Popsickness.blogg.se

På tisdag kväll ska jag ha en vindejt med Joanna på jobbet. Joanna från Lund. Hon har bott i Oslo några månader så hon får guida. Det känns i alla fall som hon valt världens mysigaste ställe. Vid Operan inne i Oslo, precis vid vattnet kan man sitta på dynor och ta ett glas på kvällarna. Det ser verkligen hur härligt ut som helst! Inger-Elisabeth en annan kollega (dock en norsk sådan..) har lovat att ta ut mig på "en tur på byn" (=utgång) snart. Det ser jag fram emot. Att få bekanta mig lite mer med huvudstaden. De är så söta mina kollegor.

Det är så otroligt töntigt, jag vet. Men man blir lite lätt sverige-patriotisk av att se på Allsången på webtv. Vi har haft kvalitetstid på balkongen och tittat på gårdagens program. Jag har alltid älskat allsången och blir alltid lite lätt, sådär nördigt rörd i intro-låten. Börjar alltid älta att man borde bo i Stockholm och att "ja, Sverige är ju så himla vackert ändå". Det blir ännu värre när man är här kan jag lova - även om det är Norge, grannland med näst intill obefintliga skillnader så längtar man hem till Sverige. 


Jag är väl inte ensam direkt om att diskutera detta, inget unikt bloggämne direkt - men jag måste säga att Måns skötte sig fantastiskt. Jag varken gillade eller ogillade Anders Lundin, älskade dock Lasse Berghagen precis som alla andra. Hur som helst så var första programmet fantastiskt. September tillsammans med Lunds studentkör, Måns allsång av "Flickan och kråkan" och duetten med Danny i Kents fantastiska "Sverige".

På lördag, på lördag, på lördag! Då kommer Elin till oss. Min bästa Elin som jag inte sett sedan över en månad då! Det brukar i och för sig vara så på somrarna men det känns tyngre i år. Längre bort och svårare att höras som vi brukar. Jag är så glad att hon kommer. Det är så fantastiskt med Elin, för jag vet - att vi skulle vara jättenöjda med helgen om vi så bara satt på balkongen från morgon till kväll. Vi behöver inte sysselsätta oss mer än så. Jag längtar efter att dricka vin med henne och ta igen all tid vi förlorad. Tänk, sist vi sågs låg en intensiv B-uppsatsperiod färskt i våra minnen. Det känns ju som evigheter sedan!

Kan knappt hålla øgonen uppe. Har bunkrat upp med kaffe hær på jobbet. 05.00 ringde klockan. Jag ær orovæckande trøtt før att ha varit vaken i två timmar. Dock gør vædret mig lycklig, jag satte på låten nedan nær jag promenerade sista biten i solen. Vi ær rætt lika i vår smak på många sætt jag och Sebastien, men rock - det lyssnar han tvært bestæmt inte på. I børjan trodde jag att jag kanske kunde vænda honom men jag børjar inse att det ær helt omøjligt. Hursom, den hær låten får mig på riktigt bra humør.

Jag älskar att vi har SVT-kanalerna här i lägenheten. Det gör det lätt att känna sig hemma. Ikväll skulle kunnat vara en sådan kväll - Allsång på skansen har premiär ikväll. Ett måste om det inte hade varit så att jag jobbar till 20.00 inne i Oslo. Det känns inte rätt alls att de det på SVT-play, efteråt! Jag måste fundera ut hur jag ska göra...

Jag har alltid tyckt att "sommarpratarna" i P1 ær en bra grej. Dock en bra grej før dom med lite før mycket tid øver, eller møjligtvis før dom som kan ligga i en solstol och lata sig med radion på. Jag har aldrig haft den tiden på somarna, och aldrig haft tillræckligt med intresse før att lyssna på sændningarna på nætet i efterhand. Jag ær mer av en "alltid-ny-musik-i-ipoden-men-byter-ænda-frekvent-låt-eftersom-jag-ær-rastløs". Jag har dærfør aldrig riktigt, på riktigt, førstått charmen och storheten med sommarpratarna. Førræns nu..

Hær i Norge åker jag vældigt mycket tåg. Jag ær på resande fot nærmre två timmar om dagen. Den førsta veckan tyckte jag det gick strålande, men redan har jag børjat trøttna på førsenade tåg och byten hit och dit. Det ær inget svenskt fenomen det hær med problematisk kollektivtrafik, det kan jag lova. Hursom, igår kvæll bestæmde jag mig før att se dessa resetimmar som min vilotid, kvalitetstid och egentid. Dærfør laddade jag igår hem fler sommarprat-sændningar från førra året och æven de som varit hittils. Vældigt praktiskt eftersom en sændning ær næst intill exakt lika lång som min resa till Nydalen dær jag jobbar.


