Sötsaker.
Sukta sukta sukta.
Jag börjar få riktiga cravings på vårkläder nu.
Det är lite onödigt eftersom det kommer snöa ett bra tag till.
(otroligt smart av H&M att få mig att börja handla vårkläder redan eftersom jag säkerligen kommer handla det dubbla sedan när våren är här på riktigt. MORR!)
Sjukis.
Hemma efter två fantastiska dagar i Stockholm och även om febern gör sig mer påmind än någonsin så är jag full av inspiration och känner mig väldigt väldigt glad. Gårdagen bjöd på konferens, hotellhäng med Lexon, en fantastisk middag med den bästa underhållning och till det såklart även en fantastisk efterfest på Annexet. Ett stort tack till mitt briljanta sällskap och till pappa som bjöd med oss.
Nu har jag krypit ned i sängen. Operation friskna till är inledd och jag tänker inte bocka av många punkter på "att-göra-listan" ikväll. Förutom att titta på några avsnitt Californication och läsa en tidning eller två, förstås.
Är det gala så är det?
Ny riktning.
En av de främsta sakerna jag bär med mig hem från Stockholms-vistelsen är känslan av att veta exakt vad jag ska syssla med i framtiden. Jag har vetat länge men det är så skönt att bli påmind, och att återigen få ha den där aha-upplevelsen som får mig att sväva på moln i flera veckor framöver. Vi avslutade dagen idag med en föreläsning av en fantastisk man vid namn Kjelle Enhagen. Han talade om mental träning och om vikten av att förstå hur våra tankar påverkar oss. Detta är, som kanske några av er redan vet, exakt vad jag vill jobba med. Jag skulle kunna döda för att få jobba med mental träning, förändringsarbete i organisationer och coacha människor så att de kan ta makten över sina tankar och på så sätt bygga sin egen lycka (istället för att låta något så simpelt som tankar påverka deras liv).
Jag lovade mig själv en sak idag.
Jag måste börja utmana mig själv mer.
Jag bestämde därför för att jag här på bloggen ska börja publicera "dagens tips", något kortfattat och lättförståeligt som ska syfta till att övertyga om hur viktigt det är att ständigt arbeta med mental träning och att använda det som verktyg för att nå en önskvärd situation. Jag kommer säkert även snudda eller beröra vid självkänsla eftersom jag tycker de två ämnen hör ihop. Jag upptäckte i bilen på väg hem hur jag tvekade kring detta. Jag tänkte något i stil med att "det är väl ingen som vill läsa om mina idéer och tips". Men det är ju precis vad det handlar om! Att våga, att bestämma sig för att inte låta de negativa tankarna dra din inspiration i botten och att framför allt genomföra det som gör dig lycklig, vad andra än säger. Jag kanske hade rätt, kanske är det ointressant för er - men mig kommer det säkerligen att utveckla och stimulera - vilket är en jättebra anledning bara det.
Så ja, från och med ikväll kanske den här bloggen går från att vara en "om allt&ingenting-blogg" till en "mental-tränings-blogg". Det blir en utmaning.
72 reasons.
Helt utan tvekan.
Det finaste någon gjort mot mig.
Jag är helt säker.
Grenade.
I would catch a grenade for you.
Throw my hand on a blade for you.
You know I´ll do anything for you.
Throw my hand on a blade for you.
You know I´ll do anything for you.
Fyllekajan och karriärskvinnan.
Medan andra roar sig på festligheter i Borlänge ("Hela huset gungar" tror jag bestämt att kalaset kallas) med sönderdruckna dalmasar,fylle-curling och ölhävartävlingar redan vid lunch så sitter jag så proper i kavaj på hotellet och kör mitt sista pass för denna helgen. Direkt efter jobbet blir det att fara ut mot Odensbacken där spelning väntar med bandet på en 50-årsfest. Det kommer bli en riktigt bra spelning, sådant känner jag på mig. Imorgon 09.00 lämnar jag och Lexon staden för vår kära huvudstad och ett dygns galej. Äventyr, så att säga.
"Dance with somebody" tidigare med Mando Diao, numera med Danny and the piglets.
"Dance with somebody" tidigare med Mando Diao, numera med Danny and the piglets.
Äventyr 2.0
Veckan innan midsommar är preliminärbokad för utlandsresa. Jag och min goda vän Sabina har som tradition att åka utomlands tillsammans vartannat år och såklart ska vi inte bryta den fina vanan. Vart det blir i år är oklart men att vi blir en passagerare mer är däremot helt bestämt. Sofie ska också med i år, vilket ska bli jätteroligt. Vi har inte varit ute och rest ihop jag och min pärla. Ärligt talat tror jag aldrig vi rest längre än till Västerås ihop. Jag är lite sugen på Sicilien eller möjligtvis Sardinien.
Hideblad/Iggström 2007 - den första resan.
Hideblad/Iggström 2007 - den första resan.
Där jag ska vara.
På hotellet. Där jag alltid är den sista helgen i Januari. Precis som det ska vara, jag & Bergsmännen. Jag gissar att jag har fyra timmar kvar på passet - sedan får jag krypa ned i sängen. Det positiva ikväll är helt klart arbetskollegorna. Jag har både Sofie och Jennifer här ikväll så det blir aldrig riktigt långtråkigt. Att jag bloggar under kvällen är inget ovanligt. Jag gick precis igenom inläggen från förra året och de två åren innan det. Det sägs så ofta - men det är verkligen sjukt hur livet kan ta så oanade vändningar. För ett år sedan fanns inte denna livssituation, inte ens i min vildaste fantasi. Men jag tror, hoppas och önskar att det som sker är det som bör vara (precis som Sofies mormor/farmor alltid sa).
Jag önskar så att jag nästa år när jag sitter här (för jag lovar, jag kommer sitta här) är glad. Tittar tillbaks på detta blogginlägg och skrattar åt att livet är precis så som jag önskar ikväll att det ska vara sista helgen i Januari 2012.
Jag önskar så att jag nästa år när jag sitter här (för jag lovar, jag kommer sitta här) är glad. Tittar tillbaks på detta blogginlägg och skrattar åt att livet är precis så som jag önskar ikväll att det ska vara sista helgen i Januari 2012.
Kvalitetstid.
För tillfället är jag barnvakt åt min lilla Prins. Hämtade honom på dagis efter jobbet och ska hänga här tills hans mamma kommer hem. Efter det blir det en snabbis hem för att byta om och sedan möta upp Elin på Lilla Örebro för en plocktallrik och ett glas vin. Jag tycker vi två har alldeles för lite kvalitetstid nu för tiden. Det är inte okej. Tur nog så har vi en lång lista på saker vi ska göra den här våren. Ett besök på Relaxen, Bodaborg, en riktig Emma&Elin-utgång och mycket mycket mer.
Maj 2009 - Jonathans fotosession.
Maj 2009 - Jonathans fotosession.
Såklart.
Den här söta damen hade förfest hemma hos sig igår. Om allt hade gått efter planen hade även jag suttit där och smuttat vin, lekt roliga lekar och taggat för att se Petter. Tror ni det blev som planerat? Icke, fröken Iggström fick vara alkoholfri och åka hem vid 21.30 när damerna skulle ut och slira för imorse väntade nämligen jobb (något jag absolut inte kan tacka nej till). Jag tror att dom fick en jättebra kväll men är helt klart avundsjuk. Helt klart är dock att det inte alls är särskilt roligt att vara den enda som dricker vatten på förfesten - det är rätt deprimerande.
Fundering 2.
Dagens fundering:
Varför skickar jag inte mer spontan-sms än vad jag gör? Jag fick ett jättefint igår kväll av en kär vän som befinner sig i Leksand och en annan god vän från imorse. Tänk vad några små ord kan värma!
Bara "Hej! Jag tänkte på dig. Har du en bra Torsdag?" kan göra den gråaste morgonen väldigt ljus. Jag ska försöka bättra mig, det är helt klart något jag önskar att jag vore bättre på. Jag tänker ju dagligen på mina vänner, så varför inte berätta det för dom?
Hur go är inte den här bilden och reklamen?
