Om min vardag i Norge, om livet när det är som bäst och om vägen mot vårt bröllop.
Natti.
Så vart det kväll. Vi är hemma i Arielles lägenhet nu - har varit ute och käkat med Helge och ska snart tvinga oss till sömn. 05.00 blir vi hämtade imorgon bitti för att bege oss till Arlanda. Mitt kära sällskap har valt att ta med sig dator till hotellet så det kan nog tänkas bli något blogginlägg ändå.
Jag kan hålla med om att jag många gånger är alldeles för bölig och blödig när det kommer till att gråta framför tvn, men ikväll var det verkligen befogat. Jag tittade just på "arga snickaren" på femman där man hjälpte ett äldre par i sextioårsåldern att renovera sitt hus, ett torp ute på landet. Dom hade försökt renovera klart i tio års tid men sista åren räckte inte ekonomin till. Eftersom det de sista åren inte funnits någon toalett i torpet så hade tanten fått flytta ut och bo inne i stan istället medan gubben bodde kvar. Han mådde jättedåligt psykiskt över att han aldrig blev klar och att han inte kunde fixa det sista så att frugan kunde flytta tillbaks.
Det gick verkligen inte att hålla tillbaks tårarna när man såg hur lyckliga dom var över sitt "nya" hus, och jag dog lite inombords när tanten fattade gubbens händer och frågade honom "Får jag flytta in med dig igen?" och sedan kysstes dom - helt nykära! Det var kärlek det! ♥
Kom precis hem från en eftermiddagsfika med Sofie på Fröken Brogrens veranda. Vi satt och diskutera hennes födelsedag och en trolig födelsedagsfest. Nu fyller fröken inte förrän i början av Juni men jag gillar att planera och framför allt att ha något att se fram emot. Det kan nog bli en riktigt bra dag med en heldag ute på landet med grillning, lekar och poolbad med hennes närmsta för att senare på kvällen möta upp resterande på Strömpis för middag och dans.
Om inte fullt så länge (endast en månad när vi kommer hem) fyller ju jag år. Frågan är hur jag vill fira det?
Förra året hade jag bara middag med tjejerna men man kanske skulle kombinera födelsedagsfest med inflyttningsfest nu? Det tåls att fundera på.
"I watch hes wildest dream come true, not one of them involving you."
Trött på att vissa får mig att känna det som om jag har något att skämmas för. Ännu tröttare blir jag på att jag inte alltid inser att så inte är fallet. Hålla huvudet högt och stolt strunta i förmågan dom har att dra ner mig. Så mycket "så här ska det vara" och "så här ska man göra", ibland undrar jag vart välmåendet och att vilja varandra väl tog vägen? Att glädjas för varandras skull när man ser lyckan i den andres ögon... det borde väl vara grunden för vänskap? Påminn mig gärna att inte döma, att inte tro att jag vet och att aldrig någonsin mer tro att jag har insikt i hur någon annan har det.
Jag skulle helst av allt vilja ha dom alla här. Inom armlängds avstånd, i mitt Örebro, i mitt kvarter och sådär nära så att spontana promenader och teekvällar är möjliga. Att sakna vänner är inte som att sakna pojkvänner. Det är en annan sorts saknad. Om att sakna sin älskade är mer desperat och en ständig klump i magen/gråt i halsen så är det mer som att jag inte är hel när mina finaste vänner inte är nära. Som en del av mig saknas. Visst ses vi inte varje dag när vi alla är i Örebro ändå - långt ifrån varje dag. Men möjligheten gör mig att lugn - att kunna ses när man vill, att slippa höra telefonsignalerna eka ända fram till telefonsvararen tar vid, att kunna ta ett glas vin på stan en sommarkväll eller bara spontant kunna ses när det behövs (eller likväl när det egentligen inte behövs).
Maria och Malin är två av dom personer jag har där ute i Sverige och saknar konstant. Maria i Stockholm och Malin i Umeå. Likadant kommer det dock kanske bli med Elin i sommar när hon far hem till Strömstad. Jag tycker inte om det! Något jag däremot gillar är bilderna från Dubai jag fick från Martina igår - bilder jag inte sett sedan Oktober förra året. Tänk att jag ska få bli brun igen!
Precis hemkommen från jobbet - styrde upp och ändrade lite så jag får jobba imorgon istället. Känner mig febrig - antar att det kan bli så efter en väldigt stressig period när man slappnar av. Jag vägrar vara sjuk i Marocko - så nu är jag hemma för att vila några timmar. Måste även städa och göra fint i lägenheten, det känns tråkigt att komma hem till en stökig lägenhet. Något som är desto roligare är att klänningen kom idag. Och nej, detta är ingen modeblogg ..... man får faktiskt visa upp nya kläder ändå! Så det så!
Lyxig måndagseftermiddag måste jag säga. Både jag och Sébastien är redan hemma från jobbet och snart ska vi ut till Marieberg för att fixa lite inför resan. Jag blir helt galen när jag vet att jag ska iväg utomlands - vill alltid inhandla nya kläder. Shorts, kjolar, klänningar och några sandaler. Men denna gång får jag nog hejda mig. Inte allt för strategiskt att shoppa upp budgeten. När jag åkte till Malaysia på långresan förra vintern beställde jag över tio klänningar för att "ta hem och prova", det visade sig dock att alla passa så dom fick gladerligen följa med allihop. Det blev ett dyrt kalas.
Förövrigt och på tal om absolut inget alls - jag har fått mersmak för lockigt hår efter att stylisterna i körslaget envisades med att locka det. Jag trivdes riktigt bra i det, synd bara att jag är för lat för att locka det varje morgon.
Det kan inte bli mer typiskt mig än att tappa bort sitt pass. Jag gör det nästan varje år. Nästan. Att lägga 400 kr på det känns rätt så onödigt faktiskt - men för övrigt känns det mesta rätt okej när man vet att endast fyra dagar väntar tills trettiogradig värme och långa dagar på vid poolen. Nu är det sovdags - vi avslutar med en riktig nostalgtrip från
Jag vet att jag inte borde - MEN den var så otroligt söt och jag tycker verkligen att jag förtjänar den efter den här galna starten på våren. Fin att ha både till stranden och på kvällen. Jag kan inte fatta att jag ska få bli solbränd! Kan man börja April månad på något bättre sätt? Hur som, klänningen är hemklickad och beställd. Så är det med det.
Så var våran lilla resa slut. Den vart inte lång men den har verkligen varit fantastisk. Det som känns mest sorgligt är att inte få träffa alla goa i kören - vi har ju setts varje dag nu i över två veckor. Det kommer kännas tomt. Vi kommer dock tillbaks i Tv4 i finalavsnittet - dvs. om fyra veckor närmre bestämt. Jag har haft otroligt roligt och jag ska inte låtsas som att jag inte är ledsen, för det känns galet trist.
Nu väntar dock nya äventyr och förhoppningsvis åker jag (vi?) till Egypten om några dagar. Avkoppling, sol, bad och massa massa vila är precis vad jag behöver efter den här sista tiden som varit lite väl hektisk. Imorgon väntar först en redig myssöndag. Reprisen av körslaget ( huh?), Big brother, resekoll och kvällsfika med vänner.
"Finally, I can see you crystal clear, go ahead and sell me out and I'll lay your sheet bare
Jag har försökt förut - att besvara frågan vad jag gillar för musik. -"Du Emma som sysslar med musik, vad lyssnar du på?"
Och det enda jag kan komma på till svar är musik med nerv i. Det är en känsla som förmedlas genom sångsättet som sångaren/sångerskan sjunger på, en kombination av röst och text. Det måste finnas något i rösten som säger att "det här behöver sägas/sjungas", det måste höras att det finns ett behov av att sjunga det som sjungs. Det låter som flummigt men jag kan inte förklara bättre än så! Adele, Melissa Horn, Bruno Mars, Volbeat, Kent, Queen - det finns så många exempel! Nedan finner ni mitt mest aktuella exempel. Adele, vilken kvinna! Vilken röst!
Tänk om man hade ett stort hus istället för min lilla pluttiga etta. Ett stort hus och en saftig inkomst såklart. Oj, som jag skulle inreda då! Badrum och sovrum är mina absolut favoritrum och jag älskar hur man i dessa rum kan skapa sådan förändring endast genom att byta ut några accesoarer och färger. Orientaliskt, nordiskt stilrent, lantligt chubby, seglarinspirerat, vårigt med neondetaljer - jag har så mycket idéer!
Tror ni vi kan hitta en sådan här på stranden i Egypten? ♥
En manlig körmedlem öppna sin ytterdörr igår till trapphuset där han bor och samtidigt kliver ett äldre par i sjuttioårsåldern ur hissen och tittar på honom samtidigt som dom flinar brett.
