Popsickness.blogg.se

Værldens knæppaste arbetsdag. Det har ringt som om jag vore værsta 118118, jag har sprungit på massa møten, løst fler problem æn vanligt och varit mer måndagstrøtt æn vanligt. Nu har jag landat i soffan efter ett rekordlångt samtal med min Elin. Ikvæll væntar ænnu mer jobb hemma i soffan, jag tænkte att man borde passa på nær man væl ær ensam hemma. Rækningar, ett glas Baileys (ælska tax-free!) och sedan sova tidigt. Det ær min måndag det.

Låten ovan håller mig uppe och får mig att orka lite till.

Ihopkurad i sængen. Precis sett lørdagens "Så mycket bættre". Æven om jag inte vart helt såld på førsta programmet så ær jag sæker på att denna sæsong kommer bli næst intill lika magisk som førra. Jason, min flickdrøm och stora musikaliska inspiration kommer till Drammen och spelar den nittonde November, på Union scenen. Jag har aldrig sett honom live så denna chans måste jag verkligen ta. Jag ær kær i hans senaste album. "Allt ær grønt" speciellt.


"Jag gillar att sjunga lugna låtar"
Årets understatement - Eva Dahlgren.

Så var jag hemma i Drammen igen, efter fyra fantastiska dagar i ROM. Vi kunde inte haft det bættre.Mellan 20-25 grader, strålande sol, vin på små søta torg, god mat, dans på vældigt italienska klubbar, shopping, fotboll och kurs/konferens såklart. Jag ær helt slut efter resandet och har dæckat hemma i soffan med pappa bredvid mig. Han skulle ha sovit på hotell i Oslo men vi bestæmde att han skulle komma hit till mig istællet så jag slapp vara ensam.

Æven om det ær lite ensamt utan min andra hælft så gør det mig så lycklig, så glad øver tanken att jag faktiskt har någon att sakna på det hær sættet. Imorgon ær det bara 6 dagar kvar. Det ska gå fort. Jag har massa små lappar och øvveraskningar att sysselsætta mig med tills dess. Han ær fin han. Min Sebastien.

Førøvrigt missade jag minneskortet hemma i Drammen vilket gjorde det svårt att fota. Jag får helt enkelt vænta på mina kollegors bilder innan jag bjuder er på dessa.



Mina vackra kollegor innan matchen igår.

Jag menade såklart "Om DHK vinner ikväll går de till semi-final". Inte kvartsfinal. Och vann det gjorde dom, och semifinal blir det. DHK vann med 31-27 och jag har en glad pojkvän att umgås med sista timmarna innan läggdags, och innan avfärd. Jag gissar att bloggandet kan gå neråt några dagar nu, men tänk gärna på mig. Jag ska ha det så bra.

Och justja, inte för att tjata -

Så, då har jag fixat det sista på stan inför resan och även hunnit med att fika på United. Regnet öser ner och jag ska promenera till hallen där det är cupmatch 19.00. Vinner DHK idag så är det kvartsfinal nästa. Imorgon bitti ska Sebastien skjutsa mig till centralstationen i Oslo och 06.00 ska jag möta upp de andra. Jag har svårt att förstå att jag om 20 timmar befinner mig i strålande sol och 20 grader. Det är svårt att klaga på det.

Jo, jag vet. Det finns de som har sitt hjärta på andra sidan jordklotet, tjejer som har sina pojkvänner i Afghanistan, par som pendlar var och varannan helg för att få det att gå ihop. Jag vet men det blir ju liksom inte roligare för det. Vår timing är fortfarande värdelös, hur jobbigt det än må vara för alla andra. Jag åker till Rom torsdag morgon, och landar Söndag eftermiddag. Några timmar före jag landar i Norge har Sebastien åkt med landslaget, först till Belgien för att sedan fortsätta mot Lettland. Det innebär totalt 1 vecka och 4 dagar för oss. Det har inte hänt förut. Så är det med det och jag tänker tycka att det är jobbigt. 

Gammal favorit gør min dag.

Kan förövrigt rekomendera filmen "Friends with benefits". Är inte överdrivet förtjust i amerikanska "må-bra-komedier" men Justin är alltid uppskattad och den kvinnliga huvudrollen (Mila Kunis) är både rolig, extremt vakter och en duktig skådespelerska. Jag får för mig att den bryter mönster. Kanske som sagt, jag är inte så värst duktig på film. Men en sak vet jag, de filmer som jag orkar med i längre än 15 minuter är väl värda att se. Jag är kräsen.