Varför skickar jag inte mer spontan-sms än vad jag gör? Jag fick ett jättefint igår kväll av en kär vän som befinner sig i Leksand och en annan god vän från imorse. Tänk vad några små ord kan värma!
Bara "Hej! Jag tänkte på dig. Har du en bra Torsdag?" kan göra den gråaste morgonen väldigt ljus. Jag ska försöka bättra mig, det är helt klart något jag önskar att jag vore bättre på. Jag tänker ju dagligen på mina vänner, så varför inte berätta det för dom?
Hur go är inte den här bilden och reklamen?
For my eyes only.
Om jag hade det en aning stabilare ekonomiskt än vad jag har, då skulle jag investera i nya träningskläder. Det ligger verkligen högt på priolistan. På tal om träning frågade någon (vore roligt om ni skriver namn när ni kommenterar) vad jag tränar för träningsformer. Jag tränar på gym, går på spinningpass och skivstångspass. Om jag hade hur mycket tid som helst skulle jag även gå på Zumba (gick förra terminen och vart helt såld!) och Yoga. Dom bästa träningsperioderna får jag till 4-5 pass men minimum är åtminstone två pass i veckan.
Så, på önskelistan. En pilatesboll att ha hemma (jo, jag tror faktiskt jag har tillräckligt med karaktär för att få användning för den), ett nytt träningslinne (Soc/Stadium), en Yoga-matta och ett par nya träningsskor. 
Tjugofemte Januari Tvåtusenelva.
Jag är glad.
Glad men helt slut.
Glad för att
- jag har jobbat idag och ska få jobba hela veckan
(vilket gör att jag kan fortsätta existera/konsumera även efter nästa lön)
- jag i och med tidigare punkt kan lägga undan till kommande utlandsresor.
- jag ska få se Petter imorgon och ha världens trevligaste kväll på Ritz.
- jag ska få spendera tre välförtjänta timmar hos min älskade Sandra (frisör) på fredag. Det är vardagslyx!
- jag ska få spendera tre välförtjänta timmar hos min älskade Sandra (frisör) på fredag. Det är vardagslyx!
- jag ska på äventyr ut på landet nästa helg.
Trött för att
- jag låter människor med noll känsla för tajming/sunt förnuft/vanligt vett påverka min myskväll.
- jag uppenbarligen inte är van vid att jobba hela arbetsdagar. Vadå slackig student?
- jag känner väldigt mycket just nu. Det är minst sagt energikrävande.
- jag känner väldigt mycket just nu. Det är minst sagt energikrävande.
...
Dagens konstatering:
Sjukt att man människor kan tycka så illa om en person som hon/han varken känner/har kännt/eller framför allt inte yttrat ett ord till sedan fem år tillbaka. Var får människor sin energi ifrån? Är det bara skönt att ha en symbol att ta ut sin ilska mot eller tror människor på allvar att folk är samma person när dom är 23 som när dom var 16?
Lite skrattretande är det allt.
Långsint och skrattretande.
Sjukt att man människor kan tycka så illa om en person som hon/han varken känner/har kännt/eller framför allt inte yttrat ett ord till sedan fem år tillbaka. Var får människor sin energi ifrån? Är det bara skönt att ha en symbol att ta ut sin ilska mot eller tror människor på allvar att folk är samma person när dom är 23 som när dom var 16?
Lite skrattretande är det allt.
Långsint och skrattretande.
tråktanten.
Onsdag.
Ritz.
Petter.
Första utgången på jag-vet-inte-hur-länge-som-helst. Elin, Sofie + lite vänner hos Lexon (Luxxon?) . Jag vet att det blir en alldeles förträfflig kväll. Kanske kan fröken Iggström inviga nya jeans och sina nya boots?
Sofie yrar runt och gör sig i ordning nu - det lilla yrvädret ska kanske ut efter vår biodejt. Men hon är ju bara barnet, klart hon ska roa sig flickebarnet! En skaplig överdrift, jag vet. Men jag känner mig lite gammal. 22års-ångest deluxe. Tiderna ser inte riktigt ut som vår Eniro-sommar. Då var det krogen/vinkvällar/dans nätterna långe, var och varannan kväll. (Shape up?) Men jag antar att mitt icke-party-mood kommer med den dystra årstiden. 
(Augusti 2008 - back in the days?)
ett datum att minnas.
19/1-2011
Inte för att jag brukar glömma datum
(snarare en omöjlighet att glömma dom)
men detta ska skrivas in i historien.
Love and other drugs.
Har varit och sett damerna vinna en otroligt viktig match i idrottshuset. Längtar tills herrarnas uppehåll är över. Nu ligger jag utslagen i Sofies soffa. Ikväll blir det bio. Jag tror bestämt att nedanstående film ska vara väldigt väldigt bra. Om inte annat finns det bra med ögongodis som gör varenda krona värd. Det tackar vi för. 
Nu så.
Väldigt mycket fredag.
Godis, Sofie, ansiktsmask, ost+kex och alldeles för stora mjukisbyxor.
(vi njuter av varenda sekund nu. 10.00 imorgon bitti infinner vi oss på Friskis Öster. )
Godis, Sofie, ansiktsmask, ost+kex och alldeles för stora mjukisbyxor.
(vi njuter av varenda sekund nu. 10.00 imorgon bitti infinner vi oss på Friskis Öster. )
08.
(Få textrader kan få mig att känna så mycket hopp och framtidstro som dessa. )
"Sträcker upp mina händer
Tror att det här kan vara början på nåt stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion
Genom eld.
Bara för ikväll.
Håll den tänd,
vi kan gå i eld."
"Sträcker upp mina händer
Tror att det här kan vara början på nåt stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion
Genom eld.
Bara för ikväll.
Håll den tänd,
vi kan gå i eld."
"vi kan gå genom eld"
Martina var över på en fika hos mig i eftermiddags. Jag fick även låna de första två säsongerna av "Californication" - som enligt mig platsar på topplistan över de bästa serierna någonsin. Några avsnitt från den och så matchen Sverige-Poland står på mitt schema för kvällen. Förövrigt fick jag ett fint besked från Csn idag. Självklart har fröken inte råd med något revolutionerande men ett par nya jeans (som ska passa efter vadet som jag tänkt att vinna), ett par nya converse och en gammal trästege som jag kan måla vit står högst upp på "att-köpa-listan".
Jeansen nedan är från Filippa K vårkollektionen. Gillar dom ljusrosa conversen men jag inte hitta dom någonstans (tips?). Tror att en stege skulle göra sig perfekt hemma hos mig. En allt-i-allo-stege att variera med favoritplagg, smycken, blommor eller ljus. Om någon sill sälja en så hojta.
Jeansen nedan är från Filippa K vårkollektionen. Gillar dom ljusrosa conversen men jag inte hitta dom någonstans (tips?). Tror att en stege skulle göra sig perfekt hemma hos mig. En allt-i-allo-stege att variera med favoritplagg, smycken, blommor eller ljus. Om någon sill sälja en så hojta.
Ta mig dit.
Egypten.
Jag har nästan packat väskan redan.
70 dagar kvar. (Eller i värsta fall 100)
Utbytbara känslor?
Det här med låtar, musik och sångtexter är alltid väldigt speciellt och ligger mig väldigt varmt om hjärtat (svårt att undgå). Jag har alltid fascinerats av hur en textrad, en strof eller en vers kan ta en tillbaks i tiden och få en att uppleva en stund, situation eller känsla näst intill osunt påtagligt. Vare sig man vill det eller inte kan minnen från svunna tider tränga på och inte förrän låten är slut kommer man tillbaks till nuet. Vissa låtar är starkare än andra, såklart. Vissa kan verkligen vara signifikanta för en epok i ens liv medan vissa andra bara påminner om några specifika sekunder. Sekunder på ett dansgolv, i en famn, i en annan stad eller i en känsla.