På vægen hit idag lyssnade jag på Alex Schulmans sændning från 2009. Jag har ju som sagt knappt lyssnat på så många andra men jag har svårt att tænka mig hur så många andra skulle kunna lyckas berøra som detta. Alex pratar om kærleken till sin døda pappa, om skam och om den dagen han træffade sin kærlek Amanda. Jag kunde inte børja dagen bættre æn så. Jag ser fram emot hemresan, då ska jag lyssna på Josephine Bornebuch. Ser æven fram emot Tumbuktu, Cecilia Fors, Daniel Adams Ray och Helena Begstrøm som ær några av årets sommarpratare.

Godnatt.

Äntligen sommarväder! Det ska avnjutas inne i Oslo med myshäng på Akers brygge och strosande på en loppismarknad som tydligen ska vara väldigt populär. Har vi tur hinner vi hem till ÖSK-Mjällby på bortplan. Igår kväll åt vi på GLASS igen - det har helt klart blivit ett favoritställe. Jag tycker det påminner lite om ett ännu hetare Babar (för er som minns) fast vid vattnet och med fantastisk utsikt.

Den här dagen har alltid varit speciell för mig. Jag tror midsommar kvalar in på topp tre av årets bästa dagar, strax efter nyårsafton och julafton såklart. Det handlar nog mest om att jag älskar traditioner och likaså tillställningar där vi får tillfälle att umgås med nära, kära och äta massa god mat såklart.

På tal om bröllop,

SÅ, första passet jag jobbar ensam, wish me luck! Har natt-passet, vilket innebär att jag gör lite admin och har jour om någon ringer eller mailar. Det känns lite spännande. Imorgon är jag ledig och så även hela helgen. Vi ska ut och käka på en restaurang nere vid vattnet - vi måste ju fira midsommar på något sätt! 

Det är bra konstigt. Att det här är mitt hem. Men nästan ännu konstigare hur rätt det kan kännas så rätt från första stund. Det är tre veckor sedan vi var hemma nu. Hemma, i mitt riktiga "hemma", i Örebro. För andra kanske inte tre veckor skulle vara en lång period, men det är det längsta jag varit borta från Örebro. Jag är en väldigt hemmakär person och det skulle vanligtvis kännas som en lång tid.

Jag är lite kär i mitt jobb. Det är lyxigt, eller hur? Jag älskar arbetsuppgifterna, stämningen, kollegorna och jag älskar hur alla - verkligen alla vill någonstans. Det är häftigt hur mina kollegor, som är noterbart väldigt unga, lyckats klättra och utvecklats i detta företag. Jag älskar hur företaget vill satsa på unga, har en struktur och idé som ger bra förutsättningar för utveckling och som uppmuntrar varje anställd att ta vara på alla chanser som ges.

Vi har senaste tiden letat efter bra serier att kära ner oss i tillsammans. Vi har provat "Mad men" men jag gav det kanske inge större chans - jag tröttnar så snabbt. Efter att ha sett Fredrik och Filips "Nittileaks" på kanal5play några kvällar bestämde vi oss för att börja titta på One Tree Hill från scratch. Alla åtta säsonger.

Så har dom åkt igen. Det känns tomt. Tiden går så fort, bara flyger förbi. Så har det varit med alla gäster vi haft hittils. Vi har gått på stan, fikat, druckit rosé, ätit lillebrors favoriträtt (tacos, offcource) och myst på balkongen. Jag längtar tills lillebror kommer igen, kanske i Augusti - då ska vi gå på fotboll och se Strömsgodset. Det blir mysigt.

Mamma och lillebror har anlänt.

Jag är så förbaskat stolt över dig. Galnaste, bästa kvinna. Det är din dag idag - glöm inte att njuta av varenda sekund och var stolt. Du förtjänar varenda sekund av lyckan! Jag tror på dig. Min Sabina.

Förövrigt, vi har fixat norska mobilnummer idag!

Det är en ett riktigt pådrag här på torget utanför oss. Drammen fyller som sagt 200 år och det firas hela helgen med ett fullspäckat schema på stan. Ikväll spelar Drammens egna stoltheter "Donkeyboys", som kommer härifrån. Jag har aldrig varit något jättefan men de finns två låtar jag gillar skarpt. Vi planerar att ta en öl på balkongen och njuta av musiken här hemmifrån.

