Min pärla.
Visst är det bra fascinerande med vänskap (eller ska jag kanske säga släktskap)?
Jag har en av mina närmsta över 70 mil bort från mig, närmre bestämt i Umeå. Hur mycket vi hörs går väldigt mycket i perioder och ibland kan vi prata i timmar medan andra dagar pratar vi i en minut för att sedan lägga på. Ibland vill jag bara höra att hon mår bra och ibland vill jag prata sönder varenda detalj i mitt liv med henne. Vi ses väldigt sällan. Sedan sommaren 2007 brukar hon komma till Örebro ca. tre gånger om året - jul, påsk och sommar (på sommaren stannar hon såklart längre). Och det fascinerar mig varje gång, att hur sällan vi än ses, hur lång tid det än går mellan våra samtal så är det alltid detsamma. Hon är alltid min bästa och jag är helt säker på att vi alltid kommer finnas vid varandras sida. I sommar kommer hon inte vara i Örebro mycket alls då hon ska göra praktik och jobba i Umeå. Det gör lite ont i hjärtat men jag är otroligt glad att hon får spendera sommaren med någon hon älskar och göra något som hon blir glad av.
Min knasigaste Malin.
Min "vart-ska-du-säg-nej-vadå-ska-vi-ta-sällskap?"
Min "hej-hej-hemskt-mycket-hej"
Min vackraste finaste vän.
Jag saknar dig.
Kommentarer
Trackback