Popsickness.blogg.se

Jag och Herr Rispoli har en givande diskussion på facebook-chatten om journalistik - eller snarare, om dålig journalistik. 

Jag har länge irriterat mig på vår lokaltidnings uppenbara vilja att göra sig roliga på ÖSK Dams bekostnad vid förluster. Likaså att med alla tillåtna (men för det mesta otillåtna knep) och ordlekar försöka förnedra insatsen de gjort. Det är en sak att utgå ifrån fakta, att säga att spelet var dåligt och konstatera att laget har det väldigt tufft just nu. Journalisten tappar ju trovärdighet om de inte skriver sanningen. Jag säger inget annat. Men det är att gå till överdrift när man fokuserar mer på spexiga ordlekar om den gamla tränaren än att faktiskt skriva om den nytillkommna tränaren och hans idèer om laget. Är det inte lite skvallertidnings-varning när man hetsar incidenter runtomkring än att ta gräva djupare i vad som faktiskt sker? Att dessutom ta till hån som taktik för att locka läsare det kallar jag lågstadienivå - (ni vet, elaka ord och tuffa kommentarer för att vinna kompisar, eller i detta fallet läsare).

Måste rekomendera den här serien. Tror den går på tv3 hemma i Sverige. Den är otroligt bra och man fastnar på bara något avsnitt. Vackra miljöer, vackra människor, ett fascinerande och fängslande manus med en massa spännande intriger. Enligt mig är detta en mycket bättre och trovärdig version av Desperat Housewifes eller för all del, OC.

Vi ligger helt utslagna i soffan. I 6 timmar har vi städat idag - det borde väl ändå klassas som att storstäda? EM-finalen står på i bakgrunden, min sambo är mycket koncentrerad - jag lägger mina fokus på onlieuppdateringen för ÖSK borta mot Eslöv. I halvlek står det 13-10. Det är ett bra resultat för er som inte vet det. Jag skjutsar iväg all form av energi och ork till dom som är på plan. Önskar för deras skull en seger men vet att seger mot Eslöv inte är realistiskt.

Gick igenom bilder när Seb ser sista minuterna på matchen. Fann den här fina. Den påminner mig om något viktigt.

Förövrigt,

Efter två dagars bloggpaus tar vi nu helg. Jag vet inte när jag senast längtade så efter en helg - eller för den sakens skull heller inte när jag och Sebastien senast hade en lugn helg tillsammans, bara han och jag hemma i Drammen. Tiden ska spenderas i soffan, på United Bakeries med lördagskaffe, på stan strosandes och på någon mysig restaurang imorgon kväll. Allt detta ska göras med en fantastisk känsla över att för en gångs skull slippa åka, stressa och skynda någonstans.

Nej,

Tjii fick jag som trodde att SH`BAM var "lite basic" (för att citera mig själv). Det kanske inte var det mest avancerade men helt slut vart jag ändå. Efteråt inser jag hur präglad man är av huruvida man upplever sig kunna något eller inte.

Jag har gått på spinning i 1,5 år men fortfarande väljer jag att sitta långt bak för jag vill inte bli iaktagen och dömd av andra när jag flåsar. En helt annan sak var det ikväll, att säga att det var "mammas gata" är väl kanske en överdrift men ikväll står jag nästan längst fram och är nöjd med mig själv eftersom jag kan ta ut alla rörelser ordentligt och slita lite extra i vissa låtar. Visst var det kanske enkelt ibland, men det gör ju de möjligt att ta i ännu mer. Mitt i all eufori passade jag på att köra lite mage på gymmet efteråt. Ibland kan man förvåna sig själv. Var kom energin ifrån?

Känner mig som ett litet barn, svårt att säga varför. Fantastsisk dag på jobbet som började med landsmöte och sedan har allt bara flutit på - en sådan dag då allt fungerar. Pratat länge med min mor och även hunnit med en snabb puss-och-kram när jag mötte Sebastien i dörren. Ska snart promenera till träningen - SH`bam står på schemat.

Det här med Juholt alltså, jag har fått flera kommentarer.

Jag ska erkænna något. Ni kanske kommer skratta (eller så tænker ni "typiskt henne"), men så får det vara. Jag ska erkænna att jag læser tidningen Amelia. Ja, ni vet - damtidningen. Troligtvis tænker du fræmst på kvinnor i 40års-åldern nær du ser den i butik men jag har verkligen skapat en førlærlek till den. Jag læser mycket hellre den æn Cosmopolitan eller någon form av "Bild NU" alternativt "Bild-extra".

