Noll.

Totalt omotiverad att blogga.



Har haft världens bästa Egypten-vecka men är nu tillsabs i vardagen. Avvaktar ett vettigt inlägg tills jag känner mig någorlunda inspirerad. Såhär omotiverad har jag nog aldrig varit.

Chez Shantal



Godnatt från oss. Lite sönderbrända men väldigt glada och trötta efter en fin kväll på världens mysigaste restaurang. Imorgon väntar tidig uppstigning, snorkling och bad med delfiner. Det är lätt att önska att resan skulle vara i evighet.

Bagatell.



(justja, det enda som kanske inte går vår väg är solbrännan. Men vi ger ju inte upp direkt. 5 soldagar kvar. Det ska ge resultat. Det ska ge resultat).

Ett litet meddelande.

Ville bara skriva en liten uppdatering om livet här i El gouna. Till vår glädje har rummet trådlöst (även om det är lätt att hitta på annat att sysselsätta sig med än internet). Jag skriver inte bara för att någon annan ska få avundas, utan för att det är mysigt att få minnas tillbaks när vi är tillbaks i normalvärme igen.


Vi är i ett paradis. Ett ganska stort paradis. Jag har seriöst aldrig sett ett större komplex. Det är ingen överdrift att man går vilse och det är imponerande hur dom lyckas skapa en personlig och gemytlig atmosfär över något så kilmoeterstort. Trots att det finns flera pooler och olika typer av stränder har vi hittat vår favorit. Precis utanför rummet (vi har lagun framför altanen, och pool på andra sidan). Där avnjuter vi glass, deckare, bra musik och god mat i stekhet 35-gradig värme. När vi tröttnar på pool-livet går vi ner till stranden (20 meter?) istället. Livet har nog aldrig varit så lätt.


Igår kväll åt vi i marinan, tog en tuktuk in och strosade bland stora yachts och vräkiga segelbåtar. Ikväll tror jag vi tar oss in down town istället. Provar något lokalt ställe. Tittar in i små butiker. Går oss lite trötta. På tal om trött så ska vi tydligen till gymet nu. Kan inte riktigt se mig själv slita ihjäl mig på semester, men jag kanske stöttar lite. Går några meter på bandet.



Om du undrar, det är hit vi ska.






Det där med att överdriva?

Vi har precis sett vår första solnedgång på berget och ska snart se klart en film innan några timmars sömn väntar. Klockan står på 04.40. Det är så fantastiskt att veta att jag inte åker "Flytoget" för att åka till jobbet, utan att för en gångs skull få njuta som de andra tågresenärerna.

Vi har passat på att njuta av varenda sålstråle idag - allt för att väcka pigmenten. Sebastien tar det hela på lite väl stort allvar, och utnyttjar varenda liten vrå på balkongen som blir upplyst. Ja, det syns väl ganska tydligt här nedan? Som alltid kommer resan innehålla en "vem-är-egentligen-brunast-tävling". 



Sista fixet.



Årets två biknis - H&M och Nelly.
Solskyddsfaktor 20 (i tilägg till 15 och 35 som vi redan har)
Världens skönaste skor från H&M (till klänning, bikini, shorts - passar till allt!)
En veckas tofsförbrukning.

Tjejkompisar och kvinnlig vänskap.



Jag lyssnade på Hanna & Amandas podcast om tjejkompisar och kvinnlig vänskap och vart verkligen helt hooked. Jag tror att vi så ofta tar det förigivet och glömmer att det faktiskt är något av det finaste och viktigaste vi har i livet. Jag kan inte tänka mig hur mitt liv skulle se ut utan mina närmsta tjejkompisar. Även om vänskap inte är som bästisskapet man hade i tonåren så är det kanske den största tryggheten i världen att ha fina tjejkompisar som finns där.


De pratade i podcasten om att vänner ska vara JA-sägare. Att vänskapen ska vara enkel och att det ska vara villkorslöst. Det tyckte jag var fint. Självklart ska en vän alltid säga ifrån om något är destruktivt eller osunt (exempelvis i relationer) men för övrigt ska hon glädjas för din skull, säga ja när du vill vidare i livet och framför allt - aldrig aldrig döma. Jag tror de flesta har haft vänner som tar energi ifrån oss, och som krånglar till så mycket. Vänner som blir sura när du glömt ringa, som tycker du fattar fel beslut eller som vill ha dig för sig själv. Jag vill ha det enkel och jag vill vara enkel som vän. Jag har senaste åren försökt omringa mig med vänner som aldrig sätter krav och som alltid ser till mitt bästa. Jag vill ha vänner som ger mig mentalt utbyte, som kan agera bollplank men som i slutänden låter mig fatta mina egna beslut - och sedan glädjas över dom.

T
rots allt är vi olika personer, med olika viljor, liv och öden -och även om vi har valt varandra och funnit varandra så måste vi låta varandra vara sig själva och istället hjälpa till att plocka fram det bästa i våra vänner. Jag hoppas att jag lyckas vara en sådan vän (slå mig med något hårt i huvudet annars) och att mina vänner håller med om detta.






Världens bästa Plutt är hemma!


Thoose little things.


Sådan mor,

Jag mår så bra! Helt slut, ont i varenda liten muskel och tröttare än tröttast, men livet är ändå bra. Jag har inte jobbat klart, har tagit med datorn hem men det gör ingenting. Två sovmornar och måndag morgon åker vi mot flygplatsen.


Mamma, På tal om jobb, jag kommer ihåg när jag var liten. När jag vart så arg för att du alltid tog med datorn hem. Jag kunde inte förstå hur dom inte kunde klara sig utan dig när du hade semester, och blev sur när dom ringde. Du svarade alltid med "Vissa saker bara måste göras, man kan inte välja": Idag är nog första gången jag förstår dig fullt ut. Det är en känsla som smugit sig fram mer och mer under hösten, men idag inför semester blev det uppenbart.


(Sedan ska jag komma ihåg att göra saker balanserat, men förövrigt var det en aha-upplevelse).




Jag vet vad jag sa,





Men det spelar ingen roll att hockey-vm är tröttsamt och uttjatat, man kan inte låta bli ändå. Med det laget hoppas man ju. Med det laget borde vi ju kunna bättre. Nu förstörde dom min kväll. Pucko-trötta-hockeyvm och pucko-trötta-hockey-lag. Bättre lycka nästa år. Då ska jag inte titta.

Inga problem.


Norge i rødt, hvitt og blått











”Du ska inte fråga vad ditt land kan göra för dig, du ska fråga vad du kan göra för ditt land"




Måste tips om den otroligt välgjorda och fina serien kring Kennedy-familjen. Jag har aldrig riktigt satt mig in i tjusningen med denna familj, och inte heller i tragedierna historien gömmer. Därför är denna serie en riktig ögon-öppnare för mig, som visserligen är lagom lätt historie-intresserad, men som aldrig riktigt fallit för dokumentärer - och nu får en chans att lära sig massa. Att de vackra miljöerna, de smaskiga skandalerna och de sorgliga ödena faktiskt är hämtade ur verkligheten och ur en verklig familjs livshistoria gör att timmarna framför tvn känns lite mer rättfärdiga, och "okej".


(Att Jackies kläder är att dö för gör inte serien sämre precis. Kan inte sluta tänka på min vackra lilla farmor. Jag tror hon gick runt i sådär fabulösa klänningar och såg fantastisk ut!)

Om vi har något kvar, någon form av stolthet. Varför firar vi då inte?

Dagen före 17e Maj. Vårt första, norska nationaldagsfirande. Jag har stora förväntningar. Inte på något sätt extrema, men det är svårt att ha små förhoppningar efter hajpen som är här. En "normal" norsk person i 25-30-årsåldern börjar vanligtvis med champagnefrukost, självklart iklädd bunad (folkdräkt). Sedan följer 17e-majtåg, firande på stan, brunch, någon form av middag och ännu mer festligheter. Det ska bli lite spännande att uppleva, även om vår dag kommer bli en light-light-lightversion.


Men det är knepigt det där. Jag menar, vad är 6e Juni för oss svenskar? Har vi inte kvar någon stolthet alls över vårt land? Det vill jag såklart tro. Men varför firar vi då inte? Varför inte en gång om året lyfta fram det positiva med vårt land? Lyfta fram det vi kan vara glada och stolta över?


Om varje kväll var som denna, skulle jag vilja leva i tusen år.


Varje gång du möter min blick så vet jag vem jag är

"För första gången på nära håll
stod vi som frusna mot varandra
Och mina händer rörde aldrig din hud
men jag vet att du kände


Och varje gång du möter min blick
blir min värld en aning större
Varje gång du möter min blick
hör jag ditt hjärta ge mig blod"





Student 92

Om ni har några timmar över så tycker jag verkligen att ni ska se SVT`s "Tio år senare" dokumentär. Man får följa samma klass från studenten 92 och femton år framåt. I första avsnittet första fem år efter studenten, och sedan fem år framåt i varje avsnitt. Man glömmer nog ofta hur otroligt mycket som kan hända på fem år. Jag menar, 2007 - vad trodde jag skulle bli mitt liv då? Och nu, om jag ser till 2017 - hur mycket att mina önskningar kommer faktiskt slå in?


Dom har gjort så sjukt nogranna intervjuer vid vart femte år och ställt ingående frågor om drömmar, vad som tror kommer hända och vilka klasskompisar som kommer bli vad i framtiden. Detta gör ju att dom så lätt kan följa upp hur det gick sen, om drömmarna slog in, vilka som lyckades och vad som flippade. Tänk om någon hade gjort det hos oss! Vem blev "lyckad"? Vem slog innom musiken? Vem gifte sig först? Vem chockade mest? 







.


44 år av troget supporterskap.

På tal om något helt annat, och på tal om något som jag faktiskt inte riktigt har koll på. Engelsk fotboll. Jag tyckte bara att det var så otroligt härligt att läsa om hur Machester City, efter 44 säsonger, äntligen kunde ta ett ligaguld. Förstå hur trogna supportrar dom har - som år efter år går på match efter match, och trots att United som också är ett Manchester-lag tar massa titlar så stannar dom troget kvar vid Citys sida.


Och i år, på galnaste, knäppaste, vildaste sättet fick dom äntligen uppleva en ligaseger. Och vilken glädje! Titta på supportarnas miner och obetalbara glädje. Tänk att man kan bli så fantasiskt glad för en sport. Det gör mig glad. All glädje är väl bra glädje?


Jag överlever nog.

Det är inte många dagar nu som jobbdatorn inte åker med hem. Jag står ut eftersom tanken eftersom sol och fina stränder endast är 6 dagar bort nu. Med det i huvudet kan timrapportering,screening, sommarplanering och bemmaningsplaner gå som en dans. Jag skulle helst av allt börja packa redan nu men jag kan väl lika gärna spara det roliga tills i helgen. 


Oj, som här ska njutas!


Lavendel på min balkong.


bild: blog.stylizimo.com


Snart dags för oss att ordna med balkongen igen. Jag fick lavendel av sebastien när jag fyllde år och nu har jag fått för mig att jag vill ha massa lavendel på balkongen. Den gigantastiska krukan ska såklart fram igen, fler blockljus och nya kuddar till bänken. Är det något jag avugdar med lägenheten vår så är det balkongen.

.

Egentligen ganska trött på låten, vilket är synd eftersom den var smått fantastisk i början. Denna kille har dock gjort en version som gör mig så glad. Jag skulle döda för den rösten, för det omfångat. Men förövrigt, vad var vi egentligen innan youtube kom? Tänk så många fantastiska covers, versioner och nyinspelningar vi kan ta del av på ett sätt som vi annars aldrig fått. Och artister som kommit fram genom klipp på briljanta covers!


HEJ KOMPIS!


Det är ju bra, MEN..

1 timme avklarad med min kära sambo som sällskap. Först backträning sedan snabb promenad.





(trist bara att det typ inte blir någon skillnad. Alls. Är det ens möjligt liksom? Tvingar någon i mig godis när jag sover?)

"och om världen skulle stanna, skulle du och jag ändå vara vi"








Livet är bra.





Mästarnas mästare på tv, nedkrupna under en filt. Även om det idag gjorde lite ont i hjärtat att lämna Örebro så är Drammen väldigt hemma och jag kommer njuta av att sova i vår säng inatt. Med en vecka kvar till värmen känns livet ganska bra. Bilder kommer imorgon.

Allt jag önskar.

Om jag innan helgen, i torsdags morse på min födelsedag, skulle ha önskat mig någonting så hade det varit en helg som denna. Jag ville ha massa skratt, god mat, varma kramar, kära återseenden, mysiga möten, massa dans och sena nätter. Jag är så bortskämd med fina vänner, en fantastisk familj och med en underbar pojkvän. Jag är haft så roligt i helgen och det är tack vare dessa människor.


Tack för en fantastisk helg.
Utan er, ingen jag.



PAUS

Jag har fullt upp med att fylla år, firas och njuta av kvalitetstid med fina vänner och familj. Bloggar igen imorgon.
HEPP!

Mummy, Im coming home.

Nedslagen och trøtt i soffan. Vart en kortare promenad idag, 40 min och lite utfall och benøvningar. Men likvæl, jag gjorde det och jag håller det jag lovar. Mamma och jag ska ut och gå tillsammans i helgen. Det ser jag fram emot. Verkar som om det blir en hel drøs med olika konstellationer, middagar, utgångar, firanden och besøk hos næra och kæra. På torsdag kvæll åker vi, vilket betyder att min fødelsedagskvæll firas i bilen. Men det gør inget, jag længtar så efter att få komma hem.







Systrarna Widell/Schulman.

Jag ær sen som alltid (måste jag sæga det varje gång? Som att rættfærdiga mitt slomo-beteende) men nu har jag i alla fall upptæckt systrana Hanna Widell och Amanda Schulmans podcasts. Och som jag ælskar det! De har lagt upp 10 avsnitt hittils och har ett æmne før varje. Giftemål, otrohet, karriær, samboskap, graviditet och mycket mer. Det ær perfekt sysselsættning før mig nær jag ær ute och promenerar.



Jag trodde aldrig jag skulle læmna mina kæra spotifylistor som alltid har triggat till træning, men nu har jag verkligen kunnat njuta av mina promenader på ett annat sætt. P3 dokumentærer, Filip & Fredrik, och nu dessa systrars podcast ær några av de jag prøvat hittils.



Men vad hænde?

Herrejøsses,


Hockeylandslaget ær helt vilda. Jag slog nyss på tv:n, då stod det 0-0 mot Danmark. Nu, nær førsta perioden inte ens ær slut står det 4-0 till Sverige. Hur galet var inte det? Førøvrigt kan hockey-vm vara det tråkigaste och mest icke excalterande som sker i idrottsvæg varje år. (Det ær ju just det, varfør varje år? Varfør øverdriva?).



En kort sekund av sinnesførvirring.




Vi ska ju hem i helgen, som jag sæker sagt. Det ska bli fantastiskt av många anledningar. Idag spædde jag på med ytterligare en och bokade tid hos min kæra frisør Sandra. Egentligen gjorde jag det før att jag ær trøtt på hemma-færgning nu (det var big-no-no førr, gjorde det aldrig) men också før att jag fick før mig att klippa av en del. Jag har så ofantligt långt och till axlarna, med lite ljusare toppar vore væl fint tænkte jag?

Men så såg jag på Jessie i New girl igen och, pløtsligt: Vad håller jag på med? Jag har ju ælskat mitt långa hår. Jag kommer aldrig gøra mig av med min lugg och det ær ju så fint nær man får till det (vilket man sællan får, inte som henne i alla fall). Så, nej. Som vanligt, en upputsning - inget drastiskt - men likvæl efterlængtat och lyxigt.


Då kan till och med en medelmåtta upplevas som karismatisk.

Alltså, förlåt


men den här Lövfen. Han kan säkert tillföra Socialdemokraterna något. Framför allt kan han säkert hjälpa till med att skapa förtroende och stabilitet i ett parti som har varit ute och cyklat ganska länge. Men retoriskt är han enligt mig en disaster. I hans tal och framträdanden är han för lågmäld, nästan ursäktande. Hans debatteknik är alldeles för osäker. Sorgligt nog grundar sig inte förtroendet jag nämner i det han levererar, eller i hans personlighet utan snarare får han den som en bonus eftersom de tidigare partiledarna varit katastrof.


Blir man jämförd med det det värsta kan även en medelmåtta upplevas som karismatisk.





Om jag hade pengar / Inspiration.






Resan inför resan.

Med 14 dagar kvar har jag satt nytt mål.

Mål:
Någon form av träning varje dag. Löpning/PW/Styrka/Spinning spelar ingen roll.
Idag: PW 1 timma (sista 15 min, upp för berget), + mage/bål-träning här hemma.
Imorgon: Spinning 1 timma.



Lite senare, lite bättre.

Jag vet, jag är alltid sen.
Jag låter andra kolla läget först. Om det är värt det, liksom.


Därför har jag gjort som alla andra. Bara lite senare. Skaffat Instagram. Faktiskt ganska bra gej det där. Lägg till mig. EmmaIgg (Sebastien tjatar, lägg till han med. Ehnevid. Kan han inte skaffa egen blogg eller? Snyltarn.)



Någon som nyss vaknat ur narkos?




Sebastien var inte helt med i matchen när han skrev sitt första sms efter operationen. "Vaken, eller halft" blir lätt något så förvirrande som "valen eller havet". Det tyckte jag var lite sött. Förvirrande, men sött.

Årets första bikini inköpt.

Bikinis , Free Spirit Stripe Bottom , Wonderland - NELLY.COM

Tröttnar verkligen aldrig på ränder.
Tröttnar aldrig på lila-randigt.

Maj 5, 2012

På torsdag fyller jag år. 24 ska jag visst bli. Det är inte så mycket panik över det. En ganska trevlig ålder får jag för mig. Förhoppningsvis åker vi hem nästa helg och jag ska få firas av nära och kära. Jag har tänkt önska mig lite nya kläder av min kära mor. Några klänningar och en långkjol att spendera tid i på stranden, på restaurangerna eller i poolbaren. Jag får alltid sådana cravings efter nya kläder när jag åker utomlands.

.




Operationen gick såklart bra. Nu sitter vi här hemma, jag och min ynkling. Ser matchen från soffan. Lite konstigt att se laget spela med Sebastien här bredvid mig. Ikväll väntar filmmys och varma mackor. Vi försöker spara nu inför resan (16 dagar kvar!) men vet inte hur lätt det är när maskeradbal och 17e Maj bara är en vecka bort.

Ingen big deal, men ändå.

Sitter i ett väntrum medan Sebastien opereras. Det är ju ingen big-deal-operation men ändå, sådant här ger mig creepes. Jag har bunkrat upp. Ser framför mig att det blir några koppar kaffe idag.


Kommer ni ihåg den hær scenen? Ælskade OC! Och Ælskade Seth Cohen!


Torsdagen 03.05.12.

Kvar på jobbet. Jobbar øver ikvæll. Anne-Line ær hær också. Skønt att inte vara ensam. Hon ska vidare på teater sedan och jag ska på køren. Igår var det match, Sebastiens sista innan operationen på lørdag vilket betyder sista før denna sæsongen. Det var kul att se han gøra en fantastisk match och insats æven om laget inte kunde vinna. På lørdag får jag ha han bredvid mig nær det ær bortamatch mot Haslum. Tænk, snart har en hel sæsong gått.


Jag var tvungen att skicka ett sms till Tina nu. Ett sådant dær "Vet du hur glad jag ær att jag flyttade till Drammen?"-sms. Ibland blir det lite øvervældigande, hur något kan bli så bra. Tina blev sækert lite chockad, sådær mitt från ingenstans.








Ett lyckat utvik / Size me.


Bild från: blondinbella.se

2007 var kanske inte Isabella "Blondinbella" Löwengrip någon favorit. Jag tyckte hon hade ganska dumma uttalanden och ytliga blogginlägg, utan att för den sakens skull lägga någon energi på att ogilla henne. Hon bara var, och hon föll mig inte i smaken. På senare tid har jag insett att jag nog glömde hur ung hon var. Med åren har jag succesivt arbetat upp en enorm respekt för denna unga tjej. Hon har verkligen varit med och bidragit till ett bättre klimat för unga tjejer, och har gediget jobbat för att unga tjejer/kvinnor ska få ta plats, våga drömma och klättra i karrären. Detta samtidigt med ett enormt fokus på välmående och hälsa. 


Jag har inte vart något fan av provokativa reklamer eller pr-satsningar. Jag tror man kan komma långt med att verbalt argumentera och att veta vad man snackar om utan att behöva överdriva (ex. Gudrun Schymans pengakupp när hon brände tusenlappar). Men denna gång tycker jag verkligen att Blondinbellas statement lyckas. Det är vågat, men det kanske också behövs för att komma bort från alla tomma klyshor och meningslösa uppmaningar?  

Hennes "utvik" på löpsedeln av sin egen tidning Egoboost (som jag förövrigt älskar - läs den!) lyckas med sitt budskap och jag tror ärligt att denna handling kan spela roll för unga tjejer i sommar. Jag tror att budskapet "Size me" når fram, utan att på något sätt bli osmakligt eller too much.


Här kommer våren, det har jag lärt mig. Jag vill bara gå hem med dig.


1a Maj 2012.










.





Ibland vet jag inte vad som är värst. Eller vad som känns mest. Att människor inte lyckas visa glädje och ärligt känna lycka för sina vänners skull, eller att försöka allt vad man kan men så uppenbart misslyckas. Det är ju gulligt med försök men känns det så främmande så kanske man ska låta bli.