Popsickness.blogg.se

Jag lyssnar alltid (alltid, alltid) på musik på väg från och till jobbet. Glömmer jag hörlurarna hemma är det risk att dagen är åtminstone en tredje-dels förstörd. Jag fungerar inte utan musik. Det är mitt sätt att komma igång innan jobbet och varva ner, och lämna jobbet när dagen är slut.

 

På morgonen spelar jag bara up-tempo-musik. Gärna hiphop, club eller reggaeton (Timbuktu och Maskinen återkommer mer än ofta). Ni vet det blir nästan lite sådär larvigt, sittandes på tåget - tittar ut genom landskapet och känner mig allmänt tuff med tung musik i öronen. Lite sådär filmlikt, klysigt är jag inte längre morgontrött utan fylls med energi och känner mig i alla fall oftast redo inför dagens to-do. På eftermiddagen däremot spelar jag mer finstämd, aukustisk musik. Allt för att komma till ro och släppa allt vad anställningsavtal och bemanningsplaner heter. Maria Mena och James Morisson är duktiga på att ta ned mig på jordet. De gör mig varm i hjärtat och påminner mig om att något fint väntar där hemma.