Ett steg på väg.
Jag kan inte bestämma mig. Funderar på olika format. Att bara skriva för mig själv, att göra bloggen lösenordsskyddad, att skriva någon gång ibland eller att fortsätta som förut. Jag har inte bestämt mig än. Därför blir detta bara ett inlägg för att stilla skrivsugen lite. För det är trots allt det jag saknar mest. Att sätta ord på det som händer oss, att få dokumentera och titta tillbaks. Jag önskar så att jag kunde nöja mig med en vanlig dagbok, i pappersform - bara för mig. Men av någon anledning blir det inte som jag vill.
Vardagen är i alla fall tillbaks igen efter en fantastisk sommar. Väderleksmässigt har den inte varit storslagen men på alla andra tänkbara sätt har den varit den bästa hittils. Det är en större omställning att landa i det "vanliga" än jag trodde. Idag är det mindre än 10 månader kvar tills vårt bröllop. Det är svårt att förstå och att säga "overkligt" skulle vara en underdrift. Planeringen har tagit fart utan att för den sakens skull bli överdriven. Kyrka, lokal och hotell är bokat. Gästlistan har ett första utkast och dom vi vi har valt att tilldela ärofyllda roller har tackat ja. (Det är en av de sakerna som berör mest. Människorna vi får dela detta med).
På ett sätt har jag nog föreställt mig att året innan bröllopet endast kommer handla om planering, rosa moln, checklistor och en upp-och-ner-vänd vardag. Men så är det såklart inte. Livet har sitt lunk. Handbollen har kommit igång så smått, jobbet rullar på, sommaren ger oss fina kvällar - men visst, allt har nog ett extra fint skimmer över sig. Ständigt vetande om vad som väntar oss. Vi två. Han och jag. Jag ska älska varje sekund och om bloggen ska få ta del av detta äventyr, det återstår att se.
Kommentarer
Postat av: elin
fan vad fint du skriver honey
Postat av: elin
fan vad fint du skriver honey
Trackback