Får jag höra din röst? (Hej jag har åldersnoja)
Jag är inte lätt jag inte. Det här kommer kanske bli ett rörigt inlägg, men jag skriver det mest för min egen skull.
Saknad saknad saknad. Och så lite panik. Jag har sett ett tvprogram som ger mig kalla kårar och en klump i magen. Jag saknar en del av mitt gamla liv och jag saknar en bit av mig själv. Det som förut varit mig personifierad är nu historia. Jag trodde inte jag skulle hamna här men jag är här i allra högsta grad. Precis som mami förutspått.
Jag är så mycket just nu, jag är : Personalvetar-Emma, Mary Kay-Emma, Emma som dubbar, Föreläsar-Emma, Retorik-Emma, Emma som har minst fyra andra jobb, Starta-eget-företag-Emma och massa andra Emma MEN inte den Emma jag var för tre år sedan.
Ett mail häromdagen förtydligade detta. Ett mail som släckte det sista lilla hoppet om att hålla den gamla Emma vid liv. Nu måste jag fundera på vad jag vill. Är det något jag lärt mig det sista året så är det att man klarar det mesta. Man klarar allt med motivation, engagemang och ett jävlar anamma (som papi kallar det).
Om jag tar ett beslut att inte lämna det gamla jaget helt än så vet jag att det skulle innebära en ännu rörigare och mer splittrad vardag. Men det är okej. Jag mår som bäst med tusen (gärna fler än så) bollar i luften. Bara jag får hålla min struktur och ha kontroll över det. Kontrollfreak indeed.
Listan att pricka av kan inte ta slut här.
Saknad saknad saknad. Och så lite panik. Jag har sett ett tvprogram som ger mig kalla kårar och en klump i magen. Jag saknar en del av mitt gamla liv och jag saknar en bit av mig själv. Det som förut varit mig personifierad är nu historia. Jag trodde inte jag skulle hamna här men jag är här i allra högsta grad. Precis som mami förutspått.
Jag är så mycket just nu, jag är : Personalvetar-Emma, Mary Kay-Emma, Emma som dubbar, Föreläsar-Emma, Retorik-Emma, Emma som har minst fyra andra jobb, Starta-eget-företag-Emma och massa andra Emma MEN inte den Emma jag var för tre år sedan.
Ett mail häromdagen förtydligade detta. Ett mail som släckte det sista lilla hoppet om att hålla den gamla Emma vid liv. Nu måste jag fundera på vad jag vill. Är det något jag lärt mig det sista året så är det att man klarar det mesta. Man klarar allt med motivation, engagemang och ett jävlar anamma (som papi kallar det).
Om jag tar ett beslut att inte lämna det gamla jaget helt än så vet jag att det skulle innebära en ännu rörigare och mer splittrad vardag. Men det är okej. Jag mår som bäst med tusen (gärna fler än så) bollar i luften. Bara jag får hålla min struktur och ha kontroll över det. Kontrollfreak indeed.
Listan att pricka av kan inte ta slut här.
Kommentarer
Postat av: malin
halleluja är allt jag har att säga.
underbara och underbart vackra emma.
Trackback