Jag minns att jag en gång på gymnasiet sa att "Åh, om vi gör slut någon gång så kommer jag säkert gråta till Lars Winnerbäck varenda natt". Och visst vart det så, Winnerbäck var det som vart signifikant för dåtidens "vi". Det närmsta året hade jag jätteproblem med att lyssna på hans musik men som alltid så suddar tiden ut det speciella med låtarna. Idag kan jag självklart minnas, tänka tillbaks och le åt den tiden i mitt liv men nu är det andra låtar som får mig knäckt och som gör mig nostalgisk. Detta hände mig idag i bilen. Radion spelade en låt som tidigare hade fått mig att böla som ett litet barn men som idag bara gjorde mig likgiltig. Idag har andra låtar hoppat upp på första-platsen över låtar "som tar mig tillbaks". Jag tycker det är fascinerande. Om ett halvår eller så kommer säkert dessa låtar inte göra lika ont längre.
Jag minns att jag en gång på gymnasiet sa att "Åh, om vi gör slut någon gång så kommer jag säkert gråta till Lars Winnerbäck varenda natt". Och visst vart det så, Winnerbäck var det som vart signifikant för dåtidens "vi". Det närmsta året hade jag jätteproblem med att lyssna på hans musik men som alltid så suddar tiden ut det speciella med låtarna. Idag kan jag självklart minnas, tänka tillbaks och le åt den tiden i mitt liv men nu är det andra låtar som får mig knäckt och som gör mig nostalgisk. Detta hände mig idag i bilen. Radion spelade en låt som tidigare hade fått mig att böla som ett litet barn men som idag bara gjorde mig likgiltig. Idag har andra låtar hoppat upp på första-platsen över låtar "som tar mig tillbaks". Jag tycker det är fascinerande. Om ett halvår eller så kommer säkert dessa låtar inte göra lika ont längre.
Det krävs inga högskolepoäng i hjärnkirurgi eller att man är ett mattesnille för att förstå denna enkla logik (att känslor förändras med tiden) men det blev bara så påtagligt att jag ville dokumentera det. Kanske ett sätt att i framtiden kunna påminna mig själv om att känslor aldrig är statiska utan alltid kommer att förändras och förnyas.
1.
Dagens lärdom:
Man kan inte alltid fatta beslut som gynnar och gör varenda människa nöjd. Det är omänskligt och om inte annat omöjligt.
Kryptiskt.
En låda.
Lådornas låda.
Inte vilken låda som helst.
The shiet. Typ.
Lådornas deluxe-låda.
"Och det kan ingen och inget som någonsin varit förändra på".
Drömrum.
Hittade den här bilden på Carolina Gynnings sovrum. Herrejösses så fint! Dom där gardinerna skulle göra sig perfekta i mitt "rum" (så fort jag lyckats få bort den gräsliga röda fondväggen som någon tydligen tyckte var passande, även fast det idag är 2011 och inte år 1999). 
Min onsdag.
Det här blir en bra dag.
Jag har börjat den med en mysfrukost hos Sofie, ska slänga i några maskiner tvätt för att sedan luncha med morbror på Lilla Örebro. Jag tror att jag ska försöka promenera lite också. Passa på när solen skiner. Ikväll blir det bio. Jag har svårt att se det komma men jag borde såklart även plugga. Vi får se hur det blir med den saken.
Förövrigt är dagens samtalsämne här hos Lexon hur vi ska kunna tjäna ihop lite mer pengar för att kunna göra lite roliga grejer i vår. Vi har pratat om blocket, tradera, skicka iväg gamla mobiler, stå på loppis osv. Inget lockar oss. Om någon har något revolutionerande tips så hör gärna av er (ett tips som inte innefattar någon typ av fysisk försäljning).
Lite för tidigt att börja längta?
Idag har asfalten nästan varit bar. Sådana här dagar ger mig vår-cravings, Jag blir ordentligt deprimerad av tanken på att våren är långt bort och att det troligtvis kommer komma snö flera gånger om igen. Jag vill ha ljumna vårkvällar, använda jeansjacka, dricka rosé på balkongen, grilla i parken och promenera i sandaler. Jag vill åka på weekends i storstäder, gå i klänning utan leggings och kunna gå utan utan att det känns som ett enda stort projekt att klä på sig. Jag längtar till uteserveringar, spontanutgångar och massa massa sol. Jag behöver energi.
En kväll som den nedan skulle jag betala dyrt för ikväll.
Ikväll.
Je ne peux même pas marcher sans ton air dans mes poumons.
