Popsickness.blogg.se

Igår kväll tog jag bilen cirka en timma från Oslo. Till ett område strax bortom Utoya som heter Sundsvollen. Där spelade DHK och Haslum en vänskaps/välgörenhetsmatch där intäkterna gick till uppbyggandet av ön. Jag måste säga att det var tungt och rätt otäckt att köra förbi, längs med vattnet, färjeövergången där Breivik stod den där fredagen. Det var blommor, ljus och foton överallt och det kändes overkligt att vara där. Matchen och upplägget var fint och det var verkligen en fantastisk idé. DHK förlorade med tre bollar, Sebastien gjorde en helt galet bra insats och över lag var det en väldigt bra kväll.

jag vet.

Första DHK-matchen för mig. Mycket trevligt med storvinst och bra spel. Det får mig att längta till säsongspremiären. Fick även träffa en annan flickvän och prata lite med spelarfamiljer och så. Jag tror det kommer bli så bra det här! Förövrigt stolt över att jag körde hela vägen från jobbet till hallen, i en liten ort jag aldrig varit i - jag körde i spöregn, och hittade fram! Emma på äventyr!

Jag var ju på släktmiddag förra helgen. Det var min första riktiga släktträff och vi var nästan femtio personer där. Släkten var ifrån min älskade lilla farmors sida. De var ju nio stycken syskon och även om alla tyvärr inte är i livet idag så var fyllde vi en hel lokal med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Något av det jag uppskattar mest är att ha fått gå igenom massa foton på farmor, farfar och pappas barndom. 

Jag önskar så att jag hade fått lära känna min farmor. Det kommer alltid att vara en liten del som saknas mig. Hon var så vacker. Jag är dock helt säker på att hon är med mig, varje dag. Min lilla lilla farmor. ♥

Vi gick ut för att köpa med lunch hem. Man måste ju få lyxa till det lite när man är hemma och är dålig. Jag blir verkligen knäpp av denna tristess föresten. Hur som helst så provade vi ett nytt ställe, bara några kvarter bort här i Drammen, och det kan nog absolut kandidera till nytt favoritställe. Ett jättecharmigt, romantiskt, amerikansk-inspirerat litet bageri med inredning som jag helt kärade ner mig i. Jag skulle kunna sitta där i timmar och njuta av massa spännande kaffesorter, fin choklad och mumsiga bagels.

Fastnade framför minnescermonin som hölls för katastrofens offter och anhöriga i Söndags. Melissa Horn och Björn Edisvåg gjör sådana fantastiska insatser. "Eg ser" har betytt mycket för mig och var en låt som jag spelade mycket under Oktober och November 2010. Texten är magisk och när jag hör den idag inser jag hur fantastiskt allt tillslut blev, även om det kändes som om mörkret aldrig skulle försvinna. Texten uppmanar till att vi ska veta att vi har människor omkring oss som vill gråta med oss, gå vid vår sida genom sorgen - men att vi ädå måste ta oss igenom det av egen kraft, att vi aldrig är ensamma men att vi måste göra slitjobbet själva. Att aldrig ge upp.

Så bra.

Det är verkligen höst när Melissa Horn släpper nytt. Jag längtar till hennes nya album. Sena höstkvällar, fantastiska textrader att förlora sig i. Hoppas innerligt att det blir som förra, om inte bättre.

Jag har inte tid till att bli sjuk. Jag har kännt såhär i säkert två veckor nu. Lätt febrig men det bryter inte ut. Jag ska på uppläring i tre dagar i Oslo så hemmaliggande finns inte. Jag får vänta tills helgen. Ett stort täcke, massa tee och ännu ännu mera sömn. Jag fick däremot en present idag. En "grattis-till-tjänsten-present" av Seb när jag kom hem idag. Ett par toksnygga marinblå kostymbyxor, lite mer chinos-stil än de jag har sedan tidigare. Det gjorde min kväll! Jag försökte hitta bild på dom men det verkade svårt.

På tåget gjorde jag en liten plan för hur jag ska fixa den här jobb-omställningen i höst. Jag läste en artikel om identitet och om hur vi som är födda på sjuttio och åttiotalet allt för ofta identifierar oss med våra jobb. Vi blir vårt jobb. Lever och andas vår titel. Det stämmer nog tyvärr lite för bra. Jag vill inte ha det så. Mitt värde sitter inte i något annat än mig. Inte ett kontrakt, inte en arbetsbeskrivning eller titel. Jag ska lära mig det. När jag var igång med att lova mig själv saker kunde jag lika gärna fortsätta så jag gav mig själv mina höstlöften. Jag brukar faktiskt hålla dessa bättre än nyårslöftena

.

Tillbaks. Om en timma anländer Sebastien. Jag är lite ledsen över att vi inte får kvalitetshänga imorgon utan att jag ska jobba men så är det. Vi tar igen det imorgon kväll. Jag lyckades som alltid när jag är ute och reser börja samtala med en annan passagerare. Idag en kvinna i femtioårsåldern, med barn i min ålder, hon jobbade för Sida och familjen hade bott på Kuba, i schweiz, Norge, Sverige och Frankrike. Jag blir lite avundsjuk. Det var mysigt att få sitta och lyssna. Hon tyckte jag hade gjort mycket för att vara 23 men jisses, vad har jag gjort i jämförelse?

Sitter i lillebror säng, har druckit kaffe med mamma och pratat massa. Så skönt att vara här. Igår kväll blev det vin hos fröken Englund och jag sov kvar för att hålla henne sällskap när hennes Jonas var på äventyr. Ost,kex och massa gott hade hon fixat - och det är så mysigt att träffa henne och Sabina. Så härligt att träffa två personer som kännt en sedan gymnasiet (eller som i Sabinas fall, i tio år i år). Jag tror de ser en på ett annat sätt eftersom de varit med och delat ens historia. Hursom, bilder från vår mysiga dejt kommer imorgon.


Nu ska jag snart möta Lexon på stan för lunch och överdels-letande till kvällen.

Jag har inte så mycket roligt att säga idag.

Nu ska jag snart unna mig en lång natts sömn. Jag har ett långt mysigt telefonsamtal med min Elin, och som jag längtar efter helgen! Jag ska få träffa alla mina retoriker på lördag kväll. En riktig reunion - en hemmafest hos Tarik som på den gamla goda tiden. Och inte ska vi gå ut! Vi ska umgås, leka lekar och skratta oss till sömns på Campus. Precis som förr.

Jag har fått en liten låda med fem lappar i. Fem små brev - en för varje dag fram tills söndag. Jag har läst onsdagens nu och skulle så gärna läsa de andra också, men jag ska vara duktig och hålla mig. Jag har i alla fall världens finaste pojkvän.

Okej, vi gav upp.

vi har druckit varsit glas cava.

men jisses, vad håller jag på med? Sitta här och vara nedstämd. Klaga på regnet? Kunde jag inte hitta något bättre? Jag är ju egentligen överlycklig. Vilket äventyr som börjar imorgon. Tänk om någon hade sagt för ett år sedan att jag skulle bo i Norge, tillsammans med en människa jag dittils aldrig pratat med, ha fått mitt drömjobb som konsultchef och skaffa massa härliga, hurtiga norska vänner. Vem hade kunnat tro det? Inte jag i alla fall.

DHK vann hela turneringen, Seb hade över 48% i finalen. Det är bra det. Och kanske även det enda roliga den här helgen bjöd på. Jag har jobbat, jobbat, jobbat och kollat gamla idol-avsnitt från 2007. Roligare än så blev det aldrig. Jag festar till det med nudlar nu. Det gjorde jag i och för sig igår med. Så fruktansvärt tråkigt att laga mat till sig själv. ÖSK-rapporteringen får bli nästa aktivitet. En vinst skulle nog göra den här helgen ett snäpp bättre. Kom igen då.

