Popsickness.blogg.se

Tænk vad lite några blommor gør hær hemma. Ær det något jag førsøker prioritera att lægga pengar på, nu nær jag jobbar istællet før pluggat, så ær det verkligen blommor. Jag minns att mamma alltid hade fina och fræscha blommor hemma och att det genast kændes så mycket hemtrevligare.


 

 

Hemma i soffan, Sebastien är iväg och spelar match. En match som jag snart ska se på tv. Lite ovant att inte vara där, på plats. Jag har köpt hem sushi och krypit ned under täcket. Jag är nervös som alltid. Om tre dagar är det cupfinal i Spektrum. Det blir spännande det.

2013.

Ni är mellan 60 och 120 läsare varje dag och jag ska ju inte påstå att ni är så väldigt flitiga i kommentarsfältet, men nu behöver jag er hjälp.

Vi har sedan vi flyttade hit avverkat alla 8 säsonger av Greys Anatomy och sex säsonger av One tree hill, men nu behöver vi tips på bra serier. Allt ifrån amerikanska komediserier, drama, skräckt till kriminalserier tas tacksamt emot. Dock kan jag säga att True Blood, Sex and the city, Suits och Mad men inte är några alternativ.

Så var vi hemma i Norge igen efter några fantastiska (och intensiva) juldagar i Sverige. Med oss hem har vi mängder av fina minnen från vår första riktiga jul tillsammans. Stockholm bjöd på restaurangbesök, barngudstjänst i Katarina kyrka, julfrukost hos bekanta, julklappsöppning hos Sebastiens familj för att sedan ta bilen mot Örebro. Kvällen spenderades sedan vid julbordet med den ena delen av min familj, och sittandes i timmar framför granen.

Ibland får jag för mig att jag inte växer, mognar och blir äldre (ja, alltså - inte viktmässigt - för Norge gör mig definitivt större! Det tackar vi för) - men jag dör lite när jag ser dessa bilder. 2008 - det känns ju som igår! Men vi kan nog konstatera att alla sönderdansade klubbnätter, sena pluggkvällar, kaffeförgiftningar i Forumhuset och vinkvällar där en flaska helt plötsligt blev tre har gjort oss äldre än vad vi vill inse.

Och nej,

Svårt att tänka mig att jag kommer tröttna.

Hittade Lina Ekdahls dikt på cedersjo.tumblr.com (läs mer än gärna, han är fantastiskt begåvad på att beröra). Jag blev helt tagen av hennes vinkel, hennes förmåga att skriva bortom det politiska och bortom de retoriska klyshorna. Hon skriver utifrån en mors vädjan, med enkla ord - utan stora och stela uppmaningar. Enkelhet är ibland det effektivaste vapnet. Till och med då vi skriver om krig.

Efter att ha provat norskt julbord(och förkastat det helt) har jag svårt att släppa tanken på att vi ska få äta svensk julmat, flera dagar i rad, om bara ett litet tag. Mamma är söt och har bett oss maila henne en önskelista med våra önskemål på julbordet. Det gjorde vi så gärna! Janssons, lax, romröra, prinskorv, ägg, vörtbröd och julostar!

Letar nyårsklänningar och blir besviken. Jag har en så perfekt idè om hur jag önskar att klänningen ska se ut. En uppsytt klänning, enbart för mig, hade varit fint - men det är ju inget realistiskt alternativ. Fick på tal om ingenting veta häromdagen att vi blir en till på Nyår och att Pontus också kommer. Det kommer bli jättebra!

 

 

 

 

 

osis.

Isåfall ska jag erkänna att jag är fantastiskt fantasilös. På min önskelista står två kokböcker i år. Den ena är denna nedan. Jag får för mig att den skall få mig att börja laga mer mat. Mer spännande mat, utmanande och vackert upplagd mat. Det kan ju inte bli tråkigare än vad det är nu i alla fall.

Kirkegata blänker i strålande sol och gatan är alldeles snötäckt och fin. Jag har spenderat söndagsmorgonen i soffan och ska snart bege ge mig mot Drammensbadet där tanken är att jag ska simma och samla energi inför vad som känns som en alldeles för lång arbetsvecka. Snälla, låt det gå snabbt. Nu vill jag bara hem för att fira med våra fina.

Skäm lite över följande erkännande, men visst gillar jag Thomas Ledin. Lite i smyg. (De flesta av hans låtar tar mig tillbaks till sommardagar då jag och pappa var på väg någonstans, ofta på semester, med herr Ledin på högsta volym).

Lämnad hemma själv ikväll. Hämtmat, säsongsavslutning av Så mycket bättre och troligtvis en film. Jag önskar så att jag kunde finna någon glädje i att "bara vara" ikväll men det känns rätt så värdelöst idag faktiskt. 

Så vart det fredagskväll, 

Nostalgisk. Trodde inte det fanns på internet men hittade alla klipp från Joybells 2004, Bingolotto uppesittarkvæll - 23e December. Jag minns hur jag och Bella tævlade om vem som syntes flest gånger i rutan. Minns att det var så mysigt nær vi kom till Ørebro runt 03.30 på natten och man fick ønska alla god jul før då var det julaftonsmorgon.

Inget fan av Shirley Clamp men denna låt ska hon ha cred før.

Precis kollat på Greys Anatomy, säsong 7, avsnitt 17. Ett musikalavsnitt, precis som så många andra amerikanska serier brukar ha. Om jag ska vara objektiv, kan förstå hur människor känner för dessa avsnitt - hur "overkligt" det blir när man helt plötsligt sjunger dialog efter dialog. Dramatiska scener blir ännu mer dramtiska med hjälp av känsloladdade, storslagna rockballader. Och romantiska scener blir om än ännu mer cheesy med hjälp av böliga kärlekslåtar. 


Men jag älskar det. Och jag saknar det. Ja, alltså inte avsnittet - jag saknar att leva, andas och drömma musikal. Därför blir jag extra glad över dessa avsnitt. Då får jag drömma mig bort och njuta av Callies "på-väg-att-dö-ballad" och likaså ensemblenumret från operationssalen där all kämpar för hennes överlevnad. Det behövde jag ikväll.

Konstig dag. Vet inte om jag vart trevlig eller odräglig, glad eller ledsen. Förutom att ha skrivit 60 julkort och försökt få tag i 60 konsulenter så vet jag inte riktigt vad jag gjort eller vart dagen tog vägen. Min bättre hälft verkar ha haft en lika konstig dag så vi bestämde oss för att vara opretantiösa ikväll. Vi har delat på en öl, ätit chips före middag och tänker lägga alla vanliga julbestyr åt sidan. Denna dagen går inte historien men det är fantastiskt skönt att vara två om den.

Önskar att jag vore lite lite rikare. Då skulle jag överraska med spontana paket och presenter jämt. Det är det finaste tycker jag. Det spontana, oväntade. Har en sambo som är fantastisk på detta. Ikväll är det min tur. En liten sak jag gick förbi och tyckte han behövde, köpte med lussebullar hem också. Det behöver ju inte vara något stort, eller för den delen dyrt. Bara något som passar stunden in eller som personen kan bli glad av.

Åh så överlycklig jag blev!

I brevet jag och Elin skrev inför 2011 skrev jag att jag önskade att det skulle bli "mitt ego-år". Det kan säkert låta lite larvigt, eller i alla fall väldigt "tjej-tidnings-inspirerat" men det är egentligen ganska enkelt, jag skulle göra val för min egen skull. Fatta beslut som gynnade mig. Jag hade länge följt alla måsten och aldrig gått utanför ramarna för vad som förväntades.

Säger godnatt med denna vackra låt.

Ibland får jag fär mig att livet hemma i Örebro står still. Eller rättare sagt, jag önskar det. Att allt ska vara som det var när vi kommer hem. Det här bara stått på paus.