Marina påminde mig i helgen om vad jag kunde göra med den övrelivna myntan efter mohitosarna vi gjorde. Marockanskt tee. Hade glömt hur gott det var på vår semester i våras. Jag gör en lättare variant med teevatten, honung och krossade mynta-blad. I mina små söta marocko-glas blir det en perfekt avslutning på kvällen. "Den som dreper" går snart på tv efter "Pengarna på bordet". En riktig soff-kväll ikväll. Det behövs verkligen.

Marina står vid spisen och lagar kantarellpaj. Sebastien ligger som en död fisk på golvet och kollar champions league, Malin bläddrar i tidningar och jag sammanfattar helgen. Efter en tur på berget och eftermiddags-kaffe är vi rätt trötta och slitna. Kvällen ska spenderas med filmtittning och sedan sova tidigt.

Nyvvaken med morgonkaffe i soffan. Malin och Marina har tagit en morgonpromenad medan jag sov. Sebastien är på träning och snart ska vi tre ta bilen in till Oslo för stros och lite mer shopping. Har bett Anne-Line om second-hand-tips och tror bestämt att det får bli en tur till Grynelökka. Lite som Söder i Stockholm och väldigt många genuina små btuiker. Ikväll blir det drinkar här hemma och sedan ut på Glass eller Z. 

Min fina pappa tyckte att vi skulle ha ett nytt soffbord. Detta fantastiska nedan sponsrade han till idag. Jag är helt lyrisk över det och har säkert stått och tittat på det i flera minuter. Förundrad över hur mycket endast ett bord kan göra skillnad för en lägenhet. Köpte även ljung till balkongen. Hade ingen lämplig kruka, men det duger. Jag tänker på mormor när jag ser ljung. Älskade lilla mormor.

Sprungit i ett nästan onaturligt kallt Drammen centrum för att leta efter fotoramar, balkongblommor, småfix och mat inför helgen. Jag har sprungit med en fantastisk känsla i hela kroppen - och jag har glatt mig så ofantligt att jag och Sebastien ska få ha Malin och Marina här i helgen. Tänk så mycket vi tre har gått igenom tillsammans - det är fördelen att vara nära vän med sina släktingar. Jag kommer att få ha dom livet ut i mitt liv. Vad som än händer är vi trots allt släkt. Och blod.. är väl tjockare än vatten?

Precis hemkommen från Afterwork på Shack-matt vid national. Vi pratade om att införa en lönings-after-work varje månad runt den 27e. Det skulle verkligen vara något mysigt att längta till. Vi planerade även lite inför maskeraden som är om några veckor - det ska bli kul att få gå ut allihop tillsammans.

Nu har jag däckat i soffan bredvid en Seb som ser på dansk kriminalserie, jag ska socialisera lite och sedan sova tidigt. Imorgon är sista jobbdagen för denna veckan - på fredag morgon, 06.00 anländer mina fina kusiner för en helhelg här i Drammen. 

Idag ska deet vara 20 grader i Rom, såg jag nyss. Om 8 dagar ær vi dær. Tænk er kænslan att få gå i linne igen, strosa i butiker och dricka øl i solen. Kanske hænga på någon mysig vinbar på kvællen, æta antipasti tills man storknar och sedan sova længe innan hotellfrukost och nya upptåg væntar. Oj, så jag ser fram emot det!

Well,

Fråga:

Igår kväll fick jag ett mms från världens finaste kusin. En bild på förlovningsringar och med text som löd:

Jag har en fantastisk lillebror, han är bäst i alla tester men sedan jag träffade lill-Elin (den tredje och minsta i Borehed-skaran) så finns det även en lillasyster i mitt hjärta. Eller ja, lite som om jag lånar henne från hennes bröder (som även dom ligger mig varmt om hjärtat). Hela syskonskaran Borehed spelade med mig i bandet förra hösten och jag saknar verkligen stunderna i replokalen, musikaliskt till stor del - att få sjunga med henne. Men även för att få uppdateras om Elins liv, sitta på golvet och höra om dagarna på Risbergska, stunderna med musikallinjen. Ja, det blir lite nostalgi-trip/flashback eftersom Elins liv till stor del liknande mitt under gymnasiet.

Vi är verkligen lyckligt lottade som har så fina familjer som kommer och hälsar på oss. Som vi får ta igen tid med när vi saknat dom och som gör allt för att vi ska få så mycket kvalitetstid som möjligt när dom kommer hit. I helgen var det Sebastiens familjs tur. De kom i lördags och åkte sent igår. Det blev så tyst när de åkte! Nu får vi nog tyvärr inte ses igen förrän till jul verkar det som.

Inte för att någon frågade eller direkt undrade men fick jag välja en enda svensk låt att framföra då skulle det bli Melissas "New york". Och jag skulle banne mig kunna leverera texten, utan "nananana" eller tom stirrande blick.

Kanske en av de sämsta omgångarna någonsin i idols historia. Visst, det kan ske de bästa men kom igen, så många människor kan inte tappa texten på en och samma kväll. Har de ingen möjlighet till text-coach? Har någon gett dom tips? På en vecka kan vem som helst lära sig en text som dessa. Förövrigt berörde en enda person mig ikväll. Amanda Fondell var fantastisk, som alla gånger tidigare.

Justja!

Melissa och jag hänger i köket. "Destruktiv blues" går bra ihop med den bäcksvarta kvällen utanför fönstret. Korvstroganoffen ska vara klar tills Sebastien kommer hem. Jag är stolt över matlagningen denna veckan. Riktig mat. Inga genvägar. Jag är ju ingen Leila eller Tina, men likväl - jag gör mitt bästa. Jag som har varit trött sista tiden börjar hitta tillbaks. Det är välbehövd energi. Idag har jag haft en fin dag. Kundmöte, konsultsamtal och lite utbildning. Jag är så lyckligt lottad (eller ja, lottad och lottad - jag är lycklig i alla fall)

Precis hemkommen från mitt första spinningpass i Drammen. Jag valde puls/intervall, lite som hemma. Jag är verkligen positivt överraskad (även jag höll på att dö där ett tag). På Friskis körde vi 45 minuter inklusive 10 stretch, här var det 60 minuter exlusive stretch. Sista minuterna höll jag på att ge upp men ledaren var otroligt bra, och med bra musik och lite envishet kunde jag gå hem nöjd och belåten. Det finns förövrigt massa klasser jag vill prova. Corebar blir nästa. 



Tror ni jag kan hålla varannan dag, eller minst tre dagar i veckan i sex veckor framåt?

men ge upp!

På tvn visas reprisen av "Så mycket bättre". Varenda låt, varenda textrad och beat påminner om förra hösten. Ett blåsigt men också känslomässigt stormigt Oktober. Ett November som blev förändringarnas månad. Det är helt oförståeligt hur ett år kan ha gått så fort. Jag minns varenda månad - en ny känsla för varje litet steg framåt jag tog. "Je te promet" med franska Zaho säger det bäst av alla. "Tout ce que je te promets, c'est un nouveau départ"
("allt jag kan lova dig är en nystart"). 

Glöm allt jag tidigare skrev.

(Okejdå, jag tittar jag också)

Jag insåg igår att jag har tappat något. Min känsla för skrivandet. Har den försvunnit med åldern eller har universitetet sugit ner mig i ett akademiskt hål? Som tonåring brann jag för skrivandet. Jag var duktig då. Kunde verkligen skriva vackert, beskrivande och pricksäkert om jag ansträngde mig (vilket en pretantiös sextonåring alltid gjorde). Jag hade ett stort ordförråd och upprepningar fanns inte i mina texter. Det vart snarare en sport att variera sig. Idag präglas mina inlägg till stor del av enformighet och samma gamla uttryck alldeles för ofta. Variationen är som bortblåst.

"Mysigt", "galet" och "fantastiskt" tycks vara de enda adjektiv jag kan stava till.

Hon var ingen favorit i Idol førra sæsongen, æven om hon gjorde en magisk tolkning av "Jumpin jack flash". Men jag ær helt sæker på att hennes solokarriær kommer gøra mig desto mer førnoyd. Den hær førsta singeln tar verkligen fram det særegna i hennes stæmma och melodin i verserna ær sådær lagom molokna och November-kalla.

Jag gillar det verkligen.

Den här veckan ska jag gå mot strömmen.

Jag gillar hur jag prickade in rätt höst att bli CM. Jag gillar att affärerna är fyllda av kavajer, höga kjolar, dressade klänningar, stilfulla skjortor och mängder av fina kostymbyxor. Jag älskar att modet är starkt business-inspirerat ! De flesta kollektioner erbjuder massvis av kläder som stämmer helt överrens med vår dresscode och tur är väl det med tanke på att jag i stort sett bara handlar jobbkläder nuförtiden. Det hade varit tråkigt och mycket svårare utan alls inspiration som slår mig när jag besöker butikerna, och jag hade troligtvis stannat vid den klassiska, men lite väl enformiga svart kavaj+vit skjorta. Höstens färger känns betydligt roligare än så!

"Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej 
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig "

Den här godingen har varit med på handboll idag. Det var fint att få åka hem med en storseger för DHK tillsammans med en väldigt duktig pojkvän. Även Lotta och pappa var med på matchen och nu ikväll har vi ätit gott och däckat i soffan. Sebastien är iväg och dricker öl med laget och jag är jour-chaufför. Imorgon blir det mer äventyr.

