Popsickness.blogg.se

Tidigare har jag nog varit en av dom som du skulle kunna sucka över och säga "Tänk att hon aldrig kan vara nöjd". Ni vet, gröset är alltid grönare på andra sidan och man vill alltid ha det man inte kan få. Men någonstans, någon gång under det sista året känns det som om jag har landat. Jag kan inte förklara vart jag landat eller vad som hänt men jag har kanske lärt mig acceptera.


Även fast jag är nöjd med livet idag så saknar jag ju självklart saker. För tillfället är min lilla sorg att inte få vänta in våren på Universitetet i Örebro. Att få dricka kaffe med Elin i Forum, planera helgerna som vi levde för, sitta ute i gräset och tentaplugga eller fira in våren på uteserveringarna. Som jag saknar det (!) - men jag tror jag har lärt mig att man inte kan vara överallt. Den form av saknad som fyllde hela mig förut, den som alltid fick mig att känna som om jag missade något - den finns inte kvar. Jag saknar massa olika saker, sakna eller kanske framför allt längtar till - men jag har lärt mig hantera det. Jag kommer aldrig nöja mig helt, jag vill alltid lite längre, ha lite mer och att hoppas in i döden - men under dom känslorna tror jag det börjat infinna sig lite lugn och ro.