Popsickness.blogg.se

Herrejösses vad man kan prestera och slita mer än vad man tror! Nu när jag inte tränat på två månader är ju helt klart konditionen inte var den var, därför tyckte jag rätt tidigt in i passet att det var kämpigt. Men likväl, i sista låten är vi där vi alltid är, med blodsmak i munnen och mjölksyra i benen. Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter! Jag tycker det är häftigt hur mycket man kan pressa sig själv från det att man känner sig "trött" till det att det känns som om man ska kräkas blod. Jag känner mig grymm ikväll! Hihi.

De var ett nytt pass. Kombinationen värmlänsk spinningledare och mycket rock (exempelvis Tysk industriell och lite Metallica) kan inte bli bättre. Vilken kombo! Magnus pass ska jag helt klart fortsätta på. Nu ska jag bara vänta hem fröken Udén så jag får lite sällskap. Hon är min träningsbuddy!