Jolene.
Tänk vad ett litet samtal kan göra.
Plötsligt fick jag en massa energi.
Jag pratade med en väldigt älskad vän, och jag är så stolt ikväll. Jag är så stolt över alla beslut hon fattar och alla jättekliv hon tar - på det personliga såväl som jobb och utbildnings-planet. Glad över att hon går framåt och vägrar att backa. Jag blir så lycklig av att höra hur hon utvecklas och växer i sig själv. Jag blir så glad av att höra hur bra hon mår och jag kan nästan se hur hon strålar. Jag blir stolt över att hon trotsar alla hjärnspöken, alla "jag-kan-inte" och alla "inte-jag".
"Hon sprider solsken överallt"
Hade du varit hos mig hade jag kramat sönder dig.
Min honey.
Jag är med dig på resan. Vartenda steg, hela vägen.
Plötsligt fick jag en massa energi.
Jag pratade med en väldigt älskad vän, och jag är så stolt ikväll. Jag är så stolt över alla beslut hon fattar och alla jättekliv hon tar - på det personliga såväl som jobb och utbildnings-planet. Glad över att hon går framåt och vägrar att backa. Jag blir så lycklig av att höra hur hon utvecklas och växer i sig själv. Jag blir så glad av att höra hur bra hon mår och jag kan nästan se hur hon strålar. Jag blir stolt över att hon trotsar alla hjärnspöken, alla "jag-kan-inte" och alla "inte-jag".
"Hon sprider solsken överallt"
Hade du varit hos mig hade jag kramat sönder dig.
Min honey.
Jag är med dig på resan. Vartenda steg, hela vägen.
förgiftad.
Sitter i ett rum som är mer rosa än vad jag kan tänka mig att självaste fröken Hilton inrett sitt. Sitter i en femårings flickrum. För några månader sedan hade jag tyckt det var lite mysigt att vara på besök - skrattat åt barbiedockorna, barbietapeten, gosedjuren och rummet som bara dröper av rosa färg. Jag tycker inte alls det är kul idag. Jag tycker det är skit.
Jag fick ett positivt besked igår. Något som kommer få mig att överleva denna månad. 1/1-2011, låt det gå fort. Där kan man prata om en tydlig inspark av det nya året. Förövrigt verkar det som om någon förgiftat denna höst med otäckheter, problematik och allmänt elände. Fler än jag verkar tycka att denna höst/vinter är allt annat än charmig.
Jag längtar tills jag kan se tillbaks på hösten/vintern 2010 och ha svar på vad som egentligen hände. Men allra mest efter att kunna svara på hur det blev sen. Som vanligt, jag vill ha lösningar på problemen och sen vill jag se resultat. Jag tycker inte om processen - jag vill gå från klarhet till klarhet, snabbt.
Jag fick ett positivt besked igår. Något som kommer få mig att överleva denna månad. 1/1-2011, låt det gå fort. Där kan man prata om en tydlig inspark av det nya året. Förövrigt verkar det som om någon förgiftat denna höst med otäckheter, problematik och allmänt elände. Fler än jag verkar tycka att denna höst/vinter är allt annat än charmig.
Jag längtar tills jag kan se tillbaks på hösten/vintern 2010 och ha svar på vad som egentligen hände. Men allra mest efter att kunna svara på hur det blev sen. Som vanligt, jag vill ha lösningar på problemen och sen vill jag se resultat. Jag tycker inte om processen - jag vill gå från klarhet till klarhet, snabbt.
Inte uran era andetag.
Om du lämna mig nu.
...och så inser man - att jorden faktiskt fortsatte att snurra. Att människor fortfarande andas, älskar och hatar. Att bussarna här utanför har fortsatt att gå och att snön börjat falla. Dom fortsatte att leva trots att jag trodde allt skulle stanna upp. Någonstans önskade jag det - att allt bara skulle stanna. Tid, tid och tid.
2010-11-17
2010-11-17
Någonstans, någon gång.
01.38
Det är galet.
Tänk så fel man kan ha ibland.
Hur man kan vara så säker, eller åtminstone tro sig veta.
Åh, jag hatar att ha fel.
Kung för mig.
Kun for mig.
PFFT.
Som om någon hör skillnad?
Allting börjar om.
Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljuset når, så djupa sår
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vände om en än gång
Borde fastna halvvägs jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa men vet inte vad det är för låt
♥
Underbara låt.
Vad vore man utan musik?
ont.
Det gör sådär ont i hjärtat ikväll igen. Varit ute i snöovädret för att se drabbningen LIF-Allingsås. En otroligt viktig match. LIF spelade otroligt bra från start och ledde matchen igenom med 3-5 mål. Fram tills sista minuterna då de kollapsar helt och Allingsås (som spelat fruktansvärt dåligt...) knappar in och helt plötsligt slutar matchen 23-23. Det känns så förjävligt när de spelade sin kanske bästa match hittils och speciellt när en vinst är det som behövs nu för att hitta glöden igen. Som sagt, lite ont gör det allt.
Men ja, som alltid.
Det är bara handboll.
(Tur att mitt älskade FBK presterar denna säsong..)
Ego-ämne 6.
Min bästa vän.
Jag brukar bli skrattad åt av mina vänner. Ja, dom skrattar självklart med värme. Saken är att jag väldigt ofta slänger mig med uttrycket "Min närmsta vän..." och så namn förstås. Jag har en handfull (+1) vänner som jag benämner som min närmsta/bästa vän och det kan ju tyckas konstigt att fler kan sitta på den titeln. För mig är det inte klurigt alls. Precis som i andra situationer i livet fyller man funktioner i varandras liv - olika vänner har olika funktioner och lockar fram olika sidor av mig. Jag har alltid sagt att den dagen jag ska gifta mig kommer jag få stora problem för jag har så många potentiella tärnor.
Mina tjejer är dom vackraste, finaste, varmaste, roligaste, galnaste och bästa på alla sätt och vis. Jag hoppas dom förstår att jag går genom eld för dom. Utan er, ingen mig.
Jag brukar bli skrattad åt av mina vänner. Ja, dom skrattar självklart med värme. Saken är att jag väldigt ofta slänger mig med uttrycket "Min närmsta vän..." och så namn förstås. Jag har en handfull (+1) vänner som jag benämner som min närmsta/bästa vän och det kan ju tyckas konstigt att fler kan sitta på den titeln. För mig är det inte klurigt alls. Precis som i andra situationer i livet fyller man funktioner i varandras liv - olika vänner har olika funktioner och lockar fram olika sidor av mig. Jag har alltid sagt att den dagen jag ska gifta mig kommer jag få stora problem för jag har så många potentiella tärnor.
Mina tjejer är dom vackraste, finaste, varmaste, roligaste, galnaste och bästa på alla sätt och vis. Jag hoppas dom förstår att jag går genom eld för dom. Utan er, ingen mig.
Elin - min anka. Tog mig med storm hösten 2008 när vi började läsa Retorik tillsammans. Sedan dess är vi oskiljaktiga. Ingen förstår mitt förflutna som Elin. Ingen tror på mig så mycket som Elin och ingen kan någonsin ta hennes plats i mitt hjärta. Fröken Pettersson är min själsfrände. Punkt.
Fröken Lexon. Min fina Sofie. Vi hittade varandra på 118118 sommaren 2007 och har sedan dess utvecklat en jättefin vänskap som jag är otroligt glad över idag. Sofie är fantastisk och finns alltid där. Det är få människor jag skrattar så mycket med och få personer som jag är så mycket mig själv med. Tjejen som gav begreppet "Idolmys" en ny innebörd.
Sabina, mitt hjärta. Vi har funnits vid varandras sida sedan tretton års ålder, dvs. snart tio år. Det är fantastiskt att ha en vän som kännt en så länge och sett ens utveckling under alla dessa år. Med henne kan jag tokfesta nätterna långa, prata timtals på Java över en kaffe, resa runt på äventyr, ha myskvällar eller bara bara vara med. Min fina Sabina.
Malin, min älskade kusin. När vi var små var vi inte alls lika. Hon var pojkflickan som älskade att hänga med killarna på gården och jag ville hellre sitta inne och mysa. Hon var galen och jag var lugn. Trots detta fann vi varandra galet snabbt när vi började umgås på allvar när jag var 16 och hon 17. Sedan den dagen delar vi allt. Vi har världens härligaste minnen, äventyr och upptåg bakom oss och jag vet att Malin kommer finnas vid min sida hela livet. Nu när hon bor i Umeå saknar jag henne konstant och jag längtar så efter den dagen hon finns bara några gator bort igen.
Fröken Englund - min honey och solstråle sedan 2004. Det sa klick kan man säga. Vi spenderade vår gymnasietid tillsammans med att dricka kaffe i café rosen, gå på konserter, dansa bort tisdagar på Babar och ha myskvällar i hennes fina lägenhet. Jag har så mycket fina minnen med denna tjej. Nu när hon bor i Leksand och vi ses sällan men det är otroligt skönt att veta att det alltid alltid alltid kommer vara som alltid när vi ses - hon & jag mot världen.
Maria - mitt senaste tillskott bland stjärnorna. Fröken Udén och jag lärde känna varandra i Januari i år och har redan en massa fina minnen tillsammans. Maria är en av de bästa människorna i världen att prata med och jag är så otroligt tacksam för hur hon redan tagit en så självklar plats i mitt liv. Jag hoppas att vi alltid ska vara vänner för jag tycker enormt mycket om henne.
Lyser klart.
Men (läs: tidigare inlägg) ....
samtidigt som vissa blir osynliga i mörka perioder så blir andra otroligt synliga och gör allt för att visa deras stöd och omtanke. Det betyder så mycket mer än ni tror och det tar bort den otäcka känslan som kan beskrivas som ensamhet. Ni är fantastiska och jag är så glad att ni syns i mitt liv.
samtidigt som vissa blir osynliga i mörka perioder så blir andra otroligt synliga och gör allt för att visa deras stöd och omtanke. Det betyder så mycket mer än ni tror och det tar bort den otäcka känslan som kan beskrivas som ensamhet. Ni är fantastiska och jag är så glad att ni syns i mitt liv.
Egoämne 4
Vad är kärlek?
Idag är kärlek
kaffe
hemmaspa
Varma raggsockor
Imorgon är kärlek
att få sjunga
att få se sitt favoritlag vinna
att få sova länge på morgonen
Kärlek i alla lägen är
Tid för nära och kära
Vänner som bryr sig om ditt bästa
Att slippa stressa / Att bara vara
Att kunna njuta av vad som ska vara nuet
I framtiden hoppas jag kärlek är
En kärleksfull familj
En massa vackra minnen
Ett hus på landet
Ett stimulerande jobb
Äventyr med de närmsta.
En trygghet i mig själv.
Ups and downs, my friends.
Försöker skratta åt människor. Försöker förstå hur vissa kan ha så svårt att förstå. Hur vissa kan ge ett sken av en värdefull vänskap för att sedan när det väl kommer till kritan inte ens kunna stava till ordet vänskap. Ibland händer det saker i människors liv som för dom bort från den utstakade vägen, som får dom att tappa fokus och ifrågasätta allt vad livet innebär. Det är ett mörker i sig men det är ännu svårare om man är omringad av oförstående människor. Människor som tror att dom själva aldrig någonsin kommer vackla, aldrig förlora fotfästet och aldrig behöva stöd runt omkring sig.
På något sätt är det bra att sådana här svackor kommer för det visar verkligen på vilka som brydde sig och vilka som bara ville vara en kontakt i telefonboken.
-
Mais je ne pourrais te dire se que je n'sais pas
Et je ne pourrais te donner ce que je n'ai pas
Et je ne pourrais te fuir même si tout nous sépare
Tout ce que je te promets c'est un nouveau départ
♥
Et je ne pourrais te donner ce que je n'ai pas
Et je ne pourrais te fuir même si tout nous sépare
Tout ce que je te promets c'est un nouveau départ
♥
White light moment.
"I wanna start a fire.
I wanna burn tonight.
Pick me a perfect picture
and make sure you cross that line."
Jag är galen i den här låten.
I wanna burn tonight.
Pick me a perfect picture
and make sure you cross that line."
Jag är galen i den här låten.
Ego-ämne 3.
Mina föräldrar.
Svårt att veta var man ska börja. Det kan bli ett långt inlägg. Jag står mina föräldrar otroligt nära. Så har det alltid varit. Ibland får jag för mig att det lätt blir så när man är ett skiljsmässobarn. Man vill liksom ta vara på varenda sekund man får med den föräldern man är hos.
När jag var yngre bodde jag varannan vecka hos mina föräldrar. Många frågar om det inte var jobbigt men jag vet ju inget annat. Jag har inget minne av att mamma och pappa bodde ihop eftersom jag knappt var två år när dom separerade. På något sätt har jag snarare alltid sett det som lyx att ha två hem. Hos pappa var det bara pappa och jag fram tills jag var 13 - vilket innebär pappas totala uppmärksamhet och massa äventyr. Pappas flicka, kan man lugnt säga. Hemma hos mamma fick jag mer av ett riktigt familjeliv eftersom mamma träffade Lasse när jag var fyra. De fick William, min lillebror, när jag var åtta. Han har alltid varit mitt allt - min prins och det viktigaste i mitt liv. Utom honom slutar jag fungera. Mitt lilla hjärta.
Jag flyttade hemifrån när jag var 19. Flyttade från Örebro till Sthlm och även om jag var hemma i Örebro väldigt ofta så är jag ändå glad att jag flytta direkt. Det har jag alltid lovat mig själv att jag skulle så det var lika bra. Jag tror att man lätt blir fast annars, vänjer sig vid att bo hemma och tjäna pengar. När jag flyttade kom jag nog ännu närmre mina föräldrar. Som så många andra började man se varandra som nära vänner istället för barn/förälder - det är verkligen en fantastisk känsla. Än idag så är det mamma eller pappa (beroende på vad det gäller) jag ringer när jag vill prata, behöver hjälp, är glad eller arg. Jag är så otroligt glad för den relationen vi har. Dom har alltid stöttat mig och trott på mig, gett mig villkorslös kärlek och sett till att jag tror på mig själv. Dock har dom alltid varit nogranna med att ifrågasätta och få mig att tänka igenom mina beslut så att jag ska vara säker på att jag gör rätt. Och när det blir fel ändå så har dom självklart funnits kvar och tagit hand om mig.
♥
Svårt att veta var man ska börja. Det kan bli ett långt inlägg. Jag står mina föräldrar otroligt nära. Så har det alltid varit. Ibland får jag för mig att det lätt blir så när man är ett skiljsmässobarn. Man vill liksom ta vara på varenda sekund man får med den föräldern man är hos.
När jag var yngre bodde jag varannan vecka hos mina föräldrar. Många frågar om det inte var jobbigt men jag vet ju inget annat. Jag har inget minne av att mamma och pappa bodde ihop eftersom jag knappt var två år när dom separerade. På något sätt har jag snarare alltid sett det som lyx att ha två hem. Hos pappa var det bara pappa och jag fram tills jag var 13 - vilket innebär pappas totala uppmärksamhet och massa äventyr. Pappas flicka, kan man lugnt säga. Hemma hos mamma fick jag mer av ett riktigt familjeliv eftersom mamma träffade Lasse när jag var fyra. De fick William, min lillebror, när jag var åtta. Han har alltid varit mitt allt - min prins och det viktigaste i mitt liv. Utom honom slutar jag fungera. Mitt lilla hjärta.
Jag flyttade hemifrån när jag var 19. Flyttade från Örebro till Sthlm och även om jag var hemma i Örebro väldigt ofta så är jag ändå glad att jag flytta direkt. Det har jag alltid lovat mig själv att jag skulle så det var lika bra. Jag tror att man lätt blir fast annars, vänjer sig vid att bo hemma och tjäna pengar. När jag flyttade kom jag nog ännu närmre mina föräldrar. Som så många andra började man se varandra som nära vänner istället för barn/förälder - det är verkligen en fantastisk känsla. Än idag så är det mamma eller pappa (beroende på vad det gäller) jag ringer när jag vill prata, behöver hjälp, är glad eller arg. Jag är så otroligt glad för den relationen vi har. Dom har alltid stöttat mig och trott på mig, gett mig villkorslös kärlek och sett till att jag tror på mig själv. Dock har dom alltid varit nogranna med att ifrågasätta och få mig att tänka igenom mina beslut så att jag ska vara säker på att jag gör rätt. Och när det blir fel ändå så har dom självklart funnits kvar och tagit hand om mig.
♥
Thoose were the days.
Hittade en grupp på facebook som heter Klaras, där dom lagt upp massa (över 1200!) bilder från Klaras. Jösses, vilka minnen! Klaras var mitt första uteställe. Mitt första och om jag rannsaker åren lite så kanske även det ställe där jag haft roligast. Det var verkligen stället vi älskade att gå till - tänk så många lördagskvällar vi spenderat där! Klaras och Babar såklart - tisdagarna på Babar när vi gick i trean på gymnasiet var inte att leka med. Halva priset i baren fram tills tolv och sovmorgon varje onsdag, det kunde inte bli annat än succé.
Tänk vad krogen var spännande det första året. Jag ska inte ljuga och säga att jag aldrig har roligt ute längre (Strömpis i lördags toppade många utgångar senaste året!) men det är helt klart inte samma sak. Idag är nästan alltid förfesterna de roligaste och sällan är det värt pengarna man lägger på utgången sen.
Ikväll är en sådan kväll jag gärna skulle vara 18 igen.
Det var liksom lite lättare då (eller är det bara jag som förtränger saker nu?).
Tänk vad krogen var spännande det första året. Jag ska inte ljuga och säga att jag aldrig har roligt ute längre (Strömpis i lördags toppade många utgångar senaste året!) men det är helt klart inte samma sak. Idag är nästan alltid förfesterna de roligaste och sällan är det värt pengarna man lägger på utgången sen.
Ikväll är en sådan kväll jag gärna skulle vara 18 igen.
Det var liksom lite lättare då (eller är det bara jag som förtränger saker nu?).
Ego-ämne 2.
Min första kärlek.
Det är lite klurigt det där. Vem som faktiskt var min första kärlek. Jag menar, kär tror jag att jag kallade mig ett flertal gånger under både mellan & högstadiet. Men om jag rannsaker mig själv så har jag två kandidater. Jag minns att jag var väldigt kär i båda, men jag väljer nog David. Jag var 13 och han 14. I flera år hade jag och min bästa väns familj firat midsommar utanför Nora på en liten gård som hette Uskavi. För oss "äldre" barn (läs: ungdomar) var det dans vid midsommarstången lite senare på kvällen, framåt nio-tio och jag minns att detta år (2001) var det en otroligt vacker sommarkväll.
På dom här "danserna" hängde rätt så mycket killar (som också flydde sina familjer) och jag hade spanat in en speciell detta år. Den här killen hade gått i min dansgrupp på Entrés dansskola i ett antal år och han var en riktigt duktig dansare. Jag var aldrig intresserad av honom på dansskolan utan mer av hans kompis men denna midsommarafton var det något speciellt. Jag minns att vi "flirtade" hela kvällen och att vi i sista dansen blev "ihop-tussade". Efteråt fick jag hans mini-call-nummer (minns ni? MINICALL!) och lovade att höra av mig. Det gjorde jag inte, av en anledning jag inte minns, utan de var han som ringde några veckor senare. Något som gjorde mig väldigt glad.
Jag blev bjuden på middag (köttbullar & mackaroner) hemma hos honom, i huset där han och hans föräldrar bodde i Hovsta. Jag minns att jag var så nervös och tyckte att han var så snygg! Hur som helst så löpte "dejten" väl och vi var ett par efter den kvällen (tänk om det funkade så idag?). Om jag ska vara exakt så var vi ett par i ett år och en månad - ett väldigt seriöst förhållande för att vara 13 år måste jag säga. Jag minns hur vi åt middagar med våra föräldrar, gick på stan, fikade, mös och dansade massor. Vi hade väldigt roligt ihop och jag minns speciellt hur jag längtade ihjäl mig efter honom en sommar när jag var på semester med familjen. Jag sprang runt hela veckan i en tshirt som var hans, som jag snott från honom och sprejat ned med hans parfym.
Jag blir fortfarande, än idag, väldigt glad när jag stöter på David någonstans och tycker det är väldigt roligt att vi fortfarande känner igen varandra.
Det är lite klurigt det där. Vem som faktiskt var min första kärlek. Jag menar, kär tror jag att jag kallade mig ett flertal gånger under både mellan & högstadiet. Men om jag rannsaker mig själv så har jag två kandidater. Jag minns att jag var väldigt kär i båda, men jag väljer nog David. Jag var 13 och han 14. I flera år hade jag och min bästa väns familj firat midsommar utanför Nora på en liten gård som hette Uskavi. För oss "äldre" barn (läs: ungdomar) var det dans vid midsommarstången lite senare på kvällen, framåt nio-tio och jag minns att detta år (2001) var det en otroligt vacker sommarkväll.