♥
Nöjd.
Utslagen i soffan. Nöjd över ett bra gympass med Sofie ligger jag nu och tittar på handbollen. Idrottsgalan igår var över all förväntan och vi hade verkligen en toppendag, jag och pappa. Som alltid så bölade jag som ett litet barn till vartenda tacktal. En överförfriskad före detta höjdhoppare (med långt hår?) hann vi även med att notera - gå i trappor kunde han då inte. Något som gjorde mig väldigt väldigt glad var att jag hann med en fikadejt med Lisen inne i stan mellan alla workshops. Vi har inte setts sedan i somras så det var ett väldigt kärt återseende med mycket att uppdatera om.
Herr Darin brukar ju inte imponera på mig och är ingen personlig favorit men den här låten gjorde han riktigt bra igår.
Pappa och teknikens under.
Min pappa är för rolig alltså.
Jag försöker få honom att skaffa facebook.
Det går sådär.
Mitt i övertalningsförsöken så ringer hans andra hälft/partner in crime/bästa kompis, Micke. Så pappa frågar Micke vad han tycker om det hela och efter lite diskussion fram och tillbaks kommer dom fram till att så länge text-tv inte flyttar ut till facebook så klarar man sig bra. Text-tv är utan tvekan den bästa tekniska uppfinningen enligt min far. Detta revolutionerande fenomen!
Jag kanske skulle börja hänga på text-tv istället för fejjan?
Jag försöker få honom att skaffa facebook.
Det går sådär.
Mitt i övertalningsförsöken så ringer hans andra hälft/partner in crime/bästa kompis, Micke. Så pappa frågar Micke vad han tycker om det hela och efter lite diskussion fram och tillbaks kommer dom fram till att så länge text-tv inte flyttar ut till facebook så klarar man sig bra. Text-tv är utan tvekan den bästa tekniska uppfinningen enligt min far. Detta revolutionerande fenomen!
Jag kanske skulle börja hänga på text-tv istället för fejjan?
"Håll i mig och släpp aldrig taget. Tänk om jag faktiskt gick av. "
Mår som hon förtjänar idag. Men det är smällar man får ta när man har riktigt lyckade kvällar som gårdagens. Nu far jag mot Stockholm med far min. Hotell, kvalitetshäng och Idrottsgalan står på schemat för idag och imorgon.
♥
♥
Gemigsommarnu!
Änglavakt.
Igår kväll såg jag "Änglavakt" med Michael Nykvist och Izabella Scorupco. Jag har alltid gillat svenska filmer men dom senaste åren tycker jag inte riktigt att det producerats några riktigt bra. Den här däremot var otroligt tänkvärd. Den handlar om hur vi människor alltid väljer den enklaste utvägen och slutar hoppas för att undvika att bli sårade. Jag tror absolut att vi människor besitter en enorm mental tankekraft som påverkar vårt liv i den riktning vi väljer att se på saker och ting. Mental träning är verkligen något jag vill lära mig mer om. Hursom helst, se den!
(Att Scorupco kan vara den vackraste fyrtioett-åringen som någonsin skadats gör ju inte filmen sämre direkt. Tänk om man kunde få se ut så när man passerat fyrtiosträcket.)
Dom säger så mycket.
Idag tränar jag mig på att göra ingenting.
Icke-aktiviteter som räknas är titta på tv, ligga i soffan och läsa en bok.
Hittils går det sådär. Jag förstår inte alls charmen med detta.
(Någon som vill fika? Aif-cupen? Promenad?)
Icke-aktiviteter som räknas är titta på tv, ligga i soffan och läsa en bok.
Hittils går det sådär. Jag förstår inte alls charmen med detta.
(Någon som vill fika? Aif-cupen? Promenad?)
Min trygghet.
Mitt hem.
Jag är lite kär i min lägenhet. Förtjust i alla fall.
Inte klar på långa vägar men på god väg.
Till er.
Jag kan inte värdesätta er högre än jag gör. Dagar som dessa, stunder som denna, är er vänskap ovärderlig. Jag önskar så att vi inte behövde gå igenom detta tillsammans. Att vi inte skulle behöva torka varandras tårar och krama varandra sönder och samman av sorg. Jag önskar att allt bara fick vara skratt och lycka i livet - så som vår vänskap till det normala ser ut. Men ibland drabbar livet en hårdare än någonsin, ibland gör det så ont att man tror att man ska gå sönder. Vi kan inte påvkera livets vändningar utan bara se till att finnas där förvarandra mer än någonsin. Ni är vackrast i världen, mina vänner. Min fina klass.
En ängel.
Tinar upp tårna hemma i min varma lägenhet. Precis hemommen från ljusmanifestationen för Eva vid Universitetet. Imorse var det minnesstund i aulan. Det gör så otroligt ont. Kanske mer för varje dag som går. Jag tror att förnekelsedimman börjar lägga sig, vilket gör att man till sist inser det som faktiskt har hänt. Den vackraste änglarna av dom alla. Hon är så saknad. ♥
"May angels lead you in.
Hear you me my friend.
On sleepless roads,
the sleepless goes.
May angels lead you in"
"May angels lead you in.
Hear you me my friend.
On sleepless roads,
the sleepless goes.
May angels lead you in"
Några favoriter
December och Januari har bjudit på några fina stunder. Här kommer några favoriter.
Årets första vadslagning.
Jag är bra nöjd över mig själv ikväll. Har krupit i en stor tshirt och ska ägna det sista timmarna åt att bara vara. Årets första träningspass är avklarat och jag är fantastiskt nöjd över att jag tog mig iväg. Mindre nöjd är jag över att det var över tre månader sedan jag tränade sist - men vadå, nytt år, nya möjligheter. Fröken Lexon och jag invigde Friskis Öster med ett Spinn medel och det känns i benen nu efteråt vill jag lova. Imorgon väntar ett gympass. Jag menar lika bra att gå ut ordentligt på en gång? Med tanke på att jag sista tiden tränade 4-5 pass i veckan sist så tar det nog sitt lilla tag innan jag är i form igen.
Att jag "outar" detta på bloggen är för att det ska dokumenteras och för att ni ska kunna fråga mig hur det gick sedan. Lite press behöver vi allt. Den 31/1 hålls invägningen.
Jag tror dock att jag inte är riktigt är som andra Januari-motionärer (ni vet, nu ska jag bli hälsosam-smal-en bättre människa). Nej jag ska visserligen bli hälsosammare än vad December fick mig att bli men förövrigt ska jag gå UPP i vikt. Efter en vadslagning med en mycket kär vän (namn är överflödigt och lite för utelämnande) står det nu klart att jag ska gå upp 2,5 kg på tre veckor medan denna vän ska gå ned 4 kg. För många skulle säkert denna viktuppgång vara plättlätt, men för mig är det verkligen en utmaning. Som ni säkert förstår är jag inte så sugen på att gå upp dessa kilon i fett (tänker typ chips, glass & feta såser - vilket säkert hade fungerat) utan ser hellre att jag lägger på mig lite muskler.
Att jag "outar" detta på bloggen är för att det ska dokumenteras och för att ni ska kunna fråga mig hur det gick sedan. Lite press behöver vi allt. Den 31/1 hålls invägningen.
12/1/2011
Jag har kvalitetshäng hemma i lägenheten. Det är bra sällan jag får vara hemma en hel eftermiddag och kväll så idag ska jag ta tillvara på det. Det är storfix på gång och framåt kvällen får jag hjälp av mammas Micke att sätta upp tavlor, spegel och lite hyllor. Jag längtar så ofantligt tills allt är klar - tills jag får känna att jag inte behöver fixa mer. Först då tror jag att jag kan återgå till någon form av normal vardag. Först då kan jag även ha en ordentlig inflyttningsfest. Det blir grejer det!
Tenta blir det nog ingen för Fröken Iggström imorgon. Ibland måste man tillåta sig att gå på magkänsla och distansera sig från alla måsten, ska och borde. Den här senaste veckan har inte direkt inbjudit till motivation och karaktärsfullt pluggande. 
En ängel.
