Me, myself and ?
Med risk för att snurra in mig fullständigt.
Ibland tror jag vi ser på oss själva alldeles för sällan som just individer. Jag gör det åtminstone. Jag är sällan "bara Emma" utan alltid Magnus dotter, kandidatansvarig på Proffice, Elins kompis, Daniels ex, praktikanten, Malins kusin eller min lillebrors syster. Jag sätter alltid mig själv i relation till andra - som om jag inte vore jag utan att sätta mitt namn i en kontext. Som att 1 inte är 1 förrän man lagt till ett + som gör det till 2.
Jag tror att det kan vara farligt. För kontexterna är föränderliga. Vissa kommer suddas ut med åren, reduceras och knappt vara igenkännliga, medan andra självklart kommer växa sig starkare för varje månad. Vilka andra människor jag förknippas med kommer förändras och vilka sammanhang jag väljer kommer variera men jag kommer förhopnningsvis alltid vara jag.
Jag tror att det kan vara farligt. För kontexterna är föränderliga. Vissa kommer suddas ut med åren, reduceras och knappt vara igenkännliga, medan andra självklart kommer växa sig starkare för varje månad. Vilka andra människor jag förknippas med kommer förändras och vilka sammanhang jag väljer kommer variera men jag kommer förhopnningsvis alltid vara jag.
Någon borde ge mig en läxa att bara vara jag.
För i slutet, när allt ställs på sin spets, visst är vi väl ensamma då? Hur många vi än har flätat vänskapsband med och hur många vänner vi addat på vår facebooksida? Visst är det vi i vår ensamhet då?
Kommentarer
Trackback