- "Känner du igen det här?" frågar dom och så börjar dom dansa precis som vi! Köra våra moves och tralla på "Forget you" som vi körde i lördags. Förstå vilken härlig syn när ett pensionärspar shakar till en riktig R&B-hit!
Jag måste lära mig hantera dumma människor och deras elaka kommentarer. Igår hade NA publicerat en artikel angående hur kommunen kommer att betala Tv4 200 000 kr om vår kör går vidare i tävlingen från program två. Denna investering görs för att främja marknadsföringen kring Örebro stad och för att kanalen ska kunna lyfta fram vår stad så bra som möjligt. I kommentarsfältet var folk arg, elaka, besvikna, bittra och mycket mycket mer.
Jag vill tydliggöra en sak som jag inte tycker att NA lyfter fram (väldigt avsiktligt). Vi i kören har inget med detta att göra. Vi har inte vetat om det och pengarna kommer vi inte se röken av. Vad som även är viktigt att klargöra är att dessa 200 000 kr tas ur budgeten för markandsföring och inget annat. Detta betyder att dom inte alls skulle ha gått till vården, de äldre, barnomsorgen eller andra områden som är i stort behov av pengar. Det är alltså inte så att körslaget-satsningen snor pengar från något annat område utan dessa pengar är märkta för marknadsföring och inget annat. Hade man inte investerat dom i körslaget hade dom gått till att marknadsföra Örebro på annat vis. Det är inte antingen eller. Det är en inte "larvig körtävling med skrikande ungdomar" vs. bortprioriterade äldre. Det är viktigt att förstå det.
Vad som är ännu viktigare att förstå, och vad som faktiskt utelämnas helt i artikeln, är att en eventuell vinst för kören skulle innebära 500 000 kronor till kvinnohuset i Örebro. Kommunen får alltså tillbaks mer en dubbelt till en organisation som definitivt behöver allt stöd de kan få efter senaste årens problematik i Örebro. Vi är inte helt beroende av kommunens pengar men förutsättningarna för att vinna ökar helt klart om vi får stöd av Örebro som stad såväl som kommunen. Jag är trött på Örebroarnas bitterhet och förmåga att alltid se det negativa i allt. Vore det inte ett alternativ att se denna satsning som positiv när Örebro för en gångs skull slipper förknippas med våldtäktsmän och styckmord?
Jag är verkligen inget fan av H&M vanligtvis men jag måste säga att det finns otroligt mycket fina klänningar i deras webshop nu. Jag är helt kär i småblommigt och tycker dom här tre söta skulle vara så fina i sommar. Brunbrända ben, sandaler och en jeansjacka att ha över framåt kvällen. Vilken tur för mig att jag har köpstopp när det kommer till allt vad nätshopping och att handla på nätet innebär. Här ska det sparas!
Det är tacksamt att solen skiner idag för annars hade den här dagen inte haft många ljuspunkter alls. Jag vakna på helt fel sida, försov mig och kände mest för att vrida fram tiden tills fredag. Jag har gjort det igen och det verkar som om jag aldrig lär mig. Jag har bokat in mig på jobb trots att jag har hemtentavecka - jag blir så girig när jag ser hur timmarna bara ökar och ökar på jobbet vilket kan ge en otroligt fin utdelning på kontot i April. Mycket vill ha mer, eller hur är det man säger? På tal om utdelning så fick jag veta att en nätt summa pengar väntar från skatteverket strax innan midsommar - ett besked som räddade min sommar och gjorde att jag förhoppningsvis kan unna mig några äventyr mellan jobbveckorna.
Sitter i skolan nu. Uppbunkrat med kaffe och sötsaker planerar jag att ha färdigt fråga ett innan läggdags ikväll. Jobb några timmar väntar och sedan rep med kören. Jag skulle helst av allt jobba heltid med att repa just nu. Men jag antar att det vore oklokt av mig att låta jobb och skola stå helt stilla - det lär ju komma ikapp ganska fort. Förövrigt spelades sista matchen i Lindesberg arena för denna säsong igår - den sorgliga stämningen var mer än påtaglig. Jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt sorgligt alltihop.
Den här fina bilden från Dubai pryder numera min hallvägg.
Big Brother, glass, Solsidan på tv4 play och så ett stort täcke i soffan - så skulle jag vilja att alla mina söndagar såg ut. Dagen har varit lugn och skön. Hade finfrämmande över hemma hos mig i eftermiddags på kaffe och fika. Efter det mötte jag kören för genomgång av kommande vecka, schema och nästa deltävling. Justja! Pappa fyller på torsdag och han kommer att bli (ja, han vet redan om det) medbjuden på femte matchen i semifinalen mellan Färjestad och AIK hemma i Löfbergs lila. Först och främst blev han glad, men även jag blir som ett litet barn. Slutspelsmatcherna (speciellt när HV toktorskade i kvarten) är en av de roligaste händelserna varje år.
Världens absolut största tack som smsat, ringt och skrivit på facebook för att stötta, berömma eller peppa före och efter programmet igår. Jag tror inte ni förstår hur mycket det betyder att få höra att ni gillade det vi gjorde. Vi är som jag säger så nöjda men det är ju helt klart ännu mer roligt om ni gillade det också.
Elin, Malin och Sofie. Ni ska ha de största kramarna i världen. Mina hjärtan.
Det fascinerar mig hur en känsla som egentligen grundar sig i rädsla kan blandas med sådan förtjusning. Jasmine sa till mig igår att nyckeln till lycka (poängterade även : riktig lycka) är att prova allt som skrämmer en och utsätta sig för det som verkar otäckt. Ja, de saker som kan leda till utveckling och något nytt/gott/roligt i slutändan vill säga. Jag lär mig att leva med att framtiden är oviss just nu. Jag har lärt mig att se charmen i det.
Just nu finner jag mig själv väldigt ofta vilja prata om just ovissheten - diskutera med den personen som är mest inblandad. Smida planer, drömma och längta. Men jag ska bli bättre på att just släppa taget och låta saker och ting ha sin gång - låta saker ta tid och framför allt låta tiden utvisa. Jag tränar på det varje dag.
Hemma igen - utvilad efter sovmorgon och kan inte sluta le. Den här helgen har varit så otroligt bra och direktsändningen igår kan ha varit bland det roligaste jag varit med om. Vi gjorde verkligen det vi skulle och så mycket mer. Framför allt hade vi roligt. Vi har fått så mycket positiv feedback och är så stolta över vår prestation. Att vår kör och vår repertoar sticker ut är inget att hymla med - vi skiljer oss från de andra körerna och kanske är rätt lite "kör" i jämförelse med dom. Att vi dessutom har en rätt smal målgrupp med tanke på genren gör det ännu svårare - MEN vi kommer fortsätta att göra det på vårt sätt för det är det vi gör bäst och det är det vi tycker är roligast. Förhoppningsvis tycker även publiken och tvtittarna att vi är bra och roliga att titta på. Vi ska göra allt för att hålla oss kvar.
Godmorgon säger vi från bussen. I stockholm skiner solen och vi har hunnit med lite fix på rummet och en riktig frukost med massa kaffe. Nu är vi på väg mot studion där rep, rep och genrep väntar. Det känns att det börjar närma sig nu. Stageingen och övningen igår gick otroligt bra. Alla körer har bott på samma hotell inatt så de har varit ett nedrans spring och massa sång i varenda korridor.
Jakob har lurat med mig på sina femtonårs-fasoner. Vi har spenderat en kvart framför webkameran.
Precis som jag sagt så många gånger förr så är min blogg ett fantastiskt tidsfördriv - att sitta och läsa gamla inlägg från långt tillbaks i tiden. Jag satt och bläddra lite nu mellan månaderna och insåg att jag har skrivit i över fem år. Det är ju helt galet! Tänk att man kan hitta inlägg från innan jag ens hade fyllt 18.
Första krog-sommaren, studentdagen, Mexico-resan, månaden i Malaysia, Kulturama-tiden i Stockholm, pendlingen till Skövde, alla flyttar, alla fester, alla mörka månader och alla ljusa somrar. Förstå så mycket som hänt under dessa fem åren! (Undrar om det finns någon där ute som följt bloggen under alla fem år?)
I samband med att jag ska måla om i lägenheten vore det kanske på sin plats att införskaffa lite nya assecoarer. Indiska har alltid inspirerat mig och jag tycker verkligen om deras senaste, lite bohemiska sortiment. Jag är nog bara lite för feg. Skulle verkligen vilja ha mer färg satsa på fler annorlunda material som kontrast till Ikea, Village och Ce standardutbud. Kanske är det dags att våga lite och gå ifrån vitt-vitt-vitt-eran - den kanske lever lite på övertid? Det tåls att fundera på. En sak är säker, att vann jag mycket pengar så skulle inredning helt klart stå högt upp på priolistan.
Vi hann med en kortiskaffe i solen innan opponeringen började i skolan idag. Det var verkligen riktig vårvärme när vi satt där mot väggen och skisade nöjt mot solen. Tydligen väntar 1dm snö inatt - det känns lagom kul.
Så var det då snart dags. 10.15 imorgon bitti går bussen mot Stockholm. Kostymprovning, träning, staging, koreografirep osv. Det kommer nog bli en galen dag. Sebban åker till Kristianstad imorgon så vi är flera som packar här. Jag vet knappt vad jag ska ta med mig - vad behöver man liksom? Hursom, nedan har ni vår heta jacka. Omtalad men het. Det finns ingen chans i världen att man kan missa oss i denna utstyrsel (möjligtvis förväxla oss med nattvandrare?).
Fick en fråga här på bloggen om jag följer bloggar och vilka jag isåfall läser slaviskt. Att jag läser bloggar är en underdrift, men jag har aldrig varit så mycket för stora bloggar och kända bloggare. Jag läser hellre vänners eller bekanta bloggar. Det har även smugit in en del bloggar där jag inte känner bloggerskan men fortfarande så är det ingen blogg som har flera hundra tusen läsare utan istället har något som fångat mitt intresse. Framför allt gillar jag när människor lyckas inspirera, skriver ärligt och lagom utelämnande, blandar bilder och text men såklart även när man använder språket fint.
Här är ett utkast på några jag tycker ni ska titta in på.
Hemma efter en galet hektisk dag. Jobb, plugg, styrelsemöte och sist rep. Jackorna kom idag (galet gula!) och imorgon får vi hoodtröjorna. Jag kommer bo i dom - här ska det raggas röster! Nu tänkte jag tända lite ljus, försöka komma ner i varv och dricka lite tee för att hela en söndersjungen röst. Imorgon är en ny dag. Ge mig sol och låt mig vara produktiv så kommer jag somna gott även imorgon.
Här kan ni lyssna på en intervju från SR Örebro med Jasmine och en med några kördeltagare angående lördagens premiär. Jag är så fruktansvärt stolt över mina goa, nya vänner. Det här är så fruktansvärt roligt.
Så var det då officiellt (det har varit ett nedrans hysh-hysh). Här nedan ser ni min fina kör som på lördag tävlar för Örebro i Körslaget 2011. Team Jasmine. Jag hoppas ni förstår hur galet glada vi skulle bli om ni såg till att skicka ett (eller tusen) sms och ringa och rösta på oss nu på lördag, 20.00 . Vi behöver allt stöd vi kan få och vi ska inte göra er besvikna. På lördag kan ingen kör åka ut men rösterna samlas till veckan därpå och därför är det extra viktigt att vi redan på lördag får mycket röster.
Alltså. Vilket underbart program. "Världens bästa hotell". Mitt sällskap skrattar så han kiknar och jag skrattar och gråter om vartannat. Det är helt fantastiskt när dessa godingar ska köra Dirty dancing, "The time of my life". Jag kom just på att jag fick biljetter till Glada Huddiks uppsättning i höst av pappa i julklapp. Hur bra som helst ju! Hursom, ni får inte missa det här programmet. Det är ren glädje.
Det finns ingen charm överhuvud taget med sådana här dagar. Alls. Dagen har hittils inte bjudit på en enda ljusglimt, men jag antar att måndagar ska vara sådana. Helgen har varit fantastisk på alla sätt så jag lever på det. Fick även veta att jag på både Hemtentan och salstentan i Februari fick VG - något som återigen bevisar att man faktiskt kan prestera bra på universitetet och ha en kalender som ofta innefattar galna dagar som denna..
- Jobb 08.00-12.00 - Hundvakt 12.00-14.45 - Skriva PM på universitetet 15.00-18.00 - Träff med hemliga klubben 18.00 - 20.00 - Skriva dagordning, inför kommande Mentors-möte - Fortsatt plugg, 20.00-sent. - Skriva Jusek
Ska snart göra mig i ordning för en myskväll och "get-together" med min nya, hemliga umgängeskrets. Melodifestivalen får såklart stå på men jag gissar att det inte blir alltför mycket fokus på tvn. På tal om absolut ingenting så förundras jag över vissa låtars förmåga att alltid få en på topp. Att man bara av ett intro kan känna sig bäst i världen, att allt är möjligt och att man verkligen älskar sitt liv. Så är det med låten nedan för mig.
