Popsickness.blogg.se

Klockan är 13.20 och jag har inte klivit ur min morgonrock än. Väntar på Elin Englund som ska komma över med lite saker jag glömt hos henne. Fröken Englund bor förövrigt endast 100 meter ner på gatan här utanför vilket innebär att vi måste måste måste ta oss tid och ses oftare än vi brukar. Teekvällar, snacka-skit-kvällar, vinkvällar, grillkvällar, deg-i-soffan-kvällar, you name it! Hon är bra hon.

Senare idag blir det rep.
1a maj är det traditionsenligt nog spelning i Arboga.
Det blir drag, som alltid.


(Englund och Iggström, Malta 2005)

Stockholm plockar som alltid fram väldigt många känslor i mig. Vanligtvis brukar mina Stockholmsresor alltid bjuda på en gnutta ångest och en liten klump i magen, men inte denna resa - ångesten var minst 20 mil bort. De här (så gott som) 48 timmarna har innehållit öl i solen, promenader på söder, lunch i sturegallerian (som alltid, här bryter vi inga mönster), världens bästa Bounce i globen, nya drinkar och nya bekantskaper på Soap bar, och framför allt har jag unnats en nedrans massa skratt.

Jag har fått träffa Chrille och tagit några after-work-öl på medborgarplatsen i strålande sol. Jag har fått ha kvalitetstid med min Sanna och hälsat på hennes goa mor i Bromma. Jag har fått dansa mina fötter trötta och sjungit min hals hes med fina Maria och hennes goa vänner. Jag har fått mysfika och gott kaffe hos en otroligt saknad Lisen, som är lite för bra för att bo 20 mil bort.  Bounceshowen var så galet bra och så osbeskrivlig att jag bara struntar i att ge en förklaring ett försök. Ni som inte var där missat något. Något stort.

Den där omtalade och bekanta ångesten smyger sig inte på förrän såhär 10 timmar senare. Jag saknar nog Stockholm lite. Det skrämmer mig lite, en dag som denna, att jag troligtvis inte kommer bo där igen.

Jag är ambivalent ikväll. Sprallig, rastlös, uttråkad, lycklig och lite nostalgisk. Alla känslor slår emot mig ikväll. Jag är ensam här hemma för karln min är på Olearys med kollegor och roar sig. Jag kände att en hemmakväll med dyr choklad, ansiktsmask, nyponsoppa (cravings!), några tidningar och bra musik faktiskt inte skulle sitta helt fel. När var jag ensam senast? Under resan umgicks ju jag och Daniel nästintill nonstop i 3 veckor och efter det har jag omgett mig av nära och kära hela tiden. Precis som det ska vara. Men ikväll är det egentid på hög nivå.

Tanke bara beratta om stallet vi ar pa. Ett stalle som blir svart att beskriva och jag vet inte ens om kameran kommer att kunna ge nagon forklaring.

Det ar lite underligt namligen. Det ar inget flashigt, fint, lyxigt, vackert och stilfullt stalle vi hamnat pa. Nej, det ar snarare skabbigt, smutsigt, lortigt och ratt sunkigt. Vi ar pa "Bed and breakfest" mitt ute i bushen och det ar knappt nagra fler gaster an vi. Jag antar att de flesta bor i flerbaddsrum men Daniel och jag har ett "private-dorm". Man maste val anda fa ha det lite lyxigt? Rummet ar skabbigt. Avskalat, naket, lite smutsigt och med massa myror pa toagolvet. Det ar en upplevelse for Froken Iggstrom, det kan jag lova.


MEN, vill ni veta det markliga? Jag minns inte nar jag senast var sa avstressad senast som jag ar har. I tradgarden som bestar av palmer, sma dungar och mysiga gronomraden finns nagra stycken hangmattor. Dar har jag och Daniel spenderat var eftermiddag, fram tills att det morknade (for da morknade det verkligen!). Det var sa fridfullt och otroligt skont att bara ligga dar, lasa lite bok och bara njuta av stunden. Det fanns inget som stressade alls - jag menar, vi har ju absolut ingenting att skynda till, for har finns inget att gora. Nar vi anlande hit promenerade vi lite i 30 minuter i solen och kopte glass i en affar nagra kilometer bort. Det ar den narmsta civiliserade grannen.

Det ar inte riktigt likt mig och jag trodde jag skulle avsky det.
Men det finns ett lugnt och en kansla av stillhet har som man sallan finner hemma.
Semester i ordets ratta bemarkelse!

Att jag satter mig vid datorn ar ganska dumt men den anda anledningen ar faktiskt att jag inte kan lasa mer, for da kommer boken att ta slut - vilket skulle innebara att jag masta borja lasa min fjarde och sista bok denna resa. Vad sjutton ska jag gora nar den sista ar slut?


Nu ska vi snart bli serverade mat. Imorgon bitti blir vi tidigt upphamtade har for att aka ut i regnskogen. Det ska bli jattespannande. Sen sover vi har en natt till innan vi flyger vidare. Endast, 10 dagar kvar nu pa resan.

En liten uppdatering innan vi ska ut pa stan och dricka fruktdrinkar..

Vi anlande alltsa igar till Kota Kinabalu med inrikesplan - resan gick toppen och vi hittade ett toppenhotell direkt. Hotellet ar av kedjan Best Western och ar superfint. Men vet ni? Vi betalar endast 150 kr var per natt. Sjalvklart skulle vi kunna komma ned i 50 kr var per natt om vi valde hostel eller vandrarhem men vi tycker att priset i jamforelse med var vi far ar sa billigt att vi absolut kommer bo kvar har de dagar vi stannar i Kota..

Vi har spenderat dagen ute pa en riktig paradiso. Snorkling, sol, bad, god mat och en lite alltfor rod farg pa axlarna. Nu ikvall ska vi ata nere i hamnen och dricka lite fruktdrinkar. Har i Malaysia serveras knappt nage alkohol alls sa de blir verkligen inga partykvallar har inte! Hihi. Forovrigt kan jag beratta att vara maltider snittar pa runt 20 kr per person! Forstar ni? Om vi ater tre maltider om dagen sa blir det aldrig mer an 60 kr. Det ar helt galet! Och gott ar det ocksa.

Tyvarr for ni inga bilder idag for det verkar inte fungera men jag fixar det imorgon eller i overmorgon! Vi kommer pa sondag att aka vidare inat pa Borneo for lite Trekking, mitt ute i regnskogen - men en till liten uppdatering hinner vi nog med! Tack for kommentarerna pa forra inlagget - mysigt att lasa. (Dock ledsamt att alskade FBK akte ur kvartsfinalen..Sorg sorg sorg!) Om ngn av nagon anledning masta fa tag i oss oss nar vi ar ute pa resande fot sa har vi skaffat ett kontantkort med lokalt nummer som mina foraldrar har. Kikar aven av vanliga numret ngn gang om dagen.