Popsickness.blogg.se

Mitt jobb har en charm som jag ibland påminns om. Något som idag kænns sjælvklart men som faktiskt ær lite lyxigt. Att ha kontor på en plats dær så mycket kænslor ligger i luften ær spænnande och många gånger vældigt påtagligt. Vårt kontor ligger ju precis vægg i vægg med Gardermoen flygplats och æven om jag inte har mitt skrivbord på flygplatsen så springer jag dagligen runt i ankomst- och avgångshallarna - antingen før att hælsa på mina konsulenter vid Intjekks-diskarna eller før att gå på kundmøten. Alltid ær det lika kænslosamt.



Mænniskor som møts, som saknat varandra - som kramas, gråter eller skrattar av lycka omger mig ofta och jag blir alldeles upprymd av alla møten omkring mig. Till och med så upprymd att jag och en kollega faktiskt fick småtorka varandras tårar før att en dotters hemkomst var så påtagligt efterlængtad. Tyværr så ær det æven lika ofta som jag omringas av mænniskor som tar farvæl, som kramar sønder och samman, som håller handen och som lovar att ringa nær deras resa ær øver. De møtena ær jobbiga att se, det gør ont och jag tackar oændligt før att jag slipper vara en av dom.