PS.

PS.


Malmelund till Franska Montepellier. Kul för Malmelund och kul för mig. Jag slipper gå en kurs i anger managment inför nästa säsongs kamper mot de rödvita tomtarna. Säkert kul av många fler anledningar men kanske främst för att cupguld och topplaceringar i serien känns mer realistiskt utan den ovannämnda.

Like Im the only girl in the world.

Lite sådär småhög på livet ikväll. Jag gillar mitt liv ikväll. Tycker inte om bloggar där allt ska romantiseras och förskönas men det vore ju oärligt att säga något annat än som det faktiskt är, right? Jag är så glad ikväll. 

Imorgon har jag min första kör-övning och möte med 20 nya personer. Det är spännande och gör mig så glad. Till helgen kommer Jens och Yasmin från Belgien på besök och vi ska förhoppningsvis visa Drammen (och Norge) på bästa sätt. Jens har bestämt sig för att man måste fiska när man är i Norge. Jag tror vi kan hitta något bättre än så. På söndag väntar sedan match i Moss mot Herulf. Det borde bli en lätt sådan. Förhoppningsvis. Kanske (läs:måste).



Tacksamhet.

Det är verkligen helt fantastiskt att komma hem till ett nystädat hem med nylagad mat på bordet och en pojkvän som tänt ljus. Speciellt när planen egentligen var att du själv skulle ha städat lägenheten och du har jobbat över på grund av timrapporteringar och andra månads-skifts-uppgifter.


Så tacksam över att vara två ikväll.

KYSS MIG

Lite stolt över att känna en av låtmakarna till denna låt. Min gamla klasskompis Mattias och hans vänner har komponerat ihop denna sköna. Det blir nog verkligen en härlig sommarhit och till skillnad från några andra menar jag att den är riktigt bra. Inte alls någon dålig version av Håkan Hellström utan snarare väldigt bra låt med en riktigt musikalisk sångare. Förvånansvärt bra för att vara melodifestivalen, framför allt!

Solbräna ben, hav och rosèvin på uteserveringar. Jag tror den skulle passa perfekt.


PUSS!


ambitions.

Justja!
Fick frågan vad som är mina bästa träningsknep. Det ska jag gladerligen svara MEN först ska jag poängtera att detta är långt ifrån en träningsblogg och jag är långt ifrån en träningsguru. Jag är väl, som man säger - en glad amatör, men försöker att få till det här med träning regelbundet samtidigt som jag försöker lära mig tycka om att träna.


Så med det avklarat.

1. Det har sagts förr. Men hitta något du gillar. För mig är det spinning, danspass och gym som triggar mig. Om man lägger upp sitt schema med favoriterna som grund kan man sedan ägna några minuter per gång åt det man borde men kanske upplever som trist (exempelvis löpning för min del. Jag löper alltid efter danspassen).

2. Musiken är allt för mig. När jag ska gymma behöver jag bra musik och playlists i öronen. Dessutom hjälper musiken mig att ta fokus från smärtan eller flåset, och likaså brukar jag räkna låtar istället för minuter. Jag slänger en tröja över minuträknaren och håller räkningen med hjälp av mina favoritlåtar istället.

3. Planera smart och känn till dina brister. Jag klarar väldigt sällan av att gå hem efter jobbet och SEDAN träna - nej jag måste gå iväg direkt. Likaså kan jag träna INNAN jag ska iväg någonstans. För mig handlar det om att planera in passen rätt så att jag underlättar för mig själv och undviker latheten. Att träna med en kompis är ju också överlägset bäst då jag har någon som faktiskt väntar på mig där utanför hallen.




(Hämtat från: Nike.com)

Tips från intervallöpning.

Skulle ha tränat Zumba idag med Tina men hon fick hoppa in och jobba så jag sprang lite på bandet istället.


Jag fick ett väldigt bra tips av min chef idag. Jag brukar tycka att det är rätt så trist att springa på bandet men samtidigt tycker jag att det är helt värdelöst att springa utomhus. Men att springa, det måste jag - som tilägg till danspassen. Jag fick hur som helst tipset att köra intervaller. Först värma upp 5 minuter och sedan springa 4x4 minuter på bandet (ca. 8-10 km/h) med 1 minuts paus (då man endast sänker tempot) mellan varje rond.


Det passade mig verkligen perfekt! Jag tycker det är det med små mål som gör att man orkar längre. I vanliga fall brukar jag vara trött och tycka att 16 minuter är länge men nu kunde jag springa 25 minuter utan problem eftersom jag bara fokuserar på varje liten del för sig.



En potentiell födelsedagspresent?




Jag har aldrig varit bra på det här med solglasögon.

Alltid haft sönder dom, tappat bort dom eller ständigt hittat nya som jag hellre velat ha på mig. Kan inte riktigt påstå att jag är särskild snygg i solglasögon heller. Men nu har jag börjat inse vikten av att investera i ett par riktigt fina och bra. Klassiska som faktiskt kan hålla åtminstone några säsonger. Sebastien har fina Ray Bans och kanske vore det en bra födelsedagspresent att sätta på årets önskelista?

Måndagsbarn.

Hemkommen från gymet där jag spenderat några timmar med Tina. Mycket nöjd med mig själv och dagens träning som först bestod av kondition, sedan överkropp, sedan danspass och tillsist underkropp. Nu väntar kvalitetstid i soffan och BB-häng. Dagen har varit så typisk måndag en dag kan vara. Det finns inte så mycket att säga idag.



Ai Se Eu Te Pego

Sebastien ser på handboll,
jag dricker kaffe och har söndagsångest.
Big Brother ska förhoppningsvis göra mig på humör.


Den här låten nedan gör mig i alla fall glad. Jag är helt säker på att den blir en riktig vår/sommar-plåga (om den inte är söndertjatad redan då). Eller plåga och plåga. Jag kommer gilla den. Den får mig att tänka på semester, på dansgolv, på söta sommardrinkar och varma nätter. Jag kan inte sluta tänka på hur glad jag kommer vara den där dagen då jag fått semester i början på Juli. När vi bilar mot Sverige och vet att tre långa veckors vila, sol, bad och fina vänner väntar. Vår förhoppning är att göra Örebro en vecka, Stockholm en vecka och ytterligare en vecka utomlands (Egypten är planerad till sista veckan i Maj).



En harrytur över gränsen.

Är man norrman och det är söndag ska man helst befinna sig över gränsen (om man inte är på hyttetur vill säga). Vi har stretat emot det bra hittils. Tänkt att vi klarar oss - "det är ju inte så farligt dyrt". Men det vackra vädret, min lön på kontot och suget efter ett välfylld kylskåp övertygade oss om att vi kunde stå ut med "Harry-stämpeln" (tänk er: svenssonstämpeln). Vi åkte därför på ett litet äventyr till Nordby Köpcentrum, strax utanför Strömstad. Jag hade föreställt mig kaos. Norrmän med kundvagnar i klädbutikerna och som slänger sig över lågpris-kött och rea-varor som om det rent av vore märkesvaror på julrean.


Men, nej. Vi blev faktiskt överraskade. Vi traskade omkring där i lugn och ro tillsammans med våra landsmän. Jag gick loss lite på KICKS, Sebastien fick köpa med sig snus och självklart kunde vi fylla kylen utan att få magsår på köpet.

Vilodagar.


Landet lillebror.

Det är inget jag bara hittar på, men dom är verkligen lite efter här i Norge. Lillebror-syndromet syns ganska ofta faktiskt. Vissa sagar är ju dock inte så avgörande, som detta nedan till exempel. Hela Norge är frälsta i mobil-fråge-tjänsten, "Fråga Adam". Ni vet, lite som 118100 ("fråga vad du vill"). När var det den tjänsten kom till Sverige? 2009?


Hursom, vi var ju tvugna att prova och det visade sig åtminstone att Norrmännen är lite mer pricksäkra och precisa än svenska motsvarigheten. Kanske har det att göra med den tekniska utvecklingen senaste åren, och likaså möjligheten att hämta hem personlig information?



En ny identitet.

Det här med identitet är lite lurigt tycker jag. I alla fall när en identitet rämnar och man inser att det som tidigare var signifikant för dig nu har suddats ut. Även om förändringen gör dig sundare, gladare och till en bättre människa så är det svårt att släppa taget. Du kanske inte ens gillade det som var du, men likt väl så var det starkt kopplad till någon du brukade vara och något du kopplades ihop med.


Jag måste nog öva mig på detta.



Vår vår vår vår vår.






Vi har suttit på berget och solat, druckit varm "cacao" och ätit smörgåsar. I bara tshirt!  Jag mår så bra!

23.02.12

Kvällen igår var verkligen lyckad. Henriette var snäll och tog med mig hem efter jobbet - där gjorde vi oss ordning och startade med ett glas. 18.30 möttes alla för fördrink på kontoret och sedan åkte vi vidare mot kvällens hemliga destination. Restaurangen var över allt förväntan och vi hade verkligen en superkväll. Jag är nästan lite töntigt stolt över mina kollegor och vi var flera som fällde tårar i smyg vid prisutdelningarna.