På dom här "danserna" hängde rätt så mycket killar (som också flydde sina familjer) och jag hade spanat in en speciell detta år. Den här killen hade gått i min dansgrupp på Entrés dansskola i ett antal år och han var en riktigt duktig dansare. Jag var aldrig intresserad av honom på dansskolan utan mer av hans kompis men denna midsommarafton var det något speciellt. Jag minns att vi "flirtade" hela kvällen och att vi i sista dansen blev "ihop-tussade". Efteråt fick jag hans mini-call-nummer (minns ni? MINICALL!) och lovade att höra av mig. Det gjorde jag inte, av en anledning jag inte minns, utan de var han som ringde några veckor senare. Något som gjorde mig väldigt glad.
Jag blev bjuden på middag (köttbullar & mackaroner) hemma hos honom, i huset där han och hans föräldrar bodde i Hovsta. Jag minns att jag var så nervös och tyckte att han var så snygg! Hur som helst så löpte "dejten" väl och vi var ett par efter den kvällen (tänk om det funkade så idag?). Om jag ska vara exakt så var vi ett par i ett år och en månad - ett väldigt seriöst förhållande för att vara 13 år måste jag säga. Jag minns hur vi åt middagar med våra föräldrar, gick på stan, fikade, mös och dansade massor. Vi hade väldigt roligt ihop och jag minns speciellt hur jag längtade ihjäl mig efter honom en sommar när jag var på semester med familjen. Jag sprang runt hela veckan i en tshirt som var hans, som jag snott från honom och sprejat ned med hans parfym.
Jag blir fortfarande, än idag, väldigt glad när jag stöter på David någonstans och tycker det är väldigt roligt att vi fortfarande känner igen varandra.
Ego-ämne 1.
1. Det här är jag
(Läs: föregående inlägg)
Lite för driven.
Lite för karaktärslös.
Lite för ambitiös.
Lite för mycket tänkare.
Lite för mycket "då & sen men aldrig nu"
Blir glad av idrott.
Blir lycklig av att dansa.
Kan inte leva om hon inte får sjunga.
Blir besviken på dömande människor.
Blir arg på sin egen slarvighet.
Tycker fortfarande att KENT (sen 2001) är Sveriges i särklass bästa rockband.
Och att sitt eget band är jordens bästa coverband (The band of awesome!).
(Läs: föregående inlägg)
Lite för driven.
Lite för karaktärslös.
Lite för ambitiös.
Lite för mycket tänkare.
Lite för mycket "då & sen men aldrig nu"
Blir glad av idrott.
Blir lycklig av att dansa.
Kan inte leva om hon inte får sjunga.
Blir besviken på dömande människor.
Blir arg på sin egen slarvighet.
Tycker fortfarande att KENT (sen 2001) är Sveriges i särklass bästa rockband.
Och att sitt eget band är jordens bästa coverband (The band of awesome!).
Så, nu kör jag igång igen.
Som ni märker går bloggandet sådär nuförtiden - jag vill helst av allt bara klaga, klaga och klaga. Det blir inte en rolig blogg. Men jag vill ändå blogga, jag vill blogga roligt - trots att den här hösten tar kål på mig. Så därför snodde jag en lista från Linnea. En lista med ämnen jag ska blogga om - ett inlägg varje dag, om olika ämnen. Som lite hjälp på traven. Jag menar bloggande blir en ju mindre terapi för mig - så, klart jag ska blogga! Här är följande 18 dagars ämnen. Jag kommer varva texter, låtar, bilder och videos.
Dag 1 – Om mig
Dag 2 – Min första kärlek
Dag 3 – Mina föräldrar
Dag 4 – Det här åt jag i dag
Dag 5 – Vad är kärlek?
Dag 6 – Min bästa vän
Dag 7 – Min tro
Dag 8 – Mina syskon
Dag 9 – I min handväska
Dag 10 – Den här veckan
Dag 11 – Mina drömmar
Dag 12 – Den här månaden
Dag 13 – Det här upprör mig
Dag 14 – Det här får mig att må bättre
Dag 15 – Det här får mig att gråta
Dag 16 – Mina rädslor
Dag 17 – Min favoritplats
Dag 18 – Det här saknar jag
Dag 1 – Om mig
Dag 2 – Min första kärlek
Dag 3 – Mina föräldrar
Dag 4 – Det här åt jag i dag
Dag 5 – Vad är kärlek?
Dag 6 – Min bästa vän
Dag 7 – Min tro
Dag 8 – Mina syskon
Dag 9 – I min handväska
Dag 10 – Den här veckan
Dag 11 – Mina drömmar
Dag 12 – Den här månaden
Dag 13 – Det här upprör mig
Dag 14 – Det här får mig att må bättre
Dag 15 – Det här får mig att gråta
Dag 16 – Mina rädslor
Dag 17 – Min favoritplats
Dag 18 – Det här saknar jag
att vara säker?
Jag har lärt mig en sak.
Att den personen som säger att han/hon är helt säker är den personen du minst av allt ska tro på.
För man kan tamme tusan aldrig vara säker på någonting. Den saken är klar.
Att den personen som säger att han/hon är helt säker är den personen du minst av allt ska tro på.
För man kan tamme tusan aldrig vara säker på någonting. Den saken är klar.
Färre tårar med åren?
Jag har tänkt på en sak.
När jag var liten. Eller mindre i alla fall. Runt sisådär femton år, då kunde jag gråta i timtals. Bara gråta, gråta, gråta - utan att det fanns någon hejd på det. Jag gör inte det längre. Att jag gärna gråter och gör det ofta är ju allmänt kännt men aldig sådär länge längre. Tio minuter - max, sen har mina tårar tagit slut. Det är lite synd tycker jag. För oftast mådde jag så mycket bättre efter dom där extrem-gråt-timmarna, numera försvinner sällan klumpen i magen efter bara tio minuters gråt.
Undrar om det ingår i socialisatiosprocessen? Att man med åren förlorar förmågan att gråta länge? Eller minskar kanske antalet tårar med åren? Kanske lär vi oss undermedvetet att vuxna kvinnor inte gråter länge - man skakar av sig och tar nya tag. Ständigt detta "det finns alltid någon som har det sämre än jag".
När jag var liten. Eller mindre i alla fall. Runt sisådär femton år, då kunde jag gråta i timtals. Bara gråta, gråta, gråta - utan att det fanns någon hejd på det. Jag gör inte det längre. Att jag gärna gråter och gör det ofta är ju allmänt kännt men aldig sådär länge längre. Tio minuter - max, sen har mina tårar tagit slut. Det är lite synd tycker jag. För oftast mådde jag så mycket bättre efter dom där extrem-gråt-timmarna, numera försvinner sällan klumpen i magen efter bara tio minuters gråt.
Undrar om det ingår i socialisatiosprocessen? Att man med åren förlorar förmågan att gråta länge? Eller minskar kanske antalet tårar med åren? Kanske lär vi oss undermedvetet att vuxna kvinnor inte gråter länge - man skakar av sig och tar nya tag. Ständigt detta "det finns alltid någon som har det sämre än jag".
Kvällskurs i franska?
"Excusez-moi
Ursäkta min franska
Excusez-moi
Ursäkta min franska "
Jag älskar den biten på denna genialiska låt. Daniel Adams Ray, vilken man! Vilka låtar!
Så - nu drar jag till Sofie, sen vidare för en afterwork-öl på Pitchers, sedan idolmys.
Den här helgen kommer bli så bra, så bra.
Ursäkta min franska
Excusez-moi
Ursäkta min franska "
Jag älskar den biten på denna genialiska låt. Daniel Adams Ray, vilken man! Vilka låtar!
Så - nu drar jag till Sofie, sen vidare för en afterwork-öl på Pitchers, sedan idolmys.
Den här helgen kommer bli så bra, så bra.
Jag är på väg.
Onsdag vilket innebär lill-lördag för många - men inte för mig. Kvällen bjuder på mysmiddag hos Elin med värdinnan + Maria. Vi ska laga mat ihop och prata bort några timmar. Imorgon har vi föreläsning så utgång är inget alternativ. Jag håller låg profil fram tills lördag. På fredag morgon har jag tid hos frisör-sandra, ska även fixa naglarna. Sådan vardagslyx uppskattas i vintermörkret. ♥
Wonderful tonight.
En låt att lägga till i spellistan "Hösten 2010".
Jag hade glömt hur talande den är.
Galet vacker låt.
We go to a party
and everyone turns to see
this beautiful lady,
whoes walking arround with me.
And than she asks me: "Do you feel alright?" and I said:
"Yes, I feel wonderful tonight ...
...I feel wonderful because I see the lovelights in your eyes, and I wonder,
after all, that you just don´t realized, how much I love you!"
skämma-ut-sig-lagen?
Jag vill ju inte verka gnällig, eller så.
Folk får ju göra som dom vill.
meeeeeeen...
Jag måste bara fråga:
Får man verkligen kalla sig "sötnos" i mellannamn på facebook?
Typ som om jag skulle heta Emma "Sötnos" Iggström på facebook.
Är det okej? Får man göra så? Finns det ingen lag som förbjuder människor att skämma ut sig så?
Jag såg en idag som hade gjort så. Ja, alltså kallade sig för "sötnos" i mellannamn.
Jag kan ju ha gjort bort mig nu, tänk om personen faktiskt heter så? Eller tänk om personen bara såg ut som 27 men egentligen var 12 år gammal? Då vore det ju lite mer okej. Men nej, jag chansar. Jag kallar det otroligt pinsamt.
(Ja, alla människor är lika värda, acceptera alla, hata ingen.. osv.)
Folk får ju göra som dom vill.
meeeeeeen...
Jag måste bara fråga:
Får man verkligen kalla sig "sötnos" i mellannamn på facebook?
Typ som om jag skulle heta Emma "Sötnos" Iggström på facebook.
Är det okej? Får man göra så? Finns det ingen lag som förbjuder människor att skämma ut sig så?
Jag såg en idag som hade gjort så. Ja, alltså kallade sig för "sötnos" i mellannamn.
Jag kan ju ha gjort bort mig nu, tänk om personen faktiskt heter så? Eller tänk om personen bara såg ut som 27 men egentligen var 12 år gammal? Då vore det ju lite mer okej. Men nej, jag chansar. Jag kallar det otroligt pinsamt.
(Ja, alla människor är lika värda, acceptera alla, hata ingen.. osv.)
Down.
Om man inte vill plugga,
då kan man dansa.
Det har jag gjort.
Jag vägrade gå ut i snöstormen för att ta mig till Zumban. Vilket var ganska slött av mig. Men jag dansa lite här hemma istället. Det kan ju låta ganska mongo/enstörigt/galet men jag gjorde iaf av med lite överskottsenergi. Jag och Sofie gjorde en upptäckt förra helgen - att jag med en pytteynka marginal kan gå ned i spagat - vilket jag absolut inte trodde. Jag kunde när jag var mindre , men nu? Hoppsan sa! Så, det är numera målet - att behålla den vigheten. Jag minns hur man när man var mindre alltid satt framför tvn/läxorna/filmen och stretchade. Vartenda tillfälle tog man i akt. Tror ni jag med min karaktär lyckas denna gången? Tveksamt..
då kan man dansa.
Det har jag gjort.
Jag vägrade gå ut i snöstormen för att ta mig till Zumban. Vilket var ganska slött av mig. Men jag dansa lite här hemma istället. Det kan ju låta ganska mongo/enstörigt/galet men jag gjorde iaf av med lite överskottsenergi. Jag och Sofie gjorde en upptäckt förra helgen - att jag med en pytteynka marginal kan gå ned i spagat - vilket jag absolut inte trodde. Jag kunde när jag var mindre , men nu? Hoppsan sa! Så, det är numera målet - att behålla den vigheten. Jag minns hur man när man var mindre alltid satt framför tvn/läxorna/filmen och stretchade. Vartenda tillfälle tog man i akt. Tror ni jag med min karaktär lyckas denna gången? Tveksamt..
pretend that you dont know me.
Snöoväder är bara förnamnet.
Jag vill inte lämna lägenheten ikväll.
Krypa ned under täcket och vakna till jul.
Jag har noll förmåga att plugga just nu. Jag skulle äta frukost på Java imorse med Sabina för att sedan plugga där några timmar. Men det slutade med att jag förbjöd henne att gå därifrån - vi satt där i 3,5 timmar och prata. Jag fick inte ett ord skrivet. Ska försöka ägna kvällen åt något vettigt men just nu vill jag bara vara ynklig och ge min svacka det utrymme som krävs. Men det fungerar inte riktigt så - jag måste ta tag i det här nu.
Jag vill inte lämna lägenheten ikväll.
Krypa ned under täcket och vakna till jul.
Jag har noll förmåga att plugga just nu. Jag skulle äta frukost på Java imorse med Sabina för att sedan plugga där några timmar. Men det slutade med att jag förbjöd henne att gå därifrån - vi satt där i 3,5 timmar och prata. Jag fick inte ett ord skrivet. Ska försöka ägna kvällen åt något vettigt men just nu vill jag bara vara ynklig och ge min svacka det utrymme som krävs. Men det fungerar inte riktigt så - jag måste ta tag i det här nu.
(jag skulle göra vad som helst för att få vara i ett somrigt göteborg igen med mina fina Malin)
Longing for that night.
På lördag (jag planerar tidigt för att överleva pluggveckan) ska jag och Fröken Lexon ha en riktig heldag, precis som planerat. Vi ska äta javafrukost, mysa på stan, träna, laga middag åt gäster och sedan ha en riktigt bra kväll. Utgång och världens bästa kväll - så är det tänkt. Om några vill haka så får ni hojta! Ju fler desto..
Spontankvällar i all ära - så som Elins och min "vin/mys/middag" förra helgen, men jag gillar sådana här planerade saker med. Det kommer bli en bra lördag - det är jag säker på. Låten här nere gör mig galet taggad - den ska dansas till.
(Förövrigt "Så mycket bättre", vilket program! Vilken idé! Vilka fantastiska människor!)
"I see you, you see me"
Nej. Nu saknar jag bloggen.
Mitt uppehåll varade i fem dagar, knappt. Men jag ser att läsarstatistiken fortsätter att ligga kvar högt. Det måste betyda att ni vill att jag bloggar?
Jag och Daniel åkte till Loka Brunn i lördags. Ingen av oss hade varit där och det var riktigt mysigt. Otroligt skönt att åka iväg. Vi promenerade, åt tre-rätters, mös i deras engelska salong med afternoon-tee, jag gick på massage & ansiktsbehanling och såklart besökte vi relaxavdelningen. På vägen hem hann vid med eftermiddagskaffe i Kristinehamn hos Olsson/Nilsson och kvällsmat hos Malm/Flodman. Tack för det kära vänner.
Mitt uppehåll varade i fem dagar, knappt. Men jag ser att läsarstatistiken fortsätter att ligga kvar högt. Det måste betyda att ni vill att jag bloggar?
Jag och Daniel åkte till Loka Brunn i lördags. Ingen av oss hade varit där och det var riktigt mysigt. Otroligt skönt att åka iväg. Vi promenerade, åt tre-rätters, mös i deras engelska salong med afternoon-tee, jag gick på massage & ansiktsbehanling och såklart besökte vi relaxavdelningen. På vägen hem hann vid med eftermiddagskaffe i Kristinehamn hos Olsson/Nilsson och kvällsmat hos Malm/Flodman. Tack för det kära vänner.
Challenge.
Förbereder mig mentalt för en utmaning.
Stänga ned facebook på obestämd tid och låta bloggen vila några veckor. Låtar inte så svårt, säger ni? Ha! Det jag garantera er att det är. Men för tillfället vill jag lägga all den tid som går åt till dessa onödigheter på annat, viktigare. Så, från & med imorgon bitti finns inte jag på facebook och nya blogginlägg kommer att dröja.
Heja mig!
Stänga ned facebook på obestämd tid och låta bloggen vila några veckor. Låtar inte så svårt, säger ni? Ha! Det jag garantera er att det är. Men för tillfället vill jag lägga all den tid som går åt till dessa onödigheter på annat, viktigare. Så, från & med imorgon bitti finns inte jag på facebook och nya blogginlägg kommer att dröja.
Heja mig!
Lunchdate.
Tee i soffan framför "Efter tio med Malou".
Jag har skrivit terminens sista tal.
Nu blir det inga fler innan Retorik-C.
Sofie hämtar mig snart.
Lunch på universitetet och kvalitetstid.
Jag saknar henne, min reservsambo.
(Vi försökte i ca 15 minuter få till en spontan "Sofie-kastar-löv-och-ser-söt-ut". Söt är hon, men så spontant vet jag inte om det ser ut. Right?)
Jag har skrivit terminens sista tal.
Nu blir det inga fler innan Retorik-C.
Sofie hämtar mig snart.
Lunch på universitetet och kvalitetstid.
Jag saknar henne, min reservsambo.
(Vi försökte i ca 15 minuter få till en spontan "Sofie-kastar-löv-och-ser-söt-ut". Söt är hon, men så spontant vet jag inte om det ser ut. Right?)
Mental förberedelse.
Rättelse:
(läs: kommentar)
Förlåt pappa.
Aranäs är säkert en handbollsklubb med gamla anor och anrik historia (men säkerligen ett sting av nykomlingsflyt också!). Det där kan du bättre än jag. Men det kallas mental förberedelse. Jag kan ju knappast gå och tänka att dom är 10xbättre än LIF, då blir det ju så! Så, i min värld är dom ett tattarlag. Som jag tänker, så blir det.
(Visst är det fantastiskt smidigt hur jag och pappa kommunicerar över min blogg? Synd bara att det är helt irrelevant för er andra som läser. )
(läs: kommentar)
Förlåt pappa.
Aranäs är säkert en handbollsklubb med gamla anor och anrik historia (men säkerligen ett sting av nykomlingsflyt också!). Det där kan du bättre än jag. Men det kallas mental förberedelse. Jag kan ju knappast gå och tänka att dom är 10xbättre än LIF, då blir det ju så! Så, i min värld är dom ett tattarlag. Som jag tänker, så blir det.
(Visst är det fantastiskt smidigt hur jag och pappa kommunicerar över min blogg? Synd bara att det är helt irrelevant för er andra som läser. )
crush and burn.
"Mais je ne pourrais te dire ce que je n'sais pas
Et je ne pourrais te donner ce que je n'ai pas
Et je ne pourrais te fuir même si tout nous sépare
Tout ce que je te promet c'est un nouveau départ"
Et je ne pourrais te donner ce que je n'ai pas
Et je ne pourrais te fuir même si tout nous sépare
Tout ce que je te promet c'est un nouveau départ"
"Je te promets des secondes insouciantes au rythme de tes hanches"
Jag får ju mina fix idéer. Den här hösten är mina cravings franska låtar. Pappa och jag har ju alltid varit galna Celine Dion-fans och när jag var liten önskade jag att jag en dag skulle kunna sjunga felfritt på franska. Jag vet inte riktigt vad som hände? Jag som ändå läste det i fyra år kan ungefär säga "Hej jag heter Emma, jag bor i Örebro, jag är tretton år , jag vill beställa en pizza". Ni förstår, tretton år och pizza - det känns inte som helt relevanta kunskaper. Jag önskar man hade förstått på högstadiet och gymnasiet att det var språk man skulle lära sig och satsa på - italienska är ju också lite av en dröm att kunna. Sjunga Laura Pausini låtar dagarna i ända. Det vore något...
De här två låtarna går på repeat för tillfället.
Bittersweet fall of mine.
Sitter på jobbet. Har köpt Kusmi-tee som står här på mitt skrivbord. Har insett att jag måste börja pynta och göra fint här på mitt lilla kontor. Lite foton skulle helt klart höja mysfaktorn. Det ösregnar ute. Jag vill bara att det ska bli nästa år. Jag vill snabbspola den här tiden. Jag ser inte fram emot November ett dugg. Jag erkänner att det är korkat att läsa dubbelt för jag hinner verkligen inte med mina vänner för tillfället. Men hej - jag får en fin examen? (läs: bitter).
Till något som gör mig glad: ÖSK-matchen igår kväll. Dom spelade så otroligt bra och matchen var riktigt riktigt rolig från början till start. Jag var så glad över anslutningen av Örebroare som ville se ÖSK göra sin sista hemmamatch för en fantastisk säsong och fira deras så värda tredjeplats. Däremot förtärdes känslan lite av smsuppdateringen jag fick kring Lindeskolans förlust mot Drott på bortplan. Som alltid, det gör lite ont i hjärtat. Men på torsdag är deras turmaskot på plats (läs: jag) och då blire vinst ända in i kaklet. Var så säker.
(Aranäs, vad är de för himla tattarlag..?)
1a November för tre år sedan.
Vi firar tre år idag - mitt hjärta och jag. Det är alltså tre år sedan November 2007. Ett beslut som fattades i en liten etta i Skövde, ett efterlängtat beslut. Eftersom vi inte setts på ett par dagar hade vi inte tänkt att göra något storslaget utan snarare bara umgås och vara hemma. Nu blev det ju dock så att ÖSK säkrade sitt Europaspel igår (genom att Elfsborg förloade mot AIK - första gången jag är glad för en svartgul seger!) och detta måste såklart firas på Behrn Arena ikväll. Så vi gör såhär att vi äter en god middag först och sen promenerar vi ner till Behrn där ÖSK tar emot IFK Göteborg. Det finns alltså många anledningar till att fira ikväll. ♥
