Popsickness.blogg.se

 

 

 

 

Jag tänkte skriva att jag provade bröllopsklänningar för första gången i helgen, men det gick verkligen inte att få fram överhuvudtaget. Jag tror jag måste ge upp det här. 

Nöjd med mig själv som tränat för första gången på eivgheter. Fick med Tina på hennes första spinning-pass någonsin. Det är så otroligt uppskattat att få träna med henne och det gör det här med att komma iväg tusen gånger enklare. Imorgon blir det dock bara jag och ipoden, då ska mitt fina sällskap från idag jobba.

 

Bröllopet triggar lite extra till att komma igång på allvar. Även Jeanette om jag ska vara ärlig. Att hon börjat jobba som personlig tränare passar mig ganska bra. Jag behöver allt stöttning. Förövrigt ska jag unna mig en ny bag nästa månad. Om jag tränar bra fram tills September-lönen. 

 

 

Och så var helgen i Örebro slut. Jag sitter på en Swebus-buss med fem timmars resa framför mig. Gårdagens stämning och humör känns i hela kroppen. Inflyttningsfesten var lyckad och lägenheten var verkligen så otroligt fin. Strömpis var roligare än på länge och jag fick krama på massa människor jag inte sett på evigheter. Det gör lite ont i hjärtat att dessa helger går så  fort. Jag önskar det fanns mer tid att njuta men allt jag gör är bara att irra runt. 

Hemma i Jeanettes soffa efter en fantastisk torsdagsmiddag med några av mina fina kollegor (+ Inger-Elisabeth som slutat hos oss). Detta ska bli tradition har vi tænkt. Torsdagstradition den sista torsdagen i månaden. Førutom i September såklart, då ska vi ju spendera en hel helg tillsammans i Stockholm. Det ser jag fram emot! Att få visa dom det bæsta av Stockholm och ta dom med till några av dom stællena som åtminstone jag ælskar. 

 

 

 

 

 

 

Jag hörde en gång om en tjej som bestämt sig för att inte umgås med tjejer som bloggar (rättelse: sådana där tjejer som bloggar). Det tycker jag först var roligt och skrattade lite. Men sedan insåg jag ju att det måste vara smidigt. Var och varannan människa bloggar ju nu och det är verkligen ingen underdrift (undra om det gäller blogg-killar också?). Vilket smart sätt att sålla ut folk på! Man slipper ju lära känna massa människor och urvalet blir ju så mycket lättare. Smart tjej. Man vill ju inte ha för mycket vänner. 

 

Synd bara att det inte syns utanpå. Jag menar, hur gör hon om hon inte får veta det tidigt in i första mötet/samtalet? Avslutar hon relationen då? Och om en vän börjar blogga? Gäller det alla typer av bloggar? Är exempelvis matbloggar, ekonomibloggar eller trädgårdsbloggar okej? Esh, hon har säkert sina tricks.

 

 

 

 

Jag skulle vilja ha en samlings-bild på mina fyra tärnor. Eftersom dessa fina tjejer inte ingår i samma umgängeskrets eller umgås utan mig så har det aldrig funnits något självklart tillfälle. Jag hoppas på att kunna ta en fin bild i Oktober när vi ska ses första gången alla fem. Då blir det klänningsletande och massa kvalitetstid i Örebro. Senare i vinter ska vi också föröska få till en Stockholms-helg med övenattning och inhandling av tärne-klänningar. Det är verkligen mysigt att ha något så fint att se fram emot.

 

Flera har frågat hur det kom sig att jag valde hela fyra stycken (det vanliga är nog att ha en eller två tärnor). För mig fanns det dock ingen tveksamhet och inget alternativ. Detta är mina fyra tjejer, och var och en av dem har en speciell historia och symboliserar en varsin del av mitt liv. Det var en självklarhet att alla fyra skulle vara med och dela denna dag med oss.Bara tanken på att de ska finnas med mig hela vägen till den dagen, och vara vid min sida den viktigaste dagen hittils i mitt liv gör mig både lugn och glad. 

 

 

  

 

   

 

 

 

 

 

 

Väskorna är packade och jag har landat i soffan. Sebastien befinner sig i Göteborg på träningsläget/Cup så jag har några dagar med egentid. Gårdagen spenderades på "Tusenfryd" med mina fina kollegor, för att sedan sova hos Jeannette som också är ensam. Morgondagen blir snarlik med middag först och sedan övernattning hos samma fröken. Varför vara ensamma på varsit håll? 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

Jag tänkte tipsa om "The Newsroom". Väldigt bra och välgjord serie om en nyhetsbyrå i New York. Serien tar upp verkliga händelser i USA`s historia och lyfter fram dom utifrån ett media-perspektiv. Jag har saknat en serie av den här genren. Jag kan inte komma på någon tidigare som liknar den.  Det kanske låter totalt ointelligent men jag har saknat en serie som kan lära mig något (no offense: One tree hill).

I övrigt har jag fallit in i Sebastiens kärlek till "Suits". Jag har visserligen halkat in utan att ha sett första säsongen men det tog ett avsnitt så var jag fast. Manuset är fantastiskt roligt, förhandlings-temat otroligt spännande - men i övrigt måste jag ju erkänna att kläderna är en anledning nog att titta.

 

 

 

 

 

 

 

 

men Catherine på jobbet tittade på mig lite skamset och sa att denna blogg var den enda hon läser. Det var ju lite sorligt, med tanke på att den inte är bra (kvalitètsmässigt förstår jag inte hur hon tänker) men också för att det typ är nedlagd. Så jag tänkte. Jag skriver några inlägg till. Då och då. Eller varje dag. Kanske.

 

 

Så kan det gå.

 

 

Underbara program och underbara podcast. Herregud, jag skrattar på ett larvligt sätt. Som om vi vore vänner. Jag måste ju skärpa mig. Jag känner ju inte dom. Hur som helst, rekomenderar både programmen och podcasterna. 

 

 

 

 

 

 

 Vardagen är i alla fall tillbaks igen efter en fantastisk sommar. Väderleksmässigt har den inte varit storslagen men på alla andra tänkbara sätt har den varit den bästa hittils. Det är en större omställning att landa i det "vanliga" än jag trodde. Idag är det mindre än 10 månader kvar tills vårt bröllop. Det är svårt att förstå och att säga "overkligt" skulle vara en underdrift. Planeringen har tagit fart utan att för den sakens skull bli överdriven. Kyrka, lokal och hotell är bokat. Gästlistan har ett första utkast och dom vi vi har valt att tilldela ärofyllda roller har tackat ja. (Det är en av de sakerna som berör mest. Människorna vi får dela detta med).

 

På ett sätt har jag nog föreställt mig att året innan bröllopet endast kommer handla om planering, rosa moln, checklistor och en upp-och-ner-vänd vardag. Men så är det såklart inte. Livet har sitt lunk. Handbollen har kommit igång så smått, jobbet rullar på, sommaren ger oss fina kvällar - men visst, allt har nog ett extra fint skimmer över sig. Ständigt vetande om vad som väntar oss. Vi två. Han och jag. Jag ska älska varje sekund och om bloggen ska få ta del av detta äventyr, det återstår att se.