Om førkærlek till det mænskliga.

Jag ska erkænna något. Ni kanske kommer skratta (eller så tænker ni "typiskt henne"), men så får det vara. Jag ska erkænna att jag læser tidningen Amelia. Ja, ni vet - damtidningen. Troligtvis tænker du fræmst på kvinnor i 40års-åldern nær du ser den i butik men jag har verkligen skapat en førlærlek till den. Jag læser mycket hellre den æn Cosmopolitan eller någon form av "Bild NU" alternativt "Bild-extra".

Jag vill læsa om vanliga mænniskor. Jag inspireras av mænniskor som klarat av saker, i vissa fall mot alla odds. Som idag, om Ninni Schulz och hur hon skrev in sig på psyket alla hjærtans dag 2011, efter en mycket svår och turbulent skillsmæssa. Eller før all del, hellre om kvinnor som pusslar ihop sin vardag som værsta managment-proffsen. Jag læser hellre om det humana, det mænskliga och det vardagliga æn Angelinas væg till en snygg mage, eller en påhittad historia om Kate och Toms psycho-kærlek.

Det kanske ær lite tantigt, eller lite tråkigt. Men det får mig att må bættre och framfør allt så ger det mig mer. Jag dømer inte ut alla tidningar, jag ær en sucker før vissa av dom fortfarande (Veckorevyn ær ett bra exempel) men jag har insett att vissa av dom bara gør mig irriterad - och det kænns som lite waste of time.

Nej, Jag ær gærna en liten tant. Att læsa Amelia, dricka flera koppar svart kaffe och på tåget finurla på vart årets semesterresa ska gå fast det bara ær Januari - det ær ganska trivsamma aktiviteter det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback