekonomi. Trodde jag.
Lyx.
Midnatt.
Det finns så mycket jag vill skriva ikväll,
Lugnt och skönt.
Egoämnet för dagen är egentligen "det här upprör mig" men jag känner att gårdagens inlägg om "människor med för mycket tid över" var tillräckligt grinigt så jag tror jag skippar detta ämne. Jag vill inte skriva en klagoblogg. (men visst är dom bra irriterande?...)
Familjen Borehed.
Men att dela upp möbler, porslin, ägodelar och minnen - det slapp man i alla fall. Den saken är säker.
Människor med tid över.
Vart kommer detta intresse ifrån? Har människor verkligen så tråkiga liv att de måste fantisera fram och krydda historier kring andra människor? Gud, vad jag önskar jag hade så mycket tid.
16e December 2010
Jag ska försöka ta mig ut i snökaoset för att äta lunch med Sofie. Senare i eftermiddag ska jag besöka Gustav och Elin i Sörby, dricka lite kaffe och ta igen massa tid vi förlorat sedan Oktober. På tal om dom så har vi fått två spelningar med bandet i Januari - det är verkligen hur bra som helst! Jag behöver sjunga. Det skulle lösa mycket.
Ankbreven.
En sak är säker, och det är att livet idag troligtvis inte alls ser ut så som jag förutspådde när vi satt där med kaffekopparna i handen och drömde oss bort, för exakt ett år sedan. Långt ifrån. Självklart ska vi även skriva ett nytt brev som inte får läsas förrän 18e December 2011 och det ska bli ännu mer spännande - för jag har aldrig tidigare haft så dålig koll på ett kommande år som jag har i år. Men jag gissar att det finns en tjusing i det med.
Så många människor jag träffat, jag inte visste fanns. Så många saker jag gjort, jag aldrig tidigare vågat. Så många beslut jag tagit som jag aldrig tidigare skulle vågat ens närma mig. Så många saker jag ångrar, men även så mycket jag är så stolt över. 2010 har varit ett konstigt år, helt klart. Konstigt men lärorikt.
Silent night.
Jag har nog tagit jullov mentalt. Jag har egentligen föreläsningar kvar och en uppgift kvar att lämna in men i mitt huvud finns bara sömn, glögg, julklappsbestyr och familjemys. Jag kommer troligtvis inte lyckas tvinga fram någon vidare effektivitet de här sista dagarna innan julveckan är här, men vad gör det? Nytt år, nya möjligheter heter det väl?
je te promets.
Et je ne pourrais te donner ce que je n'ai pas
Et je ne pourrais te fuir même si tout nous sépare
Tout ce que je te promet c'est un nouveau départ"
Smultrongården.
"Theres not a thing that I would change.."
Dagen har hittils bjudit på sovmorgon, kaffe i sängen, en lång bilfärd i en bil med trasig ljuddämpare (på allvar, folk måste tro att jag kommer från Fjugesta och mest av allt önskar mig en epa-traktor i julklapp) och sedan varit på en riktigt meningslös föreläsning. Om en timma ska min lillprins hämtas på dagis för att sedan hänga med mig några timmar så att hans kära mor får lite egentid.
Mina drömmar.
Vad mina drömmar kretsar kring är självklart väldigt olika. Stunden, humöret, årstiden och situationen påverkar. Ibland drömmer jag om att bli framgångsrik, ibland bara om att få vara glad. Ibland drömmer jag om att lära mig franska och italienska flytande, ibland om att få kalla mig själv lycklig. Ibland drömmer jag om att satsa på sången helhjärtat igen, ibland bara om att få sovmorgon. Vissa kvällar drömmer jag om ytliga saker såsom vackra klänningar, dom perfekta skorna eller en fet lön på kontot. Medan vissa mornar är det enda jag önskar en skön känsla i magen, en klump som är försvunnen och ett leende på läpparna.
När jag var liten drömde jag om evig kärlek. Om ett liv som musikalartist. Om tre barn och en man, om äktenskap och en fin villa med trädgård. Jag drömde om att bli ihågkommen, älskad och berömd. Jag drömde om lycka som inte gick att köpa för pengar och tid till att bli den jag alltid velat bli. Jag har nog kvar dom här drömmarna. Lite i smyg i alla fall.