Jag landade hemma i sängen vid tvåtiden och befann mig bara 7 timmar senare på jobbet igen. Jag ska absolut inte säga att jag var dålig, men en kväll som den igår känns i kroppen. Tina och Helene ville dricka vin i Oslo ikväll efter matchen men hur mycket jag än hade velat så hade jag inte klarat det ikväll. Myskväll, it is.
Det här med att poosa kan vara så olika?

Academic Awards night 2012.





.


Att lära sig att vara.

Tidigare har jag nog varit en av dom som du skulle kunna sucka över och säga "Tänk att hon aldrig kan vara nöjd". Ni vet, gröset är alltid grönare på andra sidan och man vill alltid ha det man inte kan få. Men någonstans, någon gång under det sista året känns det som om jag har landat. Jag kan inte förklara vart jag landat eller vad som hänt men jag har kanske lärt mig acceptera.


Även fast jag är nöjd med livet idag så saknar jag ju självklart saker. För tillfället är min lilla sorg att inte få vänta in våren på Universitetet i Örebro. Att få dricka kaffe med Elin i Forum, planera helgerna som vi levde för, sitta ute i gräset och tentaplugga eller fira in våren på uteserveringarna. Som jag saknar det (!) - men jag tror jag har lärt mig att man inte kan vara överallt. Den form av saknad som fyllde hela mig förut, den som alltid fick mig att känna som om jag missade något - den finns inte kvar. Jag saknar massa olika saker, sakna eller kanske framför allt längtar till - men jag har lärt mig hantera det. Jag kommer aldrig nöja mig helt, jag vill alltid lite längre, ha lite mer och att hoppas in i döden - men under dom känslorna tror jag det börjat infinna sig lite lugn och ro.


Kanske, kanske inte.
Ikväll känns det i alla fall väldigt väldigt bra.



Academic Awards night

Imorgon väntar Academic Work Awards night. Det innebär stor middag på hemligt ställe, massa prisutdelningar för 2011 års arbetsinsatser och så utgång och lite dans på det. Mina kollegor tycker om festligheter, precis som jag. Mitt största problem är att jag absolut inte har något alls att ha på mig. Lönen kommer inte förrän på fredag men jag måste nog investera mina sista kronor på en ny klänning. Ett akutköp innan vi ska ses för en fördrink på kontoret.


Dom här två nedan är fina. Lite vintriga kanske, men jag gissar att jag inte kommer hitta några vårkollektioner som skulle passa mitt bleka skinn än i alla fall. 



When you wish upon a star.


.

Det där med träning.
Tänk så det kan växla.


Idag tvingade jag iväg mig på Shbam trots att hela kroppen skrek efter lugn och ro, och några timmar i soffan. När jag väl kom iväg så spelade det ingen roll hur bra musiken var eller hur peppande instruktören var. Jag var någon helt annanstans. Efter 25 minuter kände jag att jag inte skulle ta ut mig på det här passet så därför gick jag och sprang istället. 25 minuter på bandet och 25 minuter gym - det var en helt annan sak när jag fick ta ut mig ifred med mina tankar och med min egen musik.


Det handlar verkligen om dagsform. Vissa dagar är spinning optimalt för mig. Då vill jag att någon annan skriker åt mig, driver mig framåt och kör slut på mig. Ibland passar pumpande musik och dans bättre, medan vissa dagar är det bara som idag. Då vill jag ha på hög musik och sköta mig själv. Det är viktigt att lyssna på sitt humör tror jag. Idag var det tur att jag inte stannade på passet "bara för att". Det hade inte gett mig något alls tror jag.



"Swing low, sweat chariot. Coming for to carry me home. "

Måndagen började fantastiskt segt men efter ett glädjande besked känns allt plötsligt väldigt bra. Fina Jeanette har inbjudit mig till att börja i gospelkören hon sjunger i, inne i Oslo! Jag som har saknat sången så, och inte minst - saknat gospeln! Jag har inte sjungit gospel sedan Joybells-tiden under gymnasiet och jag ser så otroligt mycket fram emot detta. Nästa torsdag ska jag träffa dom för första gången.




(Lånad från: joybells.se)

Folke Folke Folke.

Går in på NA och gläds åt att fler "Folke-historier" börjar komma i fram i dagsljuset. Gläds för Citybevaknings skull. Folkes polisanmälan var inte särskilt trovärdig innan men blir desto mer uppenbart påhittad när det kommer fram hur han hotat och utpressat tidigare. Jag trodde inte jag var sådan fighter för rättvisan men just i detta fallet gör det mig otroligt arg. Ledsen att se någon nära bli illa behandlad, smutskastad och framför allt bortvald på grund av falska anklagelser. Tack och lov är denna man så tappad att han inte förstår att vittnena som var på plats kan redogöra för en sann version. För dum för att inse att han skjuter sig själv i benet med dessa hitte-på-historier.

Jag är inte dum, klart att pengarna styr i sportvärlden. Vi vill ha en verksamhet och en organisation som utvecklas och går med vinst liksom vilket annat vinstdrivet företag som helst. Men jag önskar ÖSK sponsorer som ser till klubbens bästa, som önskar att vara med och utveckla en fair verksamheten från grunden och som ser till en välmående förening framför allt. Sedan kan topp-spelare och medaljplaceringar få komma som en bonus. Nej, dessa oetiska metoder - fyllda av hot och utpressningar kan vi kanske försöka hålla oss undan? Det ska väl vara grundläggande vad vi än sysslar med för verksamhet? Pengar kommer alltid styra, men det vore uppskattat om sportklubben åtminstone inte uppmuntrade och gav dessa hybris-gubbar ännu mer utrymme. Att behålla förtroendet hos supportrarna kan enligt mig vara minst lika viktigt som att utöka budgeten.


Hursom, Ser fram emot att se fortsättningen på denna soppa. Jag tror det kan bli riktigt spännande för Folkes del. Vem vet, Frebrans också kanske?



(bild från Na.se)

With you by my side.


Lördag i Oslo



Vilken härlig helg det här har varit. Lördagskvällen spenderades med Jeanette och Henrik inne i Oslo. Drickandes rödvin, spelandes spel och skrattandes till jag hade ont i magen. Det är så fantastiskt kul att få möta människor där allt stämmer på en gång. Lite klick-känsla när allt bara är lätt och avslappnat. Fler sådana här kvällar snart, tack!




"Mitt lille land, Et lite sted, en håndfull fred slengt ut blant vidder og fjord. "




Mot Oslo.
Trevlig lördagskväll!

Ugglis.




Den här fina uggle-kudden (han heter: Ugglis)  fick jag på alla hjärtans dag. Jag har suktat efter den länge och har tyckt att den skulle passa så fint i vår soffa här hemma (men man kan säga att den har legat lite utanför min budget). Han är fin min Seb, jag trodde knappt han noterat den. Är den inte charmig?

Så som jag känner mig ikväll.


"Hey baby, I think I wanna marry you."

Du kan vända den gråaste vardagen till något magiskt och spännande. Du får mig att njuta av livet när jag tidigare bara sett svart. Du håller mig i handen men får mig ändå att våga på egen hand. När alla andra är tråkiga, är du roligast i världen. Du får mig att vilja utvecklas, att bli bättre än bäst. Du gör mig inte bara lycklig, du gör mig också hel.

Tack för att du gör mig bra.



I just died in your arms tonight.

Återigen, all cred till THE voice.
Programidèn är verkligen stört bra!


Jag älskar att huvudfokus ligger på sången - inte massa sido-historier runtomkring och inte massa förnedringstv. Jag gillar kombinationen av varma personligheter hos coacherna och mycket utrymme för tekniska sångare. Kul med ett program på bästa sändningstid där huvudrollerna faktiskt är kompetenta och inte bara komersiellt gångbara. Ja, så tycker jag.

En magisk helg.

Jag har gått och kännt mig halvdan hela dagen. Svårt att hitta motivationen och svårt att fokusera. Men efter att ha duschat länge och mött en glad sambo är jag nu bara helt överlycklig över att det är helg. Vi har köpt hem mat från Picasso, njutit av kaffe och ska snart gå över till en varsin öl. Imorgon ska vi troligtvis träffa Westgård och hans Jeanette i Oslo. Det ser jag fram emot. På söndag väntar Maggio - det kan nog bli lite magiskt.

Något som sätter ännu lite mer guldkant på kvällen är beslutet att spendera hela påsken i Stockholm. Vi får långledigt torsdag-tisdag och tänkte fira in våren i vår vackra huvudstad med Sebastiens familj.



.



Och om inte det skulle jag kunna tænka mig att bli såhær brun igen.
En Dubai-brænna infør våren 2012.

Sweet seventeen.

Inspireras av Natasha och kan också sakna Ørebro lite grann. Inte sakna Ørebro som att åka hem då och då, utan kanske mer av sakna vissa perioder i mitt liv. Førra våren var ett sådant exempel. Nyinflyttad i lægenheten (men levde ændå mest med S), spenderade var och varannan helg på Ritz, hade promenadavstånd till Elin och Erik, repade med bandet, spenderade massa tid med Sofie och repade ihjæl mig med Team Jasmine.