Dagens höjdpunkt är nu (inte så svårt, den här dagen har varit rätt värdelös). Seb är hemma. De vann sin grupp och imorgon väntar semifinal. Det hade ju som sagt varit roligt. Hursom, filtar på balkongen, kaffe och jag får höra massa skvaller om dagen som gått. Då mår jag som bäst. Jag vet att den har varit bra väldigt länge nu men jag slutar inte älska låten nedan. "Den svenska björnstammen" gör så otroligt bra musik och jag får känslan att jag vill dra på mig highheels, en sommarklänning och blir sugen på rosé bara av att höra introt. Undrar när den kommer till Norge? Till jul?

Relativt nyvaken sitter jag i mjukiskläder och har precis sagt hejdå till Sebastien. Han var fin imorse och köpte hem massa gott rill en riktig brunch. Utanför min balkong pågår en cykeltävling. Jag är mer motiverad att titta på den än att ta tag i allt jag borde göra (då förstår ni nivån..).


Jag har funderat på att leta upp någon bok och försöka ta det lugnt några timmar när det inte ringer så mycket. Förr läste jag jämt - nu förstår jag inte riktigt när man skulle hinna med det. På tal om böcker - tänk, när vi bor i villa skulle jag vilja ha ett hemmabibliotek. De flesta drömmer säkert om hemmabio men jag önskar mig ett rum fyllt av böcker. Mysiga fåtöljer, massa stearinljus och kanske en öppen spis?

Jag längtar tills handbollen börjar på riktig igen. Tills säsongen är igång. Det ska bli spännande att följa ett helt nytt lag. Det är få saker som är så mycket avkoppling som att gå på handboll. Där lägger jag verkligen allt annat åt sidan. Inte ofta man kan stänga ute jobb, skola och vardagshändelser så som jag gör när jag går på match. Mina fina kollegor har visat sig vara väldigt sugna på att följa med mig någon gång och ingen är ju tacksammare än jag. Mysigt med sällskap! Jag hade mer än gärna tagit bilen till turneringen som Seb är iväg på - men det blir lite väl krångligt. Jag får vänta på säsongspremiären istället.

Så vart det då äntligen klart. Tjänsten som Consultant Manager/Konsultchef på Gardermoen i Academic Work är nu min. På en vecka blev allt klart. Efter internintervjuer, samtal med "direktörn" och personlighetstest fick jag och min fina kollega Anne-Line det fantastiska beskedet idag. Hon ska nämligen gå som CM hon med, fast mot en annan kund. Det är verkligen fantastiskt. Fantastiskt och otroligt otippat med tanke på att planen var att gå som assistent hela hösten.

Ja, alltså det är ju typ klart.

Man bli bra glad när gamla vänner hör av sig, spontant. Skönt att se att de finns kvar fast man inte hörs av så ofta och fast tiden har förändrat det mesta. Tack för det.

På tal om att orka och på tal om bakning. Jag har hittat en kokbok jag vill ha. Jag är ingen kokboks-tjej egentligen. (Det betyder egentligen att jag inte är så förtjust i att laga mat). Dock tycker jag att böckerna ofta är fina och ser så bra ut i hyllorna - en inte helt korrekt anledning att införskaffa de kanske. Dock föll jag verkligen för denna när jag var i Nora på besök. Riktigt bra upplägg med en trerätters-meny på varje sida, och till det en tillhörande drink och passande dryck till maten. Jag gillar ju när det är enkelt och smidigt. Lite paketerat sådär.

13 timmars jobb idag.

En spännande vecka tar fart imorgon. Ni kan väl skänka mig några extra goda tankar, hålla alla tummar och allmänt hoppas för min skull. Jag hoppas att stark vilja, grym motivation och synlig kompetens ska ta mig dit jag vill. ♥

Okej, vad håller jag på med? Jag sa ju igår att planen var att träna idag. Jag försökte få med Seb men eftersom han har fri dag idag från träningen egentligen så var han inte så sugen. Istället har han nu lyckats få med mig att powerwalka upp för berget. Jag lovar er det är ingen barnlek inte (ingen liten kulle vill säga), och det är säkerligen bättre benträning än vad jag någonsin skulle kunna få på gymet. När vi kommit upp ska vi bada i tjärnet uppe på berget. Justja! Glömde jag säga att det spöregnar?

Kära X.

Jag tänkte våga lova att mitt ordentliga liv börjar imorgon igen. Träning på gymmet som jag inte besökt sedan juni. Det är dags. Jag vill verkligen. För mig är det och har alltid varit lättast att träna på hösten. Ganska ologiskt men för mig hör det ihop. Mycket hellre kör mig slut på spinning en mörk höstkväll när jag behöver vartenda uns av energi än en het sommardag när jag inte vill något annat än slappa i solen. Jag är dock lite orolig för att jag inte har någon träningskompis än - vad ska det göra med min karaktär? Marie och Sofie var ju alltid de som fick iväg mig.

Ush, jag tycker det känns som om sommaren är på väg att ta slut. Som om det här var vår sista riktiga sommardag. Jag har ju knappt haft semester alls. Som längst fyra dagar sammanhängande ledigt. Det känns verkligen måste jag säga. Men man får ju göra det bästa av det - idag har varit en riktigt bra dag. Vi hittade ett guldställe här utanför Drammen. Fantastiska klippor och faktiskt inte alls så kallt att bada i älven. Nu njuter vi av kvällen - jag har unnat mig sushi, Seb ska unna sig pasta (ja, det är olika det där med mat..).

Solen skiner. Inte ett moln och vi ska på äventyr. Miniroadtrip. Det är precis såhär jag vill att mina lediga helger ska se ut.

Det här med att prata i sömnen. Jag slog något sorts rekord inatt tror jag bestämt. Det värsta är att jag minns det och jag minns hur jag försökte säga en sak men att det verkligen inte gick. Jag fick fram helt fel saker hela tiden.

Det är inte ofta jag längtar hem, men idag när jag gick igenom bloggen så insåg jag hur mycket jag saknar mina fina Retoriker. I höst kommer jag sakna att springa upp och ner för trapparna på Åstadalsvägen. Det var verkligen den bästa tiden när vi hade Tarik på första våningen, Maria på fjärde och E&E på sjätte. Dom festerna var bra fester. Likaså när vi hade "huset där alla bodde" eller torsdagarna på Harrys med självskrivna förfester hos Tarik. Det är väl så man säger ... att det var tider det?

Så spænnande att jag går sønder. Jag brister lite av stolthet kombinerat med nervositet. Hur kunde livet bli såhær? Vad hænde och nær blev allt så rætt, så lætt? Jag avskyr dock att vænta. Någon borde læra mig det hær med att ha tålamod, før den egenskapen ær jag definitivt inte fødd med.


Om.
Kanske.
Isåfall.
Sådan lycka.

Jazon Diakité/Timbuktu är verkligen en man som länge imponerat på mig. Hans musik tilltalande mig redan som femtonåring när "The botten is nådd" slog igenom. Jag är galen i hans skånska och älskar hans förmåga att mixa latin, club och hiphop med svenska texter. Jag skulle nog sæga att han ær den, enligt mig, svenska bæsta inom sin genre. Efter att ha lyssnat på hans sommarprat fick jag verkligen bevis på att han är en inspirerande person. Hans bakgrund har inte varit spikrak utan snara mer krokig än vad som borde vara möjligt, men likväl har han tagit sig upp och gjort något otroligt bra av det som varit. 

Har ni missat hans sommarprat så tycker jag ni ska fixa det nu. Har ni dæremot missat hans musik så borde ni skæmmas. Karmakontot, Dødsdansen och Lika barn avvika bæst ær mina favoriter i mængden av bra låtar.

Sitter på pappas veranda. Vi köpte hem mat och har haft det härligt här ute. Det är så rofyllt här. Om två timmar går min buss hemmåt Norge igen. Det känns bra det också. Hem till min Seb. Hem till mitt hem. Jag har haft det fantatiskt här hemma dock. Det var så mysigt att få komma ut till Nora och familjen Sandbergs. Vi har tagit igen mystid, badat, druckit massa kaffe, fikat, promenerat och strosat i solen I Nora idag. Det var en kort men väldigt bra hemresa.

(förövrigt dåligt bloggande senaste tiden.. nu ska det bli bättre. Så mycket bättre!)