Plötsligt blir det så uppenbart, markant vad som är viktigt i livet och vad som faktiskt inte spelar någon roll alls. En mycket älskad människa har lämnat oss, på det allra hemskaste tänkbara sätt. Man tror att man kan något om livet, men man vet ingenting. Har ingen aning om vilken ondska som finns. Att blogga känns plötsligt som det ynkligste, mest menlösa i livet. Det är mycket som känns menlöst föresten. Menlöst och orättvist. Varför ska alltid de människor du förknippar mest av allt med kärlek, givmildhet och godhet försvinna?
"May angels lead you in".
Tack för dessa år. Många värdefulla samtal, många kloka råd, många timmar av skratt och framför allt många vackra minnen. Det hopp du gav in för framtiden är för mig ovärderligt. Ditt skratt och ditt leende kommer alltid finnas hos oss.
Huvudvärk, influensa och ovisshet.
Den här huvudvärken dödar mig.
Och till råga på allt har dom spärrat av ett område. Hundarna har markerat något. Snälla låt det bara gå fort. Den här ovissheten är så galen på alla sätt.
Och till råga på allt har dom spärrat av ett område. Hundarna har markerat något. Snälla låt det bara gå fort. Den här ovissheten är så galen på alla sätt.
Hjärta.
Mamma, pappa & Micke var som sagt här på lite inflyttfika förut. Jag fick ett kylskåp (+ förråd) fyllt med mat i inflyttningspresent av dom. Det var verkligen hur bra som helst för en fattig student som mig. Nu kan jag lyxa till det och äta massa gottigt under tentaperioden istället för nudlar och kaffe som brukar vara mer regel än undantag.
♥
2011/01/06
Jag vet att jag inte bloggat, fast jag egentligen vill skriva och dokumentera alla förändringar och allt det nya. Men lägenhetsinflytten tar all min tid som egentligen borde läggas på tentaplugg, och en envis släng av influensa gör att varenda uns av energi är som bortblåst. Puts väck. Jag vill så mycket med 2011. Först och främst komma igång och träna igen - träna på det nya Öster-friskis. Likaså komma fullt i ordning här hemma så att det verkligen kan bli "hemma". Men framför allt önskar jag ett lönekonto som tillåter dessa utsvävningar. Det känns inge roligt att börja ett år med sådana önskningar.
Tills jag har något vettigt att komma med. Tills jag kan få ihop ett roligt inlägg som muntrar upp snarare än drar ner, så får ni gärna läsa den otroligt fina text som Hannah Grafs man Peter skrivit på Hannas blogg. Den gjorde min kväll. Jag behövde bli påmind - att tacksamhet över alla glädjeämnen vi faktiskt har borde få ta större del av våra liv än de önskningar jag radade upp tidigare i inlägget. Ikväll ska jag njuta av kvalitetstid med min familj.
Här hittar ni texten.
Tills jag har något vettigt att komma med. Tills jag kan få ihop ett roligt inlägg som muntrar upp snarare än drar ner, så får ni gärna läsa den otroligt fina text som Hannah Grafs man Peter skrivit på Hannas blogg. Den gjorde min kväll. Jag behövde bli påmind - att tacksamhet över alla glädjeämnen vi faktiskt har borde få ta större del av våra liv än de önskningar jag radade upp tidigare i inlägget. Ikväll ska jag njuta av kvalitetstid med min familj.
Här hittar ni texten.
2011.
Första inlägget 2011. Jag har inte mycket att skriva. 2011 ska bli mitt år. Jag har börjat det på bästa sätt. Har haft världens bästa dagar/semester i vår kära huvudstad. Imorgon flyttar jag in precis som tänkt och det ska bli helt fantastiskt. Ikea är gjort - man kan säga BIGTIME utan att överdriva tror jag bestämt. Det enda som grämer mig denna vecka är tentaplugg inför kommande salstenta. Dock har jag & fröken Pettersson funderat på att utföra ett litet expriment. Hur lite kan man faktiskt plugga och ändå klara tentan? Jag har aldrig kuggat tidigare och tänker inte göra det denna gång heller. MEN eftersom jag tidigare bara skrivit VG på salstentor borde jag kunna halvera pluggtiden och ändå bli godkänd? Om det är möjligt lär vi märka.