Men visst, ska jag konkretisera det hela så har jag senaste tiden drömt om att det ska bli första Januari. Till att få flytta in i det som ska bli min trygghet, min borg och mitt eget "hemma". Jag har drömt om att allt ska lösa sig till det bästa - för alla inblandade. Jag har även drömt om att få dra, ta med mig någon jag håller kär, till ett varmt ställe och dricka paraplydrinkar dagarna i ända, allt för att slippa denna kyla. Jag har drömt om storstäder, om våren och om ett inre lugn att vakna till. Ikväll drömmer jag om att få jullov, på onsdag drömmer jag om ytterligare en hemmaseger för Lif, på fredag om en fantastisk julfest och på lördag om att vakna utan huvudvärk.
...
Mitt 2010.
Jag lovade mig själv att inte åka hem från Marieberg utan att ha köpt ALLA julklappar - hur tror ni det gick? Alltså, man blir ju folkskygg, paranoid och får allvarliga agressionsproblem sådana här dagar där ute. Jag orkade med ungefär hälften, sedan begav jag mig hemåt för att dricka glögg hos min kära mor. Det är söndagsmys/kvalitetstid det. Lillebror är hemma och jag tar varje chans att få hänga med honom.
Man kan tycka att facebook är tidsödslande och relativt onödigt många gånger MEN den här uppfinning här nedan tycker jag är rätt rolig. Den sammanfattar mina facebookstatusar under år 2010. Den tar självklart inte med alla men endel och jag tycker det känns lite spännande såhär när det är 17 dagar kvar på detta år.
Augusti.
Hittade bilden nedan hos mamma igår. Jag vet precis när den togs. 19e Augusti - samma dag jag skrev psykologitentan jag missade att anmäla mig till i våras. Jag tycker knappt det ser ut som jag. Håret är så ljust - jag var så taggad inför hösten. En höst med massa förändringar skrev jag - undrar om jag förstod vilken förändring jag verkligen skulle ta mig igenom?
Tre hjärtan.
Jag tycker den här bilden är söt. Inget mästerfoto men fortfarande - mina hjärtan. Den är tagen på väg till handbollen, förra hemmamatchen. På onsdag följer två av tre pinglor med. Det är kvalitetshäng det. Fröken Udén (i blått) flyttar hem till Stockholm igen efter salstentan den 13/1, det är sorg det. ♥ Men så lätt blir hon inte av med mig. Jag kommer och våldgästar så ofta det bara går.
Egoämne "Den här veckan".
Vi går raskt över till "Den här veckan".
Jag har vetat ganska länge att den här veckan på ett eller annat sätt skulle vara avgörande. Att viktiga beslut skulle tas och att ord skulle användas i meningar som aldrig yttrats tidigare. Jag har vetat ett tag att det skulle bli en tuff vecka. Såhär i efterhand, eller ja - såhär på veckans sjätte dag, känner jag mig rätt likgiltlig. Jag är trött på att ifrågasätta - framför allt att ifrågasätta mig själv. Jag undrar när saker och ting ska börja fungera av sig själv igen - utan att tusentals minuter av tänkande, analyserande och ifrågasättande ligger bakom vartenda steg och varenda rörelse.
Jag gissade att min blogg skulle bli lite tråkig den här perioden. Lite deppig och nedstämd, det kan vi nog alla vara överens om. Det skrämmande är att mitt läsarantal är högre än någonsin. Det verkar som om mörker och deppighet är det som lockar mest. Oroväckande tanke på ett sätt.
Den här veckan kommer inte gå till världshistorien, den kommer inte bli ihågkommen för några extravaganta händelser. Den kommer möjligtvis bli ihågkommen för veckan då några av bördorna lyftes från mina axlar och klumpen i magen blev betydligt mindre. Det är i alla fall vad jag hoppas.
Ge mig lite värme istället. Det skulle kunna lösa mycket.
Eg ser.
Det här är nog en av de absolut vackraste låtarna jag någonsin hört. Texten är så slående och så otroligt sann. Jag vet inte hur många gånger den här hösten jag känt att jag vill låta någon annan ta över mina känslor, gråta åt mig och leva för mig. Men jag vet - jag måste ta mig igenom det här själv. Jag måste gråta och leva själv.
Jag ser att du vill ge upp.
Men jag kan inte leva livet för dig.
Du måste leva själv.
Men jag vill leva med dig.
Jag ser att du har ont.
Men jag kan inte gråta alla tårnarna för dig.
Du måste gråta själv.
Men jag vill gråta med dig.
En av alla onsdagar.
Onsdagskväll = myskväll hos Sofie. Glögg och pepparkakor. Jag har pluggat exakt hela dagen och är så lycklig över att äntligen vara klar med både hemtenta och opponering. Nu väntar bara själva opponerings-seminariet imorgon bitti. Jobbet bjuder på julfest imorgon kväll - det är precis vad jag behöver efter en sån här pluggvecka. Vara lite social och umgås med mina goa kollegor. Sådant tycks om.
