Popsickness.blogg.se

Trött på att vissa får mig att känna det som om jag har något att skämmas för. Ännu tröttare blir jag på att jag inte alltid inser att så inte är fallet. Hålla huvudet högt och stolt strunta i förmågan dom har att dra ner mig. Så mycket "så här ska det vara" och "så här ska man göra", ibland undrar jag vart välmåendet och att vilja varandra väl tog vägen? Att glädjas för varandras skull när man ser lyckan i den andres ögon... det borde väl vara grunden för vänskap? Påminn mig gärna att inte döma, att inte tro att jag vet och att aldrig någonsin mer tro att jag har insikt i hur någon annan har det.