Popsickness.blogg.se

Sitter på bussen på väg mot skolan. Jag borde verkligen hämta hem min cykel från Java, där han stått sedan Oktober (ja, fastkedjad pappa!). Det blir liksom bara aldrig av.


Gårdagen i Drammen gick jättebra. Vi håller tummarna för att vi får den lägenheten som vi blev helt förälskade i - en trea på 70m2, två sovrum (så bra med gästrum!), stor hall, fräscht kök med diskmaskin och en jättestor balkong/terass ut mot torget. Den ligger jättecentralt och jag kan inte tänka mig ett bättre ställe att ha som hem i Drammen. Imorgon får vi svar.

Så var det vardag igen. Känns som om det varit väldigt dåligt av sådana sista tiden. Först Körslaget, sedan Marocko, efter det Norge och kontraktskrivning, sedan påskfirande i Stockholm och nu finalen av körslaget i helgen. Det är på ett sätt rätt jobbigt med detta pendlande av händelser samtidigt som det är otroligt lyxigt. Påfrestande eftersom du pendlar mellan att vara jätteglad under tiden något pågår och direkt efter ledsen att det "är över". Det har varit extra tydligt nu under Stockholms-vistelsen eftersom vi vetat om att vardagen väntar här hemma i Örebro med intensiva Buppsats-veckor, långa jobbdagar, flyttpackning och sena kvällsträningar för S.



Det roliga är långt ifrån över eftersom valborg hos Berfalk väntar, födelsedagsfest för mig helgen därpå, avstluningsfest för LIF och sedan en efterlängtad flytt. Men ändå - visst vore det bekvämare om jag hade den där B-uppsatsen inlämnad och godkänd. Ju mer det närmar sig sommar, desto mer längtar jag.

Planen för imorgon är att sova ut länge för att sedan promenera till Gildas (ett fik Sebastien presenterat mig för som jag kärat ner mig totalt i). Där ska vi möta upp Christian - min fina vän. Det ska bli så otroligt roligt att låta dom träffas ordentligt (tidigare bara hänt på krogen). Jag är helt säker på att dom kommer klicka och fungera väldigt bra ihop. Det är ju trots allt två personer som ligger mig väldigt (underdrift?) varmt om hjärtat. 




(Gildas - Skånegatan, Nytorget)

Precis så som det ska vara. Som när jag mår bäst. Låt det aldrig ta slut.

Så var det kväll igen. Jag har för första gången på länge unnat mig lite nya kläder. Ny skinnjacka och nya jeans. Det sitter fint inför helgen i Stockholm som väntar. Vi åker imorgon bitti och stannar tills i Sebastiens familjs sommarstuga på vägen dit. Har bara sett den i vinterskrud men nu är det ju verkligen vår på riktigt! Det blir härligt.

Ett stort tack till Marika som fixat min header här på bloggen. Den är inte helt klart säger hon men jag är väldigt nöjd! Så himla snällt att du ställde upp och fixade även denna gång. Tack tack!

Jag tycker det är roligt med äldre bilder. När jag tittar igenom gamla album och mappar så tycker jag inte att jag har ändrats något alls. Jag är väl samma tjej som när jag var 18? Som första krogsommaren eller som vid studenten? Som när vi hade förfester varje helg på altanen i Hjärsta, som när jag & Sabina åkte till Cypern eller som när jag Malin & Matilda såg Robbie på Ullevi. Okej, att jag förändrats, mognat och vuxit i mig själv men utseendemässigt borde jag väl vara samma? Brunt hår, fortfarande rätt liten, luggen är kvar och längre har jag inte blivit.

Kvällar som ikväll tycker jag nästan är ännu bättre än sommarkvällar. Solen håller precis på att gå ner och man behöver inte ha mer än en tunn vårjacka på överkroppen. Våren innebär så mycket förväntningar - så mycket att se fram emot. Då har man hela ledigheten framför sig och vet att mycket roligt väntar. På tal om ledighet ska jag, som det ser ut nu, vara ledig nästan hela juli. Vi har tänkt komma hem till Sverige då + göra någon mindre utlandsresa för att sedan flytta det sista till lägenheten i Drammen.

Vill inte åka hem. Jag är lite kär i Oslo. Inte ett moln på himlen och jag har både spatserat runt och solat på Akers Brygge.Det är klart att sällskap alltid är att föredra men det var riktigt skönt att promenera runt ensam.  Intervjun gick väldigt väldigt bra och jag är så otroligt glad för att det mesta bara faller på plats. Nästan lite för enkelt. Jag har ju alltid haft Köpenhamn som favoritstad men jag måste säga att Oslo har plockat många poäng idag. Det är verkligen hur mysigt som helst! Jag och Seb såg Oslo i vintras och visst gillade jag det - men ett vårigt Oslo är helt klart något alldeles extra.


Bussen går hem om en timma. Det kommer inte ta många minuter innan denna fröken sover, det kan jag lova!

PS. Elin! Jag slog upp "Dammråtta" och enligt google translate skulle det heta Dust rat vilket jag förstår att det inte gör på norska. En mindre bra ordlista hävdar däremot att det på allvar heter "Hybelkanin". Stämmer detta enligt dina mycket genuint norska erfarenheter? För isåfall är det otroligt roligt! Kanske dock kan bli svårt att slänga in i intervjun. 

Förövrigt. Jag är lite nervös inför intervjun. Det känns roligt faktiskt. Det var länge sedan jag var nervös inför en intervju och brukar inte alls tycka det är jobbigt. Självklart har det till stor del att göra med mitt jobb men man ska komma ihåg att alla intervjuer är olika och någon gång kommer jag säkert komma till någon med ett helt annat upplägg än de som jag är van vid (typ: sjung en sång om ditt liv, måla av dig själv, sälj in dig som i en reklamfilm, stå på ett ben och prata oavrutet i fem minuter - det finns kanske massor av sätt att hålla intervju på som jag missat!)

Så var jag framme. 01.00 inatt gick min buss mot Oslo och alldeles nyss, 06.00 var jag framme. Jag sov nästan hela resan och förutom en ordentlig nackspärr så gick det jättebra. Nu sitter jag på centralstationen och väntar på att staden ska vakna. Jag dricker morgonkaffe från 7eleven och planerar att spatsera runt lite innan intervjun som börjar 09.00 Det blit en väldigt kort visit idag för min buss går hem redan 13.00.

Anställningsintervju Oslo imorgon - check.

Det har varit en del hemlighetsmakeri sista tiden men i fredags blev det klart.

Idag har det varit en sådan där dag då jag påminns om hur mycket jag har att vara tacksam för. Dagar att vara tacksam över finns det gott om - det är nog bara det att jag uppmärksammar dom lite för sällan. Jag älskar den där känslan när man nästan svävar fram och allt känns möjligt. Jag promenerade hem till mamma med Lykke Li i örona i eftermiddags och tyckte plötsligt att livet så påtagligt var helt fantastiskt. Allt från att dricka kaffe i solen, till att se allsvensk match hemma på Angelgatan, att ha någon som pussar mig när jag kommer hem till att vara kattvakt åt världens goaste prinsesskatt fick mig att känna mig som världens lyckligaste. 

Kan en söndag bli bättre än såhär? Härligaste vårvädret, frukost på Java med Seb, storstädning av lägenheten, besök av faster och lillprinsen, fika med Sanna och sist middag hos Martina. Livet är bra nu. Mitt största problem är att jag måste hitta någon som vill göra om min header (den passar sig inte riktigt längre..) men annars så kan jag inte komma på en enda anledning att inte vara på gott humör idag. Middagen igår kväll var riktigt mysig och även hänget på Pitchers.

Utflykten igår var lyckad. Mer än lyckad. Över all förväntan och nu har det blivit allvar. Mycket att fixa och stå i. Mycket som ska fixas snart. Men jag ser fram emot det. Ser fram emot något nytt, en vändpunkt och en utmaning. Idag är en dag då vi firar. Ledig lördag var länge sedan. Lunch på stan, för att sedan planera lite och ikväll äta på Indigo. Jag ska sedan vidare till Pitchers för några öl med Elin E och Elin A. Alldeles för länge sedan var det.

Det är med dig jag vill bli gammal,

Man skulle alltid ha kvällar som igår. Kvällar utan måsten. Jag och Sofie fixade käk som vi lagade tillsammans med Sebastien. En mysmiddag för att sedan titta på film, äta glass och bara umgås. Att omge sig av personer som ger bra energi och glädje - jag borde bli duktigare att bjuda hem människor! Det behöver ju inte vara så svårt, så pretantiöst eller så uppstyrt. Ikväll kommer nog Sebastien och Oskar se på handboll här medan jag pluggar och hänger mig åt kategoriseringsanalyser i köket. Jag vill bara ha fredag nu. Vill drömma, längta och planera. Inget annat. Inga avkodningar och inga svåra analysverktyg. Bara ren och skär dagdrömmning.




Mina mästerkockar.

Idag kan det få mig att skratta - hur jag var, hur jag ville vara och hur jag uppfattade livet. Men samtidigt vet jag hur svår verkligheten faktiskt var. 14 och år och en ordentlig blandning av identiteter. Fröken prestationsångest och Fröken duktig samtidigt som hon helst av allt bara ville lyssna på Kent, gråta ihjäl sig till deras texter, måla ögonen svarta av kajal och tycka att hela livet var värdelöst. Inombords pågick det ett krig som i smyg fick mig att göra väldigt destruktiva saker (som inte på något sätt är ovanligt för en fjortonåring) mot mig själv. Jag kände mig svår, deprimerad och trött på det mesta men samtidigt var jag alldeles för mån om att aldrig uppfattas som konstig så därför stämde nog aldrig insidan och utsidan riktigt ihop.

Jag har haft flera svackor i livet där mycket känns tungt men jag kan på allvar säga att jag aldrig genomgått något som varit så tungt som tiden mellan 14 och 16. Jag tycker det är synd att man ofta förringar barns känslor och upplevelser med att dom "bara är barn". Tyvärr så bagateliseras ofta allt ifrån barns verklighetsuppfattningar, ungdomskärlekar, klagemål och rop på hjälp. Trots den tunga tiden menar jag dock att jag aldrig skulle vilja ha den ogjord - jag är ju den jag är idag tack vare dessa år och jag tror att man ibland kan behöva gå igenom små helvetten för att lära sig något om sig själv.

Min älskade pappa. Ingen är som han och ingen är så bra som han. Pappa har alltid varit den personen som tagit med mig på äventyr när jag var liten. Pappa som tog med mig på musikaler, konserter och alltid pappa som pushade/peppade mig att sjunga. Det är helt klart pappas förtjänst att jag stannade troget vid sången och sedan dess har haft det som min största och främsta passion i livet. Det var och har alltid varit pappas förtjänst till stor del att jag fått uppleva det bästa i livet. Pappa har varit min största supporter och min bästa vän, och kommer alltid vara. När jag var liten bodde jag och pappa ensamma i hus vilket gjorde att jag ofta fick följa med när han skulle ut på jobb eller andra uppdrag - något jag idag är väldigt tacksam för, att han lät mig se världen och växa upp och tro på min förmåga att klara vad jag vill här i livet.

Jag är så tacksam att jag idag har en så nära relation till båda mina föräldrar som jag har och jag ser det som en otrolig tillgång att få stå dom så nära. Jag vet att dom alltid kommer stötta mig till hundra procent - vart livet än bär och vilka vägar jag än väljer. Tack för det.

Man kan säga som så,

Min finaste Elin är nog helt klart den personen jag spenderar mest tid tillsammans med av mina vänner. Hon är den jag jobbar med, pluggar med, styr upp vid-sidan-om-projekt med, samtidigt som hon främst är min själsfrände och den jag vänder mig till när jag behöver några kloka råd eller bara en spark i rätt riktning. Jag blir aldrig trött på den här kvinnan (även om jag kanske inte visar min charmigaste sida när vi som nu skriver uppsats ihop). ♥ Min spegelbild.

Som många andra ska jag använda mig av nedanstående lista framöver tills jag prickat av hela. Jag brukar ha svårt att hitta inspiration till bilder i inläggen så detta blir ett perfekt sätt att ge er lite bilder - gamla som nya. Jag börjar nu i eftermiddag. 

Förövrigt är vi ense om att det är konstigt att vara hemma. Jag har romantiserat bilden av grusiga gator, nysopad asfalt, tussilago vid vägkanten och sol långt in på kvällen. Jag såg framför mig hur vi skulle börja utnyttja balkongen, men jösses så fel jag hade. Vår kanske det är men skönt är det tamme tusan inte i alla fall. Jag vill tillbaks till Marocko. Jag vill till varma vindar, långa kvällar, jobbiga påstridiga marockaner, marockanskt tee, öl vid poolen och långa sovmornar.

Man får faktiskt tycka synd om sig själv när det är en söndag som denna. Inte för jag att blev tvingad till att handla "eftersom det var halva priset i baren på Satin", påtvingad till Ritz för att möta upp herrarna som är alltför vänliga när det kommer till att bjuda och inte heller påtvingad att promenera hem till Oskar med sällskapet på efterfest - men ändå, vad gör man inte för att få vara lite social? 

Huvudet dunkar och jag ligger i sängen och tittar på "En unge i minuten" av anledningen att det brukar få mig att böla som ett litet barn, något jag tror kanske kan hjälpa huvudvärken på traven. Borde den inte lätta om man gråter? Skulle ha träffat Elin på universitetet men vi är ungefär i samma skick och vi löste det så att vi kunde plugga hemifrån istället. Lösgodis, pepsi max, pizza och sist av allt BB-häng på Sturegatan med O&M är ungefär vad jag orkar. 

På tal om ingenting, men ändå av intresse.

Så var vår sista kväll här kommen. Vi har precis anlänt tillbaks till hotellet från vår massage-stund på världens mysigaste och genuina lilla sparesort. Vi tog en timmas behandling var och fick lyxen att få vara i samma rum under behandlingara. Man borde verkligen unna sig massage oftare! Imorgon bitti innan bussen går mot flygplatsen ska jag unna mig fransk manikyr (börjar bli en vana utomlands..) här på hotellet. Mitt i all "skämma-bort-sig-anda" kom jag på att en natt på Selma Spa i Sunne med behandling vore något att önska sig när man fyller?! En komma-bort-helg att se fram emot skulle jag gladerligen kunna ha i kalendern.



Ikväll kommer vi att besöka vår favoritrestaurang här i Agadir, den heter La Scala (om någon skulle vilja veta..). Jag gissar att det kan bli en sen kväll för jag vill ut på gatorna och leta teekanna och lite goda teer att ta med hem. Sebastien ligger i poolen nu - jag tänkte köpa mig en öl och göra honom sällskap innan jag börjar packa. Tänk att en vecka kunde gå så fort. Nu får vi börja längta efter den riktiga våren där hemma.

Inte så mycket att säga mer än att livet är rätt behagligt just nu. Sébastien ser ut som en kräfta på bröstet och jag är likblek på ryggen (det blir så när man vägrar att sola något annat än framsida). Förutom det så klagar vi inte. När största problemet man har är att restaurangen man planerat att besöka inte finns med på GPS´en så är livet som sagt rätt behagligt. Justja! Massage i två timmar kostar 200 kr - vad sägs om det? Vi tycker dock två timmar känns lite överhajpat så vi satsar på en timma imorgon eftermiddag när solen börjar gå ner. 


Ta hand om er där hemma.

is wherever im with you.

Förövrigt, vi har diskuterat så många gånger under dessa dagar och frågat oss varför man inte reser mer än man faktiskt gör (även om vi båda säkert reser mer än vad många andra har möjligthet till). Det finns inget jag egentligen tycker är så välinvesterade pengar som de pengar man lägger på resor. Vi har ju redan nästa resa klar eftersom Egypten-resan är innestående och troligtvis kommer utnyttjas i sommar. Men sen då? Det finns så mycket jag vill se - New York, Australien, Paris - listan kan göras oändlig!

Justja! Kors i taket ska ritas!

Vi har det så bra här! Idag har vi haft behagliga 27 grader och legat vid poolen exakt hela dagen. När vi tröttnade på solen promenerade vi ner till stranden för att ta en kaffe+öl+glass på vårt favoritställe. Ikväll har vi provat ett lokalt ställe med riktig marockansk mat (dvs. ingen turistfälla som första kvällen) och nu har vi precis anlänt tillbaks till hotellet. Begreppet vilosemester har verkligen fått en ny innebörd - vi gör verkligen bara det vi känner för här!


Ni skulle dock ha sett oss igår! När vi vaknade så var det, precis som vädergudarna förutspått, dåligt väder. Något som sedan höll i sig i stort sett hela dagen förutom några solglimtor då och då. Så fort vi kunde urskilja ett uns av sol så blev vi helt maniska/excalterade och skyndade ner till poolen för att förhoppningsvis "bättra på brännan" - även det bara skulle ge en marginell skillnad. Men självklart så öppnade sig himlen ironiskt nog och det började regna precis när vi hann när till poolen och vi fick bittert ta med oss handukarna upp igen på rummet. Så höll vi på hela dagen! Kommer ni ihåg den här tvreklamen som utspelar sig på ett midsommarfirande där man flyttar matbordet tio gånger fram och tillbaks, från ute till inne beroende på om det regnar eller om solen skiner? Exakt så löjliga såg vi ut. 


Eftersom vi båda är helt galna i sol och vägrar att komma hem lika likbleka som när vi lämnade Sverige blev vi lyriska imorse när vi upptäckte att det inte fanns ett moln på himlen. Man kan säga att vi milt sagt tagit igen all den sol vi missade igår. Det ska dock påpekas att vi hade en jättebra dag ändå igår - läsa böcker, sova ut, sitta på mysiga caféer och lära känna staden är kvalitetsaktiviteter det också.

- Ingenting är gratis (inte ens flygblad/reklamblad)

En liten uppdatering. Man kunde inte ha det bättre än vi. Jag har tagit så mycket fina bilder redan men dom blir kluriga att lägga upp nu så ni får nöja er med en kort resumé av dessa 36 första timmar. Sitter i receptionen med bärbara datorn och ska snart göra mig i ordning för kvällen. Ikväll blir det restaurang vid stranden och sedan kanske lite vattenpipa på ett ställe nära hotellet.