Ovissheten.
Det gör liksom ont.
Överallt.
Men mest i hjärtat.
Att inte veta - att hoppas dygnet runt. Energin försvinner hela tiden. Tankarna lämnar aldrig riktigt hjärnan helt utan finns där och påminner om att det inte är som det ska. Fast maktlösheten i kombination med ovissheten är nog ändå värst. Jag som alltid vill förändra och kontrollera - jag kan inte göra något. Det ligger inte i mina händer. Jag känner mig så liten - min plats i det här är så outtalad. Ingenting är som det ska.
Jag vill vara den starka och finnas där - för alla och för dig. Jag vill ge kraft men jag känner mig så kraftlös.
Snälla, gör allt bra igen.
Let our prayers be heard.
Överallt.
Men mest i hjärtat.
Att inte veta - att hoppas dygnet runt. Energin försvinner hela tiden. Tankarna lämnar aldrig riktigt hjärnan helt utan finns där och påminner om att det inte är som det ska. Fast maktlösheten i kombination med ovissheten är nog ändå värst. Jag som alltid vill förändra och kontrollera - jag kan inte göra något. Det ligger inte i mina händer. Jag känner mig så liten - min plats i det här är så outtalad. Ingenting är som det ska.
Jag vill vara den starka och finnas där - för alla och för dig. Jag vill ge kraft men jag känner mig så kraftlös.
Snälla, gör allt bra igen.
Let our prayers be heard.
Kommentarer
Trackback