Jag vill læsa om vanliga mænniskor. Jag inspireras av mænniskor som klarat av saker, i vissa fall mot alla odds. Som idag, om Ninni Schulz och hur hon skrev in sig på psyket alla hjærtans dag 2011, efter en mycket svår och turbulent skillsmæssa. Eller før all del, hellre om kvinnor som pusslar ihop sin vardag som værsta managment-proffsen. Jag læser hellre om det humana, det mænskliga och det vardagliga æn Angelinas væg till en snygg mage, eller en påhittad historia om Kate och Toms psycho-kærlek.

Det kanske ær lite tantigt, eller lite tråkigt. Men det får mig att må bættre och framfør allt så ger det mig mer. Jag dømer inte ut alla tidningar, jag ær en sucker før vissa av dom fortfarande (Veckorevyn ær ett bra exempel) men jag har insett att vissa av dom bara gør mig irriterad - och det kænns som lite waste of time.

Nej, Jag ær gærna en liten tant. Att læsa Amelia, dricka flera koppar svart kaffe och på tåget finurla på vart årets semesterresa ska gå fast det bara ær Januari - det ær ganska trivsamma aktiviteter det.

"det finns ingen värdighet i att vara överlägsen någon annan. sann värdighet ligger i att vara överlägsen sitt tidigare jag"


quote,
cozie.se

Det blev ingen øvning i att vara sjælv en helg i Drammen. Det blev en ovæntad och inte særskilt ønskad hemresa (æven om jag alltid vill træffa familjen). Men ibland ær det ingen diskussion, då vill man bara vara hos sina næra. Denna helgen var en sådan. Så nu sitter jag hær i mammas vardagsrum. Lillebror och jag ligger i varsin soffa och tittar på nyhetsmorgon, precis hemkommen från en java-frukost med pappa. Tåget hemmåt går vid ett.

Ikvæll kommer Sebastien hem igen. Det ær bra. Han har gjort en fantastisk cup och idag spelar DHK final mot svenska Drott. Det ær lite kul att se hur de stæller sig mot de svenska elitserie-lagen. I førrgår slog dom i alla fall Aranæs.

Ingen kvalitativ bloggning ikväll. Jag är hemkommen från kick-off, vi ska bara umgås och Sebastien ska packa. Imorgon åker han för att spendera helgen i Elverum. Själv ska jag kompetensutvecklas här hemma i lägenheten, kursen heter "att lära sig vara själv". Helt ensam är jag inte dock, Tina - flickvän till Göran kommer hit på lördag kväll för lite fika och mys. Ska även hinna med träning och städning.

Norge-Island är i fokus. Det är glädje att se Björnsen levera igen på kanten. Vi skriker lite extra då. Trodde aldrig Norge skulle få oss hoppa högt, men visst är det så. Norge är hemma och den ödmjuka mannen är värd att få göra massa mål. Mailat med Elise om middag hemma hos familjen Björnsen när han är hemma igen. Det vore fantastiskt mysigt.

Det var tydligen uppskattat med ett inlägg om produkter. Så här kommer några till favoriter.

Emma - Tröttheten

Säger godnatt med en ny favorit. Den får mig att längta till Juli och till semester.

Vet inte riktigt vad jag gett mig in på, men jag och Anne-Line tog initiativet för en tränings-tävling på jobbet. Denna startade idag och sträcker sig till sista Maj. Jag, Inger-Lill, Anne-Line och Inger-Elisabeth tävlar mot varandra och jag har hittat på ett mycket finurligt men hardcore regelsystem. Grundtanken är att man måste träna tre gånger i veckan (all form av träning är okej) för att få "en stjärna". Efter tredje passet kan du sedan plocka "småstjärnor" (3 småstjärnor=en stor).

Passade på att fynda lite när vi var hemma i helgen. Produkter, både hud- och hårvård är galet dyrt här i Norge - därför var "3 för 100" ett fint erbjudande när jag spontanbesökte Marieberg i söndags. Hårprodukter är verkligen något jag vanligtvis inte lägger pengar på, men som jag borde prioritera då min stora kalufs alltför ofta tenderar att efterlikna Ronja Rövardotters vilda frisyr (är charmigt tillsammans med hennes skogs-outfit, men till kostym ser det rätt dumt ut).