Världens bästa pepp-låt. Den kommer aldrig gå ur tiden.
Vad knäppt det är med vilka ämnen och diskussioner som får igång en och gör en "upprörd". Jag är en trogen läsare av Linneas blogg - en tjej som befinner sig i London och jobbar som aupair. I dagens inlägg ifrågasätter hon hypen kring Starbucks och argumenterar för att det finns massa ställen hon hellre går till. Hon poängterar dock att hon inte dricker kaffe och att hon förstår att det kan vara därför hon inte förstår storheten.
Jag skrev nästintill en halv B-uppsats som kommentar på detta inlägg! Jag visste inte att det engagerade mig så men tydligen känner jag väldigt starkt för Starbucks-kedjan. För så är det verkligen enligt mig, att Starbucks har det absolut bästa kaffeutbudet, samtidigt som dom är experter på att att marknadsföra sig och bygga sitt varumärke. För visst är det så, att letar man efter mysiga miljöer och goda sallader finns det många ställen man kan gå till men kommer det till kaffe - ja, då kommer jag alltid välja Starbucks först.
och ja, om man har en hemlighet som man hemskt gärna vill berätta men inte får så är det oerhört praktiskt om Nerikes allehanda tänker uppmärksamma hemligheten när det är dags att offentligöra den (TISDAG, TISDAG, TISDAG!).
Så det betyder att ni... just det, ska läsa NA på tisdag.
Det här med inflyttningsfest - det är helt klart något som måste spikas snarast. Jag skulle så gärna få ihop det att mina fina vänner fick träffas allihop. En ordentlig förfest här med lättare käk för att sedan gå ut, vore väl hur bra som helst? Det är så roligt när alla mina olika konstellationer av vänskapsgrupperingar kan gå ut ihop.
På begäran (av min fina kusin) och inspiration ifrån fina Emelie kommer här ett nytt inlägg om självkänsla.
"Om du bara hade en månad kvar att leva -visst skulle du resa, älska, skratta och förverkliga drömmar mycket mer än vad du gör idag? Om du nu har ett helt liv på dig att utföra dessa saker vad är det som tillåter dig att tappa drivkraften till att genomföra dessa drömmar, istället för att låta listan bara växa sig längre?"
För tillfället är jag mitt uppe i en situation där många beslut ska fattas och många frågeställningar som ska besvaras. Något jag ofta måste påminna mig om är hur vi måste vara huvudrollen i våra egna liv. Alldeles för ofta fattar vi beslut utefter hur vi kan göra andra nöjda/lyckliga/tillfredställda och glömmer bort att vi en dag ska titta tillbaks på vad vi faktiskt gjorde med våra liv. Jag brukar alltid tjata om att livet ständigt kommer förändras - vårt umgänge, jobb, skola, boende och annat praktiskt, men något du alltid kan vara säker på är att du kommer att vara du resten av ditt liv. Vi (i alla fall JAG) måste börja fatta beslut ut efter vad jag vill, önskar och vill ha "klarat av" i livet.
Den där rädslan att det ska gå fel, att vi ska misslyckas och sökandet efter trygghet tar tyvärr över alldeles för många gånger. Om någon frågade dig "Vad skulle du göra om du visste att du/det inte kunde misslyckas?", visst skulle du då kasta dig ut och förverkliga alla dina drömmar? Jag tror att det är en bra utgångspunkt - för visst kommer det att vara ett större nederlag att du faktiskt aldrig tog chansen än att det inte blev som du önskade?
Inte så mästerligt foto - men oj som det symboliserar lycka för mig.
Första styrelsemötet avklarat - mycket mysig första träff och massa spännande att se fram emot. Nu tänker jag ta bilen till mor min för lite våfflor med henne, morbror och lillebror. Kvällens höjdpunkt blir förhoppningsvis ett skype-samtal från Polen.
Hade missat att nedanstående låt var med i Melodifestivalen förra året. Tycker den är riktigt fin. Sorglig, men fin.
