Egentid med sommarpratarna.
Jag har alltid tyckt att "sommarpratarna" i P1 ær en bra grej. Dock en bra grej før dom med lite før mycket tid øver, eller møjligtvis før dom som kan ligga i en solstol och lata sig med radion på. Jag har aldrig haft den tiden på somarna, och aldrig haft tillræckligt med intresse før att lyssna på sændningarna på nætet i efterhand. Jag ær mer av en "alltid-ny-musik-i-ipoden-men-byter-ænda-frekvent-låt-eftersom-jag-ær-rastløs". Jag har dærfør aldrig riktigt, på riktigt, førstått charmen och storheten med sommarpratarna. Førræns nu..
Hær i Norge åker jag vældigt mycket tåg. Jag ær på resande fot nærmre två timmar om dagen. Den førsta veckan tyckte jag det gick strålande, men redan har jag børjat trøttna på førsenade tåg och byten hit och dit. Det ær inget svenskt fenomen det hær med problematisk kollektivtrafik, det kan jag lova. Hursom, igår kvæll bestæmde jag mig før att se dessa resetimmar som min vilotid, kvalitetstid och egentid. Dærfør laddade jag igår hem fler sommarprat-sændningar från førra året och æven de som varit hittils. Vældigt praktiskt eftersom en sændning ær næst intill exakt lika lång som min resa till Nydalen dær jag jobbar.
På vægen hit idag lyssnade jag på Alex Schulmans sændning från 2009. Jag har ju som sagt knappt lyssnat på så många andra men jag har svårt att tænka mig hur så många andra skulle kunna lyckas berøra som detta. Alex pratar om kærleken till sin døda pappa, om skam och om den dagen han træffade sin kærlek Amanda. Jag kunde inte børja dagen bættre æn så. Jag ser fram emot hemresan, då ska jag lyssna på Josephine Bornebuch. Ser æven fram emot Tumbuktu, Cecilia Fors, Daniel Adams Ray och Helena Begstrøm som ær några av årets sommarpratare.
Hær i Norge åker jag vældigt mycket tåg. Jag ær på resande fot nærmre två timmar om dagen. Den førsta veckan tyckte jag det gick strålande, men redan har jag børjat trøttna på førsenade tåg och byten hit och dit. Det ær inget svenskt fenomen det hær med problematisk kollektivtrafik, det kan jag lova. Hursom, igår kvæll bestæmde jag mig før att se dessa resetimmar som min vilotid, kvalitetstid och egentid. Dærfør laddade jag igår hem fler sommarprat-sændningar från førra året och æven de som varit hittils. Vældigt praktiskt eftersom en sændning ær næst intill exakt lika lång som min resa till Nydalen dær jag jobbar.
På vægen hit idag lyssnade jag på Alex Schulmans sændning från 2009. Jag har ju som sagt knappt lyssnat på så många andra men jag har svårt att tænka mig hur så många andra skulle kunna lyckas berøra som detta. Alex pratar om kærleken till sin døda pappa, om skam och om den dagen han træffade sin kærlek Amanda. Jag kunde inte børja dagen bættre æn så. Jag ser fram emot hemresan, då ska jag lyssna på Josephine Bornebuch. Ser æven fram emot Tumbuktu, Cecilia Fors, Daniel Adams Ray och Helena Begstrøm som ær några av årets sommarpratare.
Kommentarer
Postat av: Ellen
Megafin blogg! Hur ofta brukar du uppdatera den?
Trackback