Oj vad jag har varit bortskämd den här helgen! Ända sedan i torsdags har jag bara njutit av livet och allt som stått på schemat. Från att ha pappa här i torsdags kväll, till personalfest, Sofie-besök, shopping, utgång och nu sist idag har jag och Seb ätit lunch ute + inhandlat fina inflyttningspresenter från hans familj. Vi har fått världens finaste lykta till balkongen och en jättekruka med tillhörande blomma. Jag älskar hur vi kommer mer och mer i ordning, och lägger till små/stora saker som får lägenheten att känna oss mer hemma för varje dag.

Det ösregnar, vi är trötta, slitna men väldigt väldigt glada. Gårdagem var jättehärlig. På dagen shoppades det, satt på uteservering, kollade på handbollslaget som gick i jubileumsparaden och sist av allt beställde vi hem ÖSK-matchen och slötittade på. Sedan blev det god mat, drinkar och vi avslutade kvällen på "Glass" nere vid vattnet. Seb följde med för att ta några öl och sedan stannade jag och Sofie för att dansa.

Jag mår så bra! Jag är så glad! Vi har besök av Sofie, hon anlände igår kväll. Som jag har saknat henne! Det är så lyxigt att ha henne här.

Ytterligare en fantastisk kväll är till ända.

man ska inte lägga energi på dumma personer.

Förövrigt är det ruskigt frustrerande att arbeta på en flygplats (Academic har ett kontor där också), vilket jag gör nu under upplärningen. Man ser glada, lyckliga, excalterade resenärer som är på väg någonstans överallt. Det gör en galet avundsjuk - jag vill ju också iväg! Vi har ju en innestående Egypten-resa men det finns verkligen ingen tid alls för resa i sommar. Den lilla lediga tid vi har ska vi spendera i Sverige och dela tiden på Örebro och Stockholm. Det är tur att Norge är vårt eget lilla äventyr. Vi får ta en utlandsresa i serieuppehållet efter jul...

Kom precis hem från jobbet. På sängen låg ett paket. En svart, helt fantastisk långklänning från min finaste. Jag som gått och suckat över att jag saknar fina kläder till jobbet! Så fin är han. Jobbdagen har dessutom varit otroligt hektisk och kombinerat med kaos på Gardemoen (på grund av tågolycka) kunde han inte valt en bättre dag att muntra upp mig på. Om bara en timma kommer pappa hit på besök och stannar tills imorgon. Vi tre ska äta svensk färskpotatis och annan mat vi har saknat ikväll.

Precis pratat i telefon med Elin, min Elin. Gråtit en liten skvätt för jag saknar henne. Blir ledsen när jag ser "bästisar" på tv, som häromdagen när två nära vänner krama om varandra för att den ena mådde dåligt, då saknade jag Elin. Även om jag mår så bra här så önskar jag att hon var nära. Ja, ni andra också såklart men ikväll var det en riktig Elin-kväll.

Mållös igen.

Första dagen på jobbet avklarad och det gick verkligen hur bra som helst! Det är verkligen en jätterolig arbetsplats och tjejerna i mitt "team" är hur gulliga som helst. Jag gillar att det är regelbundna veckomöten och träffar så vi alla får träffas och uppdateras eftersom vi inte jobbar samma vakter (som det så fint heter). Det ska bli jätteroligt! Nu de första veckorna har jag upplärning och imorgon ska jag ut till Gardemoen för att se hur det funkar där ute. Förövrigt började jag riktigt lägligt kan man säga - för på fredag är det sommarfest med hela Oslo-kontoret och även de som arbetar på Trondheim.

Visste ni att i Japan så finns det tre sätt att säga "jag älskar dig" på? Daisuki säger du till vänner och bekanta som du håller kärt. Aishiteru säger du i ett mer seriöst förhållande och Koishiteru till personen du vill leva resten av ditt liv med. Jag tycker det är så himla fint - på något sätt slits inte det traditionella "jag älskar dig" ut och behöver inte förlora sin innebörd som det faktiskt gör i många situationer idag, då uttrycket används mer frekvent än vad det kanske borde.

Hade lovat mig själv att gå upp med Seb när han skulle iväg till träningen imorse runt nio, men här sitter jag nu - nyvaken efter ytterligare en sovmorgon. Känns lite skrämmande att det ska vara så svårt att gå upp när jag måste sitta på tåget mot jobbet och Oslo klockan sju imorgon bitti. Idag blir det sola hela dagen. Jag ska packa picknickkorg med filt, mackor, dricka, ipod och tidningar. Ska promenera bort till en park som ligger alldeles intill älven.

Söndag eftermiddag och äntligen är solen framme. Vi har haft en fantastisk helg med Sebastiens familj. Strosande på stan, kaffe i mängder, mys på balkongen, promenader på Union Brygge och restaurangbesök vid älven. Det har varit så mysigt att ha dem här och det är kul att veta att det snart (om några dagar) kommer fler gäster och hälsar på. Nu ikväll ska vi bara kvalitetsumgås. Njuta av solen, äta svenskt lösgodis och läsa tidningar som pappa skickat hit.


Förövrigt måste jag bara lägga en liten notis om min fantastiska far som blivit sportchef nu (äntligen..) i ÖSK handboll. Jag fick se en artikel i NA där han uttalat sig om nyförvärv och jag är så otroligt stolt över allt slit han lagt ner det senaste halvåret och allt han åstadkommit i klubben. Det är roligt att se att det äntligen börjar ge utdelning.

Precis hemkommen från ett träningspass. Skulle gått på ett spinningpass de kallar för "Freaky friday" - tydligen lite fredagsinspirerat inför helgen. Det passet var dock inställt så jag körde Zumba istället. Har inte gått på det sedan i höstas när jag gick på Dianas klasser på Nerikes - det är verkligen hur kul som helst och riktigt riktigt jobbigt stundtals. Jag körde överkropp efteråt på gymet eftersom det inte blir något mer pass under helgen. Så, nu kan jag ta helg med gott samvete.

Sitter och tittar på NA´s livesändningar och bilder från alla studentfiranden runt om i Örebro. Man blir så nostalgisk och jag skulle mer än gärna få uppleva den 8/6-2007 igen.


Stockholm i all ära men en av de bästa sakerna med Örebro tycker jag är att alla gymnasieskolor tar studenten samma dag. Det är en himla fest i hela staden och alla flak åker ju runt under samma timmar. Jag räknade att vi ändå har 18 stycken gymnasieskolor varav 6 är kommunala och resten privata. Dock skulle det ju självklart inte gå att ha en enda studentdag i Stockholm men jag är glad att det fungerar i Örebro.

Dagens bästa:

Jag fick en blomma av en främmande norsk tant utanför träningslokalen i eftermiddags. Jag satt och väntade efter träningen på att Seb skulle bli klar. Då kom denna tanten fram och satte sig bredvid mig. När hon förstod att jag var nyinflyttad svensk blev hon så glad att hon ville ge mig blomman hon precis köpt till sin egen balkong. Lite som en välkomstgest sa hon. Dessutom skulle hennes gubbe där hemma bara bli glad att hon inte tog hem fler blommor.

Jag vill inte. Värdet gör mig galen. Jag orkar inte. Men jag ska.

Sebastiens födelsedag och det spöregnar verkligen. Det skulle kunna ses som ett stort minus men vi fokuserar på att det är mysigt istället. Jag väckte honom med tårta, ljus, kaffe och sång på sängen - precis som han önskat sig, vid tio imorse. Nu ska vi snart ut i regnet och ta en fika. Efter det ska vi båda träna och vad kvällen har att bjuda får vi se..

Hittade några anteckningar som skrevs på planet hem från Agadir, den åttonde April i år. Det är mysigt att läsa och oförståeligt hur dessa månader gick så fort (även om det inte gick tre månader som jag skrivit nedan). När detta skrevs var Norge endast en förhoppning, absolut inget bestämt och inget vi kunde veta säkert.

Har precis strosat på "byn" för att fixa jobbkläder och det sista inför morgondagen. En sak är säker och det är att det inte alls är roligt att leva/konsumera i Norge på svensk lön. Jag får ju inte norsk lön förrän 25/7! Det finns verkligen hur mycket fina sommarkläder på stan som helst just nu, men jag tror mycket handlar om att det fortfarande känns som om vi är på semester och inte att vi faktiskt bor här. På semester vill man ju unna sig och lyxa till det. Jag höll mig dock idag och "nöjde" mig med mina tråkiga dresscode-byxor. Det är nog bäst, alltid svårt att räkna ut hur mycket som kommer gå åt i detta galna land.