Lägenheten är nystädad och fixad, nu väntar jag bara på mitt finbesök. Runt sjuttontiden ska åtta personer droppa in. Jag passade på att ta kort på lägenheten när den är i sitt bästa skick. Det är ju inte alltför ofta den får skina som idag.
Spenderat kvällen hemma hos mamma för att umgås med min numera väldigt solbrända lillebror och bli bjuden på god mat. Nu däremot är det bara jag, i en alldeles för stor målvaktströja med Highschoolfilmen "She´s all that" på tv och med Skype inloggat och klart för lite prat innan läggdags. Jag är trött idag. Riktigt trött. Att sova blir inte svårt.
Imorgon kommer styrelsen hem till mig. Städning, bakning och fix står på schemat. Det tycker vi om.
Att jobba tolv timmar på en dag känns helt klart. Nu väntar kvalitetshäng eftersom mitt sällskap ska ut och fara de närmsta dagarna. Till Polen närmre bestämt. (Pfft, Polen?) Jag har dock lite tur för lillebror kommer hem från Thailand imorgon vilket innebär att jag bara byter ut ett fantastiskt sällskap till ett annat. Bror&syster-häng står på schemat imorgon kväll.
Förövrigt så har jag en liten tradition när mina nära åker iväg, på stora som små resor. Jag brukar plocka ihop en liten rese-bag till min vän med lite tidningar, godis, dricka och något mer att göra under tråkig restid. Så gjorde jag även ikväll och det var mycket uppskattat (Café, King, Marabou, M&M, Aftonbladet). Jag tycker det är en jättebra grej! Flygtimmar kan vara riktigt sega om man inte har något bra att läsa eller sysselsätta sig med.
Hoffmaestro och Erik Hassle till 48/h - Valborgsfirandet på Campus. Det kallar jag bra bokningar det! Jag måste säga att Hoffmaestro i och för sig känns lite uttjatade - men trots det är dom ju ändå ett av Sveriges absolut bästa liveband. Hassle ska blir riktigt rolig att se - han har en helt fantastisk röst och hans låtar har verkligen imponerat på mig den gångna hösten/vintern. Faktum är att "Isnt it obvoius" blivit lite av en signaturlåt för något jag håller kärt- så mycket tycker jag om den. Dock måste tilläggas att hur bra dessa bokningar än är så är det inget jag stannar hemma för, om det skulle visa sig att Egypten kan bli aktuellt just då.
"Lay me down easy. Tell me you´ll stay for the night. Tell me there is no other. That my love is all you need.
Tell me night or day dosent matter. That room or space dont belong here. That your apperance and my presence is everything we need. Your love is all I need"
Visst har jag det fint i min lilla lägenhet? Den är verkligen hemma nu. En otroligt lyxig känsla. Tydligen är det klart med målning nu så snart ska det målas - bort med den hemska röda fondväggen och in med vitt vitt och åter vitt. Jag skulle kunna stänga in mig i flera dagar och bara fixa, fixa och fixa. Det känns aldrig som om man blir helt klar.
Dagen har börjat bra. Jag har tappat rösten - i stort sett helt och hållet, vilket försvårar momentet RINGA referenser en aning. Att intervjua känns lugnt eftersom man har lite lättare förstå varandra ansikte mot ansikte, men att ringa runt och väsa/pipa känns lite tidsödslande och rätt oprofessionellt. Tur att jag har min Elin som back-up. Ikväll får ett varmt bad, massa tee och duntofflor bli min mirakelkur. Rösten måste tillbaks.
Annars gillar vi mail. Söta mail, glada mail och "du-är-bra-mail". Måndagsmail till jobbmailen av personer vi håller kärt. Man kan inte börja veckan bättre än så.
Partylistan spelas på Spotify, solen skiner, jag har tagit igen all förlorad sömn och ser verkligen fram emot dagen. Ska möta Sabina och ElinE på stan om en timma för lunch. Behöver även hitta något att ha på mig ikväll och besöka bolaget. ÖSK har bjudit med mig och Sofie till Ritz ikväll för att fira damernas elitserieplats (som tack för att vi ställt upp och jobbat) men eftersom vi redan hade planer så vandrar vi nog till Ritz senare ikväll och skippar middagen.
Jag och mitt mycket lustiga sällskap (som bjuder på imiationer av hög klass ikväll) väntar ivrigt på Big Brother. På spåret och Skavlan är redean avverkade och har gett oss tillräckliga med intellektuella poäng för att kunna gå ner några nivåer till lägsta skiktet av crap-tv. Jag ligger invirad i ett täcke och njuter av tanken att jag får sova hur länge jag vill imorgon. Sovmorgon + damhandboll + förfest med fina vänner + utgång á Ritz = en bra lördag.
Jag möblerade om lägenheten igår (så mycket man kan möblera om 44m2). Blev verkligen hur bra som helst. Bilder kommer imorgon.
(Träffa Johan idag i mataffären - dags att styra rep snart. Jag vill sjunga. Mycket. Snart. )
Lycklig, stolt och lättad. Vinst mot Malmö hemma vilket innebär att det endast återstår två poäng till kvalplats. Det som tidigare kännts så omöjligt och så kört är helt plötsligt inte alls någon omöjlighet - med fem matcher kvar och ett en skön känsla av medgång så lever absolut hoppet igen. Sebban hade 54 % - galna människa! Matchens lirare och så otroligt viktig ikväll.
Med risk om att få en arg blick och en uppläxning i "vad man faktiskt bloggar om" (av en egentligen väldigt glad kille som förhoppningsvis rusar in genom dörren snart) så vill jag lägga in Eriks citat till Nerikes allehanda ikväll. Jag tycker det är så bra. Så fruktansvärt underbart citat.
"-Det var så sjukt skönt att få sätta dit den där bollen. Nu jäklar ska vi åka ner till Kungsbacka på lördag och köra över Aranäs också. Egentligen skulle jag ha sparat alla urklipp från NA och inlägg på Facebook om hur uträknat vi varit hela tiden. Det ska bli så jäkla skönt att sätta alla journalister och experter på plats, säger Axelsson, som Lifs vilda jakt på en kvalplats.
– Arbetsförmedlingen får vänta. Jag vill spela kvar i elitserien med det här laget även nästa säsong. Vi kanske inte är världens bästa handbollslag, men det finns en helt sjuk moral i det här laget. Känslan i dag var nästan som när vi gick upp. Ingen trodde på oss, men vi kom ändå tillbaka."
Men herrejösses vad fast man blir i Big brother. Jag är så tokfast och det var längesedan jag skrattade så åt alla fruktansvärt pinsamma, sjuka, galna och utflippade människor. Min vår är räddad.
Man inser det ibland. På tal om ingenting. Mitt från ingenstans. Vad snabbt ett år kan gå. Vart tog 2010 vägen och hur kan vi redan ha gått in i 2011 års tredje månad? Ett år sedan Malaysia, ett år sedan bröllop i Täby kyrka, sett år sedan jag lärde känna M&M och ett år sedan mirakel skedde.
Men trots det. Jag tivngar mig att punkta de bra sakerna med dagen. Det finns alltid något. Alltid.
1. Utgång planerad för lördag med Sofie och lite andra fröknar. Alldeles för längesen. Tack för det.
2. Träffat nya mentorstyrelsen en kortis i forumfiket - gillar dom starkt! Riktigt fint gäng! 3. Handboll imorgon - har sagt det förr, men igen, viktigaste matchen på hela säsongen? 4. Att få ha Elin på kontoret, varje dag hela veckan. Hon gör mina dagar! Min smula.
Ibland tror jag vi ser på oss själva alldeles för sällan som just individer. Jag gör det åtminstone. Jag är sällan "bara Emma" utan alltid Magnus dotter, kandidatansvarig på Proffice, Elins kompis, Daniels ex, praktikanten, Malins kusin eller min lillebrors syster. Jag sätter alltid mig själv i relation till andra - som om jag inte vore jag utan att sätta mitt namn i en kontext. Som att 1 inte är 1 förrän man lagt till ett + som gör det till 2.
Jag tror att det kan vara farligt. För kontexterna är föränderliga. Vissa kommer suddas ut med åren, reduceras och knappt vara igenkännliga, medan andra självklart kommer växa sig starkare för varje månad. Vilka andra människor jag förknippas med kommer förändras och vilka sammanhang jag väljer kommer variera men jag kommer förhopnningsvis alltid vara jag.
Någon borde ge mig en läxa att bara vara jag.
För i slutet, när allt ställs på sin spets, visst är vi väl ensamma då? Hur många vi än har flätat vänskapsband med och hur många vänner vi addat på vår facebooksida? Visst är det vi i vår ensamhet då?
