Sårbart liv.
Det är otäckt hur ofta man faktiskt glömmer hur skört livet är. Allt för ofta känner vi oss odödliga och skänker inte en tanke åt hur sårbara våra liv faktiskt är.
Gårdagen var en rätt jobbig dag. Min älskade lilla mamma opererades på Spinecenter i Uppsala efter år av grova problem med ryggen och konstant ont. Jag var så glad åt att hon äntligen skulle få opereras och i slutändan förhoppningsvis slippa smärtan som gör vardagarna omöjliga för henne. Hon har väntat så länge och självklart fanns inget annat alternativ än att genomföra denna rätt omfattande och stora operation.
Nu i efterhand när jag vet att allt gått bra kan jag se och erkänna hur otroligt rädd och hur jobbigt jag faktiskt upplevde det. Värst var det att veta att mamma var ensam, att hon var rädd och att hon tyckte att det var otäckt. Vi i familjen fick inte vara där under operationsdagen så det gjorde helt klart det hela ännu värre. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag var nervös - läkarna idag är otroligt kompetenta och profesionella, men tänk om. Min älskade lilla mamma. Vi glömmer alldeles för ofta tycker jag. Glömmer hur sårbart livet är och glömmer att ta vara på de människor som vi har närmstast hjärtat.
Igår var en riktig tankeställare för mig. Det är sorgligt att det ska behöva till en operation för det men jag är ändå glad att jag känner såhär nu. Jag ska verkligen bli bättre på att uppskatta, berömma och ta hand om mina älskade.
Kommentarer
Trackback