Så i badrummet finns nu Hook up vax/Mousse från Bed Head, Curly från Sexy Hair och Superstar-Balsam för "Massive hair" från Bedhead.

Nu: Handbolls-EM

Nej, som sagt-

Känner mig som världens sämsta människa. Spinning var planen, men jag kommer inte iväg. Inte idag heller. Jag måste ta tag i det här. På tisdag börjar jag och jag ska hålla ut. Jag hatar att göra mig själv besviken men jag kunde aldrig tro att det skulle vara så svårt att jobba heltid (+ pendling) och få till träningen. Jag vill hinna allt. Vill prova nya träningssätt, vill känna den där fantastiska känslan när du är klar. När du gett allt och får unna dig själv vila.

Dagens bästa: Trolig semester i Maj, Egypten v.21.

Åh, jag ser fram emot helgen. Det verkar som om det blir Indigo med Oskar, Malin och Ola. Kanske några fler? Har inte ätit på Indigo sedan precis innan flytten. Det finns verkligen ingen bättre tapas! Deras Mohitos är fina också. Det är få ställen som lyckas få ett ställe så mysigt, gemytligt och personligt som bröderna på Indigo har lyckats med.

Med ny kalender följer massa tankar om det kommande året. Jag får börja med våren tror jag. Inte låta tankarna rusa, planera för mycket, binda upp mig och riskera att bli besviken. Tro mig, jag övar. Men några små moments måste jag få skriva in. En resa till Selma för bara oss, ett besök av Jens och hans Jasmine, en långweekend med pappa i Drammen och förstås ett besök hos Arielle och Tim i Holland. Jag blir knäpp utan dessa stunder, även om jag gång på gång inser hur fantastiska de "tomma" helgerna är. De helger där vi faktiskt har tid att vara spontana. Tid att känna efter.

Sitter uppkrupen i en fåtölj hos Drusilla och William. Vi har haft några fantastiska dagar här. Det blir svårt att sammanfatta allt och jag vet inte hur jag egentligen kan lyckas ge rättvisa åt den här lilla semestern enbart i text. Det har varit fantastiskt att få se och upptäcka Belgien, att träffa de människor som betyder så mycket för Sebastien och att dessutom få kvalitetstid med honom. På köpet har jag dessutom fått en myskväll hos Maria, en heldag med Christian och en efterlängtad lunch med Erika. Bättre start på året kunde jag inte få.

Den hær fina tjejen ska jag få træffa imorgon. Inte bara træffa, nej dessutom bo hos! Det var længe sedan vi hade en sova-øver-dejt hon och jag. Det var i December 2010, nær hon bodde i Ørebro. Hon har førklarat sin plan før mig. Jag anlænder vid åtta och då blir det mackor, tee och massa ta-igen-all-førlorad-tid. Det var en bra plan det!

Førøvrigt ær min pappa så søt. Han ville betala en ny flygbiljett till Belgien åt mig før att han tyckte jag faktiskt skulle få åka redan på Lørdag (istællet før søndag) så att jag får se Sebs match och æven lite mer tid att upptæcka Bryssel och Liege. Det ær så otroligt uppskattat pappa! Tack.

Oj, vilka førvæntningar jag har på detta program! Fantastiskt spænnande kombination av jurymedlemmar och ett koncept som kænns mycket roligare och mer givande æn Idol (æven om det helt klart fångade mig, det också). Jag ska sitta klistrad hær ikvæll, och jag hoppas så att de inte gør mig besviken! Jag blev så glad att det børjade så tidigt efter Idol-finalen så jag slapp vænta ænda tills i høst.

Kan de få fram talanger och begåvningar som Amanda Fondell (tips: hennes version av "My man") så lovar jag att vara dem trogen. Vad jag dæremot inte orkar med ær mainstream-søkande i stil med september-look-a-liken från Idol 2011eller før den sakens skull Måns, Danny, Kevin, Ola och allt vad de heter. Nej, lite ækta talang - lite jævlar anamma och framfør allt massa personlighet.

Dagens roligaste kuriosa:


Jag åker flytoget till jobbet varje dag (tænker : arlanda express) och detta tågkompani ær kænda i Norge før sin fantastiska service och fantastiskt bekvæma resor (jag kan bara hålla med). På tåget finns sjælv en tågkonduktør och denna står utanfør tåget och hælsar alla Vælkomna innan man kliver på.

Flera dagar i rad har det varit en svensk tjej som ær konduktør. Vældigt trevlig och serviceminded och jag tyckte tidigt att det var så gulligt hur hon i slutet av varje resa, framme i Drammen sa "Så får jag ønska er en fin vistelse hær i Drammen, och till er som bor hær vill jag bara sæga - Hjærtligt vælkomna hem". Det var væl gulligt?


Men idag upptæckte jag något ænnu roligare med henne. Hon byter dialekt och røstlæge varje dag (Ja, jag lovar, det ær samma tjej). Speciellt tydligt ær det nær hon sæger sina fraser på engelska! Igår pratade hon exempelvis bred Amerikanska med tjejig och gæll røst, medan idag så hade hon mycket mørkare røst med brittisk accent. Hur kul ær inte det? Det har hænt flera gånger nu! Undrar om hon førsøker roa sig sjælv med något? Vem vet, kanske trænar infør en accent-tævling? (Jag byter dialekt omedvetet ofta, jag vet! Men detta ær verkligen øver min græns?)

Så, lite senare æn tænkt men hær kommer fortsættningen av 2011 års summering.


Juli.
Vi børjade komma på plats i Drammen och jag jobbade som assistent dygnet runt - åtminstone kændes det så med dag, natt och helgjobb. Førutom jobb så hann vi dock æven med ett Elin-besøk och två fantastiska hemresor. Først en weekend med sommarfest på apelvægen, badutflykter och poolhæng i Glanshammar. Den andra gången vi åkte hem var den 22a Juli, en fredag som værlden aldrig kommer glømma. Redan nær vi læmna Oslo hade vi hørt om bomben i regeringskvarteret (jag trodde smællen var åska),  men ju nærmre vi kom desto mer insåg vi vilken tragedi som skett i Norge. Under Juli hann æven Sebastien med en roadtrip och då passade jag på att åka till Strømstad och min Elin før att uppleva væstkusten, vin och massa sol.

 
 


Augusti.

Jag fick en liten semester och tog mig hemåt igen før hæng i Sandbergs sommarstuga, och æven gå på slæktmiddag. Jag hann med en retorik-reunion och en Sofie-utgång på Strømpis. Justja! Vinkvæll hos ElinE också! Augusti var en bra månad. Det var månaden då vi førælskade oss i One tree hill och spenderade alla sommarkvællar på balkongen.

 


September:
Den førsta startade min nya tjænst som Consultant Manager, 100% och detta skulle såklart firas. Vi tog oss hela fyra mil till Oslo før att njuta av kvalitetstid, hotelløvernattning och god Tapas. DHK spelade serie-premiær hemma i Drammenshallen och vann mot favorittippade Elverum. Vi øvverskade både mamma och vænner med en suprise-hemresa dær vi både han med LIF-matcher och hæng i Gråboda och Norra Bro. Mamma + la familia besøkte Drammen och Jag lyxade æven till det med en kontors-middag inne i Oslo och en drink-kvæll med frøken Følling.




Oktober:
Vi hann med tre stora besøk denna månad. Pappa/Lotta/Gustav var hær på handboll och sightseeing, Sebastiens familj var hær en hel weekend och Malin & Maria var hær på en långhelg med handboll, idolmys, shopping och drinkar. Lillebror fyllde 15 och Elin fyllde 24, detta firades sjælvklart hemma i Ørebro. I slutet av månaden åkte jag till ROM med jobbet och spenderade fyra dagar med shopping, lyxig mat, vældigt mycket vin och konstiga hotellupplevelser.
 


November:

Invigde månaden med fyra dagars kvalitèmys med mamma i Drammen, gick på stor maskeradbal ute på Bygdøy och dansade sønder mina pumpsen med kollegor. DHK firade seger efter seger och Sebastien blev matchens lirare tre gånger under en månad. Jag bjød med Elin som planerat till Selma spa och njøt av min bæsta, kroppsbehandlingar och massa god mat. Som om inte det vore nog hann vi æven med en Ørebro-tur vilket innebar vin-spel-kvæll hos E&E, och mys hos Frøken Lexon.






December:
Jag åkte hem før att sjunga på dop och umgås med familjen och dansa lite på Ritz. Den nioende bjød jobbet på julbord inne i Oslo. Hela månaden kændes egentligen som en enda lång startstræcka och væntan føre vi fick åka hem och nær vi tillslut kom hem gick allt alldeles alldeles før fort. Julen firades i både Ørebro och Stockholm,och nær vi sedan återvænde till vårt ælskade Norge væntade cupfinal i Spektrum och ett hejdundrans firande med fina fina vænner i dagarna två.

 

 

Jag har inte værldens charmigaste skrivbord på jobbet, inte lagt ner så vældigt mycket tid till att gøra det hemtrevligt - men foton på mina två mæn och mitt mantra gør sig vældigt bra dær. Flera konsulenter har frågat om det ær min son på den høgra bilden. Herrejøsses sæger jag! Min son? Det ær lillebror nær han var tre. Jag har frågat konsulenterna hur gamla dom trott att jag var och jag har fått svar på allt från tjugofem till trettiotvå. Nær jag sæger att jag ær 23 tror dom mig inte. Det ær ingen komplimang va? Oftast førsøker dom slæta øver det och sæga att missuppfattningen grundar sig i mitt yrke, dresscode eller att jag verkar ældre. HA! Jag vet inte det jag...


Mitt mantra kan sækert te sig lite larvigt før vissa, eller uppfattas som halv ironiskt. Jag har inte bestæmt mig før om något av det stæmmer - men jag vet att før mig har ordet/begreppet/egenskapen flera olika innebørder och gør mig glad. Bakgrunden håller jag før mig sjælv. Dagar som idag hjælper fotona och det fåniga mantrat mig. Jag skall pimpa lite mer nær jag får tid, men hittils har jag klarat mig bra med dessa.

Dagen har varit bættre æn førvæntat. Jag har varit effektiv och timmarna har flugit ivæg. Jag har pysslat med mål infør detta året, letat kandidater och levt positiv kund-feedback. Det finns defintivt massor att lægga tankarna på om man inte vill tænka på en tom lægenhet hær hemma. Nu har jag landat hemma i soffan. Jag ska unna mig (och passa på nær Seb ær borta) laxfilèer med romsås. Det ær mums det och blir ænnu bættre nær jag lagar till "Halv åtta hos mig". Kanske æven hinna med ansiktbehandling, långdusch och Zlatan-boken.

Jag hatar dom här kvällarna, när jag bara vill att natten aldrig ska ta slut. Aldrig låta det bli morgonen han åker. Jag vet inte varför jag är så dålig på det. Att vara ensam. Jag skulle väl kalla mig självständig i övrigt, klarar mig själv och ser till att hamna där jag vill. Men att sakna det är den värsta känslan i världen, och jag är totalt obegåvad på att hantera den. Vill bara hoppa till Söndag på en gång. Inget annat gör mig glad. Jag avskyr när han åker härifrån. Avskyr att komma hem till tom lägenhet och jag avskyr att jag blir såhär, bara för 5 små dagar.

Ledig dag idag tillsammans med Sebastien som åker till Montenegro inatt för att möta landslaget där. Kommande vecka blir verkligen helt knäpp. På torsdag flyger jag till Stockholm, uträttar några ärenden och sover hos Maria. På fredag åker jag till Örebro och stannar där i två nätter innan jag flyger till Belgien. Där ska jag få träffa Sebbans vänner och se staden där han bott. Det gör mig glad - glad och nervös, för en flygrädd fjant som mig så är detta verkligen ett stort steg. Med två egna flygresor på en vecka.

Denna blogg har upplevt den 1a Januari fem gånger och jag har snart bloggat i hela sex år, det är lite galet! I år ska jag försöka att inte skriva en överdrivet lång uppsats om det gångna året. Här nedan har ni summeringen av det första halvåret av 2011. Resterande månader kommer imorgon.

I år struntar vi i löftena och skriver önskemål, förhoppningar och lyfter saker att se fram emot istället.

Gott nytt år älskade vänner. Här i Drammen har nyårsfirandet och festligheterna hållt på i flera dagar nu och jag lovar er en bildbomb innan 1a Januari lider mot sitt slut. Från såväl spårad cupfinalfest till 2012 års första efterfest på Kirkegata. Det finns fantastiska bilder och många minnen att föreviga. Nu väntar ytterligare några timmar med vårt fina sällskap, lite dagen-efter-mat på stan och tillsist kvalitetstid med Sebastien.