Förövrigt skratta jag så jag grät igår.

Vi sov till 12.30 idag. Jag vet inte när det senast skedde? (Har det ens hänt sedan jag tog studenten?) Säkert välbehövligt i alla fall. Vackert väder med promenerande på stan, julklapps-planering, lunch på United, pynt på balkongen och sist av allt filmkväll i soffan. Det var länge sedan vi hade både en lördag och en söndag för oss själva, utan träningar, matcher eller annat schemalagt. Jag ska verkligen njuta av den här helgen och att det endast är 14 dagar till jul.

Tacksam för en fantastiskt fin kväll igår. Förfest1 hos Inger-Lill, förfest2 hos Alexandra, julbord med hela kontoret och sedan en promenad över till utestället mitt emot. Det var lätt att känna att det varit en bra kväll när jag och Inger-lill vandrade genom Oslo, arm i arm, på väg hem i natten. Två veckor till julafton idag, det är lycka det.

Lycklig över att jag precis kom på vad Sebastien skall få för julklappar av mig. Lycklig för att lillebrors redan är klar. Lycklig över att jag köpte med mig massa svensk glögg och slipper den vidriga norska "tomte-glöggen". Glad att Julbord med kollegor väntar imorgon och sedan en tur på byen. Glad för att pappa ringde från Löfbergs lila arena och lät mig lyssna på kampsången live.

Jag kanske har skrivit det förut. (Kanske mer än en gång?) Men jag tycker verkligen att alla borde ha koll på sina trigg-låtar. Jag har tre låtar som jag vet, i alla lägen - situationer och stunder får mig glad. Ger mig ork och energi. Dom är tre helt olika, i tre olika genrer som passar att plocka fram vid olika tillfällen men alla tre lyckas alltid. Musik har en fantastisk kraft, något annat går inte att säga.

Nu, när snön yr utanför, jag har krupit ner under filten och det sista jag har är ork att gå till affären eller likväl städa lägenheten så får dessa tre låtar mig att ta tag i ikväll - att inte somna i soffan. Jag säger inte att låtarna är de bästa som gjorts, att de är de mest välproducerade - men energi det får jag av dom.

42-33 blev det ikväll.

Årets julkalender ska tydligen vara bättre än på väldigt väldigt länge. En klassisk julsaga, med vacker omgivning och fin scenografi. Jag minns att jag slutade titta på julkalendern någon gång under tonåren, trots att det egentligen var väldigt mysigt, men de var bara så fantastiskt dåliga. Tacka vet jag Mysteriet på Greveholm, Sunes jul, Trolltider och Pelle Svanslös.

Tänk dom December-mornarna när pappa eller mamma väckte en tidigt, man kröp upp i soffan, i morgonrock med en kopp tee för att titta på morgonens avsnitt och varenda sekund gjorde det lite lättare att överleva fram tills den 24e. Jag tänkte ta mig tid att se ett avsnitt imorgon på svtplay, jag ska helt klart ge det ett försök.

Jag firade ett värmande jobbesked med en tur till H&M nyss. Jag fick utökat ansvarsområde, ett beslut som fattades genom internrekrytering så jag är glad ikväll. Jag hade kunnat köpa med mig halva H&M hem. Övervåningen var fylld med nya kavajer, kavaj-klänningar, kostymbyxor och söta skjortor. Jag köper nästan bara jobbkläder numera, något annat vore dumt. Jag vill kunna variera mig på jobbet och eftersom jag har kavaj varje dag behöver jag ju några stycken.

På væg till jobbet idag kom jag på mig sjælv med att længta tills pensionen, nær man får sova varje morgon. Jag antar att det kanske vore smart att ha något nærmare att længta till men så går mina tankar 06.25.








(førøvrigt kommer jag inte bli någon bra pensionær. Jag tror inte jag kommer passa som det. Kommer nog bli en øveraktiv sådan, som vill jobba och fixa ændå.)

Så har pappa åkt. Det vart en kort visit, kort men mysig. När vi kom hem idag hade han städat hela vår lägenhet, hur gulligt är inte det? Snäll han. Ikväll ville han se på Sebs träning så vi promenerade dit ikväll efter en middag ut. Nu väntar snart glögg och dansk favoritserie.

Precis hemkommen till Drammen med pappa, suckar över en förlust i Arendahl ikväll och längtar tills Sebastien anländer. Jag har krupit ner i mjukisbyxorna, ska njuta av svensk glögg och tillslut se en film med min far. Imorgon väntar jobb igen, och ikväll är första gången på länge som jag inser att denna mörka årstid faktiskt går mot en ljusare tid - mot jul.

Tack för en fantastisk kväll Sofie och Sabina.
Kom snart och hälsa på!

Jag har lyssnat på årets "IDOL-låt". Den är klart bättre än de tidigare upplagorna - men jösses, tänk att alla måste innehålla texter i form av "wings so I can fly" och "We made it all this way". Jag förstår ju symboliken, men kom igen. Kan det bli mer intesägande än såhär? År efter år, efter år. Det är inte nyskapande direkt.

Jag brukar inte längta hem, jag saknar såklart mina nära - men jag har lyckats hålla bra kontakt med de flesta och familjen träffar jag rätt ofta ändå. Men, att komma hem nu när staden är julpyntad, "Oh helga natt" är uppriggat på stortorget, mamma har julpyntat och vännerna här hemma myser med glöggkvällar - då saknar jag Örebro. Jag vet att det troligtvis skulle ta en vecka och sedan skulle jag tycka att jag var klar här, för klar - det är jag ju verkligen. Men ändå, jul i sin barndomsstad är speciellt. Jag älskar Örebro i juleskrud. Älskar att sitta på java i timmar och möta halva stan där, eller stå i kön till Ritz och inse att halva ens bekantskapskrets är samlade. Att ta en promenad på öster och längta till sommaren i stadsparken, glass vid slottet och sena kvällar ute.


Men det är dubbelt det där. Samtidigt så saknar jag Drammen så fort jag åker bort. Veckan som kommer väntar jubord med jobbet, hemmamatch i hallen och roliga beslutstaganden på jobbet. Drammen och Norge har blivit så mycket vardag det kan bli och jag gillar tanken på att vi skapar nya, fina traditioner där. Våra traditioner.




Strömpis, sommaren 2009.

På tal om ingenting2:

I fredags fick jag besked om att jag kan ta en dag ledigt i Januari. Det gjorde mig verkligen jätteglad då det faktiskt är möjligt med en weekend i Belgien för mig. Sebastien ska dit med landslaget så jag får ansluta senare för att se en match och träffa flera av hans vänner. Januari kan ju vara årets absolut segaste månad så det känns bra att ha en liten resa att se fram emot.

På tal om ingenting 1:


Fick veta häromdagen att Starbucks öppnar i februari på flygplatsen hos oss. Det tror jag kan rädda vår vinter. (Det är något annat än (det i och för sig billiga) 5kronors-kaffet i "Cantinan".)

Sitter i lillebrors rum, där jag nu bor över helgen. Mamma har julpyntat, sådär som bara mamma kan, och igår drack jag alkoholglögg för första gången i år. Det regnar dock och det förtar julkänslan. Dopet jag sjöng på är avklarat - det var skönt att ha Johan vid pianot/gittaren, precis som förr. Vi har gjort galet många spelningar ihop vi två. Nu väntar snart Java med Sofie, en sväng in på systemet och sedan tjejmys i min gamla lägenhet med Sabina och Sofie. Om det blir en lugn hemmakväll eller en promenad upp på stan för drinkar får kvällen utvisa.

Nästa gång jag kommer hem är det jul. Då har jag min finaste med mig och då är allt precis som det ska igen.

 

På tal om ingenting,