Popsickness.blogg.se

Det är inte kört.
Det lever fortfarande.
Söndagen blev plötsligt mer än bra.

Jag tror vi alla har våra små idéer om vad vardagslyx faktiskt är. Sushi, en nybäddad säng och riktigt bra musik ipoden står högt på listan för mig. Dock måste jag säga att veckotidningar i stil med Elle, Cosmopolitan, Plaza och Solo verkligen är något jag prioriterar och som ger lite guldkant på vardagen. Jag har tur att pappa jobbar med det han gör - det ger mig möjlighet att frossa i dessa fantastiska magasin under t.ex. trista tågresor som dagens.

Såhär ser det ofta ut vid min plats på tåget..

Lättad och överlycklig över Lifs vinst ikväll.
27-28, borta mot Allingsås.
Nu kan de väl vända? Ordentligt?


Jag och Sofie festar till det med god mat, solsidan, ansiktsbehandling och hårinpackningar. Tjejkväll it is. Jag är otroligt nöjd över dagens produktivitet - lägenheten är städat och jag har pluggat i biblioteket till tentan fredag. Det har varit en bra söndag. Och bättre ska den bli...

Här kommer ett litet tips till er som vet med att er att det finns något som får er att må dåligt på ett själsligt plan. Kanske ältar du dina komplex, klagar över din ekonomi, drömmer om att våga, lägger allt för mycket tid till att sakna någon eller har svårt att få saker och ting gjorda. Allt som känns som en börda eller något som du är medveten om tynger dig.

Jag har till att börja med en lista (en lång sådan) på saker som jag skulle vilja förändra i mitt beteende och saker jag vet skulle få mig att må mycket bättre på insidan om jag förändrade dom. Sedan har jag varje söndag (funkar såklart vilken dag som helst) tagit den första förändringen på listan och kommit på två konkreta saker jag ska fokusera på följande vecka. Exempelvis om jag ältar mina komplex kan en av två praktiska saker vara att sätta upp en lapp på badrumsspegeln med ett eget litet mantra, exempelvis "Jag är vacker, ung, rolig & har dom snyggaste benen i Örebro". Detta mantra måste jag sedan läsa högt tre gånger varje gång ser lappen. Den andra praktiska saken skulle kunna vara att se till att ha mina favoritkläder rena och bara använda de kläderna följande vecka som får mig att känna mig snygg.

Det speciella med mina projekt är att fokuset bara ska gälla en vecka, från söndag till söndag, vilket gör att det känns överkomligt. Det blir ett kort men intensivt projekt och även om en vecka kan kännas väldigt kort så lovar jag att veckan kan göra stor skillnad om man verkligen går inte för det. Fördelen med dessa veckoprojekt blir även att projektet tar fokus från dina andra "förbättringsområden" och då får ge allt för att förändra en sak i taget. Du behöver alltså inte känna dig dum för att du inte ändrar allt på en gång utan utmanar dig själv en vecka i taget. När söndagen kommer tar du nästa punkt på listan och gör upp nya planer. Även om du inte lyckas uträtta underverk på varenda punkt så kommer du märka stor skillnad efter några veckor.


Mitt veckoprojekt är att påminna mig själv om hur viktigt det är att våga och hur fantastiskt nöjd jag är med mig själv att jag gör massa saker just nu bara för min egen skull. När man gjort sådana saker är det viktigt att man påminner sig själv om känslan och inte hamnar i negativitetsträsket igen.

Om gårdagen var dålig på alla sätt så är dagen idag en riktig höjdardag. Svårt att avgöra varför men föreläsningen imorse var bra, plugget har flytit på, lunchdejten var trevlig och nu passar jag lillprinsen. Ikväll ska jag, Sofie och Sebban äta hämtmat från Saigon och maraton-titta på Californication (jag har gjort dom beroende båda två!). Det är en bra torsdagskväll det!



Min lillprins och jag i somras på Kristinagatan.

Någon frågade mig en gång om jag skulle våga om jag visste att jag inte kunde misslyckas. Svaret är självklart ja. Vid nästan alla tillfällen i livet jag avstått från något, en utmaning eller liknande, har det handlat om rädslan att inte klara av det, eller att inte kunna utföra det tillräckligt bra. Detta måste alltså betyda att om det var omöjligt att misslyckas skulle jag tacka ja till nästan alla förfrågningar och äventyr som erbjöds, eftersom jag absolut inte kunde göra bort mig.

Jag har fattat ett för mig viktigt beslut idag. Ett för många kanske larvigt men för mig väldigt avgörande. Jag var helt inne på "tacka-nej-spåret" först men insåg sedan att detta absolut var något jag ville göra, något jag skulle bli glad av och något jag verkligen vill ha gjort i livet. Jag insåg att det inte håller livet ut att vara rädd och försiktig. Jag har applicerat ovanstående citat idag på mitt liv och på denna situation, och vet ni vad? Det känns jättespännande. Visst kan det gå åt skogen, men jag kommer åtminstone aldrig ångra att jag inte försökte och bara tanken gör mig lugn. Aldrig mer ska ett eventuellt misslyckande få stoppa mig.


och ja, såklart - jag ska avslöja vad jag beslutat mig för men det dröjer. Kanske i slutet av nästa vecka eller så.

(Läs gärna hela, jag tror ni kommer känna igen er)

Lärde mig en intressant sak förra veckan på en ruskigt bra föreläsning jag var på. Nämligen att en av den mänsklia hjärnans främsta drifter är att känna igen sig. Vid varje ny situation så kopplar hjärnan till frågan "Har jag gjort detta förut? Hur gick det då? " Jag tog verkligen fasta på detta eftersom jag tenderar att tänka lite för mycket negativa tankar i vardagen och detta är helt klart en förklaring.

Exempel.
David 11 år ska lägga sin första fotbollstraff någonsin mitt framför alla hans närmsta vänner och familj i en jätteviktig match. Straffen är avgörande men tyvärr är gräset blött och David snubblar vilket resulterar i att han skjuter över. Trots att det finns mängder av positiva saker att minnas med straffläggningen så kommer David självklart endast att minnas hur högt över ribban som bollen gick. Han kommer att älta varenda liten detalj - från hur han la upp bollen, hur mycket kraft han hade, hur han placerade fötterna till hur fel den gick.

Detta fenomen kallade min föreläsare för "att plantera minus" i hjärnan. David valde alltså, som de flesta av oss skulle gjort, att älta de negativa sakerna istället för de positiva. Dessa planterade minus kommer att resultera i att David vid nästa straffläggning tyvärr också kommer skjuta över. Är gräset dessutom blött så kommer han med all sannorlikhet skjuta över eftersom han har lärt in att "blött gräs = skjuta över". Hans hjärna kommer tänka "Har jag gjort detta förut? Ja, just det. Jag skjuter alltid över" och precis som han själv förutspår kommer han missa straffen igen. Hade han däremot tagit lärdom av den första straffen och de första dagarna fokuserat på vad som var positivt, alltså att plantera plus, så kommer hjärnan kunna tänka "Har jag gjort detta förut? Just det, jag är grym på att få till kraftfulla skott och har en fantastisk högerfot. Jag måste bara sikta lite lägre". Ett mycket mer konstruktivt sätt att lära och som dessutom ökar chansen flera gånger om för att sätta nästa straff.

Jag tror vi måste ta lärdom av detta exempel. Alldeles för ofta planterar vi minus. Vi ältar allt det dåliga och sätter spår i vår hjärna som för varje prövad gång blir allt svårare att sudda ut. Jag lovar er att om ni lägger 10 straffar, och sätter nio av tio så kommer många av er ändå älta den sista som ni inte satte. De flesta av oss fungerar så och jag vill inte ens tänka på hur många minus som finns planterade i min hjärna. MEN, desto större anledning att börja tänka om, eller hur? Om jag med endast annat fokus kan förändra många av mina upplevda "dåliga sidor".

Lexon har varit över på mysfrukost och jag är mer förkyld än någonsin. Lunch med far + Pygge för att sedan fika med Sebastién på Java. Jag har en förmåga att alltid överboka mina lediga dagar så att dom inte alls känns lediga längre. Men och andra sidan, hur kul är det med tomma blad i kalendern? Imorgon kväll ska fröken dock få ta igen sig - hon ska nämligen ut på landet, mitt ute i ingestans och bara ta det lugnt i en sommarstuga.

2011-02-02
Har skrivit i den lilla rosa boken ikväll.
(Som så många gånger förr?)



För sista gången?