Nyvaken, precis avnjutit morgonkaffe och ska snart iväg till ett köpcentrum som vi inte besökt ännu. Imorgon fyller Sebastien, så det finns en del att fixa. Till helgen får vi besök av hans familj - det ska bli jättemysigt att de ska komma hit och se hur vi har det. Idag ska jag på tal om ingenting träna för för första gången här i Drammen. Sebs klubb har varit jättegulliga och löst ett kort åt mig jättepraktiskt. 

"When the evening shadows
And the stars appear
And there is no one there
To dry your tears
I could hold you
For a million years
To make you feel my love

I'd go hungry
I'd go black and blue
I'd go crawling
Down the avenue
No, there's nothing
That I wouldn't do
To make you feel my love

Justja!

Notis till mig själv:

Så var jag tillbaks i Drammen. Det är en rätt speciellt känsla när man går över Drammen-bron (en lååång bro) från järnvägsstation upp mot vårt torg. Det är rätt speciellt att promenera den vägen och vara på väg "hem". Vårt hem. Det låter kanske larvigt men jag har någorlunda redan vant mig vid tanken. Det känns så rätt. Det är rätt.

Så var ledigheten över. Inte helt - men idag är första dagen ska jag in till Oslo och träffa nya arbetsgivaren. Det ska bli jättespännande! Jag är väldigt glad över att det är ett "ungt företag" och att medelåldern är 27. Det känns som om förutsättningarna för att skaffa sig lite nya norska vänner är rätt stora då.

Ja, larvigt - jag vet. Men har man en blogg så har man. Det är en stor kväll ikväll!

Den här fina tavlan fick jag av min Sofie i sen födelsedagspresent. Den står på vårt sängbord och jag tycker verkligen texten är passande - för livet i allmänhet men kanske lite extra just för stunden. Värt att påminna sig själv om ibland. Förövrigt saknar vi dig Lexon, kom snart hit! ♥

Vi satt ute på balkongen igår kväll och diskuterade huruvida vi (människor överlag) ofta är dåliga på att ge cred, visa uppskattning och berömma människor som spelat stor roll eller inspirerat oss i livet. Jag hade glömt att berätta en väldigt gullig sak som hände mig på balen jag jobbade på förra veckan.

Man inte inte klaga - det ska man ju inte, men jag känner verkligen att jag lever. Den norska solen tar! Ordentligt! Jag har något mindre tillstånd av solsting och frossar som om jag hade feber. Det har varit riktigt riktigt varmt här idag. Jag får vila lite ikväll och sen köra imorgon igen. Det är inte mycket mer med det.

Jösses, jag är hopplös. Sitter ihopkurd i soffan och tittar på reprisen av finalen från So you think you can dance. Vilken säsong det är vet jag inte men en kille (streetdancer) vid namn Joshua vann. Jag bölar som ett litet barn. Tänk vad ren och skär lycka kan beröra. Att se hur hela hans familj gråter, hoppas, studsar, hyperventilerar av glädje och stolthet är fantastiskt.

Så säger vi godnatt. Precis skypat med pappa. Tänk vad sjukt smart det är med Skype ändå! Vi satt ute på balkongen i kvällsolen flera timmar förut. Vi hade nog önskat oss en varsin kall öl när vi satt där men tyvärr insåg vi inte hur smart det skulle varit att ha tagit med öl från Sverige när vi åkte. Ölen är hiskligt dyr! Hittils har vi kommit på att standardvarorna vi önskar att gäster köper med sig är: Kaffe, Alkohol, Snus, godis, svenska tidningar och för min del även lite tröjor från H&M som jag kikat ut här (borde ju vara billigare hemma).

Och när vi ändå är inne på förvaring.. jag skulle kunna offra mycket för denna fantstiska nedan. Jag vet att Arielle (sebastiens syster) har byggt (notera: byggt) en sådan själv och har i hallen. Det är mycket ambitiöst men inte allt likt mig, så jag får gladerligen vänta tills den finns att köpa utan att jag ska behöva äta nudlar hela 2011.

Notis:

Livet är bra. Detta blir ett kort inlägg. Flytten har gått så över förväntan! Vi har haft sådan tur som hade sådana fantastiska medhjälpare vid flytten. Pappa, Pygge och Micke ni ska ha världens största tack! Allt har gått väldigt smärtfritt och nu sitter vi i vårt nya fina vardagsrum och har precis avnjutit den första kvällsmiddagen följt av kvällskaffet. Pappa stannar här inatt så imorgon ska han och jag gå på sightseing i Drammen medan Sebban tränar första träningen med laget.