Me and my piano.

Promenerade hem från bussen i solskenet nyss och var med om ett riktigt "moment" mitt på Lövstagatan. Jag stannar till under en balkong för att jag hör en sådant fantastiskt vacker röst sjunga från vardagsrummet. Jag tittar upp och ser världens sötaste lilla labrador stirra på mig. Han/hon låg och mös i solen på en filt - det såg så himla härligt ut! Jag såg inte tjejen som sjöng men hon spelade piano näst intill lika vackert som hon sjöng. Det måste ha sett otroligt löjligt ut men jag var tvungen att stanna kvar där under balkongen tills hon spelat klart. Det var så himla stämningsfullt att stå där med solen i ögonen, hon hade sådan känsla när hon sjöng! 


Jag försökte urskilja vad det var för låt men hörde endast orden "Insha allah (om gud vill"..). Ett uttryck som enligt mig är otroligt vackert och minnesvärt (om än tyvärr väldigt felanvänt och utslitet uttryck idag). Förövrigt insåg jag hur gärna jag skulle vilja ha ett stort vackert, vitt piano hemma i vardagsrummet. Jag kan nog knappt spela alls längre, men jag är helt övertygad om att jag skulle försöka lära mig igen. Det är otroligt harmoniskt och rogivande att spela.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback