2010.
Den här hösten/vintern 2010. Jag funderar lite på musiken som har förgyllt mina dagar och inser att spotify-listan skulle varit rätt så tom utan herrarna Lindros och Adams Ray. Där har vi verkligen två artister som lyckats med konsten att plocka fram hit efter hit. Såväl text som melodimässigt har dom verkligen lyckats beröra mig gång på gång. Jag ska inte säga att jag är kräsen, men det är få artister som kan få mig att känna "Åh, den här textraden, den här refrängen, den här slingan" osv, i så många låtar. Det är nästan lite Kent-varning, faktiskt.
"Genom eld
Bara för ikväll
Håll den tänd
Vi kan gå Igenom eld
Artificiellt
Håll den tänd
Låt oss gå I eld"
Eller
"Allting börjar om. Jag kan börja om
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om"