Popsickness.blogg.se

Jag har inte bloggat på mer än 7 månader. Tidigare har jag bara haft några dagars uppehåll, om ens det. Jag upplevde efter 6 år av konstant skrivande, delande och publicerande att det fick räcka. Det var tillräckligt även om det har gett mig väldigt mycket. Men idag måste jag göra ett undantag. Och det kan verka patetiskt, blödigt eller ja - vad ni så önskar, men idag känner jag att jag behöver skriva.

 

Idag är det en vecka kvar i Norge, och det är en extremt konstig känsla jag sitter här med. En blandad förtjusning att vara gift om 15 dagar, att snart bo i mina drömmars sagolika hemstad (att få äta riktig, men billig mat igen!) - men samtidigt att lämna ett land jag blivit så kär i. En stad jag blivit jag tycker är så fin. För någon är det bara 35 mil, en flytt över en landsgräns men för mig är det att lämna så många människor jag är så glad i - och lämna två fantastiska år bakom mig. Ett avstamp & ett steg vidare. Det är ett nödvändigt ont. Man måste lämna ibland, men idag känns det orealistiskt tungt. Som tur är får jag göra det med min blivande man. Vi får flytta tillsammans, ingen av oss blir kvar, vi har ju varandra. Och det är ju vad som faktiskt spelar roll på riktigt.

 

 

Tina, som tog mig under sina vingar med en gång. Från första matchen i Nadderudshallen Augusti 2011. Som jag delat kosekvällar med, tusentals handbollsmatcher och träningspass. Som jag fått äran att lära känna så mycket bättre det sista halvåret. Allt som är tungt för också något gott med sig. Vår vänskap är en sådan ting.

 

Jeanette som det klickade med efter en enda middag. Som jag har skrattat med dig! Du blev en nära vän på bara några korta dagar. Spelkvällar, övernattningar, kaffedejter, körrep och middagar. Jag är så glad att ha fått dela den här tiden med dig.

 

Helene, som snabbt blev som en syster. En lillasyster och vän. Som får mig att skratta med sina knasiga påhitt. Som gör mig glad och som delat många fina kvällar, handbollsmatcher och helger med mig.

 

Mitt lilla kontor. Världens bästa kontor (flying pigs ..) som gjort den största av resorna. Anne-Line, Guro, Iselin - mina vapendragare. Dom som har fått stå ut med mina psykbryt, som delat lycka över resultat,frustration i tunga perioder, som hjälpts åt när det har varit för mycket, som druckit alldeles för mycket vin - alldeles för många gånger. Fantastiska middagar, teammiddagar, frierier - ja, vad har vi inte delat? Att ni kommer på vårt bröllop gör mig så otroligt glad.

 

Mina fantastiska kollegor, och alla på Academic Work Norge. Jag hade verkligen inte kunnat finna mig ett bättre jobb, en bättre arbetsplats med härligare människor eller bättre kultur. Jag har verkligen haft så kul de här två åren och det är till extremt stor del på grund av er. Tack för fantastiska målresor, kick:offer, fantastiska resultat vi uppnått och spännande uppdrag vi delat. Ni gör ett enormt bra jobb och min tid i Norge hade inte varit detsamma utan er.

 

Jag har så mycket fina minnen. Första veckorna i ett tokhett Juli-Drammen, frukostar på balkongen, badturer på fjellet. Upptäcksturer i vårt nya land. Alla vänner som besökte oss hösten 2011. Julfesterna. Cupfinalen 2011 i spektrum. Nyårsafton 2011/2012. Parmiddag med Jeanette & Henrik. Sthlmsturen med kontoret, vinst-resan till Köpenhamn, Paris- och Rom på målresa med AW Norge. 17e Maj i år. Sebastiens frieri. Midsommar med mamma & Micke. Alla sommarkvällar på Glass, alla klubbkvällar på Z. Alla matcher i Drammenshallen.

 

Tack för två fantastiska år Norge, Drammen och fina vänner.