En kort sekund av sinnesførvirring.
Vi ska ju hem i helgen, som jag sæker sagt. Det ska bli fantastiskt av många anledningar. Idag spædde jag på med ytterligare en och bokade tid hos min kæra frisør Sandra. Egentligen gjorde jag det før att jag ær trøtt på hemma-færgning nu (det var big-no-no førr, gjorde det aldrig) men också før att jag fick før mig att klippa av en del. Jag har så ofantligt långt och till axlarna, med lite ljusare toppar vore væl fint tænkte jag?
Men så såg jag på Jessie i New girl igen och, pløtsligt: Vad håller jag på med? Jag har ju ælskat mitt långa hår. Jag kommer aldrig gøra mig av med min lugg och det ær ju så fint nær man får till det (vilket man sællan får, inte som henne i alla fall). Så, nej. Som vanligt, en upputsning - inget drastiskt - men likvæl efterlængtat och lyxigt.
