Popsickness.blogg.se

Jag skulle helst av allt vilja ha dom alla här. Inom armlängds avstånd, i mitt Örebro, i mitt kvarter och sådär nära så att spontana promenader och teekvällar är möjliga. Att sakna vänner är inte som att sakna pojkvänner. Det är en annan sorts saknad. Om att sakna sin älskade är mer desperat och en ständig klump i magen/gråt i halsen så är det mer som att jag inte är hel när mina finaste vänner inte är nära. Som en del av mig saknas. Visst ses vi inte varje dag när vi alla är i Örebro ändå - långt ifrån varje dag. Men möjligheten gör mig att lugn - att kunna ses när man vill, att slippa höra telefonsignalerna eka ända fram till telefonsvararen tar vid, att kunna ta ett glas vin på stan en sommarkväll eller bara spontant kunna ses när det behövs (eller likväl när det egentligen inte behövs).