Att vara lite nöjd fast man saknar.
Jag är ganska nöjd ikväll. Jag har kanske inte sagt det men jag har börjat plugga igen. Jag läser sista kursen på min Retorik-examen på distans, 100% och ska innan Januari lämna in min C-uppsats. Tanken är att avsluta båda mina examen på distans (saknar en kurs i socialpsykologi också) men jag måste börja någonstans, och att jobba 100% fortfarande finna motivation är inte det lättaste.
Men ikväll gick det. Jag fick slåss lite om datorn här hemma men sedan flöt det på. Det är ju dock inte samma sak, samma känsla och samma upplevelse som att plugga "som vanligt". Jag saknar Örebro Universitet. Saknar mina klasskamrater, att sitta i forum-cafèet och dricka dagens tredje kaffe, att ångest-tenta-plugga i biblioteket och styra över mina dagar nästan helt fritt. Jag saknar verkligen det, men jag vet (och Elin poängterar det ofta: jag romantiserar denna bilden något extremt). Att jobba heltid, med något man älskar och kunna försörja sig utan CSC har sina kickar det också, förstås.
Kommentarer
Trackback