Oh boy.
Lyssnar på Duffy på väg hem och blir alldeles varm. Lyssnade mycket (dag och natt) den vintern som kom när jag och Sebastien träffats. Den påminner om så mycket. Om val som kanske borde varit svåra, men som blev lätta.
Det är knäppt det här. När jag vet vad vi delat, vad vi har och vad som nu väntar blir jag så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Mitt allt. Min bästa vän.
Kommentarer
Trackback
