Popsickness.blogg.se

Något som vart väldigt tydligt för mig för ett år sedan var hur otroligt mycket vi människor förlitar oss på andra människor. Hur vi antar och tar för givet att de människor vi har runt omkring oss ska kunna bära oss igenom de tuffa och jobbiga perioder vi behöver passera genom livet. Förstå mig rätt nu, jag menar självklart inte att vi ska bli ensamvargar och säga upp alla våra bekantskaper - men alltför ofta har jag insett att många människor inte förlitar sig på att de kan göra sig själva lyckliga.


För mig vart det tydligt när jag förra året var tvungen att fatta ett väldigt avgörande beslut. Ett enligt mig väldigt viktigt beslut som jag gått och funderat på länge. De som känner mig vet att jag alltid, in i det sista, vill ha mina vänners och min familjs synpunkter på allt vad jag tar för mig, och så även denna gången. Att be om råd är självfallet inget fel men jag tror det kan bli skadligt att aldrig lita på sin egen förmåga. Att aldrig tro att det beslut jag fattat är det rätta för mig.


Väldigt många gånger (jag jobbar på det!) får jag ställa mig frågorna: Varför skulle inte jag veta vad som är bäst för mitt liv och vem förstår mig bättre än mig själv? Jag tror att vi i dagens expert-samhälle alltför ofta blir serverade lösningar kring hur vi ska leva vårt liv och på grund av det har tappat tron på vår egen förmåga. 


Ett annat tydligt exempel är när jag haft en dålig dag, exempelvis på jobbet, och ringer någon nära vän för att den ska lyckas peppa mig eller säga att "men du, det blir en bättre dag imorgon". På något sätt antar jag bara att mina vänner ska finnas där och skulle dom inte svara i telefon denna kväll skulle jag bryta samman. Jag tror återigen att vi alla behöver träna på att peppa oss själva, agera mer som vår bästa vän så att vi lägger lyckan i våra egna händer och inte i någon annans.