Att lära sig att "hoppas på det bästa".

Jag har alltid sagt att oro och rädsla är de värsta känslorna, men känslan av att inte kunna påverka. Att vilja skaka om och skrika ut det uppenbara för att en människa ska förstå, ska göra det rätta - det enda. Att den människan ska välja att göra den här resan, gå åt rätt håll och kliva ut ur mörkret. Att vilja men att inte kunna - det är en fruktansvärd känsla och den fyller mig inifrån och ut. Det är nu man ska lära sig, att inte bära andra - att du endast styr ditt eget liv och hur mycket du än önskar kan du i slutändan aldrig fatta beslut åt någon annan. Det är nu jag ska lära mig att inte låta det äta upp mig, inte stjäla min energi - nej jag ska vara konstruktiv, jag ska ta hand om mitt.



Det här med att "hoppas på det bästa", det har aldrig riktigt varit min grej. Kan någon rusta mig med tålamod? Det här verka ta tid.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback