Ego-ämne 2.
Min första kärlek.
Det är lite klurigt det där. Vem som faktiskt var min första kärlek. Jag menar, kär tror jag att jag kallade mig ett flertal gånger under både mellan & högstadiet. Men om jag rannsaker mig själv så har jag två kandidater. Jag minns att jag var väldigt kär i båda, men jag väljer nog David. Jag var 13 och han 14. I flera år hade jag och min bästa väns familj firat midsommar utanför Nora på en liten gård som hette Uskavi. För oss "äldre" barn (läs: ungdomar) var det dans vid midsommarstången lite senare på kvällen, framåt nio-tio och jag minns att detta år (2001) var det en otroligt vacker sommarkväll.
På dom här "danserna" hängde rätt så mycket killar (som också flydde sina familjer) och jag hade spanat in en speciell detta år. Den här killen hade gått i min dansgrupp på Entrés dansskola i ett antal år och han var en riktigt duktig dansare. Jag var aldrig intresserad av honom på dansskolan utan mer av hans kompis men denna midsommarafton var det något speciellt. Jag minns att vi "flirtade" hela kvällen och att vi i sista dansen blev "ihop-tussade". Efteråt fick jag hans mini-call-nummer (minns ni? MINICALL!) och lovade att höra av mig. Det gjorde jag inte, av en anledning jag inte minns, utan de var han som ringde några veckor senare. Något som gjorde mig väldigt glad.
Jag blev bjuden på middag (köttbullar & mackaroner) hemma hos honom, i huset där han och hans föräldrar bodde i Hovsta. Jag minns att jag var så nervös och tyckte att han var så snygg! Hur som helst så löpte "dejten" väl och vi var ett par efter den kvällen (tänk om det funkade så idag?). Om jag ska vara exakt så var vi ett par i ett år och en månad - ett väldigt seriöst förhållande för att vara 13 år måste jag säga. Jag minns hur vi åt middagar med våra föräldrar, gick på stan, fikade, mös och dansade massor. Vi hade väldigt roligt ihop och jag minns speciellt hur jag längtade ihjäl mig efter honom en sommar när jag var på semester med familjen. Jag sprang runt hela veckan i en tshirt som var hans, som jag snott från honom och sprejat ned med hans parfym.
Jag blir fortfarande, än idag, väldigt glad när jag stöter på David någonstans och tycker det är väldigt roligt att vi fortfarande känner igen varandra.
Det är lite klurigt det där. Vem som faktiskt var min första kärlek. Jag menar, kär tror jag att jag kallade mig ett flertal gånger under både mellan & högstadiet. Men om jag rannsaker mig själv så har jag två kandidater. Jag minns att jag var väldigt kär i båda, men jag väljer nog David. Jag var 13 och han 14. I flera år hade jag och min bästa väns familj firat midsommar utanför Nora på en liten gård som hette Uskavi. För oss "äldre" barn (läs: ungdomar) var det dans vid midsommarstången lite senare på kvällen, framåt nio-tio och jag minns att detta år (2001) var det en otroligt vacker sommarkväll.
På dom här "danserna" hängde rätt så mycket killar (som också flydde sina familjer) och jag hade spanat in en speciell detta år. Den här killen hade gått i min dansgrupp på Entrés dansskola i ett antal år och han var en riktigt duktig dansare. Jag var aldrig intresserad av honom på dansskolan utan mer av hans kompis men denna midsommarafton var det något speciellt. Jag minns att vi "flirtade" hela kvällen och att vi i sista dansen blev "ihop-tussade". Efteråt fick jag hans mini-call-nummer (minns ni? MINICALL!) och lovade att höra av mig. Det gjorde jag inte, av en anledning jag inte minns, utan de var han som ringde några veckor senare. Något som gjorde mig väldigt glad.
Jag blev bjuden på middag (köttbullar & mackaroner) hemma hos honom, i huset där han och hans föräldrar bodde i Hovsta. Jag minns att jag var så nervös och tyckte att han var så snygg! Hur som helst så löpte "dejten" väl och vi var ett par efter den kvällen (tänk om det funkade så idag?). Om jag ska vara exakt så var vi ett par i ett år och en månad - ett väldigt seriöst förhållande för att vara 13 år måste jag säga. Jag minns hur vi åt middagar med våra föräldrar, gick på stan, fikade, mös och dansade massor. Vi hade väldigt roligt ihop och jag minns speciellt hur jag längtade ihjäl mig efter honom en sommar när jag var på semester med familjen. Jag sprang runt hela veckan i en tshirt som var hans, som jag snott från honom och sprejat ned med hans parfym.
Jag blir fortfarande, än idag, väldigt glad när jag stöter på David någonstans och tycker det är väldigt roligt att vi fortfarande känner igen varandra.
Kommentarer
Trackback