Noll.
Chez Shantal

Bagatell.
Ett litet meddelande.


Om du undrar, det är hit vi ska.



Det där med att överdriva?
Vi har passat på att njuta av varenda sålstråle idag - allt för att väcka pigmenten. Sebastien tar det hela på lite väl stort allvar, och utnyttjar varenda liten vrå på balkongen som blir upplyst. Ja, det syns väl ganska tydligt här nedan? Som alltid kommer resan innehålla en "vem-är-egentligen-brunast-tävling".

Sista fixet.

Årets två biknis - H&M och Nelly.
Tjejkompisar och kvinnlig vänskap.
Jag lyssnade på Hanna & Amandas podcast om tjejkompisar och kvinnlig vänskap och vart verkligen helt hooked. Jag tror att vi så ofta tar det förigivet och glömmer att det faktiskt är något av det finaste och viktigaste vi har i livet. Jag kan inte tänka mig hur mitt liv skulle se ut utan mina närmsta tjejkompisar. Även om vänskap inte är som bästisskapet man hade i tonåren så är det kanske den största tryggheten i världen att ha fina tjejkompisar som finns där.
Trots allt är vi olika personer, med olika viljor, liv och öden -och även om vi har valt varandra och funnit varandra så måste vi låta varandra vara sig själva och istället hjälpa till att plocka fram det bästa i våra vänner. Jag hoppas att jag lyckas vara en sådan vän (slå mig med något hårt i huvudet annars) och att mina vänner håller med om detta.




Världens bästa Plutt är hemma!

Thoose little things.

Sådan mor,

Jag vet vad jag sa,
Men det spelar ingen roll att hockey-vm är tröttsamt och uttjatat, man kan inte låta bli ändå. Med det laget hoppas man ju. Med det laget borde vi ju kunna bättre. Nu förstörde dom min kväll. Pucko-trötta-hockeyvm och pucko-trötta-hockey-lag. Bättre lycka nästa år. Då ska jag inte titta.
Inga problem.

Norge i rødt, hvitt og blått






”Du ska inte fråga vad ditt land kan göra för dig, du ska fråga vad du kan göra för ditt land"

(Att Jackies kläder är att dö för gör inte serien sämre precis. Kan inte sluta tänka på min vackra lilla farmor. Jag tror hon gick runt i sådär fabulösa klänningar och såg fantastisk ut!)
Om vi har något kvar, någon form av stolthet. Varför firar vi då inte?

Om varje kväll var som denna, skulle jag vilja leva i tusen år.

Varje gång du möter min blick så vet jag vem jag är
stod vi som frusna mot varandra
Och mina händer rörde aldrig din hud
men jag vet att du kände
Och varje gång du möter min blick
blir min värld en aning större
Varje gång du möter min blick
hör jag ditt hjärta ge mig blod"
Student 92
Dom har gjort så sjukt nogranna intervjuer vid vart femte år och ställt ingående frågor om drömmar, vad som tror kommer hända och vilka klasskompisar som kommer bli vad i framtiden. Detta gör ju att dom så lätt kan följa upp hur det gick sen, om drömmarna slog in, vilka som lyckades och vad som flippade. Tänk om någon hade gjort det hos oss! Vem blev "lyckad"? Vem slog innom musiken? Vem gifte sig först? Vem chockade mest?

.

44 år av troget supporterskap.

Jag överlever nog.

Lavendel på min balkong.

bild: blog.stylizimo.com
.
HEJ KOMPIS!

Det är ju bra, MEN..
"och om världen skulle stanna, skulle du och jag ändå vara vi"










Livet är bra.
Mästarnas mästare på tv, nedkrupna under en filt. Även om det idag gjorde lite ont i hjärtat att lämna Örebro så är Drammen väldigt hemma och jag kommer njuta av att sova i vår säng inatt. Med en vecka kvar till värmen känns livet ganska bra. Bilder kommer imorgon.
Allt jag önskar.

PAUS
Mummy, Im coming home.

Systrarna Widell/Schulman.
Jag trodde aldrig jag skulle læmna mina kæra spotifylistor som alltid har triggat till træning, men nu har jag verkligen kunnat njuta av mina promenader på ett annat sætt. P3 dokumentærer, Filip & Fredrik, och nu dessa systrars podcast ær några av de jag prøvat hittils.

Men vad hænde?
Hockeylandslaget ær helt vilda. Jag slog nyss på tv:n, då stod det 0-0 mot Danmark. Nu, nær førsta perioden inte ens ær slut står det 4-0 till Sverige. Hur galet var inte det? Førøvrigt kan hockey-vm vara det tråkigaste och mest icke excalterande som sker i idrottsvæg varje år. (Det ær ju just det, varfør varje år? Varfør øverdriva?).
En kort sekund av sinnesførvirring.
Vi ska ju hem i helgen, som jag sæker sagt. Det ska bli fantastiskt av många anledningar. Idag spædde jag på med ytterligare en och bokade tid hos min kæra frisør Sandra. Egentligen gjorde jag det før att jag ær trøtt på hemma-færgning nu (det var big-no-no førr, gjorde det aldrig) men också før att jag fick før mig att klippa av en del. Jag har så ofantligt långt och till axlarna, med lite ljusare toppar vore væl fint tænkte jag?
Men så såg jag på Jessie i New girl igen och, pløtsligt: Vad håller jag på med? Jag har ju ælskat mitt långa hår. Jag kommer aldrig gøra mig av med min lugg och det ær ju så fint nær man får till det (vilket man sællan får, inte som henne i alla fall). Så, nej. Som vanligt, en upputsning - inget drastiskt - men likvæl efterlængtat och lyxigt.
Då kan till och med en medelmåtta upplevas som karismatisk.
Blir man jämförd med det det värsta kan även en medelmåtta upplevas som karismatisk.

Om jag hade pengar / Inspiration.



Resan inför resan.
Mål: Någon form av träning varje dag. Löpning/PW/Styrka/Spinning spelar ingen roll.

Lite senare, lite bättre.

Någon som nyss vaknat ur narkos?

Årets första bikini inköpt.
Maj 5, 2012

.
Operationen gick såklart bra. Nu sitter vi här hemma, jag och min ynkling. Ser matchen från soffan. Lite konstigt att se laget spela med Sebastien här bredvid mig. Ikväll väntar filmmys och varma mackor. Vi försöker spara nu inför resan (16 dagar kvar!) men vet inte hur lätt det är när maskeradbal och 17e Maj bara är en vecka bort.
Ingen big deal, men ändå.
Sitter i ett väntrum medan Sebastien opereras. Det är ju ingen big-deal-operation men ändå, sådant här ger mig creepes. Jag har bunkrat upp. Ser framför mig att det blir några koppar kaffe idag.
Kommer ni ihåg den hær scenen? Ælskade OC! Och Ælskade Seth Cohen!

Torsdagen 03.05.12.
Jag var tvungen att skicka ett sms till Tina nu. Ett sådant dær "Vet du hur glad jag ær att jag flyttade till Drammen?"-sms. Ibland blir det lite øvervældigande, hur något kan bli så bra. Tina blev sækert lite chockad, sådær mitt från ingenstans.

Ett lyckat utvik / Size me.

Bild från: blondinbella.se
Jag har inte vart något fan av provokativa reklamer eller pr-satsningar. Jag tror man kan komma långt med att verbalt argumentera och att veta vad man snackar om utan att behöva överdriva (ex. Gudrun Schymans pengakupp när hon brände tusenlappar). Men denna gång tycker jag verkligen att Blondinbellas statement lyckas. Det är vågat, men det kanske också behövs för att komma bort från alla tomma klyshor och meningslösa uppmaningar?
Hennes "utvik" på löpsedeln av sin egen tidning Egoboost (som jag förövrigt älskar - läs den!) lyckas med sitt budskap och jag tror ärligt att denna handling kan spela roll för unga tjejer i sommar. Jag tror att budskapet "Size me" når fram, utan att på något sätt bli osmakligt eller too much.
Här kommer våren, det har jag lärt mig. Jag vill bara gå hem med dig.

1a Maj 2012.



.
Ibland vet jag inte vad som är värst. Eller vad som känns mest. Att människor inte lyckas visa glädje och ärligt känna lycka för sina vänners skull, eller att försöka allt vad man kan men så uppenbart misslyckas. Det är ju gulligt med försök men känns det så främmande så kanske man ska låta bli.