På tal om Sofie så har far min förövrigt bjudit med oss på galej i Stockholm sista helgen i Januari. Lite event i globen, show och hotell. Det tycker fröknarna Lexon och Iggström är precis vad som behövs en mörk månad som Januari. Tack för det, papi. 
Mitt hjärta.
Jag funderar på att besöka Umeå i slutet av Januari (jag skriver det här Malin eftersom vi aldrig har telefontid samtidigt). Jag har inte varit där på lite över ett år så nu börjar det bli dags. Enda skillnaden är ju att Malin skaffat sig en sambo sedan sist men han får glatt ge rum för mig : ) Det tror jag inte är några problem.
Förövrigt planeras och styrs nyår.
Stockholm ska äras med ett besök av mig.
Malin i somras innan vår "allsång-som-blev-drink-kväll"
Jag kallas grinchen.
Tänk, jag gick inte ens på Oh helga natt igår. Då är det något allvarligt fel ska jag säga er.
Så mycket bättre.
Till skillnad från min goda vän Herr Rispoli så hävdar jag att programsatsningen "Så mycket bättre" är smärre brilliant. Italiano hävdar bittert att vi borde ha tröttnat på "lära-känna-kändisar-tv" för länge sedan, och kanske är det så. Men för en inbiten musikgalning som jag är värmer det i hjärtat när fyran äntligen plockar fram något som kan liknas med musikalitet. Jag älskar dom nya versionerna som kommer fram varje program och tycker att det är en genial idé som jag hoppas får spinna vidare i ett par till säsonger. J
ag tycker även, trots uttjatat tema, att det är lite mysigt att få höra bakgrundshistorierna till låtarna och texterna som presenteras. För en gångs skull har fyran prickat rätt enligt mig. Dom har hittat en idé som tilltalar såväl yngre som äldre, proggare som allsångsfantaster, inbitna discodansare som rappare och allt detta utan att det känns "så gjort" sen tidigare.
Här nedan har ni mina tre klara favoriter från säsongen som gått. Jag väntar med spänning på följande säsong som jag tror kommer bli ännu bättre nu när denna säsong blev sådan succé (det faktumet kan du inte säga emot Rispoli).
Lördagsmys på Åstadalsvägen.
Jag finurlar över hur livet för några timmar sedan var så hemskt, för att sedan nu - när man landat i det- faktiskt ter sig okej. Mycket handlar om att acceptera nuet och förstå att vissa saker kommer ge sig med tiden. Problemet är bara att jag brukar vara före tiden, inte vänta in den. Men jag ska lära mig. OM jag ska! ♥
Visst har vi det mysigt?
Christmas light.
Den känns verkligen helt jävla nollställt.
Jag vill självklart umgås med mina älskade släkt -
men jösses, själva julstämningen har aldrig varit så långt bort.
Den här låten gör en ju inte gladare direkt - men i alla fall, väldigt förklarande.
Egoämne 8
Han är så otroligt givmild William. Han ger enormt mycket till alla runt omkring sig och i sitt lag är han lagets pajas. Han älskar att bjuda på sig själv och precis som syster sin står han gärna i rampljuset. Han har inte mitt temperament, min envishet och min förkärlek till att stampa i golvet när jag blir arg, men istället har han fått sin fars gubbgrinighet, ett jävlar-anamma och en stor portion med humor.
Kvällens.
ensamhet.
Det är lite galet.
Att man kan sitta i ett stort biblioteket - fullt med andra studenter - som säkerligen känner samma panikpluggångest som du själv och ändå känner du dig som den ensammaste människan i världen. Så jävla ensam.
White light moment.
Något som var desto mer spännande var handbollen igår. Spännande och lite magisk. Första vinsten på 13 matcher och jag var glad som ett litet barn på julafton. De var mysigt att ha med sig mina fina flickor och jag tror dom tyckte det var riktigt roligt också.
Udén & Iggström
exuse me for trying.
Charmigt?
Skräckslaget?
Otäckt?
Spännande?
Fröken "jag-brukar-planera-minst-tre-år-framåt" försöker bestämma sig.
Bestämma sig hur det känns att inte veta hur livet kommer se ut de närmsta månaderna.
Det enda jag vet är att det är en utmaning - BIGTIME! 
Lyser klart.
just for your info.
for you to know.
I will never be like her.