Går igenom True-Talent søndagsfinaler och ryser lite lætt nær jag ser mannen hær nedan. Lite stolt øver att han stått och dragit i mina armar, peppat mig att våga, tragglat rock-skrik tills jag næstan tappade røsten, inspirerat på oændliga interpret-lektioner och fått min gamla klass att stråla på scen. Jag hade honom som sångcoach på Kulturama och han ær verkligen en av de mest begåvade lærarna jag haft. Dock ær han væl framført allt en helt fantastisk sångare. 

Mitt jobb har en charm som jag ibland påminns om. Något som idag kænns sjælvklart men som faktiskt ær lite lyxigt. Att ha kontor på en plats dær så mycket kænslor ligger i luften ær spænnande och många gånger vældigt påtagligt. Vårt kontor ligger ju precis vægg i vægg med Gardermoen flygplats och æven om jag inte har mitt skrivbord på flygplatsen så springer jag dagligen runt i ankomst- och avgångshallarna - antingen før att hælsa på mina konsulenter vid Intjekks-diskarna eller før att gå på kundmøten. Alltid ær det lika kænslosamt.



Mænniskor som møts, som saknat varandra - som kramas, gråter eller skrattar av lycka omger mig ofta och jag blir alldeles upprymd av alla møten omkring mig. Till och med så upprymd att jag och en kollega faktiskt fick småtorka varandras tårar før att en dotters hemkomst var så påtagligt efterlængtad. Tyværr så ær det æven lika ofta som jag omringas av mænniskor som tar farvæl, som kramar sønder och samman, som håller handen och som lovar att ringa nær deras resa ær øver. De møtena ær jobbiga att se, det gør ont och jag tackar oændligt før att jag slipper vara en av dom.

På bussen till Ørebro nu. Jag måste førsøka sova. 5 timmar i buss ær inte optimalt men det var så nedrans billigt att den giriga sidan av mig tog øverkant. Buss må vara bekvæmt men jisses, jag står ut - skillnaden blir  ju sækert två-tre mohitos på Indigo ikvæll. Nej, med Timbuktu som sællskap och några svindyra veckotidningar (jag ska aldrig mer klaga på pressbyråns priser! promise!) så ska nog det hær gå bra.


Justja! På tal om hur man kan anvænda pengarna. Imorgon blir det ett efterlængtat frisørbesøk med allt vad det innebær. Slingning, færgning och klippning hos Sandra. Det ser jag fram emot! Hårfærgen jag hade nedan kænns lockande. Kopparrøtt øver en riktigt mørk grund kænns høstigt och fint.

Det är inte bara bror som fyller år imorgon. Elin blir dock lite äldre hon. Nästa tio år äldre än William, faktiskt. Detta ska firas med ett traditionellt besök på Indigo, bara hon och jag. Sedan har jag fått veta att vi ska promenera ner till Lounche där det tydligen är premiär för en studentkväll med studentpriser och lite studenthäng. Gud så lyxigt och efterlängtat att få känna sig som student igen - det ser jag fram emot. Träffa gamla klasskompisar och dricka billiga drinkar. Kanske kan jag till och med få dagen-efter-fika på universitetet på fredag? Det vore något det.

Imorgon fyller min älskade lillebror 15 år. Det känns galet. Att jag imorgon när jag åker hemmåt ska diskutera gymnasieval med honom, den lilla plutten som nyss tittade på Bananer i Pyamas, skrattade ihjäl sig när jag härmade "pumba" och älskade att gunga på gården i vårt radhusområde. Han som var sötast av alla i luciatågen och han som fick mitt tonårshjärta att gå sönder när han var liten och ledsen. 

Spenderar kvällen framför Bonde söker fru (jag vet!), men tänk när min Malin var med. Det var en spännande höst det. Varje onsdagskväll satt jag bänkad, förväntansfull och lite smått nervös inför kvällens avsnitt. Det var lyxigt att ha henne på tv när hon bodde så långt bort - hon kom lite närmre då. Kan du tänka dig att söka något mer program, kära kusin? Halv åtta hos mig? Eller kanske Wipe out? :)


Om inte så får jag ju se dig här snart, på vår kusinhelg. Gud så jag längtar efter att ha er här en helg helg!

Jag hade glömt hur mycket jag älskar den serien. När One tree hills åttonde säsong var avverkat fick vi hitta en ny serie att kära ner oss i. Jag fick tjata ihjäl mig men tillslut övertalade jag honom om att Greys Anatomy kan vara den bästa serien någonsin OCH att det vore en bigtime-skam om han faktiskt inte såg ett helt avsnitt, och gav det en chans.

Precis hemkommen från en sväng på Ikea

1. Lördagskaffe