Popsickness.blogg.se

Man ska inte vara privat på bloggen, man ska vara personlig. Jag vet - och jag försöker leva som jag lär. Men jag tänkte göra ett undantag. Jag gjorde nyss en upptäckt. Jag hittade några texter. En som jag skrev när jag precis "fått upp ögonen för Daniel" och en som jag skrev när vi började träffats på allvar. Min blogg är min sanning, det som står här är det som händer. Därför vill jag nu publicera delar av dessa. För att aldrig glömma. Det som finns på bloggen kommer aldrig glömmas bort. Notera: De kan kallas vad som helst. Dikter/Texter/Lyrik/Ord - vad som helst. Det ska inte rimma. Inte följa en viss mall. Det är bara ord utifrån en känsla. En eller flera.



(Maj 2007.)

Jag brukar gå förbi.
(två tusen gånger om dagen)
Och jag tittar alltid försiktigt,
Lite lätt oberörd och smått nonchalant.

Jag brukar ta bussen som går till ditt hus
Fast jag egentligen kunde åka en hållplats till.
Och varje gång jag går förbi hoppar hjärtat över ett slag
Precis som jag hoppar jämfota av bara en skymt.

Han bor här borta
En gata ned och sedan till vänster
Jag tar alltid vägen förbi
Även om jag förlorar minuter som jag inte har.

Jag brukar kasta kärleksfrön i smyg
Och hoppa på alla K-brunnar jag ser
Jag vet vad han heter, så jag tänker på honom
Och att vi ska få det så bra.

Nån gång
Nånstans

Och när han går
Och när han ler
(snälla ta i mig)

Han är ju bara killen där borta
En gata ned och sedan till vänster"



November 2007
"Men om du säger att tusentals mil inte ska skilja
Att motorvägar, hav och sjöar inte ska släcka
De känslor vi som vi faktiskt känner idag.

Då ska jag tro på dig och älska dig
Tills döden skiljer oss åt.

Då vill jag tro dig,
Då ska jag tro dig."