Jag kan næstan inte jæmføra med mitt liv hær. Det ær så olikt något annat jag gjort. Att gå från att vara en typiskt student, med alldeles før mycket extrajobb och "ta-på-sig-før-mycket-uppgifter", i en stad dær du praktiskt taget kænner varenda en - till att børja jobba heltid, leva i ett nytt land, ha møjlighet att lægga undan pengar, få læra kænna massa nya mænniskor och en helt ny fantastisk stad. Det ær så två helt olika liv!Jag ser charmen och førdelarna i båda.


Vissa dagar skulle det vara helt fantastiskt att få vara 17 igen.

Onsdag kväll.

Såhär fina gäster hade jag igår, och vilken mysig kväll det blev! Trots förlust för killarna i Bergen så hade vi verkligen en jättefin kväll. Det är nästan lite synd att DHK bara har borta-matcher i närheten kvar nu (som vi kan åka på) - nu när det var så mysigt att se den hemma med dessa två. Vinkväll ska snart bokas dock - det ser jag fram emot.

15.02.12

Så, alla hjærtans dag igår. Vi ær inte några tradiotionella firare direkt men visst ær det mysigt att åtminstone gøra något lite extra denna dag. Vi firade hemma i vårt vardagsrum med massa mys, min nya favorit-dessert och kvalitetstid. Det var en liten førsmak på helgen som kommer innehålla massa på Drammensbadet, middag ute och tillsist Maggio-konsert på søndagskvællen. Jag ær glad att jag ska få se Maggio igen!


Jag ska førsøka åka tidigare från jobbet idag och fixa infør att mina fina gæster kommer. Det blir varma mackor, avokadosallad och sedan hemmagjord vit chokladmousse med passionsfrukt till dessert. Får se hur mycket vi får i oss. Ær det en jæmn match så finns risken att det blir svårt att æta. Nervositeten brukar stælla till det.





Tvärtemot.

Skulle ha tränat idag men blev så sur när jag inte hade något gott att äta innan träningen så jag struntade i det. Gick vild på Åhlèns istället för att bedöva det dåliga samvetet. En stor pläd, kuddar till soffan, ljuslyktor och en trasmastta fick följa med hem. Inte ekonomiskt, inte särskilt sunt och inte i linje med mitt träningsmål men jag får ta igen det imorgon. Jag ska ägna kvällen åt att lyssna igenom låtar. Måste hitta den rätta. Ständigt denna onödiga ångest?



Without struggle..

Elaine Eksvärd (tidigare Bergkvist) är lite av min husguru. Retorisk förebild kanske framför allt. Jag gillar hennes blogg - det har jag ju sagt förr. Ska beställa hem hennes senaste bok direkt, hoppas den kan fraktas till Norge.


Idag lägger hon upp denna. Den tvingar mig att tänka till. Jag tror hon har rätt. Kanske inte absolut, kanske en sanning med undantag och modifikation. Men visst kan vi utgå ifrån det, som grundtanke. Att svåra stunder, tider då vi behöver kämpa - är de stunder som tar oss framåt. Som utvecklar oss och gör oss till bättre människor. 

(lånad: snackasnyggt.se/blog)


Leende.


11 av 17 vakna timmar.

Alltså, det är bra med dresscode. Jag förstår ju tanken och jag tycker att det ger kontoret ett enhetligt intryck och att det framför allt ger ett professionellt intryck. Men när jag ser bilder som denna nedan känns det så tråkigt. Jag vill kunna gå till jobbet i stilrena jeans och en snygg tshirt under kavajen. I vår vill jag kunna gå i skor med öppen tå och i klänningar som inte signalerar "kundmöte" utan snarare "Nu-är-det-banne-mig-vår".

Jag vill kunna shoppa vårkläder som alla andra men jag har inte råd att köpa både nya jobbkläder och privata vårkläder. Därför väljer jag jobbkläder eftersom jag praktiskt taget lever i dessa, 5 av 7 dagar i veckan och 11 av dygnets 17 vakna timmar.


"lights will guide you home"

Söndag. Sol över hela Drammen. Helgen har varit fin och bra. Pappa är hemma i Örebro igen. Sebastien gör kaffe till oss - som alltid (jag är obegåvad och kaffebryggaren är svår). Wallmans i Oslo igår kväll var så mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Bättre än Stockholms. Jag ska träna och han ska bygga Ikea-bänk. Peu un peu blir lägenheten det vi drömmer om, men än har vi en del kvar innan vi helt är där.



Touch it, bring it, Pay it, watch it, Turn it, leave it, start - format it.




Helt slutkörd. BodyJam var mycket tuffare för benen än vad jag trodde. Det finns inget att säga ikväll. Jag har krupit upp i en förstor tshirt, Sebastien lagar min favoritpasta och snart kommer pappa.




"Cause she'll burn it up for me and that's a fact"

Jag är glad att jag har funnit en träningskompis. Tänk så mycket lättare allt blir! Det i kombination med tävlingen på jobbet får mig faktiskt att tro att jag ska träna hela våren ut och ända fram tills slutet av Maj - så som planerat. I måndags tränade vi SH`BAM och imorgon blir det Bodyjam - något man tydligen tränar i mörkret. Hur bra är inte det? Jag får så otroligt mycket energi av dansklasserna och det är kul att ha hittat någon som gillar samma sak. Mina tjejer där hemma är ju lite mer åt lyfta-vikt-och-ta-i-hållet. 





Och i motsats till begåvad har vi..


Ill be your Emmylou and Ill be your June. If you´ll be my Gram, and my Johnny too.

Dessa två fantastiska systrar har verkligen fångat mig. Jag spelar "Emmylou" på högsta volym när jag skurar golvet här hemma. Skurar bort känslan av förlust. Deras röster påminner mig om Dixie Chicks, som i sin tur påminner mig om varma vårar och förändringstider. I år vill jag inte förändra, i år vill jag stanna - vara, bara vara. Lyssna vetja!

Jag fascineras av deras timing och så skört hesa röster. Det hörs så tydligt hur tekniskt skickliga de är och det är ännu mer hedersamt att fokus ändå hamnar på känslan och uttryck. 


En slagen hjälte.

Jag har legat hemma i soffan och tittat på handbollsmatchen mellan DHK och Elverum i Elverum. Trots ledning med fem mål och Sebastiens skyhöga räddningsprocent i första och stora delar av andra så klara inte DHK att ta hem det. DHK slog Elverum hemma i början av serien men ikväll var Elverum snäppet bättre. Inget lagt har hittils slagit Elverum i Tärningen arena så jag antar att det inte är någon jätteskräll, men hursom - väldigt trist.

Nu ligger DHK trea i serietabellen och vi får helt enkelt hoppas att denna förlust var den sista (åtminesone en av de sista) denna säsongen. På fredag väntar hemma-match mot BSK´NIF.


Ett brev till Fredrik.

Kära Fredrik,
du vet att jag joinar din fanclub alla dagar i veckan vanligtvis.
(Jag försvarar dig i de flesta argumenationer och debatter, du vet - tar striden för dig).


Men det här med pension. Om en mans genomsnittsålder är 78 så tycker jag inte det känns så genomtänkt att höja pensionsåldern till 75? Och det här med att du vill att vi ska byta jobb fler gånger, det kan vi ju uppnå på andra sätt. Ta bort LAS till exempel. Ja, nog finns det andra sätt. (Ring mig så berättar jag mer!)



Nej, det här gjorde mig förvirrad.
Vad skedde med valfriheten? Med möjligheterna att bestämma själv? Det var ju därför jag tyckte så mycket om dig!


Undertecknat
#Kom-med-ett-bra-svar-så-lovar-jag-att-fortsätta-försvara-dig-men-nu-förstår-jag-inget.

Plötsligt så blev allt lite ljusare.

Tänk så olika det kan vara från dag till dag. Igår var jag bitter på allt. Idag har jag helt plötsligt ett jättespännande liv!

Jag har tjatat i flera dagar om att det måste bli April nu, jag vill ha vår. Men jag insåg precis att vi börjar fylla Februari och Mars med massa mysiga aktiviteter. Både små och stora, utan att för sakens skull göra alldeles för mycket. Redan i helgen kommer pappa - då blir det handboll och Wallmans inne i Oslo. Det ser jag fram emot!


Nästa onsdag kommer Tina och Helene, flickvänner till Henrik & Göran hit hem till mig för att titta på DHK`S bortamatch mot Fyllingen. Har lovat att laga något gott också. Mysigt med besök! Helgen därpå kanske det blir fest hemma hos oss och några dagar senare väntar "Academic work awardsnight" inne i Oslo, med tre-rätters och prisutdelning. Någon gång i början på Mars väntar också middagsbjudning hemma hos Anne-Line.






1a vinnaren.




Gratulerar finaste Inger-Lill a.ka. superwomen/spinninglady/sex-pack-Inger till första månadsvinsten i vår träningskonkurranse. Du är galen kvinna, det kommer bli svårt att komma upp på din nivå men jag lovar, jag ska absolut försöka. Det blir så mycket vin för dig annars!

Med ögon svaga för pastell.




Blir så glad när jag ser hur butikerna fylls med starka färger och likaså många kollektioner som går åt pastell. Jag har redan investerat i ett par lättare kavajbyxor i ljusblått/babyblå. Jag kan absolut inte använda dom nu men i vår och i sommar tillsammans med en enkel vit tshirt kommer dom verkligen väl till pass. Har varit en riktigt motståndare till grönt tidigare men i år känns det plötsligt så fint! Åh, tänk när man kan springa runt i vita sneakers igen. Sneakers och skinnjacka!

Alla är inte miljonärer i Norge.



Åh så var det äntligen vecka sex! Veckan då Starbucks öppnar på flygplats. Veckan då vi gladerligen går över till flygbyggnaden, ut i 10-minus för en endaste liten kaffe. Veckan då vi struntar i alla tidigare "nu-måste-vi-spara"-samtal.

Igår var det till och med så lyxigt som gratis! Starbucks-personalen var tvungen att träna sig på alla olika kaffesorter innan öppning på torsdag så vi, precis som resterande personal på OSL, hängde självklart där för massa gratis kaffe. Kaffe Mocca med grädde, Frappuccino, Kaffe Latte vanilj, Machiato. Herregud som det ska drickas kaffe!

Inte riktigt, men ändå.

Inger-Lill och Mie försökte övertala mig att jag var snygg i Anne-Lines glasögon. Ni behöver inte oroa er, jag har tillräckligt med insikt för att se att de är alldeles för stora och att det inte var någon hit i övrigt heller. Men kortet blev fruktansvärt kul när jag upptäckte Inger-Lills blick. Haha, hon ser ut helt livrädd ut.


Men förövrigt vore det kul att hitta några glasögon (utan styrka förstås) man faktiskt passar i. Jag vet, största Hypen har ju lagt sig om 2008 tyckte jag inte "fejk"-glasögon som accosear var något för mig men jag börjar mer och mer tycka att det vore kul. Kul att kunna variera sig lite!

En helg med männen i mitt liv.

Så var det bara vi hemma igen och lillebror sitter på bussen mot Örebro igen. Det har varit en lugn men mysig helg. Vi har spelat mycket tv-spel, ätit Williams favoriträtter (Tacos och Pastagratäng) och även hunnit med en tur på Gulskogen köpcentrum. Jag är så otroligt glad att han ville komma hit. Inte ofta vi får kvalitetstid och kan umgås en helg helg.

Nu väntar en riktig slösöndag. Handboll på tv, flera serie-avsnitt och allmänt förberedande inför en jobbbecka.



.


"I left my heart and my head on the dancefloor. "


Skinny love.



I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind



Humöret på botten.

Förlust för ÖSK Dam
Vinst för Haslum
Vinst för Kroppskultur


Varför
varför
varför


låter jag denna skitsport förstöra min eftermiddag?

California girls.

Pratade med en god vän igår i telefon och fick höra om hennes planer på att åka några veckor till USA i April. Att flyga till Miami och sedan bila ner längst kusten. Jag kan inte tänka mig något bättre just nu. Vi har en tanke att åka 10 dagar i början av Januari 2013 när morbror fyller 60 men det känns som en evighet. Att överleva den här fruktansvärda, norska vintern känns som en mindre omöjlighet. Dagens 8minus känns snarare som närmre 30minus.


Kapitulera.



Försökte verkligen stå emot, spela oberörd. Vill inte ju vara värsta sociala-medier-mongot. Men efter att till och med Sebastien börjat twittra frekvent ( # bestfriendsindeed) så kapitulerade jag.


Jag har twitter,
alltså finns jag.
Jag har blogg,
alltså är jag någon.
Typ.


EmmaIggstrom
Follow, då!

Om jag vore rik / Inspiration x4

Hämtat: http://blog.stylizimo.com/

03.02.12.


Klara för ett år till.

Så var det då klart och kontraktet är signerat. Sebastien har skrivit på ytterligare ett 1+1-kontrakt för DHK. Detta är i och för sig något vi vetat om skulle ske ett bra tag men efter förhandlingar och annat praktiskt så var det helt klart igår innan matchen mot Follo.


När vi flyttade hit trodde jag att ett år skulle räcka. Ett år i Drammen, det låter väl som tillräckligt? Men ärligt talat kan jag inte tänka mig att flytta härifrån redan i sommar, att vara färdig med Drammen efter denna säsong. Vi har fått allt vi kunnat önska. Jag har fått fantastiskt jobb med utvecklingsmöjligheter och fantastiska kollegor, Sebastien har fått ett fantastiskt lag och en klubb han trivs i. Han har dessutom gjort sin bästa säsong någonsin har klubbens förtroende i form av att vara första-målvakt. Vi älskar staden och vi trivs verkligen i Norge som land. En ytterligare dimension finns i det faktum att jag aldrig varit så lugn och stressat så lite som jag gör här. Jag mår verkligen bra.


