Balansgången.
Med ny kalender följer massa tankar om det kommande året. Jag får börja med våren tror jag. Inte låta tankarna rusa, planera för mycket, binda upp mig och riskera att bli besviken. Tro mig, jag övar. Men några små moments måste jag få skriva in. En resa till Selma för bara oss, ett besök av Jens och hans Jasmine, en långweekend med pappa i Drammen och förstås ett besök hos Arielle och Tim i Holland. Jag blir knäpp utan dessa stunder, även om jag gång på gång inser hur fantastiska de "tomma" helgerna är. De helger där vi faktiskt har tid att vara spontana. Tid att känna efter.
Det är en balansgång det där. I en perfekt värld är jag mästare på att fördela tiden - endast jobba på jobbet, njuta av tiden jag är ledig och samtidigt kunna konsten att planera utan att överdriva, utan att döda fritiden. Aldrig bli rastlös, men ändå aldrig bli lat. Jag vet, lite mycket begärt - men ändå, visst vore det kul?
Kommentarer
Trackback