Mars 2, 2012

Funderade över det här med städer och drömmar. Om att förälska sig och att vela.

Igår kväll åkte jag och Sebastien genom Oslo. Sebastien hade varit hos Henrik när jag och Jeanette var på kören och inte förrän efter elva körde vi igenom ett nästan vårigt Oslo. Genom St Hanshaven, Majorstuen, och förbi en vackert upplyst Bygdoy-hamn. Jag har mer och mer senaste tiden insett hur vackert Oslo är. Fått känslor för Oslo.

Jag tycker det är så fascinerande med städer. Hur mycket minnen som kan lagras i ett enda gathörn, hur mycket känslor som en park, ett hus eller ett område kan framkalla. Fascineras över hur mycket historia och hur många hemligheter en stad som Oslo har.

Jag har starka känslor för Stockholm och har alltid haft.  Har favorit-fik, promenadstråk som tar mig tillbaks i tiden och lukter som tillhör Stockholm. Varit så säker på att vi ska bo i Stockholm några år innan vi slår oss till ro i Örebro. Min hemstad, min barndomsstad och staden som egentligen har mitt hjärta. Det är knepigt, veligt och svårt. Jag vill så mycket. Finns så många städer jag känner för. Jag kan inte låta bli att undra (lite för ofta?) vart vi än dag kommer hamna. Ena dag är jag tvärsäker, nästa dag har jag kastat om helt. Det kommer bli spännande.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback