Ego-ämne 3.
Mina föräldrar.
Svårt att veta var man ska börja. Det kan bli ett långt inlägg. Jag står mina föräldrar otroligt nära. Så har det alltid varit. Ibland får jag för mig att det lätt blir så när man är ett skiljsmässobarn. Man vill liksom ta vara på varenda sekund man får med den föräldern man är hos.
När jag var yngre bodde jag varannan vecka hos mina föräldrar. Många frågar om det inte var jobbigt men jag vet ju inget annat. Jag har inget minne av att mamma och pappa bodde ihop eftersom jag knappt var två år när dom separerade. På något sätt har jag snarare alltid sett det som lyx att ha två hem. Hos pappa var det bara pappa och jag fram tills jag var 13 - vilket innebär pappas totala uppmärksamhet och massa äventyr. Pappas flicka, kan man lugnt säga. Hemma hos mamma fick jag mer av ett riktigt familjeliv eftersom mamma träffade Lasse när jag var fyra. De fick William, min lillebror, när jag var åtta. Han har alltid varit mitt allt - min prins och det viktigaste i mitt liv. Utom honom slutar jag fungera. Mitt lilla hjärta.
Jag flyttade hemifrån när jag var 19. Flyttade från Örebro till Sthlm och även om jag var hemma i Örebro väldigt ofta så är jag ändå glad att jag flytta direkt. Det har jag alltid lovat mig själv att jag skulle så det var lika bra. Jag tror att man lätt blir fast annars, vänjer sig vid att bo hemma och tjäna pengar. När jag flyttade kom jag nog ännu närmre mina föräldrar. Som så många andra började man se varandra som nära vänner istället för barn/förälder - det är verkligen en fantastisk känsla. Än idag så är det mamma eller pappa (beroende på vad det gäller) jag ringer när jag vill prata, behöver hjälp, är glad eller arg. Jag är så otroligt glad för den relationen vi har. Dom har alltid stöttat mig och trott på mig, gett mig villkorslös kärlek och sett till att jag tror på mig själv. Dock har dom alltid varit nogranna med att ifrågasätta och få mig att tänka igenom mina beslut så att jag ska vara säker på att jag gör rätt. Och när det blir fel ändå så har dom självklart funnits kvar och tagit hand om mig.
♥
Svårt att veta var man ska börja. Det kan bli ett långt inlägg. Jag står mina föräldrar otroligt nära. Så har det alltid varit. Ibland får jag för mig att det lätt blir så när man är ett skiljsmässobarn. Man vill liksom ta vara på varenda sekund man får med den föräldern man är hos.
När jag var yngre bodde jag varannan vecka hos mina föräldrar. Många frågar om det inte var jobbigt men jag vet ju inget annat. Jag har inget minne av att mamma och pappa bodde ihop eftersom jag knappt var två år när dom separerade. På något sätt har jag snarare alltid sett det som lyx att ha två hem. Hos pappa var det bara pappa och jag fram tills jag var 13 - vilket innebär pappas totala uppmärksamhet och massa äventyr. Pappas flicka, kan man lugnt säga. Hemma hos mamma fick jag mer av ett riktigt familjeliv eftersom mamma träffade Lasse när jag var fyra. De fick William, min lillebror, när jag var åtta. Han har alltid varit mitt allt - min prins och det viktigaste i mitt liv. Utom honom slutar jag fungera. Mitt lilla hjärta.
Jag flyttade hemifrån när jag var 19. Flyttade från Örebro till Sthlm och även om jag var hemma i Örebro väldigt ofta så är jag ändå glad att jag flytta direkt. Det har jag alltid lovat mig själv att jag skulle så det var lika bra. Jag tror att man lätt blir fast annars, vänjer sig vid att bo hemma och tjäna pengar. När jag flyttade kom jag nog ännu närmre mina föräldrar. Som så många andra började man se varandra som nära vänner istället för barn/förälder - det är verkligen en fantastisk känsla. Än idag så är det mamma eller pappa (beroende på vad det gäller) jag ringer när jag vill prata, behöver hjälp, är glad eller arg. Jag är så otroligt glad för den relationen vi har. Dom har alltid stöttat mig och trott på mig, gett mig villkorslös kärlek och sett till att jag tror på mig själv. Dock har dom alltid varit nogranna med att ifrågasätta och få mig att tänka igenom mina beslut så att jag ska vara säker på att jag gör rätt. Och när det blir fel ändå så har dom självklart funnits kvar och tagit hand om mig.
♥
Kommentarer
Trackback