Att vara i vardagen men längta till äventyren.
Har funderat mycket på det här med vardagen idag. Vardagen kan vara rätt så lurig tycker jag. Speciellt när man lever i ett förhållande och bor tillsammans med någon. Såg "Efter tio med Malou" imorse där Ann Söderlund och hennes sambo ställde upp och pratade om hur man får ett fungerande vardagsliv utan att tappa gnistan i förhållandet. Jag pendlar lite mellan att tycka att det är pinsamt med människor som exponerar sig så i tv och att det är intressant. Men oftast kommer jag fram till att vi idag ska vara tacksamma för människor som öppnar sig och delar med sig av sin erfarenhet till andra. Jag tror vi behöver det idag.
Alla måste ju skapa sina knep och sin trix för att klara av vardagen. Jag och Daniel har nog ett sätt som många kan tycka fyrkantigt och enformigt. Vi sitter varje söndag ned för att skriva hur kommande vecka ska se ut. Vi skriver ett schema över vem som lagar mat när, när vi ska städa och när vi får tid att ha kvalitetstid. Detta är enda sättet för oss att få någorlunda struktur i vardagen. Jag tror att det finns en stor chans att det är just dessa vardagssaker vi skulle bråka om annars. Nu slipper vi allt tjafs om vem som ska laga mat och vem som ska fixa matlåda till vem. Jag vet att det skapar trygghet för oss båda då man t.ex. lugnt kan känna sig trygg i att den andra personer fixar när man själv har mycket att göra. För oss ger detta mer tid till mys & kvalitetstid.
Dock är vi även (som kontrast till schemana) väldigt duktiga på att unna oss mysiga stunder utanför vardagslivet. En av de finaste komplimanger jag fått var av min kusin Malin för något år sedan. Hon tyckte att jag och Daniel var så gulliga som gjorde så mycket roligt ihop och alltid planerade mysiga saker ihop. Det är väldigt sant. Det är lite så vi överlever vardagen. Vi tycker det är härligt att planera ihop och att ha saker att längta till. Allt från små restaurangbesök mitt i veckan till utlandsresor och äventyr. Jag älskar dessa tillfällen och tycker de är livsviktiga. Dock tror jag även att det är väldigt väldigt viktigt att "vara i vardagen" och acceptera att det inte alltid kan hända saker. Jag har fått acceptera att måndagar måste få vara gråa och trista men att man kan göra väldigt mycket små saker som lättar upp och sätter guldkant på tillvaron.
Alla måste ju skapa sina knep och sin trix för att klara av vardagen. Jag och Daniel har nog ett sätt som många kan tycka fyrkantigt och enformigt. Vi sitter varje söndag ned för att skriva hur kommande vecka ska se ut. Vi skriver ett schema över vem som lagar mat när, när vi ska städa och när vi får tid att ha kvalitetstid. Detta är enda sättet för oss att få någorlunda struktur i vardagen. Jag tror att det finns en stor chans att det är just dessa vardagssaker vi skulle bråka om annars. Nu slipper vi allt tjafs om vem som ska laga mat och vem som ska fixa matlåda till vem. Jag vet att det skapar trygghet för oss båda då man t.ex. lugnt kan känna sig trygg i att den andra personer fixar när man själv har mycket att göra. För oss ger detta mer tid till mys & kvalitetstid.
Dock är vi även (som kontrast till schemana) väldigt duktiga på att unna oss mysiga stunder utanför vardagslivet. En av de finaste komplimanger jag fått var av min kusin Malin för något år sedan. Hon tyckte att jag och Daniel var så gulliga som gjorde så mycket roligt ihop och alltid planerade mysiga saker ihop. Det är väldigt sant. Det är lite så vi överlever vardagen. Vi tycker det är härligt att planera ihop och att ha saker att längta till. Allt från små restaurangbesök mitt i veckan till utlandsresor och äventyr. Jag älskar dessa tillfällen och tycker de är livsviktiga. Dock tror jag även att det är väldigt väldigt viktigt att "vara i vardagen" och acceptera att det inte alltid kan hända saker. Jag har fått acceptera att måndagar måste få vara gråa och trista men att man kan göra väldigt mycket små saker som lättar upp och sätter guldkant på tillvaron.
Rom 2008 - Maj.
Kommentarer
Trackback