Ill be your Emmylou and Ill be your June. If you´ll be my Gram, and my Johnny too.
Dessa två fantastiska systrar har verkligen fångat mig. Jag spelar "Emmylou" på högsta volym när jag skurar golvet här hemma. Skurar bort känslan av förlust. Deras röster påminner mig om Dixie Chicks, som i sin tur påminner mig om varma vårar och förändringstider. I år vill jag inte förändra, i år vill jag stanna - vara, bara vara. Lyssna vetja!
Jag fascineras av deras timing och så skört hesa röster. Det hörs så tydligt hur tekniskt skickliga de är och det är ännu mer hedersamt att fokus ändå hamnar på känslan och uttryck.
Kommentarer
Trackback