vår kanin? Vårkanin?
Det här med att prata i sömnen. Jag slog något sorts rekord inatt tror jag bestämt. Det värsta är att jag minns det och jag minns hur jag försökte säga en sak men att det verkligen inte gick. Jag fick fram helt fel saker hela tiden.
Sebastien vaknar av att jag sitter böjd framåt i sängen och maniskt stirrar ner mot ett hörn (det finns inget i hörnet). Väldigt trött frågar han vad jag gör och varför jag stirrar.
Sebastien - Älskling, vad gör du?
Jag - VÅR KANIN!
Sebastien - Va? Vadå, Vår kanin?
Jag - Hahahahaha! Vår kanin (Stirrar ännu mer maniskt)
Sebastien - Jag förstår inte, en vårkanin eller vår kanin?
Jag - Hahahahaha, det var roligt. Det var roligt. Det var roligt! Det var roligt (upprepar flera gånger)
Sebastien - Hm... Ja... det var roligt.
Jag - Sluta säg att det är roligt! Sluta säg att det är roligt!
Sebastien - Va? Haahahaha. Du sa ju att det var roligt.
Jag - Sebastien, har det någonsin blivit bättre av att du skrattat? Sluta skratta! Det är inte roligt. (Väldigt väldigt arg, fortsätter skälla på Sebastien).
Såhär i efterhand har jag ingen aning om vad jag surrade om. Vad fick jag kanin ifrån? Vad stirrade jag på? Det är rätt typiskt mig dock och har hänt flera gånger att jag skäller ut Sebastien när det är jag som svammlar i sömnen.
Kommentarer
Trackback