Popsickness.blogg.se

Gårdagskvällen var lika bra som förväntat. Jag är lyckligt lottad med världens goaste kollegor och nyfunna vänner. Vi spenderade några timmar på "Four seasons", smakade på fantastisk sushi och ännu godare vin. Promenerade sedan neråt National och fortsatte prata bort någon timma på ett litet, opretantiöst hak innan Sebastien var en ängel och hämtade en väldigt trött tjej.

På tåget mot jobbet, åkte på en böter på 900 fina kronor som tack för att Jag tog en chansning idag. Tji fick Jag. Hade kunnat tänka mig en bättre start. Men, det ska förträngas. Idag är en bra dag. Jobb i nydalen, flera möten, sedan ett glas hos Inger-Elisabeth (så långt! Smeknamn någon?) För att sedan möta resten vid national. Förresten! Upptäcker att min flickdröm och tillika musikaliska förebild (spännande kombo...) spelar i Örebro i höst. DET vore något det. Går snabbt igenom vilka vänner som kan ha förstått hans storhet men inser Jag troligtvis kommer behöva gå ensam. Det får bli att muta Seb... "Om varje dag var som denna skulle Jag kunna leva i tusen år"

"wooho.

... läser jag Morgan Allings självbigrafi "Kriget är slut". Det är kanske inte värd nobelpriset men likväl berör den ända in i benmärgen och lämnar spår i drömmarna mina. Jag läser den varje kväll, till en början var det för att jag skulle bli trött och kunna somna lättare - men inte blir jag trött inte! Sättet Alling skriver om sin tragiska barndom på är fängslande utan att för sakens skull behöva placerad i offer-facket. Ingen "tyck-synd-om-mig" utan snarare en samhällskildring av hur socialtjänsten på sjuttiotalet i Sverige tycks ha fungerat.

Jag kunde inte bli gladare än när jag kommer hem och Sebastien har städat hela lägenheten helt magiskt ren. En aktivitet som jag trodde att jag skulle få ägna kvällen åt. Åh, som jag ska njuta! Kvällen till ära får det nog bli min orkar-inte-rätt, den som fungerar i alla lägen, alla tider på dygnet. Pasta med grön pesto, avokado och babyspenat. Det + sushi skulle jag kunna äta 6 av 7 dagar i veckan (den där sista tagen kan man ta röd pesto för att festa till det lite).

"som säger mitt på ljusa dagen, jag är lycklig med dig".

På jobb.
Hær trivs jag.


Den hær låten får mig glad. Jag har precis fyllt i mitt score-card och idag ær en sådan dag då jag inte ser några limits. Jag skulle vilja bevara kænslan i en liten ask.

40-24 till DHK ikväll

Sebastien är iväg på match ikväll. Andra matchen i serien, sandefjord står för motståndet en timmas bilresa bort. Det hade kännts självklart att ta sig en åktur dit om förkylningen inte gjort mig så ofantligt otrevlig att ha bland människor. Det skulle nog inte vara så uppskattat. Så därför får jag sitta här och vara nervös istället. Under mitt stora täcke som jag flyttat ut i soffan.

Och nej - vi ska inte gifta oss snart (jag har fått många underliga, ärliga frågor de senaste dagarna), inte vad jag vet i alla fall. Så nu slipper nu klura på den nöten. Men däremot, förstå vilken fantastisk blogg detta kommer bli den dagen vi väl har ett datum. När man kan planera, fixa, dona och längta! Den dagen kommer det förhoppningsvis inte komponeras några mer meningslösa inlägg, ja - som detta. 

Idag är det bara en aktivitet som gäller. Sova. Och möjligtvis lite slötittande på tv3play. Hittade "ensam mamma söker" och "True talent". Jag älskar att tv3 låter mig titta på deras program, till skillnad från tv4 som inte vill låta "utvandrare" som vi se deras program. Förövrigt saknar jag pappa när jag är sjuk. Han har alltid, även när jag varit vuxen, kört förbi med massa bra från apoteket, tidningar och godis för att mina sjukdagar skulle bli bättre och jag skulle bli frisk snabbare.

Allt gick så bra fram tills igår eftermiddag. När vi satte oss i bilen kände jag direkt att jag min dålighet inte var sviter av lördagskvällen utan snarare var början på en hejdundrans förkylning. Så blev det. (Min kropp verkar vilja slå rekord i antal-feber-dagar hösten 2011). Jag var helt däckad igår kväll men provade ändå jobbet idag. Det fungerade i två timmar. Nu har jag sovit exakt hela hela hela dagen och trots det är jag fortfarande trött. Då måste något vara galet.

Blev dessutom andfådd av att plocka ur diskmaskin.

Vi mår som vi förtjänar idag. Eller nej, nu blev det fel. Jag mår som jag förtjänar. Sebastien skötte sig exemplariskt igår medan jag verkligen visade prov på att man ska ge allt när man väl åker hem. Det var dock en fantastisk lördag. Sådana där som kanske kan skrivas in i historieboken och som påminner en om varför det är så värt att åka 4,5 timmar i bil för endast 30 timmar i Örebro. Spännande Linde-match, mysmiddag med far + kusin på Jensens, drinkar med Elin & Sofie på Lounche (varför går vi inte dit oftare?) och tillsist möte upp alla de andra på Ritz. Ett ritz som överraskade och var bättre än bäst.

Trots den vilande slitna känslan som troligtvis syns på flera meters avstånd när man ser mig så har vi ändå varit aktiva idag. Frukost på Java med Sofie och Per, nu söndagslunch hos mamma, sedan fotboll och sist handboll igen.


Det här inlägger blev ett klassiskt "allt det här har jag gjort..." men det struntar jag i. Om jag någon gång glömmer bort hur bra den här helgen var så finns det i alla fall något att titta tillbaks på. Bilder kommer imorgon.

De kommer och går, mina favorit-uttryck och norska ord. Nu har jag ett nytt:

Känslan över helg är verkligen helt fantastiskt. När Anne-Line och jag låste kontoret hoppade jag jämfota ut ur flyporten. Mestadels över lyckan att få sova ut i helgen men även för att jag var så koffein-förgiftad idag av alla kaffekoppar jag hällt i mig. Jag måste ha sett ut som om jag gick på speed när jag dansade ner till flygtåget (sådana på speed finns det förövrigt gott om. Eller är dom också bara koffeinförgiftade?)

När man inte kommer på något intressantare att blogga om än att "halloumi" (alltså osten) inte nått Norge så borde man kanske inte blogga.

Note to myself:

När jag har varit på utbildningar, speciellt internutbildningar - då har det var väldigt (extremt) populärt att prata om målbilder. Du ska helst av allt konkretisera dina mål och göra en liten fin affisch med foton som symboliserar dina drömmar och visioner. Jag har tyckt att det räcker att ha målen i huvudet, eller möjligtvis hjärtat. Lätta att plocka fram. Men någon övertalade mig. Gav mig lite siffror på att det statistiskt sätt är större chans att du uppfyller målen om du skriver ner dom och påminns om dom dagligen. Jag ska därför ge det en chans.

Något som gör mig glad i årets idol är att det är de unga tjejerna som kliver fram och de verkar verkligen ha förstått vad många tidigare inte förstod. Det är flera femtonåriga tjejer i år som lyckats leverera mer än bara sång som verkar ha dragit nytta av tidigare års failures. De har galna röster, karisma och en attityd som får oss att älska dom innan de ens tagit en ton. Jag har lovat mig själv varje år att ge upp Idol. De skapar ju ändå bara mainstream-artister och dödar vad som verkade vara det "riktiga" i varje enskild artist. Men, jag hoppas på i år. Jag tycker småbrudarna är grymma i år!

Fick inbjudan till en riktigt stor maskerad ute på Bygdoy i början av November.

Vi var ute på en promenad förut. Tog en kaffe i solen och unnade oss söndagsfika. På vägen hem gick vi förbi en jättesöt second hand butik som jag helt hade missat. Till min glädje hittade jag en fin höstkappa/jacka och örhängen att matcha mina kavajer med på jobbet. Jag brukar ha svårt att falla sådär pladask för second hand men denna butik var verkligen jättebra. Malin och Marina, vi måste ta en liten promenad dit när ni kommer och hälsar på i Oktober!

Det finns så mycket som är bra i det här landet men det finns även några få påhitt jag verkligen inte förstår mig på. Ett exempel är att man kan köpa öl och annan alkohol på mataffärer, men inte senare än 18.00 på kvällen och inte på måndagar. Nu handlar jag inte öl så ofta på måndagar så detta stör inte jättemycket men ändå, ibland kanske man vill ha framförhållning inför helgen? Eller?

Det var trevligt.

Otroligt tragiskt. Lillebrors favorit-spelare har gått ur tiden. En fantastisk hockeyspelare och en förebild för många unga idrottare. William smsade för en timma sedan och berättade vad som skett. Det är så otäckt. Jag säger som jag alltid sagt, ryska flygplan ska man inte flyga med. Läste precis att den modellen de flög med bara tillverkades i 170 exemplar mellan 1979 och 2002, varav 8 av dessa (inklusive detta) har råkat ut för allvarliga olyckor.

Hopplös är jag.

Jag har haft ett litet gråtmoment.

Okej, jag vet - det är inte särskilt classy men jag är helt fast. Den gör mig så glad! Det finns en hel del crapig norsk hiphop/clubmusik men den är är ju faktiskt riktigt bra. Textmässigt inte genial direkt men likväl, den gör min dag.

Att min liv inte ser ut som det gjorde i våras är ju ganska självklart men ibland inbillar jag mig att livet hemma i Örebro har stannat upp. Att inget ska förändras. Så är det ju självfallet inte. Idag började min gamla klass i skolan igen, första dagen efter sommarlovet på allvar. Det känns konstigt och lite tomt. Jag ska inte låtsas som om det inte känns för det gör det verkligen. Jag älskar mitt liv här men första dagarna på universitetet är speciella. I tre hela år har jag delat dessa höstdagar med Elin. Det känns lite i hjärtat att hon nu ska avklara dessa utan mig.

Bra dag. Flera sådana tack.

Jag borde skämmas så lite som jag fotade i helgen! Poose-bilder från diverse hotelltak, caféer och restauranger är tyvärr allt jag har att erbjuda. Däremot så har vi haft det fantastiskt och det var jättemysigt att få se mer av Oslo än de kvarter jag skymtar på vägen till jobbet. Vi har shoppat, druckit massa gott kaffe, ätit på en riktigt bra tapasrestaurang, strosat, ätit Waynes-frukost och promenerat runt på charmiga Grynelukka - ett område som bör jämföras med Stockholms bästa delar av Söder.

Alltså jag är verkligen på gränsen till psykopat på nätterna. Utan att försöka vara rolig så är jag en riktig mardröm att sova med ibland. Inatt hände det igen. Jag fick ett mindre utbrott, helt oprovocerat och helt utan grund.. Jag minns alltid i efterhand hur logiskt det verkar. Som att det inte finns något mer självklart i hela världen.


Seb vaknar mitt i natten av att jag sitter rakt upp, från ingenstans, och talar med mycket skarp och hög röst..

Ibland är man bara hög på livet. När jag satt på flytoget på vägen hem från jobbet idag, med Maria Mena i öronen kunde jag inte sluta le. Uppfylld av allt som händer, upprymd av massa känslor som jag hoppas aldrig ska lämna mig. Euforisk kanske det kallas. Den här helgen kommer bli helt fantastisk. Snälla, påminn om den här dagen tunga, trista höstkvällar framöver för just nu är allt bara underbart.

Förövrigt. Glömt att berätta! Vi ska till Oslo på lördag och ha en riktig myshelg med shopping, middag och hotellövernattning. Eftersom vi inte åkte någonstans i sommar ska vi nu unna oss lite kvalitetstid. Det var länge sedan vi hade en sådan för oss själva. Vi ska bo på ett helt nytt helg vid Nationaltheatret - väldigt modernt och flashigt, lite speciellt att man får frukosten hängd på dörren så man kan äta den i sängen. Det faller mig helt i smaken. ♥

Precis hemkommen från kickoff med jobbet. Mycket lyckat och världens bästa kollegor. Konferens, lite "rebos" och sedan tapas och vin. Jag avslutar nu kvällen med den här fantastiska tjejen. Jag har självklart börjat titta på Norska idol (förstår vad lyxigt, både följa svenska & norska!) och föll direkt för hennes version av min gamla favoritlåt.