Ett avgörande faktum har hela tiden varit att jag ska kunna lösa mina studier och det ser i dagsläget ut att gå fint. Jag blir klar med Retorik-examen till jul efter distansplugg och vill jag sedan ha min andra i Socialpsykologi så går det också att fixa.

Från dagens tidning:


.

Vinst med 19 mål ikväll.
DHK-Follo
40-21.


Rosiga kinder.



Vi har varit ute på promenad. Sebastiens rutinmässiga match-promenad och min "måste-få-lite-frisk-luft-promenad". Risken hade varit att resterande publik tror att Sebastien skaffat ett spöke till min flickvän om jag pallrat mig ut. 13 minus ute och nu är kinderna lite mer levande och rosiga. Jag känner mig till och med ganska okej. Ser fram emot att hämta lillebror snart och för första gången sedan 17e December spendera kvällen i Drammenshallen.

håll i mig och släpp aldrig taget.


Men dig ska jag älska tills döden skiljer oss åt.
Du är min kraft, den som gör att jag orkar.
Tack för att du gör mig lycklig. För att du är du.

Att lära sig att "hoppas på det bästa".

Jag har alltid sagt att oro och rädsla är de värsta känslorna, men känslan av att inte kunna påverka. Att vilja skaka om och skrika ut det uppenbara för att en människa ska förstå, ska göra det rätta - det enda. Att den människan ska välja att göra den här resan, gå åt rätt håll och kliva ut ur mörkret. Att vilja men att inte kunna - det är en fruktansvärd känsla och den fyller mig inifrån och ut. Det är nu man ska lära sig, att inte bära andra - att du endast styr ditt eget liv och hur mycket du än önskar kan du i slutändan aldrig fatta beslut åt någon annan. Det är nu jag ska lära mig att inte låta det äta upp mig, inte stjäla min energi - nej jag ska vara konstruktiv, jag ska ta hand om mitt.



Det här med att "hoppas på det bästa", det har aldrig riktigt varit min grej. Kan någon rusta mig med tålamod? Det här verka ta tid.





Imorgon kommer världens finaste lillebror.


Bara för att.

På tal om norska språket - man kan säkert tänka sig att det är plättlätt att lära sig norska. Och visst, att prata är inga större problem - man tar sig alltid fram och jag lär mig massor varje dag. Men jösses senaste tiden har jag fått skriva norska annonser och då måste det ju vara felfritt. Självklart får jag hjälp med korrekturläsning men det är verkligen jättebra träning. Målet är att kunna skriva felfritt en dag.

(läs: annons)

Vet inte hur mycket nytta jag kommer ha av skriftliga kunskaper i Norska men det är nog mer en egokick - hur lite jag än får användning för det så kan jag åtminstone säga att jag kan det! Alltid något.





Sommerfuggel i vinterland.

"Hver gang vi møtes" heter den norska varianten av "Så mycket bättre". Tror säkert att programmet är lika uppskattat som det är hemma men att titta tappar en liten dimension för oss eftersom vi har väldigt dåig koll på norska hits och över lag norsk musik-tradition. Dock har jag (och resterande delar av befolkningen) fastnat för denna låt. Jag har ju aldrig hört orginalet men denna version är i alla fall väldigt söt. Återigen måste jag säga att jag älskar det här språket.




"Ingen får ta fra dæ, fargan du visste mæ"

Spännande hur kroppen orkar eller ens kan förmå sig att sova hela dagen. Min har i stort sett gjort det i alla fall. Gissa att det är ett säkert tecken på att den önskar lite lugn och ro. Därför har det mest avancerade jag gjort idag varit ett besök hos läkaren mitt över gatan. Har tänkt flera gånger på hur det var när man var mindre och önskade för allt i världen att vara sjuk och hemma från skolan. Pfft! Jag mår nästan psykiskt dåligt av att gå här hemma - rastlös. Att jag dessutom har fått strikta förbud om att jobbtelefon och jobbmail inte ska användas eller checkas gör inte saken bättre.



Dock rätt nöjd över att jag längtar efter att få träna. Det måste vara ett positivt tecken. När kände jag så senast?

.

Mycket som sker. Ner och upp, och upp och ner. Allt på samma gång. Bloggen är inte prioritet just nu. Min kropp sa ifrån idag. Gissar att det är dags att lyssna. Har legat nerbäddad i flera timmar - fick sällskap framåt kvällen och sedan dess har vi påbörjat "Entourage" från scratch. Sjukskriven i två dagar så gissar att det kommer bli några avsnitt.

Det enda jag vill och det enda jag längtar efter är att fredag, då kommer lillebror hit till oss. Då ska jag vara bättre.