Popsickness.blogg.se

Om min vardag i Norge, om livet när det är som bäst och om vägen mot vårt bröllop.

Till minne av 22.07.11

Igår kväll tog jag bilen cirka en timma från Oslo. Till ett område strax bortom Utoya som heter Sundsvollen. Där spelade DHK och Haslum en vänskaps/välgörenhetsmatch där intäkterna gick till uppbyggandet av ön. Jag måste säga att det var tungt och rätt otäckt att köra förbi, längs med vattnet, färjeövergången där Breivik stod den där fredagen. Det var blommor, ljus och foton överallt och det kändes overkligt att vara där. Matchen och upplägget var fint och det var verkligen en fantastisk idé. DHK förlorade med tre bollar, Sebastien gjorde en helt galet bra insats och över lag var det en väldigt bra kväll.

På vägen hem, i bilen i mörkret var det obeskrivligt vackert runt omkring ön. Jag tror det är svårt att förstå hur nära husen runtomkring ligger ön och hur fruktansvärt det måste vara att både ha bott där den dagen men även att nu efteråt bo så nära och dagligen påminnas.

---

men inte nu.

jag vet.

jag är sämst.

imorgon börjar jag blogga igen.

---

På jakt efter den perfekta ponchon.

---

fredag kväll.

Första DHK-matchen för mig. Mycket trevligt med storvinst och bra spel. Det får mig att längta till säsongspremiären. Fick även träffa en annan flickvän och prata lite med spelarfamiljer och så. Jag tror det kommer bli så bra det här! Förövrigt stolt över att jag körde hela vägen från jobbet till hallen, i en liten ort jag aldrig varit i - jag körde i spöregn, och hittade fram! Emma på äventyr!

Imorgon är enda planen sovmorgon (lång lång lång sovmorgon) förutom match på eftermiddagen. Jag ska njuta av denna helg!

---

foton.

Jag var ju på släktmiddag förra helgen. Det var min första riktiga släktträff och vi var nästan femtio personer där. Släkten var ifrån min älskade lilla farmors sida. De var ju nio stycken syskon och även om alla tyvärr inte är i livet idag så var fyllde vi en hel lokal med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Något av det jag uppskattar mest är att ha fått gå igenom massa foton på farmor, farfar och pappas barndom. 

Jag önskar så att jag hade fått lära känna min farmor. Det kommer alltid att vara en liten del som saknas mig. Hon var så vacker. Jag är dock helt säker på att hon är med mig, varje dag. Min lilla lilla farmor. ♥

Farmor och liten liten pappa.

Pappa och faster Lotta.

Pappa sexton år och gammelfarfar Ragnar.

Min fina farfar - kanske fyrtioårsåldern?

Farmor konfrimeras

Lite mer nutid. Min bästa Malin - 1989?

---

walk down memory lane?

Nu är jag trött på att vara hemma. Sebastien spelar match - bara 30 minuter bort men jag kan inte vara där, för jag är fast här. Imorgon, då ska jag se min första match - Drammen mot Haslum. Tills dess får jag försöka vara kreativ och vila samtidigt. Ett fotoalbum och några gamla vhs-inspelningar från min barndom har sysselsatt mina senaste timmar.

---

United bakeries.

Vi gick ut för att köpa med lunch hem. Man måste ju få lyxa till det lite när man är hemma och är dålig. Jag blir verkligen knäpp av denna tristess föresten. Hur som helst så provade vi ett nytt ställe, bara några kvarter bort här i Drammen, och det kan nog absolut kandidera till nytt favoritställe. Ett jättecharmigt, romantiskt, amerikansk-inspirerat litet bageri med inredning som jag helt kärade ner mig i. Jag skulle kunna sitta där i timmar och njuta av massa spännande kaffesorter, fin choklad och mumsiga bagels.

Det är ett sådant där ställe där man föreställer sig själv sitta med en kaffe i handen och ensam njuta av "en god bok" i en fåtölj, en regnig höstdag. (Jag har dock bara lite svårt att föreställa mig själv ensam.. men vem vet? Denna hösten verkar ju bli spännande på många sätt). Har ni vägarna förbi Drammen så ska ni absolut på United bakeries.

---

"men eg vill grina med deg"

Fastnade framför minnescermonin som hölls för katastrofens offter och anhöriga i Söndags. Melissa Horn och Björn Edisvåg gjör sådana fantastiska insatser. "Eg ser" har betytt mycket för mig och var en låt som jag spelade mycket under Oktober och November 2010. Texten är magisk och när jag hör den idag inser jag hur fantastiskt allt tillslut blev, även om det kändes som om mörkret aldrig skulle försvinna. Texten uppmanar till att vi ska veta att vi har människor omkring oss som vill gråta med oss, gå vid vår sida genom sorgen - men att vi ädå måste ta oss igenom det av egen kraft, att vi aldrig är ensamma men att vi måste göra slitjobbet själva. Att aldrig ge upp.

"Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg"

---

not what I wanted.

Så det vart en hemmadag. Sjukanmäld och inte alls vad jag hade önskat. Jag har sovit bort dagen hittils och de få stunder jag haft ögonen öppna har dem vilat på One tree hill. Sebastien har precis åkt på träning och jag önskar att jag kunde få aktiviera mig men jag antar att det enda som hjälper är vila nu. Imorgon tänker jag vara på benen.

---

lucky me.

Så bra.

"Inte så mycket feber" visade sig vara ordentlig feber.

Det går bra nu. Inte.

---

"Jag har varit så trogen det jag trott på ..."

Det är verkligen höst när Melissa Horn släpper nytt. Jag längtar till hennes nya album. Sena höstkvällar, fantastiska textrader att förlora sig i. Hoppas innerligt att det blir som förra, om inte bättre.

---

ynklig, ynkligast?

Jag har inte tid till att bli sjuk. Jag har kännt såhär i säkert två veckor nu. Lätt febrig men det bryter inte ut. Jag ska på uppläring i tre dagar i Oslo så hemmaliggande finns inte. Jag får vänta tills helgen. Ett stort täcke, massa tee och ännu ännu mera sömn. Jag fick däremot en present idag. En "grattis-till-tjänsten-present" av Seb när jag kom hem idag. Ett par toksnygga marinblå kostymbyxor, lite mer chinos-stil än de jag har sedan tidigare. Det gjorde min kväll! Jag försökte hitta bild på dom men det verkade svårt.

---

Roma roma roma!

Kan man börja ett nytt jobb bättre än såhär? Vi har klarat vårt mål och för att fira detta går målresan till ROM, 27e Oktober och tre nätter framåt med hela Oslo- och Trondheim kontoren. Kan det bli bättre? Ett mysigt Rom, tidig höst, fortfarande rätt varmt i luften, antipasti och vin, shopping och massa härligt häng med fina kollegor. Jag tror precis det är vad vi kommer behöva. Sen hoppas jag även systrarna Sandberg kommer att hälsa på mig i höst, alternativt ta med mig på en liten weekend? Det kommer bli en bra höst.

---

identitet.

På tåget gjorde jag en liten plan för hur jag ska fixa den här jobb-omställningen i höst. Jag läste en artikel om identitet och om hur vi som är födda på sjuttio och åttiotalet allt för ofta identifierar oss med våra jobb. Vi blir vårt jobb. Lever och andas vår titel. Det stämmer nog tyvärr lite för bra. Jag vill inte ha det så. Mitt värde sitter inte i något annat än mig. Inte ett kontrakt, inte en arbetsbeskrivning eller titel. Jag ska lära mig det. När jag var igång med att lova mig själv saker kunde jag lika gärna fortsätta så jag gav mig själv mina höstlöften. Jag brukar faktiskt hålla dessa bättre än nyårslöftena

.

I år går de inte att rada upp i punktform. De går snarare att klassificera under temat "Balans". Jag har en idé om vad som skulle kunna få mig att känna balans mellan jobb och fritid, medan allvar och nöje, mellan att vara nöjd med sig själv men samtidigt satsa och vilja framåt. Dessa beståndsdelar behåller jag för mig själv. Men ni kan ju önska mig lycka till i alla fall tycker jag.

---

Home is wherever im with you.

Tillbaks. Om en timma anländer Sebastien. Jag är lite ledsen över att vi inte får kvalitetshänga imorgon utan att jag ska jobba men så är det. Vi tar igen det imorgon kväll. Jag lyckades som alltid när jag är ute och reser börja samtala med en annan passagerare. Idag en kvinna i femtioårsåldern, med barn i min ålder, hon jobbade för Sida och familjen hade bott på Kuba, i schweiz, Norge, Sverige och Frankrike. Jag blir lite avundsjuk. Det var mysigt att få sitta och lyssna. Hon tyckte jag hade gjort mycket för att vara 23 men jisses, vad har jag gjort i jämförelse?

---

gamla fina Örebro.

---

woop woop.

Klockan är snart tio och jag lyckades inte med konsten att njuta av min sovmorgon. Ofta svårt att sova ut när man har druckit alkohol tycker jag. Gårdagen däremot var väldigt bra. Jag började kvällen hos Elin. På grund av några avhopp var vi ett litet annat gäng än tänkt men precis som önskat så dracks med mycket boxvin, spelades bra musik, lekte lekar och njöt av en vacker sensommarkväll. Strax efter elva skulle några till Harrys och jag mötte istället Lexon vid Strömpis. Där dansades det och jag fick även socialisera med Ola som firades och fyllde 30, några gamla klasskompisar, släktingar och till och med Peter - Lindes nya målvakt som faktiskt har bott i samma lägenhet som vi gör nu i Drammen. Det var en salig blandning av människor.

---

sagolika hemstad.

Sitter i lillebror säng, har druckit kaffe med mamma och pratat massa. Så skönt att vara här. Igår kväll blev det vin hos fröken Englund och jag sov kvar för att hålla henne sällskap när hennes Jonas var på äventyr. Ost,kex och massa gott hade hon fixat - och det är så mysigt att träffa henne och Sabina. Så härligt att träffa två personer som kännt en sedan gymnasiet (eller som i Sabinas fall, i tio år i år). Jag tror de ser en på ett annat sätt eftersom de varit med och delat ens historia. Hursom, bilder från vår mysiga dejt kommer imorgon.


Nu ska jag snart möta Lexon på stan för lunch och överdels-letande till kvällen.

---

.

Jag har inte så mycket roligt att säga idag.

Jag ska snart krypa ned.

Pappa unnade mig sushi när kvällen kändes ensam. Tack för det.

Imorgon väntar Örebro.

På söndag mitt hjärta.

---

"this ones for you and me, living out our dreams".

Nu ska jag snart unna mig en lång natts sömn. Jag har ett långt mysigt telefonsamtal med min Elin, och som jag längtar efter helgen! Jag ska få träffa alla mina retoriker på lördag kväll. En riktig reunion - en hemmafest hos Tarik som på den gamla goda tiden. Och inte ska vi gå ut! Vi ska umgås, leka lekar och skratta oss till sömns på Campus. Precis som förr.

Förövrigt måste jag berätta att jag har hängt ute på avdelningen hos mina konsulter idag och det gjorde mig så glad. Dom är så bra. Jag är på rätt ställe, jag känner det.

"We are right were we should be"

---

letters to me.

Jag har fått en liten låda med fem lappar i. Fem små brev - en för varje dag fram tills söndag. Jag har läst onsdagens nu och skulle så gärna läsa de andra också, men jag ska vara duktig och hålla mig. Jag har i alla fall världens finaste pojkvän.

---

Helgens dejter.

De här fina flickorna ska jag träffa på fredag. Vi ska vindejta hos Sabina. Jag har inte träffa fröken Englund sedan hon skaffe dig en alldeles vacker ring på vänstra lillfingret. Det är på tiden. Jag saknar dom varje dag. Mina hjärtan. Jag ska även få till en hejdundrandes reunion med några retoriker (kanske Udén också..?). Frukost med Sofie och häng med Fanny + lite släktträff. Det är bara min Sebastien som kommer saknas. Han ska till Växjö på turnering.

---

okejdå.

Okej, vi gav upp.

Vi frågade inte ens vad det kostade.

Vi skaffade svenska tv4. Det kändes som ett måste.

---

det enda som behövdes.

vi har druckit varsit glas cava.

skålat.

För allt som är nytt och allt som är bra

(cava och pistageglass är en bra kombo. prova vetja!)

---

shes only good at being young?

men jisses, vad håller jag på med? Sitta här och vara nedstämd. Klaga på regnet? Kunde jag inte hitta något bättre? Jag är ju egentligen överlycklig. Vilket äventyr som börjar imorgon. Tänk om någon hade sagt för ett år sedan att jag skulle bo i Norge, tillsammans med en människa jag dittils aldrig pratat med, ha fått mitt drömjobb som konsultchef och skaffa massa härliga, hurtiga norska vänner. Vem hade kunnat tro det? Inte jag i alla fall.

Ännu ett bevis på att livet kan ta oväntade vändningar och att det som ska ske, det som är meningen - det sker tillslut. Det är verkligen fantastiskt. Nu tänker jag spendera kvällen med att vara glad över att bara vara 23 faktiskt. Tänk att det krävdes att jag skulle lyssna på "Blondinbellas" timma i "Hallå P3" för att inse detta. Jag säger det, hon är en inspirationskälla den kvinnan!

---

mitt i mellan.

DHK vann hela turneringen, Seb hade över 48% i finalen. Det är bra det. Och kanske även det enda roliga den här helgen bjöd på. Jag har jobbat, jobbat, jobbat och kollat gamla idol-avsnitt från 2007. Roligare än så blev det aldrig. Jag festar till det med nudlar nu. Det gjorde jag i och för sig igår med. Så fruktansvärt tråkigt att laga mat till sig själv. ÖSK-rapporteringen får bli nästa aktivitet. En vinst skulle nog göra den här helgen ett snäpp bättre. Kom igen då.

---

.

---

"Vart jag mig i världen vänder"

Dagens höjdpunkt är nu (inte så svårt, den här dagen har varit rätt värdelös). Seb är hemma. De vann sin grupp och imorgon väntar semifinal. Det hade ju som sagt varit roligt. Hursom, filtar på balkongen, kaffe och jag får höra massa skvaller om dagen som gått. Då mår jag som bäst. Jag vet att den har varit bra väldigt länge nu men jag slutar inte älska låten nedan. "Den svenska björnstammen" gör så otroligt bra musik och jag får känslan att jag vill dra på mig highheels, en sommarklänning och blir sugen på rosé bara av att höra introt. Undrar när den kommer till Norge? Till jul?

"När vi låtsas på riktigt från hjärtat och drömmen
Kan vi vakna med tiden och sansas i sömnen
För vi lever alla med känslan att falla
Och vid tomhetens botten står vi på toppen"

---

something sweet.

Hittade den här otroligt söta och praktiska hyllan i en söt liten handelsbod i Nora. Jag gillar verkligen att den är tredelad. Jag behöv mer avlastningsytor i köket och framför allt vill jag ha något snyggt att ställa kokböcker, teekoppar och lite ljuslyktor på. Jag vet att den finns på village hemma i Örebro också - kanske kan min kära far lägga ut för den och fixa den tills jag kommer hem? Tåls att fundera på.

---

me and my library.

Relativt nyvaken sitter jag i mjukiskläder och har precis sagt hejdå till Sebastien. Han var fin imorse och köpte hem massa gott rill en riktig brunch. Utanför min balkong pågår en cykeltävling. Jag är mer motiverad att titta på den än att ta tag i allt jag borde göra (då förstår ni nivån..).


Jag har funderat på att leta upp någon bok och försöka ta det lugnt några timmar när det inte ringer så mycket. Förr läste jag jämt - nu förstår jag inte riktigt när man skulle hinna med det. På tal om böcker - tänk, när vi bor i villa skulle jag vilja ha ett hemmabibliotek. De flesta drömmer säkert om hemmabio men jag önskar mig ett rum fyllt av böcker. Mysiga fåtöljer, massa stearinljus och kanske en öppen spis?

---

håll i mig och släpp aldrig taget.

---

if I was a rich girl.

---

Longing.

Jag längtar tills handbollen börjar på riktig igen. Tills säsongen är igång. Det ska bli spännande att följa ett helt nytt lag. Det är få saker som är så mycket avkoppling som att gå på handboll. Där lägger jag verkligen allt annat åt sidan. Inte ofta man kan stänga ute jobb, skola och vardagshändelser så som jag gör när jag går på match. Mina fina kollegor har visat sig vara väldigt sugna på att följa med mig någon gång och ingen är ju tacksammare än jag. Mysigt med sällskap! Jag hade mer än gärna tagit bilen till turneringen som Seb är iväg på - men det blir lite väl krångligt. Jag får vänta på säsongspremiären istället.

I vintras/våras var dessa fina mitt trogna sällskap. Det bästa man kunde ha. ♥

---

Värt att fira.

Så vart det då äntligen klart. Tjänsten som Consultant Manager/Konsultchef på Gardermoen i Academic Work är nu min. På en vecka blev allt klart. Efter internintervjuer, samtal med "direktörn" och personlighetstest fick jag och min fina kollega Anne-Line det fantastiska beskedet idag. Hon ska nämligen gå som CM hon med, fast mot en annan kund. Det är verkligen fantastiskt. Fantastiskt och otroligt otippat med tanke på att planen var att gå som assistent hela hösten.

Jag är så glad att få jobba heltid nu, 100% med Team Aviation ute på Gardermon. Jag har världens goaste kollegor där och jag är helt säker på att den här hösten kommer att bli magisk. Vi fick en varsin flaska Cava som tack för gott resultat den senaste veckan. Dock blir det inget firande ikväll för mig. Jag ska ha jour och Sebastien är på turnering "skärgårdslekarna" en timme bort. Skumpan får helt enkelt vänta några kvällar. 

---

Tomorrow is my day.

Ja, alltså det är ju typ klart.

Imorgon - då ska jag skriva det med stora bokstäver.

Imorgon ska vi fira.

---

men hur söt är han inte?

---

"and I wanted so to have you in my life"

Den här bilden gör mig glad. Jag är näst som alltid glad när jag sjunger. Det helar. När vi repade som mest med bandet så var jag nästan konstant hes, hade rockslitna stämband och halsen gjorde ont mest hela tiden - men det var så härligt. Att få ge allt och sjunga varenda kväll. Att spela ihop sig, känna för varje låt hur tajtare man blir. I höstas var mitt band lite som min familj. Jag saknar det. Att ha ett band. Att brainstorma låtar, att repa sönder sig, att bli så trött så att allt är roligt, att hitta låtar som betyder något för någon i bandet - och ge sitt allt för att göra versionen värdig. Körslaget var också ett minne för livet. Sången svetsar samman på ett sätt som jag aldrig upplevt något annat göra.

Jag saknar sången. Jag vet inte hur jag ska lösa det. Men jag skulle gärna hitta ett supstitut här i Norge som kunde dämpa min sång-saknad. Jag såg på allsången igår och insåg hur mycket jag skulle vilja vara sexton igen. Sexton år och uppslukad i musikalernas värld. Även om jag vet att den branschen inte är någon jag skulle arbeta i så saknar jag det otroligt mycket. Varje dag.

---

.

Man bli bra glad när gamla vänner hör av sig, spontant. Skönt att se att de finns kvar fast man inte hörs av så ofta och fast tiden har förändrat det mesta. Tack för det.

September 2008 - "its så". Fröken Rehn och jag på väg ut.

---

make a wish.

På tal om att orka och på tal om bakning. Jag har hittat en kokbok jag vill ha. Jag är ingen kokboks-tjej egentligen. (Det betyder egentligen att jag inte är så förtjust i att laga mat). Dock tycker jag att böckerna ofta är fina och ser så bra ut i hyllorna - en inte helt korrekt anledning att införskaffa de kanske. Dock föll jag verkligen för denna när jag var i Nora på besök. Riktigt bra upplägg med en trerätters-meny på varje sida, och till det en tillhörande drink och passande dryck till maten. Jag gillar ju när det är enkelt och smidigt. Lite paketerat sådär.

(att vi, vad jag kan minnas, aldrig någonsin lagat trerätters på våra "tjejmiddagar" är en annan diskussion. Vi kanske växer upp vi med någon gång)

---

"ska jag kasta mig ut? Ska jag ta chansen?"

13 timmars jobb idag.

Det är väl normalt?

Jag ligger utslagen i soffan och gör det sista i sällskap av Timbuktu, Beyonce och Movits. Det bästa sällskapet innan Seb kommer hem från träningen. Då väntar middag och kvällsdopp. Jag funderar på att baka ikväll. Hur länge sedan var inte det? Muffins? Typiskt höstaktivitet. Kladdiskaka? Herregud, tänk om man till och med skulle orka baka bullar. Det vore inte likt mig.

---

the best.

---

"lucky, I should be so lucky"

En spännande vecka tar fart imorgon. Ni kan väl skänka mig några extra goda tankar, hålla alla tummar och allmänt hoppas för min skull. Jag hoppas att stark vilja, grym motivation och synlig kompetens ska ta mig dit jag vill. ♥

---

fall 2011.

---

Say no more.

---

Vatten över huvudet?

Okej, vad håller jag på med? Jag sa ju igår att planen var att träna idag. Jag försökte få med Seb men eftersom han har fri dag idag från träningen egentligen så var han inte så sugen. Istället har han nu lyckats få med mig att powerwalka upp för berget. Jag lovar er det är ingen barnlek inte (ingen liten kulle vill säga), och det är säkerligen bättre benträning än vad jag någonsin skulle kunna få på gymet. När vi kommit upp ska vi bada i tjärnet uppe på berget. Justja! Glömde jag säga att det spöregnar?

Så.

Jag skriver det här.

För att det blir pinsamt att säga att jag bangade sen.

Glassande i solen igår - dödsmarch i ösregn idag. Det är så olika det där.

---

Recept på lycka.

---

stucked in One tree hill.

Kära X.

- Är det normalt att som vi, diskutera rollkaraktärer, handling och framtida avsnitt flera timmar om dagen? Att båda två, vända sig i mataffären och titta på varandra för att båda tyckte att tjejen var lik någon i serien. Vi är verkligen helt fast! Jag menar allvar, helt trollbundna. Det är såklart mysigt men jag börjar tro att det gått till överdrift när mitt morgonhumör är kasst på grund av en dröm om att Lucas var otrogen mot Peyton, eller när det första och sista vi pratar om handlar om vad som hänt i dagens avsnitt.

Tacksam för svar.

---

ett försök.

Jag tänkte våga lova att mitt ordentliga liv börjar imorgon igen. Träning på gymmet som jag inte besökt sedan juni. Det är dags. Jag vill verkligen. För mig är det och har alltid varit lättast att träna på hösten. Ganska ologiskt men för mig hör det ihop. Mycket hellre kör mig slut på spinning en mörk höstkväll när jag behöver vartenda uns av energi än en het sommardag när jag inte vill något annat än slappa i solen. Jag är dock lite orolig för att jag inte har någon träningskompis än - vad ska det göra med min karaktär? Marie och Sofie var ju alltid de som fick iväg mig.

Jag undrar om dom har spinning puls här i Drammen. Det var verkligen de bästa passen! Zumban har jag ju provat, och den är bra. Men jag saknar verkligen spinningen. Förövrigt skulle det inte sitta fel med lite nya träningskläder..

---

sjätte augusti två tusen elva.

Ush, jag tycker det känns som om sommaren är på väg att ta slut. Som om det här var vår sista riktiga sommardag. Jag har ju knappt haft semester alls. Som längst fyra dagar sammanhängande ledigt. Det känns verkligen måste jag säga. Men man får ju göra det bästa av det - idag har varit en riktigt bra dag. Vi hittade ett guldställe här utanför Drammen. Fantastiska klippor och faktiskt inte alls så kallt att bada i älven. Nu njuter vi av kvällen - jag har unnat mig sushi, Seb ska unna sig pasta (ja, det är olika det där med mat..).

---

"see the sunrise in thoose eyes, trying to build something nice"

Solen skiner. Inte ett moln och vi ska på äventyr. Miniroadtrip. Det är precis såhär jag vill att mina lediga helger ska se ut.

---

M.S.E

Tack för att ni finns.

Jag går genom eld för er.

---

"aint nothing please me more than you"

---

vår kanin? Vårkanin?

Det här med att prata i sömnen. Jag slog något sorts rekord inatt tror jag bestämt. Det värsta är att jag minns det och jag minns hur jag försökte säga en sak men att det verkligen inte gick. Jag fick fram helt fel saker hela tiden.

Sebastien vaknar av att jag sitter böjd framåt i sängen och maniskt stirrar ner mot ett hörn (det finns inget i hörnet). Väldigt trött frågar han vad jag gör och varför jag stirrar.

Sebastien - Älskling, vad gör du?

Jag - VÅR KANIN!

Sebastien - Va? Vadå, Vår kanin?

Jag - Hahahahaha! Vår kanin (Stirrar ännu mer maniskt)

Sebastien - Jag förstår inte, en vårkanin eller vår kanin?

Jag - Hahahahaha, det var roligt. Det var roligt. Det var roligt! Det var roligt (upprepar flera gånger)

Sebastien - Hm... Ja... det var roligt.

Jag - Sluta säg att det är roligt! Sluta säg att det är roligt!

Sebastien - Va? Haahahaha. Du sa ju att det var roligt.

Jag - Sebastien, har det någonsin blivit bättre av att du skrattat? Sluta skratta! Det är inte roligt. (Väldigt väldigt arg, fortsätter skälla på Sebastien).

Såhär i efterhand har jag ingen aning om vad jag surrade om. Vad fick jag kanin ifrån? Vad stirrade jag på? Det är rätt typiskt mig dock och har hänt flera gånger att jag skäller ut Sebastien när det är jag som svammlar i sömnen. 

---

"I wanna start a fire, I wanna burn tonight"

Det är inte ofta jag längtar hem, men idag när jag gick igenom bloggen så insåg jag hur mycket jag saknar mina fina Retoriker. I höst kommer jag sakna att springa upp och ner för trapparna på Åstadalsvägen. Det var verkligen den bästa tiden när vi hade Tarik på första våningen, Maria på fjärde och E&E på sjätte. Dom festerna var bra fester. Likaså när vi hade "huset där alla bodde" eller torsdagarna på Harrys med självskrivna förfester hos Tarik. Det är väl så man säger ... att det var tider det?

Det är min första höst någonsin som jag inte ska gå i skolan och första hösten sedan 2008 som jag inte får möta upp Elin för vår traditionsenliga kaffe i Forumhuset en av de första dagarna. Det känns både otäckt, sorgligt men likväll fantastiskt att ha vågat göra något nytt. Hursom, fest måste det bli ändå.

Tarik, Elin, Erik, David, Peder, Sami, Soledad - helgen 20e Augusti - vad sägs om en återträff då? Ingen skulle vara gladare än jag! (Möjligtvis Tarik, men det tar jag inte personligt. Han tar varje tilltfälle till fest)

---

blödig?

Herrejösses, man får inte gråta till en serie som jag gråter till One Tree hill. Man kanske får, men det är inte riktigt okej. Jag vet verkligen inte vad jag ska skylla på. Ikväll har jag gråtit för att Jamie är världens sötaste fyraåring. Undrar vad det blir imorgon.

---

"sticks and stones may break my bones..."

Så spænnande att jag går sønder. Jag brister lite av stolthet kombinerat med nervositet. Hur kunde livet bli såhær? Vad hænde och nær blev allt så rætt, så lætt? Jag avskyr dock att vænta. Någon borde læra mig det hær med att ha tålamod, før den egenskapen ær jag definitivt inte fødd med.


Om.
Kanske.
Isåfall.
Sådan lycka.

---

"det jag har saknat..."

---

inspiration.

Jazon Diakité/Timbuktu är verkligen en man som länge imponerat på mig. Hans musik tilltalande mig redan som femtonåring när "The botten is nådd" slog igenom. Jag är galen i hans skånska och älskar hans förmåga att mixa latin, club och hiphop med svenska texter. Jag skulle nog sæga att han ær den, enligt mig, svenska bæsta inom sin genre. Efter att ha lyssnat på hans sommarprat fick jag verkligen bevis på att han är en inspirerande person. Hans bakgrund har inte varit spikrak utan snara mer krokig än vad som borde vara möjligt, men likväl har han tagit sig upp och gjort något otroligt bra av det som varit. 

Har ni missat hans sommarprat så tycker jag ni ska fixa det nu. Har ni dæremot missat hans musik så borde ni skæmmas. Karmakontot, Dødsdansen och Lika barn avvika bæst ær mina favoriter i mængden av bra låtar.

---

med några timmar kvar i Sverige.

Sitter på pappas veranda. Vi köpte hem mat och har haft det härligt här ute. Det är så rofyllt här. Om två timmar går min buss hemmåt Norge igen. Det känns bra det också. Hem till min Seb. Hem till mitt hem. Jag har haft det fantatiskt här hemma dock. Det var så mysigt att få komma ut till Nora och familjen Sandbergs. Vi har tagit igen mystid, badat, druckit massa kaffe, fikat, promenerat och strosat i solen I Nora idag. Det var en kort men väldigt bra hemresa.

(förövrigt dåligt bloggande senaste tiden.. nu ska det bli bättre. Så mycket bättre!)

---